Vill du inte vara snäll?

Snällhet är helt klart underskattat. Har du tänkt på det? Om någon beskrivs som snäll tror folk att den personen lullar runt i livet med ett maniskt flin som ett godtroget fån ,som om snällhet helt plötsligt har blivit någonting negativt.

Om man ska beskriva en drömpartner så brukar utseende och humör nämnas innan man kanske slänger in ett "snäll" för att fylla ut. Nu drar jag oss alla över en kam, men det blir enklare så. Plus att jag gissar att många av oss känner igen sig. Jag menar, om ett adjektiv skulle beskriva just dig hade du inte (i ärlighetens namn) blivit lite besviken om det enda som stod då var: snäll? 

Christoffer skrattar åt mig ibland (okej, rätt så ofta) då vi ser på någon film där alla ljuger, sviker och går med ryggarna tryckta mot väggarna för att inte få en kniv mellan skunderbladen. Ibland blir jag alldeles överväldigad av allt ylar: "Varför kan de inte bara va snälla?!"

Jag erkänner att detta skulle leda till väldigt dåliga filmer. Tänk er en såpa där alla håller hand, skrattar och fikar. Där det värsta som kan hända är att sockret eller mjölken tar slut. Eller "Gudfadern", där don Corleone bara har gigantiska fester där alla är bästisar och dramat ligger i vem som vinner i Twister. En film där "Hajen" är tam och hänger med Flipper om dagarna.

Men snällhet borde verkligen få mer cred. De fina människor som jag har omkring mig har gett mitt liv extra umf genom att vara godhjärtade. Jag har en ofantlig tur som har dessa personer i mitt liv och det betyder mer än vissa av dem kanske trott. Jag har tidigare nämnt min familj, som varit och är mina stöttepelare. Min familj, Christoffer och nära vänner.

Men ni har varit fler. Fler jätte snälla människor.

Som Jennyli, en jätte go tjej som haft fullt upp i sitt liv, skickade en stor hög med Scrap papper, klistermärken och härligheter. Eller Jessica som gav mig en häftig klänning. Eller mina Endo-systrar Emma och Cattis som också kämpar med att få rätsida på sin vardag men ändå tar sig tid att peppa mig och ge mig råd. Linda, min gamle goda bästis som är som ett livslevande lyckopiller. Min Christoffers kusin Marie lovar mig ett gristryne att klappa medan hon hejjar på mig. Eller Jeanette som varit med och gett mig jätte bra tips och funnits för mig. Det är många många fler människor, kan inte nämna alla för då hade detta blivit som ett trist långt Oscars tal. Men varenda kommentar, mail på Facebook, sms, tanke, ja all er snällhet gör det enklare för mig att hålla mig positiv och fokuserad på mitt slutmål.

Ni har redan hjälpt mig komma så långt i min super fight mot Endon.

Man glömmer ibland hur mycket en godhjärtad handling kan betyda för någon, även då man själv inte tycker att man gjort någonting storslaget. Det kan göra en annan på riktigt gott humör eller lysa upp någons vardag. Tänk om vi alla bara kunde vara snälla mot varandra... allt hade blivit så mycket enklare då.

Tack, Snälla, för att du läst min blogg idag. Varenda läsare gör mig väldigt glad! Jag bjuder därför på en egenhändigt gjord bild på Christoffer som jag gjorde igår då han var i Göteborg och spelade in musik. (Uppenbarligen ska jag inte bli lämnad ensam längre stunder).