31 mars 2013

Påsk i bild

Vi har haft en härlig påsk! Målat ägg med en spretig pensel så de liknade något Pollock hade kunnat slänga ihop. Umgåtts med Christoffers mamma Anna och hennes man Christer i flera dagar och haft det riktigt mysigt med diverse spel. Denna familjen är galen i sällskapsspel, till min stora förtjusning.

En riktigt rofull men ändå busig påsk med secondhand affärer och en oväntat sovpartner, den lurvigaste lurvige kissekatten Lurrvass. En riktig charmknutte som ena stunden tryckte upp sin röv i ansiktet på mig och sen gnuggade sin nos mot Christoffers kind (hoppas att detta inte är ett tecken på vad han tycker om oss).

Då kameran följde med ut i urskogen så fotades det naturligtvis en hel del också. Efter femton kannor med kaffe, väldigt många skumkaniner (min nyttiga diet överlevde inte helgen) och liter med must så började korten urarta.... till det bättre... (ja, man kan säga så... eh....) Varsågod och njut:

Jag.

Christer.

Anna.
Christoffer.
Eftersom jag får så förbaskat ont i benen av nedtrappningen av Tiparolen har jag testat att linda benen hårt. Hörde någon föreslå detta då det kom till febervärk så jag tänkte ge det ett försök.
Vi hade inga bandage hemma så jag klippte sönder ett par strumpbyxor och snurrade dem runt benen, såg ut som en idiot men det gav faktiskt lite lindring!
När vi vilade efter en omgång Svea Rike satte värken igång igen, Anna och Christer hittade ett bandage och en stödgrejsimojs som jag kunde snurra om vaderna och VIPS var jag snart igång och kunde spela igen. På morgonen berättade Christer att de ville köpa mig stödstrumpor i påskpresent och jag blev så rörd att jag hade svårt att inte börja rörd-gråta. Det låter kanske konstigt för gemene man att bli så rörd av stödstrumpor, men då har inte gemene man haft utsättnings smärtor i benen... eller haft en så go "svär"-familj som vill hjälpa till. I alla fall blev jag rörd och blir ännu rörd när jag ser de fina svarta strumporna. (Trodde de skulle se ut som bandage, av någon anledning, men icke sa Nicke, de är riktigt snygga). Och sitter som ett smäck!

Stickade Äggvärmare till påskmiddagen.
Mitt Påskpyssel innebar att sticka äggvärmare. Kaniner i lite olika färger som går att sätta ovanpå det kokta ägget.

Min brorson fick också en som han direkt döpte till Minni. Minni fick följa med till lekplatsen ... såg ut som om han inte hade någon kompis då han gungade gungbräda med Minni. Han hade också fått läsa från min Glad Påsk hälsning här på bloggen då jag förslog att man skulle bada i must. Varvid han svarade: 

Åh om alla badar i julmust så skulle alla lukta gott.

Kanske vore en ny doft för Bodyshop att satsa på? Vid jul kan de sälja den igen, bara trycka en ny etikett på! Undrar om jag inte ha hittat en riktig guldklimp här... borde maila dem med detsamma.

Jonathan och Minni.

29 mars 2013

Glad Påsk!

Jag önskar er alla en glad påsk! Ät inte för mycket godis nu (jo, ät allt du hittar) och drick inte för mycket must (jo, bada i det) ha inte för kul (röj som Ralf).

Till dig som inte firar Påsk önskar jag en härlig helg.


28 mars 2013

Depo (vaddå) framsteg

Ett stort steg i min medicinering har tagits. Inte ett pytte kliv utan ett stadigt klamp. För att kunna förklara måste jag förklara vad en Depo tablett är. Jag skulle förklara det som såhär:

Tuggummi. Det finns två olika sorter (om man ska vara krass) och det är det tugget där smaken håller i länge och sen de där smaken är borta efter ett par gnag. Om vi säger att en depotablett är det där goa tuggummit där smaken håller i länge, man kan tugga och smaska i flera timmar och man kan njuta av en långdragen jordgubbig smak. Så är en vanlig tablett de där man fruktformade tuggummina som finns i en automat utanför en mataffär, som smakar gött i ett par sekunder.

Om du tycker att min tuggummi förklaring suger så kan jag ju citera Wikipedia istället:

"Det som skiljer depottabletterna från vanliga tabletter är att det aktiva innehållsämnet frigörs långsamt och i olika ställen i matsmältningssystemet, detta för att koncentrationen av läkemedlet i blodet ska bli jämn och inte lika plötslig som vid intag av konventionella tabletter, vilket innebär att antal gånger per dygn man behöver ta medicinen minskar. "
Personligen tycker jag att tuggummi liknelsen var betydligt roligare.

Så, nu vet hela klassen vad en Depotablett är. Jag har tagit Tramadol i Depoform, och då jag fick dem hade jag fruktansvärt ont, vanliga tabletter funkade inte, men Depon gjorde susen. Nu när jag är igång och trappar ner var det dags att ta bort Depon och återgå till vanliga.

Sen fem dagar tillbaka har jag bytt ut 100 mg Depo till 100 mg vanliga! Det har gjort ont (utsättnings symtom är jobbiga) men igår orkade jag umgås med min mamma i fyra timmar! 

Hela vägen hem tjöt mamma överlyckligt:

"När gjorde vi det här sist? NÄR kunde vi göra det här sist?!! NÄR?!!"

Jag vet faktiskt inte, och det säger ju en hel del om hur längesen det var.



27 mars 2013

Ansiktscréme jakten - del 2

Min jakt på den perfekta ansiktscrémen under mitt kemiska klimakterium är i full gång. Två krämer har nu testats, och hur ska jag sammanfatta det? Ingen stor flopp men inget jubel. Tyvärr.

Vichys produkter har vart på tapeten. Först testa jag Vichy Aqualia Thermal (försök säga det fort tio gånger) och min första reaktion var: "Den här är ju så feeeeet!" och antog att jag skulle bli flottig i ansiktet. Men allt sögs in och huden blev len och mjuk. Däremot luktar den knepigt, som en tant gjort av medicin. Då tuben var tom insåg jag att även då huden inte blev flottig som en skiva bacon så kändes det som att jag borde va flottig som en skiva bacon. Tvivlet gjorde hela upplevelsen lite sisådär. Är osäker på om aknen inte kommer frodas i denna rika créme. Tyvärr hade jag inte nog med prov för att få en ordentlig koll på den punkten.
Det är en relativt dyr produkt, om jag köper den på Apoteket kostar den 198 kronor! Hade den varit billigare hade den fått ett gristryne till (jag mäter mina prover i gristrynen för de är så mysiga). 

Allt som allt får Vichy Aqualia Thermal 2 gristrynen av 5 möjliga.


 


Krämen nummer två heter Vichy Neovadiol GF (varför kan de inte komma på enklare namn?!). Den här är gjort för hud i "övergångsåldern". Okej, jag fyller 30 snart men det känns lite som en spark i äggstocken... nåja, vad gör man inte för att ha en mjuk och go hud?
Så vad tyckte jag om denna? Jo, den luktar verkligen skumt. Surt och onaturligt medicinskt. Inte alls något som jag vill att mitt nylle stinker då jag gosar upp med min älskling. Sen var konsistensen klibbig. Man förblev klibbig efteråt och till och med dagen därpå är man glansig och har som en hinna över huden. Denna funkar då absolut inte på mig!
Sen kostar klibbet 285 spänn på Apoteket! Nej nej nej, nej... neej... tack.

1 gristryne av 5 möjliga.

Så jakten fortsätter!
Har ni något tips på en ansiktskräm som gjort susen för dig tveka inte att kommentera. Jag vägrar ge upp tills min hud är len och plit fri!

25 mars 2013

Jakten på den perfekta crèmen

Tack vare Enantonen är mitt nylle torrt och en hemstad för diverse akne. Så jag har börjat leta efter en ansiktscrème som ska råda bot på detta.
Har gått runt på Apoteken och fått prover i massor. Mitt favorit apotek, Hjärtat i Uddevalla, var jätte hjälpsamma som vanligt.

Så nu gäller det att testa sig fram. Min tidigare favorit Vichy, en grön flaska, funkar inte längre. Nu är det Vichys Aqualia Thermal som kletas in i ansiktet. Får se om den är min nya favorit!

Tssss att klimakteriet ska va så krångligt!

20 mars 2013

Hem ljuva hem


Jag och Christoffer ska äntligen flytta!

(Nu kan ni applåder eller jubla, välja själva)

Vi har letat lägenhet i hundra år ungefär och vi började undra om vi kanske gjort ett misstag och inte tagit den tvåa vi tittade på. En tvåa med superfint läge men som var mörk som en grotta. Gigantisk balkong men i skuggan av ett berg. Rymlig men precis bredvid en tågräls. Ja, ni ser kanske varför vi tacka nej.

Men sen så fick vi den ljuvliga tvåa som vi nu ska flytta till.

Mitt och Christoffers andra hem! Det kommer va lite sorgligt att flytta härifrån, det här kommer ju alltid vara vår första lägenhet. Platsen vi kommer berätta för våra barn om. Där bodde mamma och pappa innan de hade er, ho ho ho. 
Men sorgen är kortfattad för det är underbart att komma härifrån!

Vi har grannar som inte är särskilt trevliga (särskilt en som vi döpt till GloÖga som stirrar hela tiden som om alla kvinnor vore nakna). Sen ligger vår lägenhet sån att innergården har stor insikt i vårt vardagsrum och hobbyrum, ska bli skönt att komma upp några våningar (särskilt på grund av GloÖga).
Närmre stan, billigare hyra och att min fina lillebror och hans goa sambo bor mitt emot gör ju allt bara bättre.

Men det största är ändå att få slippa alla jobbiga minnen. Jag har haft så ont i den här lägenheten. Jag har varit så ledsen och mått så dåligt här.
Jag satt i det här köket när jag fick veta att gynekologen Fitt-Barbro inte ville hjälpa mig mer. Jag låg inne i det här sovrummet när jag fick sån magkramp att jag fick ta ambulans till sjukhuset. Det var i det här badrummet, i det badkaret, jag har gråtit för att jag blivit så frustrerad. Minnena ligger som en extra tapet i den här lägenheten.

Men samtidigt så var det i detta vardagsrummet jag satt när Doktor Duktig sa att jag skulle få Enantonsprutorna. I detta köket då jag stod på mig mot en dum häxa. Jag har legat i det sovrummet och hållit Christoffers hand när jag somnat och tänkt att jag är den lyckligaste i världen. 

Nu när min kropp blir bättre och bättre (mer eller mindre fort) så känns det ändå mer än rätt att komma till ett nytt ljust hem där vi kan lämna svåra minnen bakom oss.


Christoffer när vi flyttade första gången.
Utsikten från vårt sovrumsfönster.






18 mars 2013

För få läkare

Jag pratade med min nya vårdcentral (okej, inte med själva byggnaden, då vore jag ju smäll tokig, utan med en sköterska) för jag fått krångel med att få mina mediciner utskrivna nu när jag är mitt i bytet. Mina journaler ska skickas över, det sker inte manuellt och så vidare och så vidare. Då kom jag att tänka på en sak jag hörde på nyhetsmorgon för ett tag sen.

Det går ungefär 2000 stycken patienter per läkare. 

Så jag frågade henne om det stämmer. Och det gör det. Drygt 2000 stycken, lite mer.

2000 stycken. Det är ju inte klokt. Är det så konstigt att de inte har tid att lyssna ordentligt och göra sina jobb. Egentligen?

Missförstå mig inte nu, har man utbildat sig till läkare och vill arbeta som det är det ju ett plus om man vill hjälpa sina patienter. Inte trycka i dem lite antibiotika, säga att det är psykiskt och sen knuffa ut dem genom dörren. Inte okej!

Men är det ändå inte sjukt (ha ha, var inte ens meningen) (fattar du? Sjukt) (nä, det var inte så kul).

Samtidigt gör det mig rörd att Doktor Duktig har sån koll på mig. Att han minns så tydligt när jag kom in första gången. Att han kan se skillnaden. Han är verkligen ett guldkorn, min lille fine doktor.

Men jag vill inte att han jobbar ihjäl sig. 2000 stycken patienter... innebär det att han har ansvar för 2000 stycken listade patienter? Jag vet inte exakt vad det innebär men jag vet att det krävs mer läkare. För det finns alldeles för många med tragiska historier där de inte blivit behandlade väl eller fått den vård de förtjänar (och har rätt till).

Nej, jag tror att vi skickar min finska mormor Meeri på politikerna, så de fixar det här. När vi prata om vården idag så sa hon:

"Skulle de inte lyssna på mig... blir jag ARG."



Överkänslig kanske?



13 mars 2013

Muntorrhet for dummies

Man kan vara snustorr i gapet av många anledningar men först vill jag förtydliga vad exakt muntorrhet är.
Det innebär helt enkelt att man inte har nog med saliv i käften. Det är torrt helt enkelt, en öken eller kanske bara lite sandigt.

Oftast är muntorrhet en biverkning på en medicin annars kan det vara stress (den jäkla boven) eller att man äter mat som inte ger nog med tuggmotstånd. Man kan ha problem med sin tandprotes (nog för att jag är i klimakteriet men någon protes har jag ännu inte) eller att man har någon sjukdom som ger detta som symtom. Om det gäller medicineringen verkar det vara poppis att överväga att byta medicin om man blir torr men vissa (som jag) har inte den möjligheten. Om vi säger såhär: Ha en torr trut eller ha kronisk smärta? Fååå seee nu, vaaaad väljer jag?

Men vad gör man dårå? Skit i det du så lever du längre...
Nej. Skoja bara.

Att skölja mulen med vatten är ett enkelt och bra sätt att lindra besvären, fast ärligt talat, hur länge håller det? Man blir lite blaskig och go för en stund. Sen är det bra att dricka vatten, det är lätt att glömma men för att dregla behövs vätska. Helst inte söta eller sura drycker då tänderna blir känsligare av torrhet.

Nu över till något roligare: Tugga! När man tuggar ökar salivproduktionen. Kroppen tror ju att den ska få något mumsigt. Så testa att äta något med mycket tugg i, som råa morötter. Sockerfria tuggummi kan också vara till hjälp. Men när man tuggar sväljer man luft. Tuggar man för mycket tuggummi så blir man en stor gasboll och kan på detta sätt ha ihjäl folk... 


På apotek finns bland annat sug- eller halstabletter och munsprej som lindrar besvären. Personligen är ett par med lakritssmak favoriten. Mumma! Är de goda äter man dem ju oftare också.
Jag ska absolut inte få det att låta som att muntorrhet är en fånig sak som man ska rycka på axlarna åt. Det är obehagligt och man kan få blåsor av det, tänderna blir mer känsliga så man måste vara noga att borsta gaddarna ordentligt. En stor dos läppbalsam (lipsyl) kan gå åt då även läpparna blir snustorra.

Det stora pluset är däremot att Christoffer inte längre kan säga:
"Hur många lipsyl behöver du egentligen? Du är ju beroende!"

"Nej älskling, jag är muntorr. Köp mig tio till för säkerhetsskull."

Skulle det vara stress som gör din mule torr så finns det ett nytt "redskap" på marknaden. Dentokraft heter den och är en konstig grej som man tuggar på. Sant! Om du får för dig att köpa en sån här så MÅSTE du skriva till mig och berätta hur denna knasiga grej funka. Den ser ut som en bitleksak för vuxna. Kanske skulle köpa en sån här gummiring och gnaga på den en stund?


8 mars 2013

Doktor på flykt?

Fick precis ett samtal från samma person som är tillägnad inlägget Förlåt att jag inte är deprimerad. Personen i fråga måste ha bondat med mig något innerligt, utan min kunskap, och insisterar om och om och om och om igen att vi bör träffas, vi bör fylla i papper ihop, vi bör skriva journaler ihop, snart vill hon väl att vi ska träffas i en kyrka och gifta oss ihop också. Jag tackade, som artigast, nej då jag kunde göra allt ovanstående över själv, över telefon och sen med Christoffer fast borgligt (gifta oss alltså).

Samtalet gick relativt smidigt tills hon slänger ut sig:

Din doktor är ju inte kvar.

Jodå, insisterar jag. Klar Doktor Duktig är kvar! Precis som solen skiner på himlen, vatten kan göras till kaffe och Enanton gör mig till ett emo.

Nej, han är inte kvar på din vårdcentral. Han ska vara på en annan i Uddevalla ... eller så är han väl mellan jobb...

Jag lägger på och ringer min vårdcentral direkt, de kommer ringa tillbaka senare idag. Sist person som skrev ut mina sprutor var däremot inte Doktor Duktig, ser jag på Apoteket.
Än så länge har ingen panik brutit ut. Inget ångestskrik där jag ylande skriker hans namn utmed Uddevallas gator. För vart han än tagit vägen så ska jag dit. Behöver bara veta hur det ligger till, om jag behöver förfölja honom och vart i såna fall.

Fortsättning följer.... (tuuuruuumduuumduuuummmm) (ljuset dimmas neråt)

****** **** ****

Uppdatering:

Min Doktor Duktig har flyttat till en annan vårdcentral, ta mig tusan! Jag blir frustrerad och trött, men vad fasiken, får väl stalka honom då.

Samtidigt har jag spolat ner en plastgrej i toan så illa att den sitter fast som en kork. Nu kommer vi betalningsskyldiga i tusenkronor för arbetet och jag känner för att gråta.

Någon ska komma till vår lägenhet och kolla på den, och jag måste städa för det ser ut som ett bombnedslag här.
Den här dagen går absolut inte åt rätt håll...

7 mars 2013

Promenad app?

Betygen av dagens promenad appar är inte glädjande. Jag betygsätter i Gristrynen för de är så mjuka och gosiga.

Tipsrundan, låste sig hela tiden och var rent av trist. Ena stunden kom det tre frågor på raken och sen gick det tio minuter innan något hände. Tanken bakom är bra men utförandet inget att hänga i granen.
1 av 5 möjliga Gristrynen.

Run log, var usel! Med stort U. Det enda som funka var att den höll tiden bra, men det hade jag lättare kunnat sköta med min mobil. GPS funktionen var... Låt mig säga såhär, hade jag gått så som den påstått hade jag varit en blöt svettfläck just nu.
Jag låter följande bild va bevis på hur fel den läste av min runda.
1 av 5 möjliga Gristrynen.

Än så länge är det en telefon, skänkt av min snälla svägerska Johanna, plus Miss Li lallande i öronen som funkat bäst. Får se om nästa app kan konkurrera med dem.


6 mars 2013

Goda Nyheter

Goda nyheter måste ju delas!

Jag har haft fullt upp att pump el in i min kropp, gräla med vården och att promenera så att benen snart trillar av. Har i och med det glömt att dela med av de härliga nyheter som också skett.

Först och främst ska vi flytta! Inte ut ur Uddevalla men mer in i centrum. Mina promenader blir intressantare (jag har gått samma slinga så många gånger nu att jag snart kan gå den med en ögonbindel) (skulle se ut som en idiot, men ändå) och jag har närmre till vänner, familj och har betydligt käckare grannar. En av mina bröder och hans go tjej bor mitt emot oss, gissa om vi ska stalka dem när vi väl flyttat in. Lägenheten är också mindre och billigare. Det ska bli så skönt att börja om på nytt, lämna de här rummen som nu är så betingade av sjukdom och dåliga minnen. Det kommer bli underbart!
Det enda som fattas är att byta ut soffan, som jag legat och plågats i så många timmar att jag börjat tycka personligt illa om den. Men det kommer!

Nästa nyhet är att Christoffer fått jobb! Woho! På Ikea, så alla pengar vi får in kommer gå åt att köpa doftljus och köttbullar.
Vi fick också vårt sista socialbidrag denna månaden. Jag råkade säga till vår sosstant att jag hoppas att jag aldrig kommer se henne igen. Hon la till "ja, inte här på kontoret i alla fall...". Hon har varit väldigt bra och förstående så kan absolut inte klaga.

Den senaste sprutan har kickat till ordentligt och jag är tillbaka på rätt spår igen. Jag rör mig mer, gör min träning (hemma än så länge) och har kunnat göra frukost så många gånger att det inte känts speciellt längre. Försöker att ta det lugnt, men som vanligt är det svårt.

Så det rör sig åt rätt håll! Jag slipper flyta runt som en kork i badkaret jämt tack vare TENSEN och jag har laddat ner några olika appar på telefonen som ska kunna peppa mig på mina promenader. Den jag ska testa idag heter Tipsrundan och går ut på att man promenerar en stund, kommer till en fråga och kan vinna priser. Får se om den är något att ha.
Har också skaffat Run Log där jag ser vilka rundor jag brukar ta, hur lång tid jag går och lite smått och gott.

Här kommer lite foton från några av mina promenader i solen.

Promenad i Uddevalla

En liten bit från Borgen vid Tureborg.

Njuter av solen och lyssnar på Miss Li.

Smält snabbare!



5 mars 2013

Förlåt att jag inte är deprimerad

Jag blir så otroligt trött på vård som inte är till för att vårda. På oprofessionellt bemötande och oförmåga att lyssna. Ska jag verkligen må dåligt för att jag inte är deprimerad?

Är det verkligen vettigt att släpa sig till ett möte, glad i hågen, och lämna mötet ledsen och anklagad? Ett möte som är till för att gör mig starkare psykiskt? Nej nu var jag orättvis, jag fick ju med mig något mer av besöket: jag lärde mig också att kaffe finns kvar i kroppen i sex timmar.

Hade jag använt Google hade den kunskapen varit gratis, gråtfri och så hade jag fått veta att det egentligen är mellan 4-8 timmar. (Skitsamma, ingen rör mitt älskade kaffe!)

Fick höra att det är meningen att jag ska komma på möten (och enligt personen som inte ens har med saken att göra: träna) oavsett vad som är fel. Om jag har ont så jag inte kommer upp på benen, även om jag reagerar illa på sprutan, influensa med feber, inga problem! Enda gången man inte ska komma på avtalat möte är om man kräks. Hittade följande info på vårdguiden och 1177:
När man har feber bör man vara hemma från arbetet eller skolan för att låta kroppen vila och återhämta sig.
Det är inte okej. Jag förstår inte varför man ska sparka lite extra på såna som (man tror) är i underläge? Hur man kan slösa på någons värdefulla energi och tid, och inte ens lyssna ordentligt på vad den personen säger. Jag tror att det är det som är det största problemet med vården idag. Oförmågan att höra vad patienten säger. 

Tur (för mig) så är jag hormonell som femton gravida kvinnor och ingen konflikträdsla kunde hålla tillbaka mina åsikter. Ingen sätter sig på mig igen, jag går inte med på det. Personen i fråga var inte beredd på mina svar på tal, frågor och ärliga åsikter. Och ju mer argument jag fick desto mer säkert blev jag att detta inte är något för mig, jag måste tänka på vad jag behöver, vad som hjälper mig bli friskare. Egentligen borde jag tacka personen för att det sista mötet spårade ut så totalt, det gjorde mitt val så mycket enklare, och gav mig möjligheten att se vad som är viktigt att fokusera på.

Men visst är det jäkligt trist att man måste ett hormonmonster för att inte bli trampad på. Tur att jag har Magica De Stretch och Doktor Duktig, deras öron är vidöppna!