24 apr. 2013

Vill till Finsam

Igår skickade jag min underbara rehabskoordinator ett mail där jag skrev att jag vill att hon skickar in en anmälan till Finsam. Tillsammans har vi kommit fram till att det är nästa steg för mig i min rehabilitering. Det leder naturligtvis till den självklara frågan: Vad i hela skogen är Finsam?

Jag och Google ska göra vårt bästa för att förklara.

Finsam är till för såna som mig som varit sjuka under en längre tid men också för de som varit arbetslösa en längre tid eller har psykosociala problem. Man hamnar så lätt i en gråzon mellan alla olika ersättningssystem och cirkulerar mellan de olika myndigheterna som en boll ingen vill leka med.
Finsam är en plats där bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och sjukvården samarbetar för att kunna hjälpa denna personen tillsammans.

Genom att de olika myndigheterna samlas så får man ett helhetsintryck över vem den här personen verkligen är. Om Försäkringskassan skulle se mig ur bara deras synvinkel skulle de se en sjukskriven som inte hr rätt till någon ersättning. Punkt slut. Arbetsförmedligen kan inte direkt göra något med mig då jag är heltidssjukskriven, punkt slut. Men tillsammans med vården kan de se möjligheter som inte är uppenbara och ihop tar de ett samlat ansvar för insatserna. På så sätt skapas möjligheter att utveckla och pröva nya sätt att få denna personen ut i arbetslivet eller in i skolan.

Allt fokuserad på individen i fråga.

Om samverkansgruppen kommer fram till att jag kan få hjälp av dem får jag en handläggare som lär känna mig, tar reda på vad jag brinner för, hur jag hanterar min smärta och annat kul. Sen kan vi tillsammans söka praktiker, jobb där jag kanske börjar jobba två timmar i veckan eller vad vi än kommer fram till. Om praktiken inte fungerar kommer jag tillbaka till min handläggare och så letar vi vidare. Ett helt år har jag den tryggheten i ryggen, det stödet.

Det första min rehabkoordinator sa var att jag behöver någon som drar in tyglarna, som stoppar mig från att göra för mycket i ren iver att komma ut i världen, ska tillägga att denna kvinna också arbetar tätt ihop med Finsam. Hon har lärt känna mig fort.

Om jag har tur kommer jag kunna börja inom Finsam i Augusti. Tänk vilken härlig sommar jag kommer ha om detta går igenom! Håll tummarna för mig allihopa, det här är ett gigantiskt elefantsteg framåt!

13 apr. 2013

Min första köpta novell

Rubriken säger ju egentligen allt men vore jag verkligen mig själv om jag bara lät ett inlägg vara såhär kort? Åh nej du, det vore ju rent av skamligt.

Jag skickade in en novell till en tävling för Allers. Tyckte om det jag fick ihop men ju mer tiden gick desto mer började jag tvivla. Den var ju rätt så flummig. Jag kanske inte var tydlig nog.

Fick sen ett brev där de skrev att de vill köpa min novell!

Betala pengar för ord som jag knappat ner här på datorn.

Du anar inte vilken pepp det ger mig att fortsätta skriva! Att mina idéer och mitt sätt att formulera mig på är värt att betala för!

Jag är mer än lycklig, min första novell som blivit såld! Det är som om min dröm blir mer verklig genom detta lilla steg. Ett litet steg som är gigantiskt jätte stort, särskilt för mig med mina korta ben.

Nu ska jag skriva lite mer, medan ryggen tillåter.


7 apr. 2013

Fullkomligt besatt!

Jag har blivit besatt av att göra nailart. Fullkomligt skogstokig (kan vara på grund av alla ångor från nagellacken). Från att ha virkat påskharar så har jag nu gått över till att med kisande ögon och minimala rörelser göra blommor och blad på labbarna.

Jag kan googla och kolla på Youtube i timmar där det visar hur man gör ränder, rosor eller annat kul. Jag är besatt gott folk! Just nu har jag lovat mig själv att inte riva loss mitt senaste "konst"verk utan låta naturen (och disken) råda sin gilla gång. Det tog ändå väldigt lång tid att göra det här mönstret. Men inombords maler redan tankarna över vad jag ska göra härnäst.

Så, istället för scrapbooking, virkade alster, sydda överkast eller galna hårfärger så blir det nu en jävlans massa bilder på mina knubbiga men ack så flinka fingrar.

Varsågod och njut.

Mitt första försök till något spännande.
Efter lite googlande gav jag mig på den här varianten.
Dessa pryder mina naglar i denna stund, inte helt nöjd men övning ger färdighet.
Vad gör man då fingernaglarna är täckte? Man tar av sig sockarna.

5 apr. 2013

Vad gör du?!!

Jag hade haft såna förväntningar. Riktigt trott att jag hittat the one. Den enda som faktiskt på riktigt vill hjälpa mig. Som vill finnas där för mig och få mig att må bättre. Men istället stod jag bara där och ville skrika:

"Vad gör du?!! På riktigt?! Vad gör du egentligen?!"

Är det inte värst då man tror sig förstått sig på någon som sen visare sig vara helt tvärtom? Man känner sig mer sviken än om man blir spottad rätt i ansiktet. (Inte egentligen, spott är väldigt äckligt, men du förstå poängen).

Jag får ta en paus i min ansiktscrémejakt för det går helt enkelt inte alls som planerat. Inte efter jag testade den sista, favoriten, La Roche-Posay. Jag fick ju till och med en fin broschyr tillsammans med kräm provet, plus en ansiktstvätt. Det var som då man får en tallrik med en särskilt god potatis, man sparar den till sist, lägger den lite åt sidan så man ska kunna njuta lite extra då allt annat är uppätet. Fast denna potatisen var möglig.

Ansiktstvätten. Åh, ska jag börja med den? Först löddrade den inte. Fine, det kan ju vara bra. Som med de där dyra schamposorterna. Sen var det som att gnida smör/fet lotion i nyllet. Den blev bara halkigt och flottigt. Kände mig smutsigare efteråt än innan. Hela tiden tänkte jag: "Vad gör du, dumma ansiktstvätt? Du tvättar ju inte ens! Vad är du till för?!" 
Inte va det att lukta gott i alla fall. För den här är parfymfri.

 Att smörja in ansiktet med krämen efteråt var så onödigt att jag kände mig dum när jag kletade ut den över näsan. Jag var ju redan glansig som en polerad flint.Men eftersom huden kändes stram (under allt fett) så kunde jag ju inte strunta i det. Den stackars ansiktskrämen luktade heller ingen parfym. Men lämnade ändå en iffy doft som fick mig att tänka på potatisskal.

Så vad gör man? 

Ja, man testar såklart igen! Denna gång utan vatten. Så jag börjar "tvätta" ansiktet med Rochen... känns absolut inte bättre. Känns rent av som om jag bara blir mer kladdig och smutsigt precis som innan (deja vu någon?) Fast utan vatten känns det som att jag låter gegget gro in. Den ska också funka som sminkborttagning... men mitt smink kunde tydligen inte läsa på flaskan och satt kvar.

Vad för betyg blir det, av de möjliga 5 gristrynena? Du gissa rätt, inte ett endaste gulligt mjukt gristryne får denna produkt av mig. 

Naturligtvis finns det en chans att jag bara testat fel sort, och att den annan typ skulle funka bättre med min hy... men du vet vad de säger:

Fool me once, shame on you.
Fool me twice, I' a sucker.

3 apr. 2013

Mindfullness för stor plånbok

Jag fick min kallelse till Mindfullness igår. En kurs som jag föreslog till min före detta psykolog att jag skulle vilja testa. Hitta verktyg för att kunna vara helt i nuet utan att stressa upp mig hela tiden. Särskilt nu när jag är en vandrande hormonbomb.

Men när jag öppnade brevet blev jag förvånad över hur dyrt det är. 450 kronor, ska betalas vid första mötet. 450 kronor för något jag vill testa och se. Missförstå mig inte, jag tycker inte att pengar ska hindra en behandling. Enantonen är löjlig dyr, men värre är den andra hormonbehandlingen Visanne som inte ens är med i högkostnadsskyddet. Mina föräldrar bekostar klimakteriesymtombehandligar a lá naturmedicin åt mig. Jag mumsar i mig salivstimulerande tabletter för fulla muggar. Men jag tycker att denna kurs, som jag redan missat första mötet med, är alldeles för dyr! Det är där min gräns går!

Det hade varit något helt annat om man betalade 50 kronor per gång och fick en inblick i vad kursen gick ut på. 80 kronor gången skulle till och med funka. Men inte 450 kronor smack rätt ned i bänken och swoooosh ut från kontot. Inte ens om jag fick kursen betalad för skulle jag ville gå den. Om den däremot var gratis, då hade jag testat.

Så nu är jag på jakt efter Mindfullness budgetlösningar. Och, min fina vänner, de finns!
Efter en snabbsökning på Google hittade jag denna övningen på en hemsida som hette Stresscoachen. Jag gjorde precis övningen och känner mig lugnare, lättare och med här.
Klicka på länken om du vill göra ett försök.

Det verkar som att den mest grundläggande mindfullness övningen går ut på följande.

Sitt ner bekvämt, tassarna i golvet, armarna bekvämt i knät eller längst sidorna. 
Blunda, andas djupt och slappna av.
Uppmärksamma din andning. Hur du andas i och ut. Här brukar jag hålla andan eller hyperventilera (uppmuntras ej). För att inte bli snurrig i skallen så börja med att känna hur luften kommer in i näsan, är luften kall eller varm? Känn efter vilken del av kroppen som tar i mest när du andas. Tänk inte så mycket på ATT andas utan på hur luften reagerar med din kropp.

Flytta fokus till din kropp. Börja vid fötterna, vaderna, låren, jobba dig uppåt och känn efter hur din kropp är just nu. Hur känns det? Fryser du? Har du ont? Är du trött? Är du pirrig i huden? 

 Lyssna. Vad hörs omkring dig. 

Öppna ögonen och se dig omkring. Titta på allt som om det är första gången du ser det. Fäst dig vid en särskilt punkt och undersök föremålet en stund. Se på det men ha inga åsikter om det. (Svårt!)
  
Andas djupt, var medveten om känslan du har och tänk att du ska försöka behålla den resten av dagen. Eller hitta tillbaka till den i stunder under dagen. 

Under tiden du gör övningen kommer tankar och känslor in i skallen. Bli medveten om dem och för sedan varsamt bort dem och fortsätt fokusera på vad du nu håller med i övningen. Bli inte frustrerad över distraktionen, se den som en normal reaktion bara.

Om du har några bra tips på övningar, böcker, cd-skivor eller annat som är bra skulle jag gärna ta del av dem! Har ett par vänner som är mycket duktig på Mindfullness, funderar på att kidnappa dem och deras kunskaper någon dagen.

Nej, nu ska jag ge mig ut i världen och Mindfullnessa lite (yepp, ett nyuppfunnet verb). Önska mig lycka till.



2 apr. 2013

Du bestämmer

För att hålla bloggen intressant önskar jag nu DIN åsikt.

Vad vill du att jag ska skriva om?

Ser du till kolumnen till höger så finns det boxar du kan fylla i. Ge mig din åsikt, den betyder mycket!
Om ämnet du vill att jag ska skriva om fattas, kommentera gärna här nedan.

Tack till alla mina fina läsare!