Förr hade du en kvävd livmoder

Tänk dig att du är mitt inne i din bästa hällristning någonsin! Du är mitt i the flow och den där vagnen du ristar just nu är så verklighetstrogen med alla sina hjul att du inser att du är en konstnär, men mitt i detta så händer det, du får mensvärk!
Tänk dig att du precis ska vinka av din make som ska iväg och plundra byar och så helt plöstligt får du sån magkramp att du inte kan stå upprät!
Tänk dig att du står lutad över en svidande kall bäck för att tvätta familjen kläder och så sätter svanksmärtorna igång!

Tänk dig hur det hade varit att ha Endo förr i tiden.

Det finns information om Endometrios så lång tillbaka som 4000 år bak (japp, fyra tusen inte fyra hundra jag slant inte på nollan). Så låt oss fortsätta att leka "tänk om" så får vi se hur våra kära Endosystrar haft det innan oss.

Du har blivit riktigt dålig, kan inte göra din del hemma och söker slutligen hjälp för din svåra Endometrios. Till din förvåning så finns det inte bara en diagnos utan också en behandling! Läkaren säger att du har sjukdomen "Arg Flytande Livmoder" (såklart!) och sen tar han fram sina små husdjur: blodiglarna. De slemmige sugarna fick sätta sig på ett ingångshål där de fick mumsa blod, in med lite nyttigt blodigelsaliv och tadaaaa Endon är botad!

Det låter ju fullkoligt galet, men efter lite googlande såg jag att blodiglar används än idag mot Endometrios. Så om du vill gå lite old school, kan det ju vara värt att testa.

Men tillbaka till det förflutna. Blodiglarna funkade inte så du går till en annan farbror doktor som också har en behandling mot Endo. Där säras dina ben och din stackars kussimurra blir ursköljd av hett vatten.
Vilket inte är en vidare bra idé då vattnet kan rubba balansen där inne och leda till infektioner och svamp. Det kan helt enkelt bli värra efter att du har skållats där nere, du kom dit med Endo och går därifrån med en hel svampskog i trosan.

Så du vägrar! Nej till skållning! 

Och då behandlas du med... att... bli hängd upp och ner.

Detta kan jag inte se någon anledning till alls förutom att det måste se väldigt lustigt ut. Kan också vara för att de vid det här laget bör ha börjar kalla dig för galen, du med dina konstiga magkramper och blödningar och smärtor i svanken och dumheter. Du har ju ingen Arg Flytande Livmoder, du är ju en Tokstolla!

Om du nu har otur, kanske testat alla behandlingar och inga fungerat, eller helt enkelt hamnat hos fel doktor, så finns det en sista diagnos. Det är ju uppenbart att du är besatt av en demon. Det ser väl vem som helst?! Och vad gör man för att bli av med en demon? Man dödar den såklart.

Vilket trist nog innebär att du där samtidigt.

Detta får mig direkt att tänka på vilka fantastiska skräckfilmer som kan göras med det här ämnet! Endo-Demonen som tar över kroppen på oskyldiga kvinnor... vi har ju rena guldet här tjejer!

Över till Endons olika diagnoser. Det finns riktiga kändisar, från förr, som har funderat på vår sjukdom. Den store filosofen Platon kom fram till att vi alla lider av "En Kvävd Livmoder" (vilket låter som att livmodern inte riktigt får plats där inne och har svårt att andas) (vilket livmödrar är mycket beroende av) (att inhalera luft) (igenom sina äggledare). Han vet i varje fall att du har en livmoder inuti dig och inte en demon, så jag antar att det är ett framsteg.

Men istället för en filosof kan vi ju fråga en psykolog? Och vem är inte bäst att fråga om inte Sigmund Freud, för jo han har också hittat en diagnos! Inte så oväntat har han kommit fram till att du lider av "Hysteri". Inte så konstigt kanske då Freud använde hysteri som diagnos till en massa sjukdomar och tillstånd (ungefär som jag gillar att använda ordet Grejimoj när jag inte vet vad jag pratar om.)

Innan titthålsoperationen (laparoskopi) uppfanns var enda sättet att diagnostisera Endon att skära upp buken (ca 10-15 cm snitt) och titta in, peka och säga där är något skevt! Men det var så farligt och dyrt att detta bara gjordes i akutfall och om patienten var gammal (alltså mellan 30-40 år) och inte skulle ha (mer) barn.
Men detta innebar att bara gamla kvinnor fick en diagnos (ingen tänkte så långt att de aldrig ens kollat efter härdar i en yngre kvinna)och på något vänster drogs slutsatsen att Endo bara fanns i gamla kvinnor. En myt som lever kvar än idag.

Det har hänt mycket inom behandlingen av Endo, nu när det finns smärtstillande och hormoner för att hjälpa oss bli av med våra symtom. Det är svåra behandlingar men vi blir i alla fall inte utpekade som besatta och sen mördade.
 Men ändå finns det saker från förr som vägrar att ändra sig. Jag menar, Endometrios har varit en erkänd sjukdom i 300 år men när vi söker hjälp för den blir vi fortfarande kallade galna.  Hur lång tid ska det ta innan vi får den respekt vi förtjänar?

Två stora saker har hänt

Jag har påbörjat många inlägg den senaste tiden, men inga av dem blir färdiga. Det är som om jag börjar med en rasande fart och en massa roliga berättelser för att sakta tappa gasen och tillsist stänga ner bloggen. Det är inte alls för att jag har så hemska saker att berätta för dig, inte alls, det är bara så många härliga saker och jag vill inte tappa bort minsta lilla detalj. Det leder till att allt jag skriver blir så, in i skogen, långt! Handlederna blir trötta, fingrarna matta och min hjärna längtar efter kaffe innan jag ens kommit halvvägs (okej, min hjärna längtar alltid efter kaffe). Men nu ska du få veta allt underbart som skett i mitt lilla liv. Jag lovar att göra mitt bästa att skriva allt så kort som möjligt.

Vi får väl se hur det går.

Roliga underbarhet nummer ett:

Jag och älskling hade köpt pizza (vänta, det roliga kommer) och jag hade ågren över hur mycket pengar vi slängt på att inte laga mat. Ibland blir jag nojig över underliga saker, ibland blir jag nojig över idiotiska saker och ibland är jag bara nojig klart slut. Denna gång var Christoffer däremot också orolig. Han tog tag i mig med skakande händer, ruskade mig så håret flänge och skrek vad har vi gjort?! Nu har vi inte pengar till räkningarna! Nu kommer London svälta ihjäl och vi måste använda hans päls som värme för elen kommer stängas av och vi kommer frysa till döds!

Okej okej, i verkligehten sa han: Kan du inte kolla ditt konto och se hur mycket pengar vi har kvar?

Så jag tog upp mobilen (stressad efter att i min alternativa värld sett Christoffer bryta samman) (och sett London glo anklagande på mig medan han tvätta pälsen) och såg till min förvåning väldigt många siffror. Jag hade räknat med ett par hundralappar. Nu var det över 18000 kronor.

Vad gör man då? Jag vet inte vad en normal människa hade gjort, men jag skakade telefonen som om den vore en skallra och försökte gömma den för Christoffer. Det var uppenbart att några siffror ramlat in på mitt konto av misstag och jag behövde bara ruska rätt allt. Eller att jag gått in på fel konto. Eller kanske... kanske kanske kanske hade mer försäkringspengar kommit in.

Saken är den att min mamma insisterat på skicka in fler papper till hennes försäkringsbolag, där jag varit försäkrad innan jag blev sjuk. Och vi fick ut en härlig summa samma år som jag och Christoffer blev tillsammans. Eftersom jag blivit sämre sedan dess fick hon för sig att jag kunde få mer pengar. Vilket lät lika troligt för mig som att London en dag skulle komma in i vardagsrummet på ryggen på en talande gris som presenterar sig som Herr Trynolf och frågar om han får bo här hos oss.
Hon hade däremot rätt och helt plötsligt satt vi med pengar som vi aldrig kunnat drömma om. I samma stund som vi kommit fram till att vi skulle ta vårt första skrämmande lån så att vi kunde ha en bra tv. En tv som passade in i 2000-talet. Samtidigt som min laptop med jämna mellanrum ryckte på axlarna och däckade när den själv tyckte det var passande. Ja, helt plötsligt kunde vi unna oss saker. 

Så just nu skriver jag på min nya laptop, som jag härmed döper till Belly (osäker på varför) och på tv-bänken står vår nya platt-tv. I köket vårt runda snygga bord. Sånt vi velat köpa men haft på "så-fort-vi-sparat-klart" listan. Bland annat är detta saker som vi kunnat unna oss, som en belöning för lite av det jävliga vi gått igenom de här åren. Och det kändes fantastiskt! Overkligt och skrämmande (att helt plötsligt beställa en tv och en laptop samma kväll!) men härligt!

Jag kan ha unnat mig lite nagellacks saker också... kanske...

Roliga underbarhet nummer två:

Det finns en butik på torget här i Uddevalla med tyger, garner, hemdekorationer och en massa härligheter. Den affären brukar jag dra med mig folk till och bara luddra runt i med fånigt flin på läpparna. Jag älskar det stället, att det också blivit fyllt med söta ugglor för ju inte saken sämre.
Så med fjärliar i magen gick jag in och frågade om jag fick arbetsträna där. Och efter några få samtal så har jag nu gjort två dagar på min nya praktik! Och jag älskar det!
Chefen är förstående och härlig, jag får gå där i två timmar och rätta till tyger, lära mig om nya redskap och nålar och band. Att organisera vackra saker, finns det något bättre? Nu ska jag bara lära mig att göra allt i lugn och ro, inte allt på en gång. Jag pressar mig tills jag får jätte ont, men har börjat bli bättre redan efter andra dagen. Jag får inte glömma att min kropp inte är lika pigg som min skalle. Jag får träna träna träna på att arbeta.

Det är här vi är nu. Jag har ett hem jag älskar, nya tapeter i sovrummet, en praktik jag stortrivs i, en sambo jag dyrkar, en säregen ljuvlig katt (som äter som en häst) och min famj nära. Livet är härligt, nej mer än härligt, det är roligt och underbart!