Symptom



Det kluriga med Endometrios är att det finns många symptom som också går att para ihop med andra sjukdomar.

Själv har jag utstått flera undersökningar som skulle kunnat kännas onödiga om jag inte haft i åtanke att de utesluter fel sjukdomar så att Endometriosen kan stå kvar som en ensam ”segrare”. Ett väldigt lovande bevis på att det är Endometrios som jävlas är att en hormonbehandling hjälper mot symptomen eller att det ”helt enkelt inte kan vara någonting annat”.

Här följer några av symptomerna för Endometrios. De är individuella och vissa har alla, inga eller bara någon enstaka.

• Kronisk eller plötslig smärta i nedre bäckenet.
• Smärtsam mensvärk.
• Riklig mens.
• Diarré eller förstoppning när man har mens.
• Barnlöshet eller svårt att bli gravid.
• Missfall.
• Utomkvedsgraviditet.
• Smärtsamma samlag.
• Smärta efter samlag som kan vara i flera dygn.
• Ryggsmärtor.
• Bensmärtor som kan stråla från ryggen.
• Illamående.
• Bukkramper.
• Diarré och/eller förstoppning.
• Smärta i ändtarmen.
• Smärta när tarmarna rör på sig.
• Blod i avföringen.
• Ändtarmsblödningar.
• Knivhugssmärtor när tarmgaserna rör sig.
• Koliksmärtor.
• Blod i urinen.
• Inkontinens, trängningar.
• Smärtor när man kissar eller har avföring
• Depression.
• Känslighet vid stötar då man till exempel sätter sig ner, hostar eller liknande.
• Feber.
• Infektionskänslighet
• Trötthet och utmattning.
• Sömnproblem.


Personligen anser jag att problem som Depression och Sömnproblem har att göra med problemet att hantera en konstant smärta. Blir man isolerad av smärtan och inte kan arbeta eller blir orolig hur räkningarna ska betalas är det inte direkt konstigt att man blir deppad och får svårt att somna. Men det är min personliga syn, jag vet inte hur mina medsystrar har det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elin! Har följt ditt blogg ett bra tag nu, en tid efter jag började misstänka/visste att jag hade endometrios så har jag läst mycket om detta och försökt hitta personer med liknande problem och jag lider oerhört mycket med dig! Jag är en tjej på 21 år, lidit av svåra smärtor sen jag var 19 som aldrig gick över. För två dagar sen gjordes det en titthålsopertion, p.g.a. att jag var trött på alla läkare och alla människor som tvivlade och aldrig tog mina svåra smärtor på allvar. Som tur var hittades småsmå endohärdar, som tyvärr låg på så känsliga områden så det var omöjligt att åtgärda. Nu har iaf fått min diagnos, det tog nästan två år men med tanke på hur länge folk får vänta så är det tur att jag inte fick vänta längre än såhär. Tack vare google och internet har jag tagit reda på vad jag lider av, hade det bara varit för sjukvården hade ingen ens misstänkt att jag hade endo... Det jag undrar är, i vilken ålder blev dina smärtor som värst och hur länge har du plågats av svåra smärtor? Jag har haft väldigt svåra smärtor senaste halvåret, dock innan det också, bara att mina smärtor har blivit mer och mer kroniska på väldigt kort tid. Enda gångerna jag inte känner stark molande värk är när jag äter starka smärtstillande, såsom tramadol. Men molande smärtan försvinner ändå inte, tar jag inga smärtstillande kan jag förvänta mig kramper när som helst osv. Jag är arbetslös just nu och har inte jobbat på 1,5 år. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av ett arbete, och som jag förstått det är du sjukskriven? Ifall man har så svåra smärtor att man inte klarar av att jobba, hur går det med försäkringskassan? Det måste vara oerhört svårt, speciellt eftersom endometrios sällan anses vara en "giltig" sjukdom för sjukskrivning, vilket är hemskt för de som lider. Jag undrar hur jag ska göra, blir jag inte bättre så kommer jag inte kunna jobba. Hur har du gått till väga för att få bli sjukskriven och var du arbetslös innan dess? Det här kanske blev ett jobbigt inlägg men jag uppskattar din blogg och skulle vara väldigt tacksam ifall du kunde svara mig om hur det har gått för dig med sjukskrivningar under åren! Tack!! Hoppas du börjar må bättre!

Elin Sandman sa...

Hej Anonyma Endosyster!

Tusen tack för att du delar med dig utav din historia. Det är alltid tufft att läsa hur någon annan varit tvungen att gå ihop samma helvete med läkare och misstro. Men det glädjer mig att vi kan dela med oss av vår erfarenhet i alla fall.

Ska ge dig lite svar på dina frågor. Först gällande då min smärta blev som värst:

Jag har haft svår mensvärk, den satte igång ett par år efter att jag fick min mens, och den var olidlig. Fick minipiller så jag fick sen inga blödningar och därmed inga kramper. Men samma år som jag skulle fylla 22 år började jag få kronisk smärta. Det kom som en spark i magen och blev bara värre och värre. Jag kan inte säga hur länge jag hade ont för jag minns inte, har nog förträngt det men tror att det handlade om ungefär ett halvår i alla fall. Fick hormonell behandling och symtomen försvann. Underbart!

Sen, 2008, satte det igång igen. Började med blödningar. Sen en mensvärk som inte släppte. Och det blev snabbt bara värre. Och denna gång fick jag ingen behandling på flera år så smärtorna blev bara mer och mer intensiva. Tills jag inte kunde sitta upp mer än en halvtimma per dag ungefär.

Men det har blivit bättre efter mina hormonella behandlingar. Enantonsprutan är rena mirakelmedicinen för mig.

Hur har dina läkare tänk då det gäller att behandla dig? Jag förstår ärligt talat inte varför doktorerna inte bara testat lite hormoner på kvinnorna som kommer in med mega smärtor. Att ge det ett försök är ju bättre än att bara lida dag ut och dag in.

Visst är det sjukt att man ska hitta sin diagnos via Google? Jag har gjort samma sak och det är egentligen chockerande att det är jag själv som har diagnostiserat och sedan hittat min egna behandling.

Vi borde kanske bli läkare istället? ;)

Angående din medicinering, tar du alvedon också? Det kan kännas så fjuttigt men jag tar alltid full dos alvedon ihop med Tramadolen och det gör att den tar smärtorna mycket bättre. Jag rekommenderar också att du frågar din läkare om du kan få Depo varianten av Tramadolen, då får du en konstant ström av smärtstillande så att du aldrig får några toppar av smärta. De har räddat livet på mig.

Jag är sjukskriven sen läääänge nu. Och du har helt rätt i att det blir krångel med försäkringskassan. Särskilt om man, som jag, inte varit sjukskriven hela tiden och inte heller samtidigt varit inskriven på Arbetsförmedlingen. På grund av det har jag blivit tvungen att ta med min sjukskrivning till socialen istället och får ersättning från dem. Det var tufft att bli tvungen att gå den vägen, men har inte haft något val. Egentligen borde jag ju få sjukersättning. Jag är ju sjuk.

Men jag har alltid testat att söka allt. Be din läkare sjukskriva dig och sök sedan aktivitetsersättning och sjukersättning. Alltid värt ett försök.

Jag tror att jag har fått in allt nu. :) Jag önskar jag kunde ge ett bra knep då det gäller arbete och försäkringskassan. Men de har verkligen krånglat till det för oss. Min läkare har aldrig tvekat att sjukskriva mig (har haft honom i 1 1/2 år) av den enkla anledningen att jag haft för ont för att fungera normalt.

Tack för att du läser min blogg! Tveka inte att skriva igen om du vill dela med dig eller undrar något mer.

Många kramar

Elin

Anonym sa...

Bra grejer från dig, man. Ive läst dina grejer innan och du är alldeles för häftigt. Jag älskar det youve fick här, älska det du är sagt och hur du säger det. Du gör det underhållande och du fortfarande lyckas hålla det smart. Jag väntar cant för att läsa mer från dig. Detta är verkligen en bra blogg.

Anonym sa...

Hejsan!

Oj va jag känner igen mig i allt som ovan e skrivet...
Men, efter ca 8 års tjat o byte av län fick jag igenom en titthålsop.och de hittade INGENTING! O nu vill heller ingen annan ingripa o typ bry sig. Sjukskriven varje månad vid mens i 3-4 dar o försöker nu få försäkringskassan att stå för de dagarna via företagshälsan. Iom att de inte hittade nån endo, så känns det i dagsläget Ännu mer som att ingen tror på vad ont jag i själva verket har. Var glada alla ni som trots allt har en diagnos! Må väl! Kram Helena