16 dec. 2010

Brev till Uppsala - Elin's Endometrios

Elin har länge velat skicka ett brev till Uppsala Endometrioscentrum där hon verkligen ger dom på käften verbalt, samtidigt som hon pekar ut hur illa behandlad hon blivit. Hon vill, men att ens sätta sig ner och skriva brevet har varit så ångest fyllt att hon inte har kunnat. Jag föreslog att jag kunde titta igenom det hon skrivigt hittills och sen skriva om det, lägga till mina egna ord och tankar, och skicka det till dem som den arga och besvikna pojkvän jag är.

Elin var glad att hon slapp tänka på skiten samtidigt som hon visste att brevet skulle bli skickat ändå. Eftersom det var ett tag sen jag, Elins pojkvän, bidrog till hennes blogg tänkte jag nu posta brevet som jag skickade till Uppsala Endometrioscentrum. Jag vill också uppmana alla med endo som blir/blivit illa behandlade att, om ni inte orkar ta tag i det själva, be någon om hjälp att slå tillbaks. Har man endo räcker det, man ska inte behöva ta skit också.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Hejsan,

Mitt namn är Christoffer Sandman. Min flickvänn Elin Jonasson har utan tvekan endometrios. Vi var hos er den 18e Juni 2010 för att få hjälp att slåss mot denna otroligt tuffa sjukdom och fick istället ett mycket oproffessionelt bemötande.

Vi är båda väldigt besvikna och ledsna över hur ni kan undersöka Elin, prata med oss, gå igenom hennes journaler, och sen säga att ni inte kan hjälpa oss. Ni har till och med gjort det svårare for oss att få hjälp för nu har vi vart hos er, endometrioskliniken, det enda stället i Sverige med experter på endometrios, och ni säger att hon sannolikt inte har endometrios. Detta är så långt från verkligheten man kan komma.

Elin lever med denna sjukdomen dagligen, och jag tar hand om henne. Hon har träffat massvis med läkare genom åren och den enda diagnosen Elin har fått är endometrios. Hon har fått den, och den har tagits ifrån henne varje gång. Varför? Jo, upp tills innan vi var hos er på grund av att man inte kunnat se någonting under titthålsoperationer. Nu vet ju vi, och säkerligen ni också, att endometrios kan vara mikroskopiskt. Dessa mikroskopiska härdar kan bara hittas genom cellprover, och aldrig har någon bedömt att det vart nödvändigt. Mycket underligt tycker jag.

Sen var vi hos er, Elin fick en magnetröntgen, man hittade en cysta på hennes livmoder, men en bedömning gjordes att den var för liten för att kunna vara endometrios. Den var ca 2 centimeter bred och för liten, och endometrios kan vara mikroskopiskt. Jag förstår inte riktigt resonemanget där.

Er överläkare Matts Olovsson säger själv att det viktigaste som krävs för att kunna hjälpa en kvinna med endometrios är att LYSSNA på henne. Därför är det för mig desto mer chockerande att läsa igenom de journaler som blev skickade (efter att Elin skickade ett klagomail angående att hon inte fick den utlovade informationen). Det som står i era papper stämmer knappt alls in på det som Elin berättade. Jag var med på besöket och kan intyga att mycket som är skrivet inte är sant.

Genom att Doktor M inte har lyssnat på Elin och gett henne en ”obehandlingsbar endometrios” beskrivelse så har hon det nu ännu svårare att få någon form av hjälp. Alla läkare i hela landet lyssnar på experter, även om experterna har fel. Hur kan man göra så mot en patient? Särskilt då det utlovats att det minsta man kan göra är att LYSSNA på vad hon har att säga?

Här är lite information som helt enkelt inte stämmer med verkligheten:

Ärftlighet. Elin har en kusin med diagnosen endometrios och en annan kusin som utreds för samma sak. Det ligger onekligen i släkten.

Tidigare hälsoproblem. Det nämns att hon har problem med huvudvärk och bröstsmärtor. Detta stämmer inte alls. Elin fick ont i huvud och bröst en gång för länge sedan, långt innan de problem hon har idag, och dessa symptom har inte visat sig sen dess. Hade hon gått runt med huvudvärk och bröstsmärtor hela tiden hade hon berättat om det då vi var på besök hos er och pratade om hennes smärtor. Jag förstår inte alls varför detta ens nämns som något relevant. Bara för att det finns någonstans djupt i hennes journaler betyder det inte att det har med hennes endometriosliknande smärtor att göra. Jag kan minnas flertalet fall då hon har haft andra irrevelanta symptom så som hosta, ögoninfektioner och snuva men det är ju uppenbart att detta inte har något mer hennes endometrios att göra. Ska inte en läkare fråga om dessa problem gällde mer än en gång innan de skriver om det i någons journal som om att det är ett kvarstående problem?

Allmäntillståndet. Det var inte gott och opåverkat som det står i journalerna, och det har eskalerat sen vi var hos er. Elin hade svårt att röra sig och jag, Elins pojkvänn, var där och hjälpte henne att resa sig upp från stolen och sätta sig igen. Anledningen till att hon orkade att samtala var för att hon innan besöket hade tagit sin smärtlindring i form av Tiparol och Alvedon. När vi var där rekommenderade läkaren Elin att ta ännu en Tiparol efter besöket för att hon hade så ont. Elins allmäntillstånd är inte gott även då hon gör allt för att le och inte visa andra hur svårt hon har det. Hon är påverkad konstant, dagligen, av sina smärtor, men hon är också väldigt psykiskt stark och kan klara av att hålla modet uppe. Hon lider, men hon vill inte att alla ska se hur mycket för då känner hon sig svag, och hon vill verkligen inte att folk ska tycka synd om henne. Allt hon ber om, och jag med, är att någon skall se hennes symptom för det dom är, symptom av endometrios.

Senare i journalerna nämner er läkare inte heller att Elin hade väldigt ont efter båda sina laparoskopier. Detta förklarade han för oss att det inte var normalt. Den smärtan som Elin hade efter sina laproskopier var ett tecken på endometrios. Vaför har detta utelämnats? Skämms ni inte för hur det har lämnats ute bitar som pekar mot endometrios och istället har adderats saker som är helt oviktigt? Är det vanligt att ni ignorerar uppenbara endometrios symptom och istället leker med tanken att allt kanske isället beror på den där gången då hon fick ont i huvet och gick till doktorn. Är det enligt er större chans att hon har en helt ny oidentifierad sjukdom istället för den som symptomen passar in på?

Det som gjort mig mest upprörd, ändå, är brevet som bifogades med hennes journaler. Där står det att ”det finns ingen för oss behandlingsbar endometrios”. Vad betyder det egentligen? Att ni inte kan behandla den? Att det inte finns någon endometrios? Att det finns kanske endometrios men den går inte att behandla? Är det inte meningen att Elin , som patient, ska förstå exakt vad ni kommit fram till med hjälp av detta brev? Hur vet ni att den inte är behandlingsbar? Det enda Elin fått som behandling tidigare har varigt Orgametril i låg dos som inte fungerade, smärtstillande, och Primolut-Nor år 2005 då hon hade dessa symptom för första gången.

Gissa vad Primoluten gjorde? Den tog bort alla symptom och under en tre-års period var Elin smärtfri och fullt fungerande. Men att en hormon som används för att behandla endometrios tidigare fungerat kanske inte är relevant?

Nu går hon på Primolut-Nor igen. Dessa fick hon efter att ha bönat till en helt vanlig läkare. Först ville han inte skriva ut dessa eftersom att ni sagt att det inte går att behandla Elins endometrios, men han gjorde det ändå för hennes skull. Förra vintern fick jag köra runt mitt livs kärlek i en rullstol för att hon ens skulle kunna ta sig genom ytterdörren och få lite frisk luft. En rullstol som vi för övrigt var tvugna att låna av en bekant.
Efter Primoluten kan hon gå tjugominuters promenaden ner till Uddevalla centrum med mig igen, så den har definitivt hjälpt. Men bara en bit på vägen. Förra gången fick hon rätt hormoner i tid, nu fick hon dom två år efter att symptomen kom tillbaks.
Hennes endometrios är mycket behandligsbar, det har redan bevisats, och bevisas igen nu när Primoluten gjort att hon klarar av att röra sig ibland. Hon behöver starkare hormoner, och hon behöver en diagnos så att inte alla läkare vi träffar tror att hon snackar skit. Tro mig, det händer ofta. Hon vrider sig i smärtor, hon ber om hjälp, och läkare bara tittar på henne som om hon skådespelar.

Elin undrade också i ett brev om det inte finns en chans att hon kan ha mikroskopisk endometrios som inte kan ses om man inte gör en biopsi vid en laparoskopi. Detta fick hon inget svar utav läkaren på. Men via endometrios foreningen har hon kommit i kontakt med kvinnor som fått sina diagnoser först efter detta.

Ni hittade också, som jag nämnde, en liten adenomyos härd. Den ansågs att osannlikt kunnat ha gett Elin sina symptom. Hur kan detta anses osanolikt då hon har symptomerna för att ha endometrios och adenomyos? Finns det inte då en chans att hon kan vara en av de kvinnor som har båda? Att detta fynd ses som ett bifynd är också förvirrande för mig. Men här får vi inte heller någon förklaring. Än igen undviks uppenbara symptom. Jag förstå verkligen inte alls. Ni är endometrios specialister. Ni skall hjälpa Elin. Hon behöver er för att få ett dugligt liv, och ni bara undviker att svara på frågor. Varför? Skäms ni? Hur kan ni låta eran skam, att ni kanske har begått ett misstag, förstöra en 27årig kvinnas liv?

Och för att avslutningsvis förvirra oss ännu mer skriver Doktor M att ”vi på endometrioscentrum har inga andra endometriosbehandlingar än vad som finns hos vilken gynekolog som helst och du har i princip provat allt utan att det har gett önskad effekt. Vi har därför ingen hjälpt att erbjuda dig”

Ursäkta mitt språk, men vad fan?! HON HAR TESTAT ORGAMETRIL OCH PRIMOLUT-NOR. Inget mer. Bara dem. Vi vet ju att det finns mer än ”i princip dessa”. Och till råga på det så hjälpte Primolut-Nor och gjorde henne smärtfri i 3 år vid 2005!

Allt vi vill är att Elin får hjälp. Kanske att någon annan gynekolog ska hjälpa henne med det som Doktor M misslyckades med. Han lyssnade inte alls på Elin och hans misslyckande har knäckt henne fullkomligt. Förutom att han inte ville hjälpa Elin har hon det nu ÄNNU svårare att få hjälp. Hennes vårdcentralsläkare anser att hon inte kan ha endometrios. Inte på grund av att hon har fel symptom, att det pekar på något annat, eller att hennes sjukhistoria tyder på att det är så, utan på grund av Doktor Ms brev. På grund av att en läkare inte lyssnade och tittade på Elin har vårat liv försvårats. Allt vi vill är att någon ska ta en ordentlig koll och tänka efter lite.

Doktor M ansåg att inga andra behandlingar kunde hjälpa och enligt journalerna ska Elin lära sig att leva med smärtan. Hon fick testa Primolut-Nor av sin vårdcentralsläkare och det har som sagt hjälpt. Hon har fortfarande ont men får mindre smärtor än innan. Hon skulle gärna testa någon annan hormonbehandling men det är som sagt svårt då Doktor M bedömt att Elins endometrios inte kan behandlas. Hade vi följt hans råd hade Elin haft det lika jävligt som i Maj. Jag hade fortfarande knuffat runt henne i en rullstol och hennes smärtor hade fortsatta att eskalera.

Att inte ha ett jobb och avbryta studier är så klart inte kul för psyket. Men att ha en doktor som inte lyssnar och gör sitt jobb, det gör därmot att man sitter i en psykologiskt ”riskfylld situation” (som det så fint heter i Elins journal). Hon är psykiskt fullt frik. Jag har inte träffat en starkare person i mitt liv. Hon tar skit från läkare som inte lyssnar, och hon kämpar vidare. Men att ni på endometrios centrum inte gav henne den hjälp hon så uppenbart behöver det har knäckt henne. Det finns en anledning till att det är jag som skriver detta brev och inte Elin. Hon klarar inte av tanken på ännu ett svar ifrån er med undvikande kommentarer och ansvarstagande.

När vi besökte er talade vi om Elins vardag med Doktor M. Vi berättade att hon har smärtor i buken och lågryggen som strålar ner i benen. Vi berättade för er läkare att hon har testat enbart Orgametril och Primolut-Nor, och att den sistnämnda har hjälpt förut. Vi förklarade att hon har så ont att hon har svårt att sova, att hon bara kan gå korta perioder, och rabblade upp alla symptom hon har.

• Kronisk smärta i nedre bäckenet.
• Smärtsam mensvärk. (Detta hade hon när hon hade mens, innan hon började med p-piller och andra hormoner.)
• Riklig mens. (Samma här.)
• Diarré eller förstoppning när man har mens. (Samma här.)
• Smärta vid samlag.
• Kroniska ryggsmärtor.
• Kroniska bensmärtor som strålar från ryggen.
• Illamående.
• Bukkramper.
• Diarré och/eller förstoppning.
• Smärta i ändtarmen.
• Blod i avföringen.
• Knivhugssmärtor när tarmgaserna rör sig.
• Koliksmärtor.
• Smärtor i buken då hon tömt/tömmer blåsan eller vid avföring.
• Känslighet vid stötar då man till exempel sätter sig ner, hostar eller liknande.
• Feber.
• Infektionskänslighet. (Elin blir sjuk hela tiden.)
• Trötthet och utmattning.
• Sömnproblem.

Detta kan ju inte vara något annat än endometrios. Hon har löjligt många endo-symptom. Hormoner har tagit bort dessa symptom under en 3års period tidigare. Hon har en härd på livmodern, och utan tvekan mikroskopiska endometrios härdar. Allt jag ber om är hjälp.

Vi vill ha hjälp.

Kanske att ni träffar henne igen och gör en andra bedömning. Kanske att ni ger henne rätt diagnos. Kanske att ni refererar henne till en gynekolog som kan och förstår sig på endometrios. Vi vill bara att Elin ska blir frisk, som hon har blivit förut, så vi kan få det liv vi vill ha tillsammans.

Så att Elin kan leva isället för att kämpa med att överleva dagen.

14 kommentarer:

svärmor sa...

Kära älskade svärson ! Jag vill bara säga tack . Jag gråter så att det är svårt att skriva . Den som inte läser detta och tar till sig är inte klok <3 Finner inte ord ! Kram Sirpa

Emma sa...

Bra skrivet, jag kan inte förstå att man som patient kan bli behandlad på det viset (tyvärr händer det allt för ofta i sjukvården). Jag har iofs i många år fått det ignonerat, att det är "psykiskt", men jag har inte fått denna ignorans från endokliniken. Jag blev tillsist tagen på allvar och då i Jönköping (min hemort) hos min husläkare som direkt skickade mig till gyn på sjukhuset för utredning.

Jag hoppas verkligen att de nu gör ngt åt saken och att de gör allt för att Elin ska få hjälp och lindring och förhoppningsvis börja jobba eller plugga igen.

Och om hon igen skulle behöva en rullstol (vilket jag hoppas hon slipper), ska ni inte behöva låna en av en kompis. Elin har rätt att få låna en av kommunen, ring en arbetsterapeut som jobbar i kommunen. Hon kan hjälpa till med andra hjälpmedel också som kanske kan vara till hjälp.

Make art sa...

Jag finner inga ord.

Jag var på sjukhuset idag på Linköpingskvinnoklinik och överläkaren där sa att den mest testade och mest fungerande behandlingen för de med endo var att sätta in en hormonspiral?

Jag hoppas verkligen att de svarar nu och en jättekram till Elin och dig,ni verkar vara otroliga människor :) /Helena

Anonym sa...

Jag är glad över att Elin har en sån fin pojkvän som ställer upp när det verkligen behövs, då många skulle ha vänt ryggen till och gått.

Jag har själv varit till Uppsala och väntar på att få komma dit igen efter att ha fått diagnosen "avancerad" endometrios, som det står i mina papper. Här i länet har jag blivit friskförklarad gång på gång, begärde remissen till Uppsala själv och är nöjd med den hjälp jag hittills fått, även om jag inte alls är bättre ännu. Bemötandet var underbart.

Jag hoppas att Elin får den rätta hjälpen som hon behöver. Hur psykiskt påfrestande det är, det vet jag efter att ha sökt hjälp med alla symptom sen jag var 17 år, och först i år, som 24åring, har fått någon att lyssna. Läst utbildningar på distans för att vara på plats är helt omöjligt då jag är för sjuk, så jag förstår en hel del hur det är. Jag tror att man måste befinna sig i det för att kunna förstå det. Jag har inte vännerna kvar sen jag fick diagnosen, och det säger ju en del. Just därför är jag glad att Elin har sin pojkvän som ställer upp!
Jag vill bara påpeka en sak, du skriver att "Vi vill bara att Elin ska blir frisk, som hon har blivit förut, så vi kan få det liv vi vill ha tillsammans." Har man endometrios, blir man aldrig frisk, man kan bara bli bättre tillfälligt, men aldrig frisk. Jag tror att det är viktigt att ha med sig, för att inte bli alltför besviken under vägens gång.

Lycka till! Vill gärna veta vad ni får för svar från Centret.

Kram

Elin Sandman sa...

Hej allihopa!

Jag ar sa himla rord av alla reaktioner efter Christoffers brev. Sjalv grat jag nar jag laste det. Han har skrivit allt jag onska att jag sjalv orka skriva. Samtidigt har han lagt in asikter och fakta som jag sjalv inte ens tankt pa.

Jag ar otroligt lyckig som har honom! Ar ocksa sa glad for alla kommentarer som han har fatt som peppar honom. Han blev nog sjalv forvanad over allas ert stod.

Bara kort som svart till senaste kommentaren, bara for att fortydliga:

Vi vet att Endo ar en kronisk sjukdom, det gor ju att den suger lite extra mycket. Men sa som vi ser pa det ar att vi vill ha en behandling som tar bort symptomen, det har hant forut, och da man inte ser symptomen mer skulle jag kanna mig frisk.

Det ar det vi ar ute efter :)

Sen vet jag att det skulle inte bli sista gangen man sag Endons fula nylle, men da skulle vi ocksa ha ett bra vapen redo, en diagnos och hormoner som vi kan kriga med direkt. Sa det inte behover bli over 2 ar innan nagon lyssnar pa mig, an en gang.

TACK alla sa jatte mycket!!
Vi lovar att dela med oss av Uppsalas svar :)

Erat stod betyder otroligt mycket :)

Anonym sa...

Herregud vilket brev, jag är helt mållös. Förstår att Elin inte orkat skriva allt detta själv och det känns fantastiskt att du lyckats få med så mycket.

Sandman sa...

Oj vilken respons. Tack sa mycket for alla dom fina kommentarerna :D

Elin och jag kampar vidare tills hon fatt sin diagnos fastspikad i sten, inlindad i guld och limmad fast i vara hander sa ingen kan ta tillbaks den. Sen lite mega-hormoner och poof-poof, inga mer sympton. Med diagnosen kan symptomen kika tillbaks och bli borttagna mycket enklare, sa som Elin sa, i vara ogon skulle hon vara frisk.

Beatrice Reimertz sa...

Åh tack! :D

Kan nog påpeka att dåligt och oseriöst bemötande inom sjukvården är bland det hemskaste som finns. Särskilt när man skriker efter hjälp och man ingen får. Fy va hemskt sånt är..

Hur går det annars med allt? :)

Jessica sa...

Mina tårar rann från början då jag började läsa det otroligt bra brev som christoffer skrivit. Jag är själv patient på endometrioscentrum i Uppsala, och jag har som tur var fått träffa 2 olika underbara läkare då jag varit där. Men förstår verkligen din besvikelse och känsla att få höra detta från läkaren, fick höra under 9 år innan jag äntligen fick min diagnos, endometrios, att jag var inbillningssjuk, att jag var psyksjuk, dem trodde att jag bara hitta på. Och då handla det om ca 100 olika läkare som jag besökt under dem 9 åren, värsta är att siffran 100 inte är en överdrift, mer isf en underdrift.

Det är verkligen tur du verkar ha en underbar kille som stöttar och hjälper dig i detta, och det är verkligen det viktigaste att ha någon nära som förstår har jag verkligen märkt genom åren. För många tror dem förstår, men det gör dem inte. Jag har också som tur är haft tur nog att hitta en underbar sambo som har satt sig in i min sjukdom till max, och är verkligen förstående med allt vad denna hemska sjukdom heter. Är nu i klimakteriet efter behandlingar emot endon, och just nu vet jag inte vilket som är värst klimakteriet eller värken, för båda är ett helvete..

Men verkligen bra och rakt brev! Hoppas dem sätter dit den där idiot läkaren ordentligt, är ju pinsamt hur en läkare får behandla människor och sen jobba kvar.

Många kramar

Elin Sandman sa...

Tack ALLIHOPA!

Jessica, det är med så blandade känslor jag läser det du skriver och jag kan gissa att du känner likadant. Klart är jag glad att höra att jag inte är ensam och att du vet hur mitt liv är, men jag önskar så att du inte behövt gå igenom det här. Ingen borde gå igenom det här.

Jag anser att, bland det värsta med endon, är att läkare inte gör sitt jobb. Om de bara kunde erkänna att de faktiskt inte vet vad som är fel och skicka en vidare istället för att ta den enkla vägen och kalla patienten för hypokondriker så hade endon inte varit en lika förödande sjukdom. Så mycket onödig ångest.

Tusen tack för att du läser min blogg! Jag finns här om du behöver ventilera! Och om jag får fråga, vilken hormonbehandling får du?

Många stora kramar

Jessica sa...

Förstår dig mer än väl, denna sjukdom önskar man ingen, inte ens sin värsta fiende.

Just nu tar jag p-spruta var 14:e dag, egentligen ska man ta det var 3:e månad om man har det som preventinmedel, så är en hel del hormoner jag får i mig.. Haft denna behandling sen i Juli, men den har inte hjälpt mig så mycket som jag hoppats på, plus att jag har fått extremt svåra klimakteriebesvär av den. Så äter östrogen tabletter sen 2 månader som ska ta bort klimakteriebsvären, men det har dem långt ifrån gjort.

Men innan hade jag en behandling i sprutfprm som hette enanton, men den blev jag så dålig av ifrån alla biverkningar att jag gick in i en väldigt djup deprisson, gick ner 10 kg på 2 månader för jag spydde dagligen som biverkning, kunde inte sova på nätterna, plus klimakteriet på det. Så det gav jag upp efter 4 månader.

Du får jätte gärna maila om du vill prata :) Tack att du ställer upp för att lyssna om jag behöver ventilera, lika gäller dig, ställer mer än gärna upp och lyssnar på dig. Min mail är mrsdee2011@gmail.com om du vill höra av dig.

många kramar Jessica

Skriver föresten en krönika på en sida, där jag skriver om klimakteriet och om endometriosen om du skulle vilja läsa. ;)

http://www.kvinnoliv.se/category/jessica-olsson/

Norah.A sa...

Omg blir helt ledsen för din skull... Har själv endometrios och levde med obeskrivliga smärtor i över 8 år tills jag äntligen fick diagnosen endometrios... Det var inte förrän jag flyttade tiill uppsala som jag fick diagnosen, de är helt underbara i endometrios kliniken så jag hoppas att de bemöter dig bättre nästa gång. ge inte upp kämpa efter att få svar... Jag förlorade en hel uppväxt för att jag var sjuk hela tiden.. men kämpar som bara den nu för att överleva och ta igen all tid... Och vill jobba som sjuksköterska och barnmorska för att hjälpa kvinnor med samma problem.. ge inte upp Elin, ge inte Upp!!

Elin Sandman sa...

Massor med kramar och tusen tack för din fina kommentar! Har äntligen fått behandling så jag tar en dag i taget.

En person som dig, arbetande inom sjukvården, hade varit guld värd! Tänk om man hade fått hjälp och någon som tröstade istället för att göra ens liv ännu svårare, då man söker vård. Jag tycker det är en fantastisk idé!

Än en gång, massor med kramar!

Johanna sa...

Blev alldeles tårögd när jag läste det här. Både över vad du fått gå igenom och över Christoffers engagemang och kärlek. Stort ris (underdrift) till "experterna" och stor ros (också underdrift) till din fantastiska pojkvän!

Kram till er!