4 mars 2014

Slut på Finsam

Mina vänner, lika bra att acceptera läget och dela med mig av vad som händer nu. Haft helgen på mig att lugna ner mig och har nu, efter flera samtal, ork att berätta att jag inte kommer praktisera mer. Jag älskade det stället och jag fick förklarat för mig att även då det inte fanns någon tidspress att öka mina timmar så orkade jag inte med ett så fysiskt jobb.
Jag hade väl förstått det, i ärlighetens namn (oj vad dramatiskt det blev), men när jag då får till svar att jag inte får va kvar på Finsam, mina pengar försvinner och jag står plötsligt ensam igen så bryter jag ihop. Fulgråt gånger hundra och jag avskyr när främlingar ser mig gråta. 

När jag fått tänka efter så är det så förbryllande att jag inte fått testa ett mindre fysiskt jobb. Men det visar sig att min handläggare missförstått att arbeta i en butik ofta innebär att det är tungt. Särskilt då man ska bära rullar, varor, gå och aldrig sitta. Detta missförstånd blev på något sätt mitt fel "varför sa du inget" . Men nu har jag diskuterat för mig, argumenterat och beslutet bollas mellan de olika instanserna så mycket att jag helt enkelt ger med mig.

Så imorgon går jag till praktiken med en stor blomma till min fantastiska chef och tackar för allt hon gjort för mig. Sen blir det tillbaka till att bygga kroppen själv, se om de nya hormonerna funkar bättre än Enantonen och kanske börja något kul kurs, och på egen hand ta reda på om min kropp orkar en mer stillasittande aktivitet.

Klart man blir besviken
Men det här kommer inte hindra mig från att bli bättre.
Kanske kommer jag tillbaka till Finsam i framtiden. Kanske kommer jag kunna söka riktigt arbete istället. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är fantastiskt som har samlat dig så :-) Heja Pelle <3

Rebecka Pålsson sa...

Hej! mitt namn är Rebecka Pålsson och är 16 år gammal. Jag har i ett år haft otroligt mycket smärtor och känner själv när jag läser symtomer om endometrios att det passar väldigt bra in på mig. Jag har två gånger på ett år åkt in (när jag haft mens) till sjukhus för att jag har så ont att jag inte kan stå eller ligga ner. Det enda läkarna har sakt är att min körtlar är svullna. Nu för cirka en månad sen åkte jag in till akuten och blev kvar några dagar. Det var då min läkare sa att det kunde vara endometrios och han förstog att något var fel och att det inte bara var vanlig mens smärta. Han skickade en kalllelse till ungdomsenheten.
Jag var där idag och kände verkligen att hon inte förstog mig alls, hur mycket smärta jag har och hur mycket det påverkar mig dagligen.
Hon skrev ut ett mini P-piller som jag ska ha i tre månader och efter det ska vi på kontroll igen och se om de har hjälpt eller inte. Hon sa att det är mycket som måste uteslutass för endometrios. Jag känner mig väldigt ledsen över det här, självklart jag förstår att det är svårt att diagnosera men hur lång tid tar det? Fick du prova flera olika P-piller och liknade. Jag gjorde ett ultrasjud men man såg inget, och det kännes som hon inte trodde på mig då längre att jag har så mycket besvär. Vid edometrios ser man alltid om man har det vid ett utrasjud? Eller kan man ha det endå.
Jag vill så gärna att läkarna ska förstå och att omgivningen ska förstå att detta är inte roligt på något sätt, detta gör fruktansvärt ont och är bara jobbigt.

Skulle vara jättetacksam för dina tankar och synpunker hälsningar Rebecka.