Ni värmer mer än ett kokande bad!

Mina fina fina vänner!
Jag är helt tårögd efter alla era fina kommentarer både här och på Facebook! Jag hoppas att ni förstår att era stöd och cyberkramar och pepp gör att jag blir starkare och orkar mer! Ni gör att jag känner mig som en fighter då jag verkligen behöver det. För man känner sig inte som den tuffaste i världen då man inte fått sova eller äta ordentligt på ett tag. Jag blir så ofta rörd till tårar! Jag och Christoffer pratat alltid om det ni skriver och det gör att vi inte känner oss ensamma.

Till och med på soffan, då jag inte vart ute på fyra dagar, känner jag mig inte isolerad från världen för ni släpper in mig i den då ni skriver saker till mig. Det gör att, även då jag är ensam hemma, inte känner mig ensam.

Jag har fått stöd från min äldsta Endovän via mail under hela den här cirkusen och hon påminner mig att inte lida i onödan.
En nyare Endokompis skrev roliga saker till mig under en av mina gråt attacker då kramperna gjorde mig yr, och distraherade mig så att jag till och med skrattade mitt i allt.
Min fina Endovän som gav mig ett jätte fint "Never give up" armband var med på besöket, då jag hade på mig både det armbandet och mitt pepp-berlock armband.
Min svärmor kramade mig så himla skönt när hon var på besök att jag blev rörd till tårar.
Min svägerska Johanna skriver alltid peppande saker till mig och ihop med min storebror får de mig att känna mig som Wonderwoman!
Pappa köper Opi nagellack till mig då han är ute och reser!
Mamma är redo att komma till min räddning när som helst.

Det är så många fantastiska exempel jag har på vilka fantastiska människor ni är! Kan inte skriva alla för då blir detta årets längsta inlägg.
Ni ska veta att alla hjärtan, alla ord, alla likes, ALLT värmer mer än mina lindrande bad och jag vill ta tillfälle i akt att tacka er allihopa för att ni hjälper mig.

Tack!