14 sep. 2015

Att vara rädd för att ringa

Sen jag blivit sjuk har jag ringt massvis med samtal till vårdcentraler, sjukhus, gynekologer, arbetsterapeuter, psykologer och allt annat som kan tänkas handla om en kropp med smärtor. Men det som är absolut jobbigast att ringa blir konstigt nog sköterskorna på vårdcentralen då jag ska få nya recept.

För er som inte får medicin utskrivet ofta så funkar det som så att man ringer in till vårdcentralen för att få sina mediciner förnyade. En sköterska tar emot samtalet, kolla så att patienten fått medicinen utskriven förut, kolla så att det är rimligt att patienten behöver ett nytt recept och sen boka en dag för läkaren att se över det hela och skriva ut.

Där får jag nästan alltid problem.

Saker jag ofta får höra är:

  • "Men det skrev ju ut Alvedon till dig för (lägg till datum som helt stämmer överens med att det är dags för ett nytt recept)!"
  • "Har du verkligen så ont?
  • "Men de skrev ju ut Alvedon till dig förra veckan!" (då jag behöver nytt recept på en annan medicin).
  • "Ja jag tycker då att man ska se över varför du behöver ta medicin så ofta."
  • (När jag talar om hur många tabletter jag tar, även då det är en normal dos och kan vara allt från Alvedon till Omaprezol) "OJ!"
  •  "Jaha ja men då skriver jag upp det här på din doktor så får vi se vad han säger."
Jag bli så frustrerad på de här samtalen. Det känns alltid som att jag måste försvara varför jag tar min smärtstillande. Som att jag måste bli hård på rösten för att då de mediciner som min läkare anser att jag måste ta för att ha en fungerande vardag. De får mig att känna mig som en bov för att jag behöver nya recept och varje gång jag ringer är jag rädd att det är den här gången de inte kommer skriva ut fler. Och då är det ju inte ens sköterskorna som skriver ut!

Jag har en ständig comeback till de här människorna. I så gott som varje samtal säger jag något av detta, oftast båda två.

"Jag hade ju inte tagit några mediciner alls om jag inte hade behövt dem" 
"Min doktor är ju insatt i min sjukdom och min behandling." 

Och där någonstans brukar vissa bli stötta och muttra den sistnämnda "Jaha ja men då skriver jag upp det här på din doktor så får vi se vad han säger."

Jag har blivit riktigt ledsen flera gånger jag ringt för att förnya recept. Jag har känt mig orolig en hel dag för att jag väntat på att de ska ringa upp. 

Det är jobbigt nog att vara sjuk och vara tvungen att ta läkemedel för att inte bli galen av smärtor, om vissa människor inom vården kunde ha lite mer takt/empati/kunskap/hjärna så hade det gjort min vardag så mycket enklare. Och säkert för många andra också.

3 kommentarer:

carinahallon sa...

Kämpa på, bittra människor finns det gott om men försök att inte låta dem ha inflytande över dig. Livet är kort, vill de spendera tiden med att vara bittra så är det deras förlust. Lätt att säga, en utmaning att leva efter.

Är alltid imponerad över ditt sätt att förmedla dina känslor på, mitt i all misär lockar du fram ett leende åtminstone på mina läppar.

/Carina, som hittade din blogg av en slump via någon (obskyr) googling.

Anonym sa...

Du har så rätt .Det räcker att du är sjuk .Jävla idioter de skulle ha stryk . Kan inte förstå vad det går ut på .Umdrsr om diabetiker får samma kur :-( Älskar dig min goa kämpe .Mamma

Anonym sa...

Så ska det inte vara!
Vi får nog lära oss att stå på oss mer och inte låta andra tycka om det dom inte förstår!
Kämpa på vännen 💖
Kram Bettan