Hormonerna rusar runt i kroppen som en hord skenande elefanter. Och för första gången tänker jag tanken rakt av och erkänner det jag knappt vågat säga fullt ut: de hjälper.
Fasiken, nu sätter hormonerna igång och jag måste knipa ihop munnen, kämpa ner gråten i halsen och blinka mina ögon torra igen. Att bli så rörd att jag börjar lipa sker ungefär lika ofta som man ska äta under en dag. (Eller om det råkar vara min pojkvän Christoffers födelsedag så sker det aningen fler gånger).
Men de hjälper. Primolut-Nor gör skillnad!
Åh, nej! Nu börjar det igen! Hur klarar gravida kvinnor av dessa stora överväldigande känslor? Snart kommer jag få vätskebrist. Det är kanske tur att det är min sista behandlingsdag idag.
Jag ger det ett försökt till. Det går i vågor, stora märkbara skvalpar. Det började med en kväll som var helt smärtfri, vilket var förbryllande coolt. Sen gick jag runt på Torp med min storebror Dan en annan dag i hela två timmar utan några problem (jag kan inte minnas senaste gången det skedde). Och igår vaknade jag klockan nio och hade full rulle hela dagen fram till fyra (hade kramp på natten och en attack på dagen men det var allt).
Det var evigheter sen jag kunde städa, plocka, laga mat till Christoffer och handla på stan utan att behöva ligga flera timmar. Och att detta hände på min älskades födelsedag det var...
Nu är det kört! Jag har ingen kontroll över känslorna längre. Underläppen darrar till och ögonen känns väldigt stora fyllda med ett par liter med tårar. Jag blir så glad-ledsen att det ser ut att jag är helt förkrossad. Ögonen blir röda, hulkar och skakar samtidigt som jag inte får fram några ord som förklaring. Istället blir det korta: "Ja... hö... han... du .. åh!"
Samlat mig igen. Än så länge har jag inte vågat ta bort Tiparolen för att se hur stor skillnad det gör utan dem, jag får ju fortfarande kontinueligt ont. Men fan vilken skillnad!
Smärtan i magen har flyttat sig från höger sidan till mitten. Jag har perioder då jag inte har ont plus att jag är hög på energi. Och perioderna blir ju uppenbarligen längre, även då jag kraschar lite dagen efter en toppen dag. Men det är det värt!
Nu jävlar kommer vi någon vart! Hormoner is dag shit även om då de får mig att agera som en berusad fjortis emellanåt och är klumpiga som elefanter. Fast hur kan man inte tycka om något som ser ut så här?
3 kommentarer:
Primolut Nor, sho bi doo dooooo! Jag sa ju att dom skulle gora skillnad :D Kanske anade jag inte att du skulle bli sa emotionell, men jag visste tamejfan att dom skulle hjalpa mot endon. Nu haller vi tummarna for att dom hjalper hela vagen!
Är bara så lycklig för dig .Det var fantastiskt att se dig igår ! Du är bara så söt och fräsch. Krille har allt tryckt till med att ta i trä inte behövs! Nej du ser inte ut som en blå pellefant u är vacker som en dag.Älskar dig massor
grattis verkligen glad för dig , hoppas de håller sig för dig :).
ja hoppas på Uppsala en vecka kvar nu phuuh för å vänta :).
ha det bäst
kram Elin
Skicka en kommentar