(Skrev först fem dagar, säger en del om hur virrig i skallen jag är just nu.)
Jag försöker hålla humöret uppe just nu och jag får erkänna att det är svårt. Har inte kunnat komma ut ordentligt på två veckor nu och smärtorna fortsätter att banka skiten ur mig som en ilsken brittisk fotbollshuligan. Jag som inte ens gillar sport.
Flydde till mina föräldrars hus då vår lägenhet började krympa och kväva mig. Nu är jag tillbaka och rummen har normala proportioner igen, även då jag tillbringar löjligt mycket tid i badkaret. Snart kommer jag bli ett russin. Ett russin med svart hår, brillor, iförd en grå onepiece. Undrar om Christoffer fortfarande funnit mig attraktiv?
Aldrig förut har jag längtat så efter att få en spruta i magen, bli fullproppad av hormoner. Men jag längtar verkligen! Jag vet att något blev väldigt fel sist gång, det måste korrigeras.
"Vad gick fel då?" kanske du undrar? "Sluta hinta åt att något gått galet och säg rakt ut vad fasiken som hänt, din dumma dramaqueen!" Kanske du tänker. Vilket skulle göra dig till en mycket otålig människa och du borde nog gå och prata med någon. Stress är dödligt, vettu.
Jo, förra sprutan fick jag en sköterska som jag haft en gång innan. Den gången tog hon min dyrbara spruta och skwiiirt sprutade ut en stor klump med behandling på bordet. Hon mumlade något och jag fråga förfärat om det där skulle påverka min behandling. Nej nej, klart det inte skulle (hormoner funkar ju så mycket bättre om de ligger på en bordsskiva än inuti din kropp, din jävla knasboll!) (så sa hon inte.) Jag var orolig men sprutan funkade, förutom mot slutet av månaden då det gjorde mer ont än vanligt.
Henne fick jag igen. Men vem är jag att döma? Vem som helst kan ju göra ett misstag, och hon borde ju ha lärt sig att inte spilla ut vätska denna gången, tänkte jag,
Fel fel fel. Nu hade hon ju fått in snitsen och lyckades få ut ännu mer av vätskan. Lite på bordet, lite på väggen och lite på hennes hand. Denna gången sa jag inget utan vaggade ut ur vårdcentralen så fort jag kunde.
Några dagar gick riktigt bra. Men sen var det som att hormonerna tog slut och jag fullkomligt däckade. Har haft så fruktansvärt ont att jag inte ens orkar ringa till vårdcentralen för att boka om min tid själv. Min härliga mamma fixade istället en ny tid och såg till att jag inte skulle få samma sköterska igen.
Så nu väntar jag. Härdar och försöker att inte gå ner mig, det är bara så skrämmande att ha så här ont igen.
Skriver så mycket jag orkar, och har skickat in mina första bidrag till två novelltävlingar. Första gången någonsin! Får se om jag eller/och Christoffer vinner något! Håll tummarna för oss.
Nu ska jag drälla ner i badet igen...
 | |||
| Christoffer såg denna bild och sa: "Du är ju sjuk i huvudet." |
6 kommentarer:
den här gången kommer det bli bra!!!
Då räknar vi ner i dagar både du och jag fast av olika anledningar.
Ha det gott!
Kram Bettan
Vad är det för spruta du får? Jag har troligtvis endo. (Min läkare hävdar att han inget känner, men det kan ju likväl finnas där. Har alla symptom som finns..)
Går på p-piller just nu och det funkar väl skapligt, men jag har fortfarande ont..
Tack Bettis! Ditt stöd värmer och peppar så!
Ylva-Li, tack för att du läser min blogg. Jag får Enanton mot min endometrios, klicka på länken i början av inlägget som kan du läsa mer om just den medicinen. Om du vill veta mer om lika behandligar så har jag försökt att summera det under fliken "behandlingar". Kanske är inte p-piller starkt nog för att få bukt med din endo? Eller så kanske du måste ge det mer tid.
En sak jag bara reagerade på, känner inte din doktor endon skrev du. Det är ju inte alltid att man fysiskt kan känna av endohärdar så jag förstår inte vad han sagt. Om du är osäker byt doktor om du kan!
Lycka till!
Tack för ditt svar! :)
Min endoläkare (som trots allt är överläkare på enheten i Uppsala) påstår att han inte känner några endohärdar. Men ja, jag har ju verkligen alla symptom. Utan p-piller så blev det bara värre och värre för varje månad.. Kunde knappt fungera mot slutet pga smärtan. Samlagssmärtor etc etc.
Dessutom har jag visst pco, men det är inget som direkt ska göra ont. =/ Och inte på samma sätt heller.
Han ger ju mig iaf någotlunda behandling mot "misstänkt" endo.
Gått på piller sen september. Försöker dessutom gå ner i vikt.. vilket inte gör det lättare med piller. :S
Hej igen Ylva-Li (måste säga att du har ett av de vackraste namn jag sett)!
Det är svårt det där med läkare tycker jag. För vissa funkar en viss läkare perfekt och sen för andra verkar han helt inkompetent. Endohärdar behöver ju inte kunna kännas av blotta handen, och storleken på härden har ju ingenting med hur ont man har. Så jag förstår ärligt talat inte vad han menar. Men sen har jag inte heller haft så bra upplevelser av Uppsala.
Nej du, att gå ner i vikt med hormoner i kroppen är inte lätt! Har gått upp 15 kilo av Enantonen! 15 jäkla kilo!!! Känner mig som en valross emellanåt.
Hoppas att din behandling börjar ta snart!
Kramar
Elin
Tack! Får kämpa på. Med lite tur så får jag medicin som kan hjälpa viktnedgången (pga pco'n), så då kanske det tar lite mer fart. Gått ner 10kg ca sen september. Måste dock ner 13kg till. Vi försöker bli gravida.. och få hjälp med ivf just pga endon och pco. >.<
Kram! <3
Skicka en kommentar