Men så plötsligt vänder det så hastigt att jag blir lite chockad.
PLASK! Ner i badet igen!
FLOPP! Ligg på värmedynan!
ZUUUUMM! På med Tensen!
STRIIIIITCH! På med kinesiologitejp!
FJOMP! På med stödstrumporna!
AAAAAAHH! Stödstrumporna fastnar i tejpen!
BOMSSS! Tillbaka i den jävla soffan/sängen igen.
"How is that working for you?" Dr Phil mumlar från min mobil igen.
Jag trodde verkligen att det bara skulle gå bra nu och därför blir jag så ledsen av bakstegen. Hur länge ska det hålla på såhär egentligen?
Men jag och Christoffer samlar oss igen, skriver listor och ger oss in i fighten än en gång.
Jakten på tider och råd hos mina läkare.
Mer/annorlunda smärtlindring.
Alternativ medicin i alla dess former.
Och min fantastiska vän Ann har hjälpt mig få låna en rullstol så att jag kan komma ut i världen oftare! Jag blir rörd till tårar av den hjälpen!
Jag har bestämt mig för att ta kontroll över min vård. Jag kanske blir en tjatig patient som hör av mig ofta, som kräver mycket med många frågor och önskningar och då får det bli så.
För jag/vi väntar och väntar och väntar och jag härdar och härdar, nu ska vi sätta fart på karusellen!
2 kommentarer:
Förstår dig ! Vi hade det underbart på leklandet :-):-) .Ann med föräldrar är underbar :-) Vi ska stödja dig och er <3 Älskar dig
Bli en tjatig patient då!!!
Det är en rättighet.
Styrkekramar till dig.
Bettan
Skicka en kommentar