1 mars 2010

Filmer som ger perspektiv


Jag vet inte hur vanligt detta är men då jag har det riktigt tufft med min kroniska smärta brukar jag be min pojkvän leta upp riktigt tragiska filmer att se på. De hemska historierna ger mig perspektiv på mina problem och gör att jag på någon nivå blir tacksam att det bara är Endometrios jag lider utav. Visst är jag tveksam om detta är något som fungerar för allmänheten men om du är villig att ge det en chans rekommenderar jag lite filmer som är ruskiga att se på.


Stigmata med Gabriel Byrne och Patricia Arquette (huvudkaraktären i Tv-serien ”Medium”). Som handlar om en ung flicka börjar plötsligt blöda ur händer och fötter precis på samma ställen som korsfäste Jesus. Vatikanens utredare tar sig an henne och det märkliga fallet blir mer och mer korrupt.

Det är en film som gör mig väldigt tacksam att jag har buksmärtor och inte sakta med säkert möter min död så som Jesus (om han nu fanns) gjorde. Samtidigt blir jag väldigt glad att jag slipper ha en präst som sover över på min soffa.


Precious: Based on the Novel Push by Sapphire med Gabourey Sidibe, Mo'Nique, Paula Patton, Mariah Carey och Lenny Kravitz. Som handlar om den överviktiga tonåringen Precious som bor i Harlem. Hon har misshandlats av sin mor och våldtagits av sin far och är nu gravid med sitt (och hans) andra barn. Hon inbjuds att delta i en specialskola där hon sakta börjar hantera sina problem och lär sig öppna sig.

Jag vet inte vad mer kan säga om filmen. Bara denna korta sammanfattningen gör att mina ryggproblem blir rena barnleken. Grymt bra film som är... ja, grym.


Elefantmannen med Anthony Hopkins och John Hurt. Det är en vedervärdigt sorglig film (som blir ännu värre eftersom den är verklighetsbaserad) om John Merrick som är så ohyggligt deformerad att han är dömd att visas upp som missfoster på en cirkus. I det viktorianska England är han känd som Elefantmannen. Med hjälp av doktor Frederick Treves försöker Merrick att återfå den värdighet han förlorat.

Det närmsta jag kommit till att känna mig som Elefantmannen var för inte så längesedan jag var tvungen att sova sittandes för att jag hade bihålsinflammation. Det är förjävligt att sitta och sova. Filmen är rörande och det går inte att gnälla över att man inte kan arbeta just nu om man jämför det med jobben som John Merrick fick.


Music and Lyrics med Drew Barrymore och Hugh Grant. En komedi om Alex Fletcher, en före detta popidol från 80-talet, får chans att kliva tillbaka i rampljuset när en av dagens största popdivor ber honom att skriva en duett. Det enda problemet är att Alex aldrig har kunnat skriva låttexter. Som tur är träffar han Sophie som visar sig vara begåvad med ord.

Jag slipper bli ihop med Hugh Grant.




Inga kommentarer: