17 mars 2010

Gynekologerna from Hell



Endometriosen har presenterat den svenska vården för mig och jag har tyvärr fått uppleva den mycket dåliga sidan av den. Jag har läst andra bloggar och hemsidor om Endo och sett mönstret som följer denna sjukdom; du kommer att hata vården lika innerligt som du avskyr Hitler innan du kommer få hjälp.

Om så inte är fallet, tro mig, du har tur. För dig som inte har sett vården ur Endosynvinkeln låt mig presentera några av godbitarna som jag gråtande, panikslagen och i svår smärta har sökt mig till för att få ett drägligt liv.

Överläkare Eva-Smith ”Butterfly”. Den första gynekolog jag besökte i 19 års åldern. Jag hade otrolig mensvärk och eftersom hon hade varit med då min mamma poppade ut mig kändes det tryggt. Hon beskrev mitt underlig som en vacker fjäril (vem fan vill att ens fitta ska se ut som en flaxande insekt?) och sedan fick jag mini-piller.

Naturligtvis sökte jag mig till insektsdoktorn då Endometriosen visat sitt plyte så tydligt att jag flyttade hem från London. Men plötsligt satt inte där längre en söt liten tant som letade efter djurlika synonymer till kvinnans underliv; istället möttes jag av en bitter och arg kvinna vars mål i livet var att håna mig för att min mamma hjälpte mig.
Att jag hade så ont att jag hade problem att prata, andas eller tänka var inte anledning nog att ha be sin godhjärtade mamma att sköta samtal över telefon.

Jag fick behandling av en annan läkare som bröt min smärtcykel men fick inga svar på vad som hänt.
Själv fick jag övertala Gynekologen ”Butterfly” att ge mig hormoner som påminde om de jag tidigare fått och till min förvåning blev jag ett år senare utskälld för att jag ätit dem konstant under ett års tid. Jag var aningen förvirrad eftersom hon skrev ut en behandling som räckte till ett år... men vad vet jag? Min fitta ser ju ut som en fjäril...

Många år senare bor jag i Göteborg och Endon har kommit tillbaka i sin fulla glans. Då jag äntligen fått diagnosen av en läkare på akutgyn söker jag mig till Gynekologen Gädda.
Och nej, det är inte ett skämt namn, gubben hette faktiskt gädda i efternamn. Bara det borde ha varnat mig men det är ett bevis på hur panikslaget jag sökte hjälp.

Jag klev in på denna privata praktik, som låg i ett bostadsområde i ett vanligt hem. Min första reaktion var att borra ner hälarna så hårt jag bara kunde medan jag bestämt vägrade att ens gå in. Varje uns av min intuition skrek åt mig att ta min fjäril och fly. Men jag hade inget val, ingen annan gynekolog hade tid förrän om flera månader framöver och jag hade inget smärtstillande kvar.

In i väntrummet kom en herre med stort burrigt vitt hår, vita byxor som nådde honom till armhålorna och som också framhävde hans ”manlighet” så mycket att man mådde fysiskt illa. Men jag ville inte dömma ut någon på utseendet så jag satte mig i hans kontor. Låt mig måla upp hans kontor: Det var en gammal soffa med medaljongmönster, tidningar stod staplade över hela golvet, rummet var kvavt och tyger hängde över fönstrena för att fungera som gardiner. Han satt i en knakig skrivbordsstol som gnisslade då han belåtet gungade fram och tillbaka medan han gav mig en föreläsning om Endometrios. ”Tänk dig äggledarna som skorstenar och ur dem rinner det ur gegg...” där slutade jag lyssna.

Han insisterade på att jag skulle ta naturmedecin som han råkade ha stående i fönstret för att få mig att sluta blöda (han hörde inte alls hur jag upprepade fyra gånger att jag inte hade mens men att det gjorde ont ändå). Jag var uppenbarligen deprimerad för jag såg så sur ut och ps. Jag skulle aldrig kunna få barn men allt skulle bli bättre så fort jag slutade blöda.

På grund av den långa väntetiden hamnade jag på Akutgyn igen för att få smärtlindring. Liggandes i fosterställning, med en så kraftig kramp att jag inte kunde prata fick jag den stora äran att träffa Gynekologen ”Bitchas”.

Här fick jag en ordentlig utskällning för att jag hade fått morfinbaserade tabletter utskrivna (uppenbarligen var jag ju bara ute efter droger) och samtidigt så fick jag höra den härliga kommentaren som gav ren Deja Vu: ”Och du har ju din mamma med dig.”
Hade jag kunnat jogga till Sahlgrenska på egen hand så hade jag väl ändå inte suttit på hennes mottagning i fem timmar i väntan på hjälp.

Tillsist blev jag inskriven för en laparoskopi (som jag redan gjort) men fick åka hem över natten om jag lovade att komma tillbaka morgonen därpå, men först efter det att min mamma gått in till henne och gett henne en ordentlig finsk utskällning.

Sen var det Doktor ”Försvunnen” på Calanderska. Han beskrev hur mina kramper fungerade, förklarade att jag aldrig skulle bli frisk, gav mig smärtstillande och vid återbesöket (som jag insisterade på) var inte ens hans mottagning öppen. Utmattad satt jag i stentrappan och väntade i en och en halv timma och svor i en anda som min mamma hade hyllat. På rulltiga ben vaggade jag tillbaka till spårvagnen och fick kämpa mig hem igen.

Den privata gynekologen ”WHAT?” tog emot mig. Lyssnade på min historia och sen sa att jag var ”för komplicerad”. Han skrev ut p-piller som inte gjorde min deprimerad men vägrade ge mig smärtlindring för han ”trodde inte på värktabletter”.

”Satan”-Barbro, överläkare på Sahlgrenska var den läkare som lovade att finnas där för mig. Hon hade ingen direkt tid att ge mig för undersökningar men en gång var tredje månad skulle hon ringa mig. Värktabletter skrevs ut, hormoner ändrades då jag krävde det och mellan varje samtal ändrade hon sig då det gällde min diagnos. Ena gången hade jag Endometrios, nästa inte.

Då jag senare läste mina journaler förstod jag varför hon alltid var så dryg, hon hade inte gjort en enda anteckning av våra samtal. Hon visste inte ens vilka hormoner jag var på.

Jag hade ett möte med henne tillsammans med min pojkvän, hon hade en praktikant sittandes bredvid och helt plötsligt var hon en drömläkare. Naturligtvis hade jag Endo, värktabletter skrevs ut och hon peppade mig. Nästa gång jag ringde för att smärtan blivit mer intensiv ”gör hon slut”. Hon är väldigt tydlig med att hon inte vill ha något mer med mig att göra. Tydligen är terapi det jag behöver. Kanske hade jag Endo, kanske inte, vilketsom ville hon inte se min nuna eller ”fjäril” mer.

Det är otroligt att dessa läkare ens får praktisera. Hur kan de inte veta symptomerna av Endometrios då det är en så vanlig sjukdom? Hur kan de inte skicka en vidare till någon som faktiskt kan sjukdomen om de själva är helt inkompetenta? Vad har hänt med sjukvården då de bara skickar bort en patient som har så ont att hon inte kan fungera?

Min distriktsläkare, som jag besökte för min bihålsinflammation, var mitt sista och lama försök att få hjälp. Vad kunde han veta som en överläkare i en Gynekologisk mottagning inte kunde fatta? Tydligen allt. Min diagnos var självklar och han skulle göra allt han förmådde för att hjälpa mig. Då jag gråtande tackade honom svarade han bara generat:

”Jag gör ju bara mitt jobb.”

Det fick mig att undra: hur kan det vara så jävla svårt för en gynekolog att ”bara göra sitt jobb?”




12 kommentarer:

J sa...

Trist att du fått det bemötandet av läkare men tyvärr är det många läkare som inte borde praktisera.
(Varför inte ta och införa någon slags interjuv för de jäkla nötterna som många är som läser läkarlinjen, nördar utan social kompetens, vem har annars 5,0 haha)

Jag har precis som du slussas runt i sjukvården men något jag lärde mig är att man själv kan skriva egen remiss till specialmottagningar om man nu ens doktor är seg (oftast slussas man ju mellan en vårdcental & akuten)
Fast då ska man ju i princip ställa sin diagnos själv. Det bästa är de läkare som frågar vad man vill ha utskrivet eller chansar lite hejvilt på mediciner utan grund.

Iaf är det ju så att ju mer påläst man själv är om vad ens rättigheter är, dvs vad de ska erbjuda, vad de kan erbjuda osv ju större är ju chansen att man faktiskt får detta. Tyvärr är de ju dåliga på att förmedla detta..

Har du varit på endokliniken & blev sjukskriven? Jag tycker det är smart av dig att du väljer blogga & hålla dig aktiv med det du tycker är roligt fast att du kanske då inte arbetar just nu. Det är nog viktigt för att hålla humöret uppe!! U go girl!

Ps.Varför kommenterar de ens din mamma, jag hade blivit kalas tokig de har väl inget med ditt privatliv & vem som hjälper dig att göra. Frågan är vad de hade gjorde om du vore deras dotter..

Kram Jeanette

Anonym sa...

hade jag inte varit med så hade jag inte trott att detta är sant. Det är faktiskt inte riktigt klokt men fan vad du beskriver dårarna roligt. puss den tokiga mamman

Elin Sandman sa...

Jeanette!

Tack så jätte mycket för din kommentar! Det är alltid faschinerande samtidigt som chockerande att höra om någon som varit i vårdröran. Jag önskar verkligen att jag hade fattat ditt remissråd mycket tidigare, jag förstod det nyligen och insisterade till min distriktsläkare att få slut på bollandet mellan gynmottagningar och sen äntligen bli skickad till Endokliniken! Jag är så lättad men samtidigt så vågar jag knappt tro på det förrän jag har remissen i handen (och senare inramad på väggen).
Rättigheterna man har som patient har man ingen aning om! Det är faktiskt en väldigt bra ide att kanske skriva något om det.
Jag har inte kunnat bli sjukskriven på evigheter, tydligen vill de inte sjukskriva någon med Endo. I alla fall inte idioterna jag träffat. Men jag har ett besök hos min distrikt.l. och ska se om han kan fixa det. Han är en ängel!
Som du märkt är denna bloggen min stora hobby just nu. Tack så hemskt mycket för de uppmuntrande orden!!!

Mamma: du är en klippa och har alltid varit det! Tänk vad mycket knasigt vi varit med om! Älskar dig!

Kramar Elin

Unknown sa...

Jag har alltid hävdat att folk är riktiga idioter. Min vårdcentral som jag tillhör är underbar...så länge man kommer förbi kossan som sitter och bokar ens tid...
"Öh om jag säger att jag är sjuk...då kanske jag är det trots din amatörmässiga bedömning via telefon ditt förbannade kräk".
Men annars är dom superbra!
Nu lider ju inte jag av "den påhittade sjukdomen" (eftersom det bara är kvinnor som lider av den så måste det ju vara ett fantasifoster som våra dramatiska gråtande hjärnor diktar upp) som jag tackar alla heliga krafter för att ag slipper men jag tycker så jävla synd om dig och alla andra som tvingas utstå den här bullshitten från alla håll och kanter...

Ha, dom har 14 åringar som hotar med att dyka upp på skolan med ett hagelgevär men jag tror nog jag vet vissa gynkliniker som skulle ligga sämre till, speciellt efter det du skrivit....

Hoppas dock att folk kan ta sitt vett till fånga i framtiden så INGEN MER BEHÖVER HA DET SÅHÄR!
Börja föreläsa Elin, du skulle göra ett kanonbra jobb.

J sa...

Okej så han har skickat remissen till endokliniken? Kanske en idé om du vill det ska gå snabbt att även skriva en egenremiss dvs något slags brev om din smärta & liv idagsläget för att skynda på hela den processen att få en kallelse. Detta hjälpte iaf mig när jag väntade på min kallelse ( det var kötid på 1år, jag kom till slut före kön & blev något akutfall & hela karusellen inom sjukvården gick i 120)Ett tips är kanske att du försöker få kontakt med andra som lider av detta & få tips råd osv. & speciellt angående sjukskrivning, vore kanske bra om du vet någon som blivit det & hur denne gått tillväga för att bli det. För att bli sjukskriven är ju iaf lättare än att få igenom det hos försäkringskassan dvs få rätt till pengar under sjukskrivningen.

Allt kommer ordna sig fint ska du se när du bara kommer till rätt instans & får en fungerande vardag. Det handlar ju mycket om inställning att lära sig leva med osv.. Men ska bli kul att få följa dig här!

Ta hand om dig nu tjejen & visa nu (endo-)sjukvården vart skåpet ska stå!!!

Jeanette

Elin Sandman sa...

Linda:

Ar du pa Carema vardcentral (nu saknas det vissa bokstaver pa grund av den engelska datorn jag skriver pa)? Den ar min och det ar absolut den basta jag nagonsin varit pa.

Tack sa jatte mkt for kommentarerna, det ar sa otroligt roligt att lasa dem! Och ja, det ar ett rent under att ingen gynekolog blivit bombad an... de ar ju rena knasbollarna :D

Jeanette:

En egenremiss har jag aldrig ens hort talas om . Trodde aldrig att denna bloggen skulle ge mig sa har bra tips ocksa. Skulle du kunna ge ett exempel pa hur man kan skriva en sadan? Racker det med att skriva ett "vanligt brev"?

Tack sa OTROLIGT mycket for dina rad! Jag ska snart ga med i endometriosforeningen och hoppas pa att kunna ga pa lite moten och liknande sa fort det ar ordnat.

J sa...

Jag vet, jag visste inte det heller förrän jag själv blev sjuk & hamnade i en extremt lång väntetid samt slussades emellan olika klinker osv pga de inte kunde ställa en diagnos.

Det bästa du kan göra är att dokumentera allt, det kommer du ha stor använding av. Vem du pratat med & när osv. Jag förde dessutom en dagbok över min situatuion för att jag inte kunde hålla isär när jag kände hur och i vilket samband osv. Ja du vet de ställer ju miljoner frågor som man omöjligt kan komma ihåg har man då detta svart på vitt är det lättare.

När det gäller egenremissen skriver du den som ett brev, presenterar dig själv och din situation här har du chansen att trycka på det som gör att du anser du inte kan tex ha en normal vardag och så vidare. Jag lade fokus på att jag tex inte ville vara sjukskriven och att jag inte kunde ha ett fungerande liv utan behövde hjälp asap (vilket jag inte heller blev så länge då jag kom före hela kön)

Helt enkelt så behöver man inte gå till en vårdcentel för att få remiss utan kan skriva den själv men sedan tror ju jag att en läkares ord väger tyngre men jag tror att man kan puscha på det rejält genom att skicka en själv med. Jag tror de ringde upp mig efter jag skickat min & sedan gick det fort.. & jag säger bara ÖVERDRIV om du måste (så får man kanske inte säga högt men så funkar det ju nu för tiden man får inte hjälp för man har dött 2 ggr & återuppståt typ)

Hoppas du fått lite idéer! Så sätt dig nu & skriv ett brev, tror dock det ska vara kort & basic.(Typ en A4 sida) Har du gamla journaler så kan du ju bifoga dem med som visar att du i flera år slussats runt utan hjälp!!! ( Har du dem inte, ring & begär ut dem, alla har rätt till sina journaler)

Jag ska följa dig här! :-)

Anonym sa...

Måste få säga att jag älskar din bild på gyn läkaren .Var fan fick du tag på den. Imorgon fixar jag ditt medlemskap i endoföreningen. Mycket konstig present till favo dotter. Älskar dig skrutt fia .Mamma

Sandman sa...

Fan vilket bra inlagg baby! Det ar en javla tur att du ar sa bra pa att glomma alla skit-endo-stunder annars hade du garanterat fortfarande skrivigt om alla tokiga lakarbesok du vart med om. Jag fattade inte hur svart det kunde vara att fa en lakare att lyssna pa en innan jag traffade dig, men dar har jag ju ingen endo, livmoder, eller svar diagnosterad sjukdom. Allt jag har varit inne med har vart oroninflammation och hosta osv, mycket enkla symptom att peta pa.

Det ar sjukt att man blir lycklig nar en lakare gor sitt jobb som dom ska, men oksa underbart att alla inte ger och tar diagnoser fram och tillbaks som Barbrosatan.

Jag hjalper dig gjarna med brevet nar du vill skriva det.

/shnizzle

Endobloggen sa...

Hittade hit från min egen endoblogg, och jag kan inte annat än hålla med dig. Det jag sett av den svenska "vården" för oss med endometrios är ta mig fan inget mindre än ett skämt. Jag har kämpat i typ 6 år nu, utan resultat. Det borde ju vara så enkels som att: om vården inte kan hjälpa en till ett drägligt, smärtfritt (eller i alla fall mindre smärta) liv, så sjukskrivs man... Men nejdå, nu är det tydligen psyket mitt det är fel på efter alla år av medicinering, operationer och annat jävulskap... Ja, efter den behandling man har fått utstå så skulle det fan inte vara konstigt om man blir totalt jävla skogstokig. *bitter*
Dock hävdar jag fortfarande att det är min mage det är fel på, och inte skallen.

Elin Sandman sa...

Jag vet precis vad du pratar om. Det du skriver här har jag sagt till min omgivning flera gånger. Så fort en gynekolog inte vet vad han/hon ska göra med min längre så (istället för att erkänna att de faktiskt inte kan mer) bestämmer de sig för att det är mitt huvud det är fel på istället. Det är komplett inkompetens. De fattar inte att det räcker att ha olidliga smärtor, att bli kallad sjuk i huvudet samtidigt gör ingens liv enklare!

Jag blev väldigt påverkad av det och vägrade ta mina värktabletter under en väldigt lång tid för jag trodde att det var som de sa, det var i mitt huvud.

Jag hade ett odugligt liv då, jag kunde inte ens gå ett varv runt huset. Nu (tack vare min pojkvän) har jag lärt mig att ta mina tabletter, att det inte sitter i mitt huvud. Jag har ett fantastiskt liv MEN jag har ONT!!!

Men ge inte upp! Leta vidare, lyssna inte på den läkare du har nu. Det finns bra läkare där ute. Vi kvinnor med endometrios borde skapa en lista på alla gynekologer som faktiskt är duktiga som vi kan söka oss till.... vi får ingen hjälp inom vården, vi måste hjäpa varandra.

Lyssna inte på dem, du kan din kropp, de kan helt enkelt bara inte erkänna att deras kunskap tagit slut.

Elin Sandman sa...

Tack Shnizzle!!!

Du ar underbar och tar sa otroligt bra hand om mig! Du ar det basta som nagonsin hant mig. Alskar dig sa makalost mycket!