3 maj 2012

Ett år försent

Det har gått över ett år sen smärtmottagningen hört av sig. Jag har inte jagat dem då Doktor Duktig gjort skäl för sitt namn. Och idag ringde min smärtläkare.
Samma läkare som skulle tagit tjänstledigt för ett år sen. Alltså måste hon hunnit sluta, va ledig och sen komma tillbaka under tiden jag klarat mig utan deras hjälp.
Bitter? Nja. Kanske en smula. Mest principen av det hela att de lovade att hjälpa mig men ingenting hände.
I alla fall pratades vi precis vid. Jag berätta syrligt om hur mitt år varit och hon lät smått besvärad.

Ja men du kan ju fortsätta trappa ner på Tiparolen och sjukgymnastiken är jätte bra och... Ja... Så får du höra av dig om det gör mer ont.

No shit Sherlock. Ett oerhört meningslöst samtal som sluta med att hon gav ett enda bra tips om vilken tiparol jag ska ta bort härnäst... Vilket inte heller direkt kom som en chock.
Nu klarar jag mig ju bra utan dem. Har haft tur som haft min goa Doktor. Men det är inte alla som har det så bra och det är inte klokt att man ska behöva jaga efter sin vård. Man måste vara frisk för att orka söka vård i Sverige nu för tiden. Vilken jävla paradox.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är skandal hur de bär sig åt ! Oj vi hittade en patient som vi glömt ! Är det för att de ska få upp statistiken ! Idioter. Det jag vill säga främst är att du hanterar det fantastiskt ,du lägger ingen energi på aset utan konstaterar att den har jag ingen nytta av . Sen är det sorgligt att det är som du säger att man ska ha tur för att få en bra doktor . Man blir förbannad . Älskar dig min lilla snutta <3
Mamma

Anonym sa...

Ja visst är det fantastiskt att man får hjälp när det behövs!!!;-)

Men det är tur att du har dr duktig, var rädd om honom/henne!!!

Kram Bettan