27 juni 2012

Jesus fisken rädda dagen


Meningen som jag hittade på Facebook precis klingade så rätt. Jag tror att det här är hur jag har levt mitt liv sen smärtan satte igång, den här meningen jag haft i huvudet. Jag tänker absolut inte låta smärtorna göra mig till en bitter människa. Jag vägrar använda min smärta som ursäkt till att bete´mig illa mot folk. Jag vill inte att min Endo ska göra mig till en ilsken, fräsig, klimakteriehäxa. Jag vägrar.

Smärta sätter sig på psyket. Att bli deppig då man går runt med kroniskt ont är vanligare än att man äter jordgubbar på midsommar. Jag har som tur var inne hamnat där, även då jag har ordentliga fulgråt stunder. Jag är inte deprimerad och ärligt talat vet jag inte varför just jag klarat mig ifrån det.

Igår tyckte jag något jävligt synd om mig själv. Jag har haft ont sedan midsommar och smärtorna har varit nedslående. Men igår kom jag på mig själv med att älta min situation, jag surade, sparkade bakut som en åsna och åt kladdkaka med putläpp. Men vet du va? Ingenting blev enklare av att ge hän för min frustration. Istället blev dagen ruskigt tom och jag kände mig som en degklump som kluffsade runt i lägenheten som en blobb.

När jag la mig, trodde jag att ena Guppyn hade dött och precis då jag skulle fiska upp den med håven ryckte den till och simmade förolämpat iväg, just i den stunden bestämde jag mig för att sluta tycka synd om mig. Jag har ju Christoffer, mina kreativa projekt, min härliga familj, underbara vänner, fungerande internet, en go rund kudde till ryggen, en doktor som hjälper mig, hormoner som lagar mig, en sjukgymnast som kirrar ryggen åt mig och en fisk som återupplever från det döda. Jag har en Jesus fisk för tusan!

Jag är en kvinna som lider av Endo men jag vägrar bli ett offer för Endon. Jag vägrar låta Endon ändra mig till någon jag inte är. Däremot tänker jag lära mig av Endon, hur viktigt det är att sätta gränser, att förvånas över hur mycket en människa orkar och att jag i grund och botten faktiskt är en stark människa. Men aldrig, aldrig tänker jag låta Endon göra mig till någon jag inte är. Därmed pasta.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Heja, heja!!!

Mer sånt vill vi höra!!!
Som du säger, vi har endo men vi "är" inte endo.
Nu är det kanske inte så lätt att tänka så alla ggr men om man försöker blir livet så mycket lättare :-)
Tråkigt att höra att du mår sämre, men om du tittar bakåt blir det allt glesare mellan de dåliga dagarna, eller hur?

Många må bättre kramar Bettan

Anonym sa...

Ja du mitt lilla hjärta ! Jag har ju alltid sagt att du är fantastisk <3
Du har ju hela tiden hittat glädje ämnen på de mest märkliga ställen och som du säger klarat dig från depression ! Vi pratade om din glädje senast igår efter pappa fixade Nickes gamla telefon till dig och du ropade högt av glädje Jag har signal ! Det är få människor som är såna glädje sprutor som du och det är fantastiskt .Bara fisken visar att din hjärna är en speciel glad muskel !! Sen är det en gåva att du är så kreativ för det har du gott av .Faktum är att de få gångerna du fått nog då har du fått din mammas uppmärksamhet. Jag är mycket stolt över dig och snart är det våran semesterdag !! Älskar dig över allt <3
Mamma Ps Jesus fisk var gör roligt

Anonym sa...

Hej! Jag har själv smärtproblematik men inte endo. Jag har vulvodyni (=alla former av sex ger smärta) och även smärta i andra kroppsdelar. Jag är imponerad av dig som lyckas att inte hamna i bitter- och deppighet. Jag önskar att det fanns ett recept på hur man gör för att förhålla sig så positiv och inte låta sig påverkas så mycket.