Kan man mäta smärta?

Jag slår vad om att alla som någonsin levt med smärta fått gradera hur ont de har. Själv har jag legat på en brits många gånger och fått en avlång plastbit med siffrorna 1 till 10 löpande längst kanten. VAS skalan heter den (Visuell analog skala). Sköterskan har bett mig gradera var jag ligger på skalan, där 1 är ingen smärta alls och 10 är värsta tänkbara. Men hur svarar man egentligen på en sån fråga? Är det värsta tänkbara smärtan jag upplevt eller är det värsta tänkbara smärtan som en människa någonsin blivit utsatt för? Visst, Endosmärtorna är plågsamma men jag gissar att det gör betydligt mer ont att bli doppad i lava eller om någon skalade av mig min kropp med en osthyvel. Hur graderar man egentligen smärta?

VAS skalan kan se ut såhär.

Jag har fortsatt använda mig av 1 till 10 graderingen där jag räknat 10 som att man helt enkelt tuppar av för att det gör så ont. Men igår lyssnade jag på en Podcast som heter RadioLab där de pratade om just detta. Hur kan man mäta smärta? 

De berättade om en kvinna som hade fått en sprängande huvudvärk som gjorde att hon varken kunde sova, tänka eller leva. När hon gick till doktorn togs VAS skalan fram. Vid den här tidpunkten var nyheterna stora kring ett rasbrott där en naken man blivit släpat efter en bil. Detta måste vara den värsta tänkbara smärtan, tänkte kvinnan och jämfört med det låg hennes egna smärta på en 3:a. Läkaren tänkte inte alls i de banorna. På grund av detta togs hon inte på allvar och skickades om och om hem med alvedon som lindring. När hennes pappa, som också är läkare, får veta hur hon graderat sin smärta kan han lätt guida henne in på rätt spår. Men det pekar ut ett tydligt problem med VAS skalan, smärta är individuellt.

Den kvinnans pappa frågade sin dotter fick mig däremot att tänka till. Han frågade henne hur mycket tid av hennes liv hon skulle tänka sig att "betala" för att bli av med sin smärta. Hade hon offrat tre dagar för att bli av med smärtan? En månad? Ett år? Hon hade blivit skrämd av sitt svar, 10 år var hon villigt att klippa bort från sitt liv. Det visar tydligt hur ont hon hade. Tänk vad mycket som hänt just dig på 10 år. Allt det hade suddats ut, och hon hade ansett det värt det.

Ett annat sätt var att jämföra smärtan med något vi alla kände igen. Ett bistick. De flesta har vi blivit stuckna och kan ha denna smärtan som en nummer 5 på en skala från 1 till 10. Hur mycket mer ont gör det jämfört med ett bistick?

Denna podcast fick mig att tänka till då det gällde min smärta och andras smärta också. Det är en så individuell känsla och man är alltid ensam i den, på något vis. När det gör som värst ont är man också som mest fast i sig själv. Så upplever jag det i alla fall. Nu kanske du undrar hur mycket tid jag hade gett bort för att bli av med min smärta? Hade du frågat för något år sedan, då jag mådde som sämst, hade jag offrat år. Idag, max några veckor.

Men, jag är 100 % säker, att jag precis som kvinnan som blev intervjuad,  hade gått med på att få mitt hår klippt i en hockeyfrilla för att slippa smärtan. Ingen tvekan alls. Och det säger väl ändå en hel del.

Tycker rent av att jag ser riktigt snajslig ut.