Kläderna snurrade ikapp i de två tvättmaskinerrna och jag satt på huk mot kakelväggen. Irriterad över svanken som stramar och värker. Då ringer telefonen och Rihanna vill att jag ska få henne att känna sig som den enda tjejen i världen. Nej tack, jag spelar inte på den planhalvan.
Det är mamma i luren och hon kvittrar på sitt snabba sätt hur lycklig hon var att jag svarade. Ibland undrar jag vad mamma tror att mobiler är till för egentligen. Jag var som basen och hon sopranen i vårt samtal, jag muttra och buttra medan hon pyste av energi.
Jävla tvätt. Gör ont hela tiden. Va så sur igår. Jävla tvättmaskinshelvete. Mutter mutter! Skit skit!
Men då jag stod i torkrummet och kände mig som en soldat i krig då vinden yrde, kläder piska och allt jag sa ekade (om det nu va krig i en tvättstuga det vill säga) så började mamma distrahera.
Hon uppdatera mig om min stackars sjuka lillebror, hur det var hemma och på jobbet och vi hade gjort männen i familjen väldigt stolta då vi till och med pratade hockey (hejja Brynäs!).
Plötsligt låg jag bekvämt i soffan med en rykande kopp kaffe och testade olika stretchningar mamma beskrev över telefon. Ryggen hade lugnat sig och jag hade bestämt vad jag skulle laga till lunch.
Det är häftigt att ett samtal med en härlig mamma kan hjälpa! En dag som kändes grå och kämpig är nu fluffigt lätt och rosa.
Nu ska jag författa lite mer på boken! Har som mål att skriva 10 000 ord denna veckan. Är uppe i över 5 000 ord nu så det ska allt gå. Bjuder på en bild som bevis på hur långt jag kommit hitills allt som allt. (Jag vet! Ni dör av nyfikenhet!)
Tack för samtalet busiga goa mamma! Och tack mina fina läsare som förgyller min dag genom att kika in hit.
2 kommentarer:
'Tack min kära du kan då glädja!!! Skriver från mobilen sådet blir lite kort!!! Du är bäst älskar dig puss mamma
Tänk att man kan lyckas få till ett världskrig av vad som helst, bara för att man inte mår bra, för att det gör så ont hela tiden och man inte önskar sig något annat än att det ska få var lugnt om så bara för en dag!!!!
Stå på dig Elin, vi är snart där!!!
Kram Bettan
Skicka en kommentar