Datorn på magen.
Christoffer håller mitt humör uppe
och håller om mig då jag bryter ihop.
Det gör så in i helvete ont idag och jag har haft svårt att inse varför.
Tog jag verkligen ut mig så fullkomligt på träningen i måndags?
Är Endon så stygg, är den så otroligt jäkla fittig att den borrar in sig i mina nerver såhär?
Nej, visa sig va svaret.
Jag, min nöt, glömde ta min smärtlindring vid två idag.
Och då hade jag ändå en blixtrande smärta som påminnelse.
Nu är alla mediciner i kroppen och jag försöker att andas.
(Som min mamma alltid påmint mig om, då jag haft som mest ont)
(en gång råkade jag hota henne till livet för att hon blev lite tjatig).
Andas, hitta något som kan distrahera mig, andas, titta på min älskling,
andas, hitta något att distrahera mig med,andas, och inte glömma att
imorgon kommer jag må så himla mycket bättre
om jag bara inte glömmer att andas.
2 kommentarer:
Som sagt det glömmer jag aldrig ! Hur du som är en liten rar gulla stirrar på mig när jag säger andas och hotar mig med stryk! Det där gjorde jag bara en gång .Det är då inte lätt att komma ihåg tabletterna heller . Gott att du har älsklingen <3 Hör av dig om det är NÅT . Älskar dig massor mamma
Hoppas det känns bättre nu!!!
Vår grabb ställer in klockslagen för medicin på mobilen så den larmar när det är dax. Ett litet tips bara!!!
Styrkekramar / Bettan
Skicka en kommentar