16 nov. 2011

Jag har en hemlighet


En pinsam hemlighet som jag tryckt längst bak i huvudet, så jag inte skulle råka berätta den av misstag. Men jag kunde inte hålla det inne längre...

Jag har fått ovanligt råa reaktioner av glädje då jag öppnat mig och dela med mig av denna hemlighet. Denna genanta och aningen ovanliga hemlighet.

Jag har Optikerfobi.

Okej, fobi kan vara ett starkt ord men jag är livrädd för optikern. Har varit det sedan jag var liten och fick gå till den där läskiga gubben med manicker som såg ut att vara tagna från en skräckfilm. Suttit i den där stolen och klamrat mig fast vid armstöden då samme farbror vridit mitt ögonlock ut och in medan han klagat på att jag inte skött mina linser. Det har varit som hos tandläkaren fast att denna herre också, av någon underlig anledning, alltid fick mig att lämna affären med minst dubbelt så mycket varor än jag planerat.

Jag har undvikit att gå till optikern i flera år. Det har alltid funnits bra ursäkter till att skjuta på besöket och ingen har nog förstått att jag blir kallsvettig då det kommer på tal. Men nu när jag blir så torr i ögonen av hormonerna, då jag tycker mig ha svårt att se tydligt längre, så fick jag öppna mig för Christoffer för att äntligen få det medlidande jag förtjänar.

Han skratta så han grät.

Sedan upprepade han förundrat: "Så du har alltså optikerfobi? Vad är du rädd ska hända egentligen?"
"Ja... att han ska skälla på mig... och tvinga mig att köpa saker och sånt..." pep jag ynkligt. Då brast det för honom igen och skratt attackerna fick hans mage att krampa.

Jag hade inget val längre. Nu hade jag berättat och ögonen var inte pigga längre. I förrgår fick jag nog, då jag såg hur rödsprängda och slitna de var så jag tog till och med beslutet själv. Nu var det dags.

Det var inte alls farligt. Inte alls. Jag känner mig (kanske) en smula dum som varit orolig för... ja, vad det nu var egentligen. Min optiker visade sig vara en tjej i min ålder och hon hade bott på samma gata som mig i London (fast inte samtidigt). Hon verkade inte bli allt för trött på mig då jag (som vanligt då jag blir nervös) inte kunde sluta prata och ideligen frågade vad alla tortyrredskap egentligen användes till. Och jag gick till och med därifrån med mer information om hormoner och reaktioner som kan vara bra att veta om man är en Endotjej på behandling.

Hormoner förändrar synen. Jag visste att jag såg sämre efter sprutorna men trodde att det bara hade med att ögonen blev torra, men så är inte fallet. Optikern berättade att de oftast inte rekommenderar att man köper glasögon eller annat långvarigt synredskap om man är fullproppad av hormoner, som om man är gravid eller på behandling. Just för att synen kan bli (och om jag förstod det rätt, oftast blir) bättre då hormonerna är normala igen.

Innan hormonbehandlingen hade jag synfel -3,50 på båda ögonen. Nu däremot har jag med linser -4,00 och med glasögon -4,50. Det låter kanske inte stort men det är en väldig skillnad. Inte undra på att jag kisar med ögonen hela tiden!

Ska få två par roliga glasögon om en vecka ungefär! Det är första gången jag blivit riktigt glad av att ha brillor på mig. Det hjälper naturligtvis att ha en fantastisk pojkvän som ger mig komplimanger då jag testar de olika bågarna.

Nu är min fobi försvunnen och jag ser fram emot att gå till Specsavers och hämta mina bågar. Personalen var urgullig och jag drack upp allt deras kaffe. Det var ett under att de inte kasta ut mig då jag plockade på mig massvis med bågar, tog dem till mitt egna lilla hörn, staplade dem och sedan testade dem under stor koncentration. Efter mycket velande hade jag sex par glasögon att testa då Christoffer gjorde mig sällskap efter hans körlektion.

Så här såg det ut då. (Ta en kik på de svarta glasögonen längst till höger. Där är ett av paren jag köpte.)


Det var nära att jag köpte de röda men kände mig som en excentrisk konstnär.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Så det är därför texten börjar krypa runt i boken emellanåt????
Trodde att jag börjar nog bli gammal, eftersom jag haft perfekt syn fram till nu!!!
Inte så stor idè att göra något åt det nu om man bara ska hålla på ett tag till med sprutorna.

Tack för att du skriver så roligt, man livar upp för en stund och väntar med spänning på vad du ska skriva om nästa gång!!!

Kram Bettan

Anonym sa...

Ja du kära dotter du är allt kul men du glömde faktiskt att du t.o.m hittade linser i en lägenhet i London som var nästan bra !! Som du tog och använde!
Din mamma nära dog, Roligast och sötast i värden är du lilla stumpan <3 Det ska bli roligt att se dina fynd . Älskar dig mamma