26 nov. 2011

Smärtmysteriet är löst


Jag är härmed Sherlock Holmes och Christoffer är min kompanjon Dr Watson. Som detektiver har vi gått tillbaka i tiden och sökt ledtrådar. Fram med förstoringsglaset för att i detalj plöja igenom brottsplatsen. En kväll låg jag i sängen bredvid min älskade (precis så som Holmes och Watson säkert gjorde mellan raderna) och glödlampan tänders ovanför min rödhåriga lilla skalle. Mysteriet var löst.

Smärtmysteriet.

Jag har haft så ruskigt ont den senaste tiden. Naturligtvis har min överpresterande mobilitet (översättning till dalslänska: rännande runt) gjort sitt. Jag har torterat min kropp och nu är den skit förbannad på mig. Men jag har ändå känt att något annat också ställer till det.

Och svaret är: Tiparolen. (Duuhruuduuuhnduuuuun) (... dramatisk musik alltså).

Så här ligger det till. Jag trappar ner min Tiparol för fullt. Har gjort det ett bra tag tillbaka. På order från Doktor Duktig gör jag det långsamt. Så långsamt som 25 mg (en halv tablett) varannan månad (fortare om jag känner att jag pallar det). Det har gått susen. Men jag har gjort ett stort fett misstag. (Duuhruunduuunduuuun)

Jag har nu trappat ner med 50 mg och använde dessa som vid-akut-nödvändig-smärtkaos-nu-pallar-jag-inte-mer-smärta-min-kropp-exploderar-snart-för-nu-är-det-verkligen-jätte-akut piller. Denna veckan jag rört mig så mycket (översättning till dalslänska: drällt som en schlok örd apekatt) har jag tagit extra tabetten fyra gånger.

När jag nu inte tagit Tiparolen denna vecka har jag istället fått utsättnings smärtor, för min kropp blev så förvirrad av mitt velande med smärtlindringen.

På Fass kan man läsa om utsättning av olika läkemedel och då det gället Opiater (som Tiparol är) står det att det är väldigt viktigt att trappa ner långsamt för att undvika jobbiga reaktioner som:
allmänt obehag, rastlöshet, inre oro, tremor, ångest, muskelspänningar, vadkramp, kolik, diarré, hjärtklappning, kylkänsla, frossa, svettningar, gäspningar, nysningar, feber, ökad smärtkänslighet, illamående och muskelvärk
Jag får väldiga vadkramper, det känns som växtvärk i musklerna, blir smärtkänslig, illamående, orolig, rastlös, muskelvärk och kanske annat jag blandar ihop med Enantonbehandlingen.

Nu vet jag i alla fall att jag inte kan ha en vid nöd tablett. Att den extra Tiparolen gör att jag fuckar upp min kropp och gör att jag får mer ont. Tanken hade aldrig slagit mig att den skulle ställa till med problem, om jag tog den vid behov. Antagligen gjorde den mig inte så illa att jag lade märket till det förrän förra veckan då jag var i nöd så många gånger.


Men nu vet jag bättre och ska "bara" härda ut denna dubbla smärta tills kroppen lugnat ner sig ordentligt. Sen ska jag bara se framåt istället, fram mot mitt Rehab möte på måndag. Jag bjuder på ett roligt sms som skickades mellan far och barn, hittade precis en sida full med roliga felskrivningar som fick mig att skratta tills magen krampa. Varför inte ett SMS samtal där de pratar om något så trevligt som medicinering?




2 kommentarer:

Anonym sa...

Det känns konstigt att skratta så man tjuter när du skriver om smärta men jag ser apekatten framför mig ! Snyggt detektivarbete kära apekatt ni samarbetar bra du och din kära . Älskade sms samtalet du skickade (nu skrattar jag igen ).Massor med pussa älskar dig sötunge ! Mamma

Cattis sa...

Elin, Elin, galna bästa Elin!

Såklart att du har abstinens/avtändning på Tiparolen. Det är fucking narkotika, ju!

"Jag får väldiga vadkramper, det känns som växtvärk i musklerna, blir smärtkänslig, illamående, orolig, rastlös, muskelvärk..."

Japp, en "Heroin-avtändning-de-light" och mycket väl igenkänt. Om det är nåt jag kan, så är det abstinens- & avtändnings-symptom, så fråga gärna om du är osäker!

Jag hade nog valt att inte dra ut på nedtrappningen allt för länge, plus att ha någon annan vid behovsmedicin än just den du trappar ut. Typ Citodon, eller ren jävla kodein-varför krångla?
Kodein + Panodil, men absolut inte Tiparol. För även om Tiparol tillhör gruppen Opiater, som kodein åxå gör, så verkar den på ett helt annat sätt i kroppen.

Ja, nä, nu ska jag sluta tjata här! Men jag kan inte låta bli... Vill så väl, du vet!?

Megakram från din Endosyster Cattis, den bångstyriga Taxikunden!