23 maj 2010

Äntligen kommit ur kvicksanden


Endometrios centrum har varit rena lyckopillret. Sedan mitt besök har allt känts så mycket enklare. Jag har haft minst lika ont som vanligt men det är som att jag äntligen har kommit in i en ny fas.

Fasen jag var i före Endo centrum besöket var en utmaning i tålamod. Det enda jag kunde göra var att vänta och härda. Ingenting nytt hände (förutom ambulansfärden, naturligtvis, har aldrig gjort det innan!) men Endon blev bara långsamt värre och värre.

Jag hamnade i ett väldigt konstigt tankesätt där jag började acceptera mitt liv som det är nu. Tanken på att en dag bli smärtfri var så overklig att jag istället tog förgivet att jag antaligen fortsättningsvis inte kommer kunna promenera längre än trettio minuter åt gången. Aldrig kunna arbeta heltid igen. Inga fler tajta snygga jeans. Bye bye högklackat. Hur det skulle bli då vi skaffar barn ville jag inte ens tänka på.

Och nu ser världen helt annorlunda ut! Nu händer det äntligen saker! Eller ja, det ska hända saker snart! Bara vetskapen att bollen är ordentligt i rullning och studdsning gör allt så mycket enklare. Kramperna går att handskas med på ett annat sätt, för den ska jag ta mig tusan bli av med! Jag blir helt sprallig av förväntan då jag tänker på det där brevet som kommer att dimpa ner i postnedkastet om några veckor. Brevet med svar på röntgen och en föreslagen behandling.

Jag vet att det kan vara svårt att hitta exakt rätt hormoner eftersom vi kvinnor är så individuella men jag längtar efter att börja mixtra med det. Jag tror till och med att den första vi testar kommer göra en stor skillnad (ta i trä!). Om det nu är en hormonell behandling de sätter mig på.

Jag längtar efter förändring! Jag vill så gärna jävlas med Endon, efter allt krångel den har ställt till för mig.

Det är som om jag suttit fast i kvicksand och nu helt plötsligt blivit uppsliten och flyger fram i ett jetplan. Jag älskar det! Så mycket enklare att andas och tänka då det rör på sig.

Och så har jag fyllt 27 år och antagligen gått upp 50 kilo efter allt snask jag mumsat i mig. Men har haft den bästa födelsedagen någonsin! Den har varit perfekt.

2 kommentarer:

Sandman sa...

Grattis igen alskling! :D Elin ar 27, la la lah 27...

Undra vad det blir dom satter dig pa nu. Kanske samma som funkade forra gangen?

Alskar dig!

mamma sa...

Vad underbart allt du skriver!! Det är bara så himla fantastiskt att du verkligen har varit där .Bästa presenten någonsin.Vi ska snart iväg och köpa skor som går att gå i och så fort du är under behandling och kan så köper vi nåt helt sanslöst höga inte att promenera med skor!!!! Älskar dir järnet.Mammma