Rehab för chocken

Jag tror att jag är och har varit i chock. Har inte velat ta in allt som hänt. Inte orkat ta tag i saker som borde göras. Har hållit hela Endometrios klinikens svar på en armlängds avstånd för att kunna ta igen mig efter natten utan smärtstillande. Det har känts som om jag varit överbelastad. Behövt tid att samla ny energi och lägga helvetes natten bakom mig.

Jag är inte riktigt klar ännu. Det blir enklare för var dag som går. Börjar till och med känna mig rastlös! Det är ett super bra tecken på att jag snart är igång igen.

Då ska jag prata med Doktor Duktig igen och se vad vi kan hitta på. Och den otroligt sköna tanken som ideligen maler på i bakhuvudet är att medan jag samlar mig kommer jag närmre Smärtenheten (tror att min remiss kommer vara till den mottagning som jag linkat till men är inte säker). Även då det känns hopplöst emellanåt så står jag i varje fall inte still.

Nu ska jag fortsätta min själsliga och kroppsliga behandling med god dricka, snask och (förhoppningsvis) bra film.

För att garantera framgång ska jag gosa med min pojkvän, han är rena hälsopillret

(fast med en mohawk på toppen)

(konstigt piller det hade varit)

(och med vackra ögon som växlar mellan gröna, grå och blå)

(piller med ögon?)

(fasiken vad läskigt det låter)

(vad fel det blev nu)

(Christoffer är som ett livslevande lyckopiller)

(fast inte i pillerform)

(bara för att vara tydlig).