Smärtbrev och "kreativa" projekt

Nu jäklar händer det saker! Jag fick en stor bunt med papper från smärtbehandlingsenheten (som var det korrekta namnet) i Uddevalla idag. Detta brevet kom fort som en torpet riktad mot en rysk ubåt. Istället för snigelbrevet från Uppsala som jag antagligen aldrig kommer att få.

Det första som står är: ”Följebrev” (låter toppen bra!). Rent citerat står sen följande:

”Vi skulle uppskatta om Du kan svara på bifogat frågeformulär och tillåtelse att rekvidera journalkopior från andra vårdinrättningar. ..”

I ett senare papper förklarar de att de vill ha dessa journaler för att kunna ”göra en så god bedömning som möjligt”. Det låter väldigt lovande!

Jag har en vecka på mig att ha det skickat. Det är underbart att något händer så fort! Och att de vill att jag ska skynda mig gör mig helt salig. Först ska jag markera på en manlig (hm..) tecknad kropp var jag har ont. Alltså kan de tro att jag har ont i testiklarna om jag råkar slinta med pennan lite. Stort ansvar ligger på mina axlar.

Sen ska jag förklara min smärta mer tydligt. Kort historia om hur det började och sen mer ingående information. Frågor som:

Hur påverkas din smärta av värme? Lindras? Oförändrad? Förvärras? Vet ej?

Hur blir det om du sitter upp i 15 minuter? Lindras? Oförändrad? Förvärras? Vet ej?

Vad tar du för värktabletter?

Vad tror du det är som är fel?

Har du testat akupunktur?

Har du andra symptom förutom smärta, som sockerdrickskänsla?
(Nej, men lite Coca Cola light blir det på fredagar.)

Gillar du långa promenader i skogen och dricka ett glas vin framför en bra film?
(Eller kanske inte just den frågan) (men den hade varit väldigt kul).

Det är faktiskt lite konstigt, jag får lite prestationsångest. Det känns som ett prov som i skolan och jag vill verkligen svara rätt och få MVG. Tvivlar på att dessa frågor har ett ”rätt svar” däremot men det känns väldigt skönt att kunna dubbelkolla allt med Christoffer. Jag har en väldigt effektiv förträngningsförmåga som hade gjort Freud stolt.

Smärtbehandlingsenheten verkar väldigt bra i alla fall!

Annars har Fröken Jävlar Anamma varit i full rulle. Ryggen har inte varit lika käck men jag har försökt att göra sånt jag orkar hemma i lägenheten istället. Så jag har sytt ett överkast. Problemet med hela syprojektet är att jag egentligen inte kan sy.

Det enda jag egentligen har lärt mig är det min syslöjdslärare lärde mig på Valboskolan i högstadiet. Och i ärlighetens namn lyssnade jag inte så mycket i ren protest (jag fick ju varken sy en stor Ior eller en medeltida klänning med guld dekorationer) (eller en dräkt som skulle kunna användas i Xena serien) (eller läderbyxor) (ställde ju inga stora krav) (hade bara en tydlig tyg-vision som aldrig fick utlopp) (ja, jag hade en speciell klädstil vid den åldern).

Men jag hade bestämt mig för att sy ett överkast så jag klippte frenetiskt sönder allt som gick i grått och fyra dagar senare var det klart. Jag är faktiskt riktigt stolt, det tog många timmar och en hel del frustration då jag varit tvungen att ligga i soffan istället för att svära åt symaskinen. Men den blev klar och jag stolt!

Tyvärr råkade jag bli lite väl kreativ och började pynta allt som kom i min väg. Jag får tyvärr bjuda på denna mycket underliga scappade burk som ska stå bredvid min säng. Det är en burk som jag ska lägga mina använda linser i istället för att slänga dem på golvet (vilket jag naturligtvis aldrig skulle göra ändå).Nu har jag alltså en läskigt pimpad alvedonburk som är det första jag ser då jag vaknar på morgonen.
Borde kanske hindra vissa av mina projekt men samtidigt är det så skönt för knoppen att pyssla medan man väntar på att någon ska fixa kroppen! Döm inte min "Godnatt Lins burk" för hårt, jag har alldeles för mycket fritid.