Förlåt att jag inte är deprimerad

Jag blir så otroligt trött på vård som inte är till för att vårda. På oprofessionellt bemötande och oförmåga att lyssna. Ska jag verkligen må dåligt för att jag inte är deprimerad?

Är det verkligen vettigt att släpa sig till ett möte, glad i hågen, och lämna mötet ledsen och anklagad? Ett möte som är till för att gör mig starkare psykiskt? Nej nu var jag orättvis, jag fick ju med mig något mer av besöket: jag lärde mig också att kaffe finns kvar i kroppen i sex timmar.

Hade jag använt Google hade den kunskapen varit gratis, gråtfri och så hade jag fått veta att det egentligen är mellan 4-8 timmar. (Skitsamma, ingen rör mitt älskade kaffe!)

Fick höra att det är meningen att jag ska komma på möten (och enligt personen som inte ens har med saken att göra: träna) oavsett vad som är fel. Om jag har ont så jag inte kommer upp på benen, även om jag reagerar illa på sprutan, influensa med feber, inga problem! Enda gången man inte ska komma på avtalat möte är om man kräks. Hittade följande info på vårdguiden och 1177:

När man har feber bör man vara hemma från arbetet eller skolan för att låta kroppen vila och återhämta sig.

Det är inte okej. Jag förstår inte varför man ska sparka lite extra på såna som (man tror) är i underläge? Hur man kan slösa på någons värdefulla energi och tid, och inte ens lyssna ordentligt på vad den personen säger. Jag tror att det är det som är det största problemet med vården idag. Oförmågan att höra vad patienten säger. 

Tur (för mig) så är jag hormonell som femton gravida kvinnor och ingen konflikträdsla kunde hålla tillbaka mina åsikter. Ingen sätter sig på mig igen, jag går inte med på det. Personen i fråga var inte beredd på mina svar på tal, frågor och ärliga åsikter. Och ju mer argument jag fick desto mer säkert blev jag att detta inte är något för mig, jag måste tänka på vad jag behöver, vad som hjälper mig bli friskare. Egentligen borde jag tacka personen för att det sista mötet spårade ut så totalt, det gjorde mitt val så mycket enklare, och gav mig möjligheten att se vad som är viktigt att fokusera på.

Men visst är det jäkligt trist att man måste ett hormonmonster för att inte bli trampad på. Tur att jag har Magica De Stretch och Doktor Duktig, deras öron är vidöppna!