Hem ljuva hem

Jag och Christoffer ska äntligen flytta!

(Nu kan ni applåder eller jubla, välja själva)

Vi har letat lägenhet i hundra år ungefär och vi började undra om vi kanske gjort ett misstag och inte tagit den tvåa vi tittade på. En tvåa med superfint läge men som var mörk som en grotta. Gigantisk balkong men i skuggan av ett berg. Rymlig men precis bredvid en tågräls. Ja, ni ser kanske varför vi tacka nej.

Men sen så fick vi den ljuvliga tvåa som vi nu ska flytta till.

Mitt och Christoffers andra hem! Det kommer va lite sorgligt att flytta härifrån, det här kommer ju alltid vara vår första lägenhet. Platsen vi kommer berätta för våra barn om. Där bodde mamma och pappa innan de hade er, ho ho ho. 
Men sorgen är kortfattad för det är underbart att komma härifrån!

Vi har grannar som inte är särskilt trevliga (särskilt en som vi döpt till GloÖga som stirrar hela tiden som om alla kvinnor vore nakna). Sen ligger vår lägenhet sån att innergården har stor insikt i vårt vardagsrum och hobbyrum, ska bli skönt att komma upp några våningar (särskilt på grund av GloÖga).
Närmre stan, billigare hyra och att min fina lillebror och hans goa sambo bor mitt emot gör ju allt bara bättre.

Men det största är ändå att få slippa alla jobbiga minnen. Jag har haft så ont i den här lägenheten. Jag har varit så ledsen och mått så dåligt här.
Jag satt i det här köket när jag fick veta att gynekologen Fitt-Barbro inte ville hjälpa mig mer. Jag låg inne i det här sovrummet när jag fick sån magkramp att jag fick ta ambulans till sjukhuset. Det var i det här badrummet, i det badkaret, jag har gråtit för att jag blivit så frustrerad. Minnena ligger som en extra tapet i den här lägenheten.

Men samtidigt så var det i detta vardagsrummet jag satt när Doktor Duktig sa att jag skulle få Enantonsprutorna. I detta köket då jag stod på mig mot en dum häxa. Jag har legat i det sovrummet och hållit Christoffers hand när jag somnat och tänkt att jag är den lyckligaste i världen. 

Nu när min kropp blir bättre och bättre (mer eller mindre fort) så känns det ändå mer än rätt att komma till ett nytt ljust hem där vi kan lämna svåra minnen bakom oss.

 

Christoffer när vi flyttade första gången.

Utsikten från vårt sovrumsfönster.