No more Facebook

Jag och Christoffer pratade i Söndags att vi vill sluta Facebooka. Och vilket sammanträffande! Dagen därpå pratades det i 4ans nyhetssoffa hur beroendeframkallande Fejjan är och en massa annat. Saken är den att jag inte vill sluta använda Facebook på grund av att jag är beroende, det är snarare så att jag känner mig stressad av det. Vill inte missa någons kommentar eller Gillande. Och varje gång jag träffar någon och jag ska berätta om något nytt som skett i livet så blir det ett "Ja just det, jag såg det på Fejjan." och sen har man inget kul att sprida vidare.

Jag saknar att hänga med / maila / sms.a /ringa och bara allmänt VA med folk. Jag tog mig en funderare och har idag bestämt mig för att jag behöver låta bli sidan helt. Håller på att ta bort mina bilder för fullt. Så fort bilderna är helt borta kommer jag att stänga ner mitt konto.

Men bloggen är ju kvar, så klart, och alla goa som ville snacka lite är jätte välkomna till min mail eller (de som känner mig väl) slå en pling för tusan! Till och med ett sms, som är personligare är ju roligare än ett meddelande på Fejjan.


Denna månaden är det Endometrios Awareness month så nu får vi ta tillfälle i akt att berätta för alla vi känner om denna nedrans sjukdom! Jag har själv skickat ett mail till Uppdrag Granskning, med min historia och åsikter kring den bristande vården. Många av mina fina vänner har också skickat iväg mail där de uppmanar att ta en kik på detta ämne. Uppdrag Granskning får ju flera hundra mail i veckan, får de många om samma ämne borde detta peppa dem ännu mer! Hoppas jag i alla fall!

Om du också vill kontakta Uppdrag Granskning så är deras mailadress: granskning@svt.se

Och låt mig avsluta med uppdatering om min bok: Jag har nu skrivit 15 kapitel, 41 sidor och 17 136 ord. Det går framåt, mina vänner, sakta men säkert!