Hej på dig, vad roligt att du hittade hit!
Vi har aldrig sett dig förut! Vilken fin frisyr du har! Och väldigt stort brett leende. Och... och... runt huvud.
Sådär. Nu har vi bondat nog.
Låt oss presentera oss: vi är Elins ben. Vi är aningen korta och för stunden rätt så ludna. Vi gillar promenera i naturen eller i en Sci-fi bokhandel, dansa i köket till bouncy musik och att viras runt Christoffer och hålla fast honom medan Elin skriker "Du är min! Du går ingenstans!!" och Christoffer skriker "Håll inte fast mig!!!" och Elin vrålar "Du är min man jag får göra vad jag vill med dig!!!!" och Christoffer ylar "Men varför håller du fast mig!?!!" och så fortsätter det in i evigheten.
Men vi hade ett problem.
Det är så att Elins mage, livmoder och svank fick ALL uppmärksamhet! Och då överdriver vi inte! Det pratades om den där svanken hela tiden! Och magen får en rolig spruta en gång i månaden! Men vad fick vi? Ingenting. En gång använde hon till och med kokosolja när hon rakade oss och det gav oss såna razor burns att vi inte kunde ta röra oss på en hel dag! Och vi såg ju inte helt kloka ut! Svullna och röda! Tror ni att hon hade fått för sig att raka svanken med kokosolja? Eller magen? I såna fall hade hon säkert Googlat innan i alla fall!
Så vi har bestämt oss för att göra uppror.
Det började med den där hormonsprutan. Dagen efter Elin fick den så började vi krampa och krångla lite grann. Och vips! Ner i hett bad. Vi låg där och plaskade i ett badskum som luktade citronsorbet och helt plötsligt frågades det om oss stackars ben! Det var så uppiggande.
Men så började Elin må bättre. Ryggen och magen pratades det om mer sällan och då glömdes vi ju bort nästan helt! Vi tappade nästan hoppet helt och hållet men då fick vi en livlina.
Hon börjar trappa ut sina smärtstillande.
Och mina kära vänner; där hade vi en guldgruva!
Eftersom hon struntat i oss så länge körde vi fullt ut! Krampa så mycket att vi fick allternera mellan oss så att ena benet kunde få en kort rast emellanåt. Och vi började skjuta upp smärtor ovanför knäna! Ut i fötterna också! Vi sköt ut raketer av ilande huggande krampande smärtor som exploderade vilt över hela kroppen. Det var rena nyårsafton!
Elin försökte med att lugna oss med bad och badskum men denna gången vägra vi, oss glömmer man inte hur som helst utan att det blir konsekvenser.
Så hon tog på sig stödstrumpor. Det var faktiskt mysigt att bli ordentligt omkramad sådär men vi gav inte med oss ändå. Vi är faktiskt inte säkra på om någonsin tänker lägga ner denna festen.
När vi börjar dygna, fest 24/7 försöker hon skrämma bort oss. Hon tar fram Tensen och ger oss elstötar! Vi blev lite chockade (Elin är emot dödstraff men uppenbarligen inte emot tortyr!) men så fort hon tog bort maskinen började vi partaja igen!
Vi tror faktiskt att vi har vunnit och Elin pratar nu bara om oss. Då plötsligt tar hon fram den där knasigt rosa kinesiologitejpen och klistrar över hela benen! Upp över knäna. Ner till fötterna. Långa spända breda klisterremsor där vårt ludd sticker fram mellan gliporna.
Vi kan inte fatta vad hon gjort med oss!
Vi ser ju... helt... jäkla.... fabulous ut!
Randiga rosa och alldeles alldeles underbara!
Så nu är vi alla nöjda.
Så fort det blir trist (särskilt efter sprutan eller då hon trappar ut medicin) så börjar vi festa och ibland får vi lite extra Magnesium och det är ju gott, ibland nöjer vi oss med en stylish stödstrumpa eller varmt bad, ibland använder hon Tens för att jäklas med oss men ingenting slår den über snygga kinesiologitejpen.
Men ibland händer det såklart att vi skiter i alltihopa och kör ett helt dygn utan att någonting får störa vår fest, bara för att vi kan. Elin får ju inte glömma vilka det är som bestämmer här.
