10 juni 2016

Vi har en plan!

Äntligen har jag fått en plan med min behandling! Svart på vitt vad som är tänkt för lille mig och min trassliga kropp. Jag får väldigt ofta frågan om hur länge jag ska behandlas med Enanton och alltid svarat jag "Så länge det funkar, antar jag."

Nu har jag ett tydligt svar från min Gynekolog och det känns skönt att veta och samtidigt ge mina nära och kära ett svar.

Så den stora planen är: fortsätt med Enanton 11,25 mg (alltså den starkare versionen) en gång i månaden och ha kvar min hormonspiral tills det är dags för mig och Christoffer att skaffa barn. När vi skriker: "NU KÖÖÖR VI!!" då avbryts båda behandlingarna och "the baby-making" är igång.

Jag frågade hur lång tid det skulle ta för kroppen att återställa sig och vara bebisredo och eftersom jag har dubbelbehandling kan det ta lite längre tid än den månad han gissat på om jag bara haft spiral. Som alltid med denna sjukdom så är det individuellt. (Kanske det denna bloggen borde hetat istället för EndoElin; Det är individuellt, en blogg om Endometrios).

Det är en lättnad att veta att jag har en toppen vårdcentralsläkare (Dr Bäst) som är redo att lindra mina känslostormar, så jag slipper få ångest och bli deppig eller bara grinig fram till att behandlingen är slut.

Just nu gör jag egna pompomps till vårar bröllop och imorgon ska jag ha andra delen i min möhippa. Det känns så skönt att ha fixat med läkare innan, så jag nu kan luta mig tilllbaka och njuta av bröllop istället.
Tänk! Om en månad är jag Fru Sandman och är på min bröllopsresa! Lyckokvitter i bröstet!

9 juni 2016

En ny doktor

Jag var så nervös inför mitt möte med min nya vårdcentralsläkare. det var så stort för mig då jag äntligen hittade Doktor Duktig, en läkare som visste vad Endometrios var och som också var villig att behandla mig och lindra mina smärtor. Det var som den där drömmen då man var liten där man fick världens alla prinsessklänningar, glitterskor, valfri prins och regnbågsfärgad enhörning med vingar.

Plötsligt var Doktor Duktig försvunnen och det skrämde mig att jag skulle behöva ge mig ut i jakten efter en ny läkare. Så den där morgonen jag satt i väntrummet sved hjärtat av nervositet.

Och där var hon: Doktor Bäst.

En lyssnande, snäll läkare med helt nya kunskaper och villig att lära sig mer. Jag var som förtrollad. Det fanns nya mediciner hon ville att jag skulle testa, om jag ville, och hon var noga med att jag inte skulle börja förrän efter bröllopet och smekmånaden.
Sen, när jag reste mig upp för att gå, sa hon:

"Nu lider du inte, eller oroar dig i onödan. Är det någonting du funderar över så ringer du mig så pratar vi igenom det. Och får du inte tag i mig, här är personen du kan fråga efter istället."

Jag har aldrig varit med om att en läkare sagt så förut. Jag har aldrig blivit lugnad på det viset, fått en alternativ lösning ifall den första inte skulle funka. Jag studsade på moln när jag kom ut ifrån det besöket. 

Sen, några dagar senare, tänkte jag på hur annorlunda det är att ha kontakt med läkare då man redan har en diagnos. Inga besvärliga undersökningar eller prover. Ingen som ifrågasätter eller tror att man är galen. Det är som om vården, för min del, har fungerat som bäst så fort de har ett namn på min sjukdom. Jag önskar bara att alla kunde få en sån behandling även när de inte vet än vad för sjukdom det är man har. 
Jag önskar att alla kunde få en Doktor Bäst som lyssnar och vill att man inte ska lida i onödan.