Elins amatör-tejpskola

Kinesiologitejp är min vän, 

låt mig presentera min vän för dig!

Kinesiologitejp, läsare. Läsare, kinesiologitejp. 

Jag hoppas att ni kommer att trivas tillsammans. 

Som jag skrivit in inlägg tidigare så har jag nu testat Kinesiologitejp mot mina Endosmärtor. Då framförallt för min ländrygg som är det som fortsatt att krångla mest sen jag blev en hormonbomb, och den funkar! Så,  därför ska jag dela med mig av det goda! Glöm inte att jag inte är expert, jag är bara besatt av att Googla.

Nu över till vår första lektion i Kinesiologitejpning. 

Du har nu gått in på en hemsida, hittat en färg som du tycker om (kom ihåg att färgen på tejpen inte har någon betydelse för effekten, dock ska det finnas tejper som har kylande effekt och liknande men har inte sett dem, men läs noga att det är vanlig kinesiologitejp du köper).

DUNS! Du har nu fått tejpen på posten, öppnar paketet och förundras över hur denna tejprulle ska kunna göra någon nytta över huvudtaget. Nu till förberedelserna innan du tejpar:

Först: Har du känslig hud? Ta en liten bit tejp, fäst den på kroppen och vänta i 24 timmar. Börjar det klia eller får du någon form av utslag är du tyvärr en av få som inte pallar limmet. Dock kan det börja klia när man haft på sig tejpen ett tag, det betyder oftast att den håller på att lossna, ta av den låt huden andas ett tag, se hur den mår och sätt sedan på igen om det ser okej ut.

Förbered dig:

1.       Tejpen ska sättas på ren, torr hud (alltså… du kan behöva ta av dig kläder, men jag hoppas innerligt att du, min fina läsare, inte är så dum att jag måste påpeka detta. Tejp ovanpå en t-shirt gör ingen nytta, förutom ser löjligt ut). Undvik att gnugga in hela din kropp i din favorit lotion innan du tejpar, lim och gegg funkar sällan bra ihop. För att tejpen ska sitta riktigt bra bör man tvätta ytan ren med tvål, torka det helt torrt och helst använda någon form av alkohol (ge axeln en tequila så mår du bättre!) innan du slänger på tejpen.  Ska dock erkänna att jag inte duschat och grejat innan, jag har haft pissont och har då inte tyckt att en ordentlig rengöring varit på schemat, kan vara en av anledningarna till att jag har gått igenom en del rullar med tejp det senaste…

2.       Lite hår påverkar inte tejpens förmåga att fästa, är du däremot luden som en apa kan det vara dags huden lite, eller i alla fall trimma ner pälsen. (Plus, det gör säkert mindre ont att ta bort tejpen efteråt.)

3.       Vänta 30-60 minuter innan du gör en svettig aktivitet, duschar eller badar. 

Förbered tejpen:

Om du har en rulle med tejp mät och klipp ut så många tejpremsor du behöver (glöm inte att du i de flesta fall ska stretcha ut den, så den behöver inte vara jätte lång). Runda sedan hörnen, då lossnar den inte lika lätt.

Om du har färdigklippta bitar behöver du inte runda hörnen, då deras kanter är starkare och antagligen inte kommer fransa sig. (Men jag hade nog rundad hörnen ändå… overachiever som man är.)

Du kan också klippa längst tejpen, göra ett X, Y eller W eller WW. Då blir det tunnare "ben" som du kan sträcka ut. Lätt att göra som på bilden. 

Tejptajm:

1.       Vilken tejpmetod du än använder, låt alltid 3-5 cm av början och slutet av tejpbiten vara ostretchad, annars lossnar jäkeln.

2.   Se till att tejpen är slät när du sätter på den.

3.       Det finns tre olika sätt att tejpa. Jag kommer inte ihåg namnet på dem så jag hittar på lite egna, för skojs skull. 

Sträckaren, då du spänner ut tejpen (till 50-75 %) mellan händerna och sedan placerar på kroppen.

Spännaren, då du fäster tejpen med ena änden och sedan drar ut tejpen till dit den ska vara (den ska också vara spänd till 50-75 %).

Mesen, är ungefär som spännaren förutom att den är inte lika stretchig (25-50 %).

Tittutaren, används på leder som till exempel handleden, då fäster man tejpen vid handen, vinklar handleden uppåt och fäster resten av tejpen utmed armen, sedan vinklas handen neråt och tejpen är fast. (Sämst beskrivning jag vet, men jag gör mitt bästa).

4.       Hur får man av pappret på tejpen dårå? Jo du, lätt som en plätt, vik pappret (vid början eller på mitten beroende på vilken metod du vill använda) och så knäcker du loss det. Då tejpen är elastisk är det enkelt.

Det finns mängder med tejpvariationer, fr.0S 2012. 

5.       Vi de flesta ställen man ska ha tejpen ska man sträcka ut den del av kroppen som ska tejpas. Om jag ska tejpa min rygg, till exempel, så står jag lutad framåt över ett bord, kom ihåg att behålla sträckningen tills det att tejpen är påklistrad.  Innan du sätter igång kolla upp vad som gäller exakt för din ”åkomma” eller din kroppsdel. Sök på Google eller följ denna länk.

6.       Ta bara bort så mycket plast från tejpen som du kan fästa vid huden åt gången, drar du loss allt är chansen väldigt stor att du får en tejpboll och mycket dåligt humör. Rör inte vid klistret med fingrarna, inte för att det är farligt utan för att tejpen kommer att lossna lättare då.

7.       När tejpen är på, vänd på pappret som satt på tejpen och gnugga den glatta ytan från mitten av tejpen och ut mot kanterna, då fäster limmet bättre. Gnugga inte från kanterna och inåt för chansen är stor att du river loss kanten och du blir förbannad.

8.       När du reser dig upp, eller när du slutar stretcha din kropp, kommer tejpen att skrynkla ihop sig. Lugnt. Den ska göra så.

Vad man bör tänka på när man har tejpen på sig är att klä på sig försiktigt. Det är förbaskat lätt att riva loss ett hörn här eller där om man stressar med att dra upp strumpbyxorna. Och ja, jag kan ha råkat dra i tejpen i tron att det varit trosor… gör inte det. 

När du badat eller duschat är tejpen blöt. Den kommer att torka. Hjälp den gärna på traven med att dutta den med en handduk.

Om kanterna börjar lossa, klipp bort dem så att de inte börjar irritera eller lossna ännu mer.

När du sen ska ta bort tejpen är den enklast att få av om du gör det i duschen eller badet, eller dränk tejpen i babyolja eller olivolja i 15-20 minuter. Sitter tejpen i 5 dagar är det lättare att få bort den, än då den är nysatt (logiskt, jag vet!). Naturligtvis kan du bara slita loss den (aj aj aj)men behagligare ska det vara att trycka på huden och långsamt rulla eller skala tejpen rakt bak eller att försiktigt back tejpen och låta pekfingret gnugga där tejpen fäster vid huden, liksom lirka loss limmet med fingret. Det är också behagligare att dra loss tejpen i den riktning håret växer, vilket oftast är bort från kroppens mitt.

När det kommer till smärtlindringen kan man känna en lättnad direkt efter att tejpen sätt på, men det kan också ta ett tag innan den får göra sitt jobb ordentligt. Jag har redan hört om många i min närhet som använder/har använt tejpen och att den har hjälpt.

Viktigt att veta: 

Det finns några människor som inte bör använda kinesiologitejp, enligt en sida jag hittade på internet. Då tejpen får cirkulationen att öka, vätskor att flöda kan det påverka vissa sjukdomar.

Enligt den sidan bör du konsultera med din läkare innan du testar tejpen om du har njursvikt, hjärtproblem, infektion eller cancer.

Fin tejpad hest.

Om du har problem med njurarna kan det vara farligt att skicka mer vätska till njurar som redan har svår att göra sitt jobb. Detsamma gäller hjärtat. Har du en infektion bör du inte få den spridd till resten av kroppen, och detsamma gäller cancer. 

Däremot används tejp på sjuka barn och till och med vetrinärer har användning för min nya vän.

Peppande avslutning:

Jag hoppas att denna information hjälper dig, som vill testa kinesiologitejp, att komma igång. Så klart vill jag intyga att jag inte är en expert utan använder mig av den information jag kunnat hitta på nätet. Bästa med tejpen, tycker jag, är hur man kan testa sig fram, att den inte har några biverkningar och att den (för mig) tar bort smärtan.

Lycka till nu, blivande tejpmonster, berätta hur det funkar för dig!

Från vår resa till Paris, där jag kunde gå i timmar!

Tejpen tar bort smärtan!

Min hjärna är snurrad runt i en torktumlare och jag fattar ingenting. Ingenting. För, mina kära vänner och läsare, kinesiologitejpen fungerar. Den funkar! Det känns ologiskt, overkligt och (antagligen) är det såhär att helt plötsligt stå öga mot öga med ett spöke.

När min pappa klistrade på min chockrosa (så snygga) tejp hade jag redan ont i svanken. Så ont att jag vilat hela dagen. Tio minuter senare var jag på väg ner till stan för att hämta Christoffers nya telefon. Halvvägs ner kom jag på vad jag gjorde och liksom, gick och tittade förundrat på mina egna ben och svängande armar. Missförstå inte, det gjorde fortfarande ont, men inte alls på den nivån som innan.

Jag antog att det jag fått en släng av placeboeffekten, även då jag kritiskt inspekterat tejpen och insett att jag slösat bort mina föräldrars pengar (det var de som betalade för den). Dagen därpå fortsatte framstegen. Smärtan minskade, jag orkade mer eftersom energin inte gick åt att orka med ajaj. Jag duschade istället för att bada, och orkade fixa i ordning mig direkt efteråt. Jag städare och promenerade direkt efteråt. Jag kan röra mig mer naturligt. Dansar fuldanser tills svetten rinner, och slutar för att jag blir trött inte för att det gör ont!

Jag fyllde också år, några dagar efter tejpen introducerades! Gick på stan i 3 timmar innan jag kom hem, hem till en lägenhet täckt med ballonger och serpentiner. Ut väller min familj, min äldsta vän (inte gammal som 100 år utan min första bästis) Veronica och fler vänner. Vi kalasade, åt tårta och jag fick (bland mycket annat fint) en resa till Paris! Sen damp det ner fler vänner och vi drack gott medan vi såg på Schlager.
Allt detta orkade jag utan att ta fram värmedynan.

I förrgår använde jag inte värmedynan på hela dagen.

Jag vet inte exakt vad denna tejp gör egentligen, men den är fan magisk! Jag rekommenderar den till alla! Testa den! Här köper jag min. och Här är en tejpskola.

Ska skriva mer om tejpen, hur den bör användas och sånt kul, men har inte tid just nu. För jag måste ju packa och förbereda min och Christoffers första utlandsresa ihop. Om tre dagar flyger vi!

Tejpa bort Endon

Min mamma ringde precis och ville att jag skulle Googla Kinesiologi, särskilt tejperna som använts. När hon glatt sa "De finns i olika färger" fattade jag ännu mindre. Men, duktig dotter som jag är, satte jag igång datorn och började läsa på.

Kinesiologi var lite krångligt att förstå mig på och jag ska inte ens försöka att beskriva det med egna ord. Jag blir förvirrad av att läsa det själv, blockeringar, energi, kropp och psyke, hit och dit. Nej, vill du veta exakt vad det är klicka på länken, så kan du förklara för mig om du förstår det bättre.

Men när det kom till kinesiologitejpen så började glada klockor ringa. Skuttande harar sjunger. Älgar dansar. Datorn blinkar.

Det står på deras sidor att K-tejp (som den också kallas) hjälper mot:

*Reducera rörligheten, artrit, ryggproblem, muskelspänning, ischias, problem med skelettet , huvudvärk/migrän, tennisarmbåge, Carpaltunnelsyndrom, lymfödem, förlamning (japp, det stod med!), menstruationsproblem, inkontinens, smärta efter operation, posttraumatiska tillstånd, nervsmärtor, med mera.

Tejp (gjord på bomull) är elastisk och hudtunn. Den torkar fort om om den blir blöt, vilket gör att man kan ha på sig den om man badar, duschar eller svettas som en galning. Man placerar tejpen, beroende på vart man har problem, så att den
Den lyfter huden så att nervändrar och smärtreceptorer blir mindre irriterade och får ett mindre tryck på sig. Detta leder till att smärtan lindras. Samtidigt lättas gradvis trycker i lyfmsystemet, och blodcirkulationen förbättras vilket gör att lymfflödet (osäker på vad det är egentligen!) vilket gör att kroppens egen läkning skyndas på och stärks.

Man kan få en direkt positiv efter efter att tejpen satt så, och sen blir det ännu bättre under de kommande 3-5 dagarna. En behandling pågår ofta i en hel vecka, men kan vid vissa problem behövas utökas till två veckor.


Jag hittade denna information om hur man placerar tejpen vid just menssmärtor, antar att de skulle fungera bäst på Endosmärtor, men det är ren gissning.

Man kan köpa tejpen online  och det finns filmer på youtube (klicka på länk eller sök själv) där det beskrivs hur den kan användas. Jag kan inte säga om man kan testa detta själv eller om man ska ta kontakt med en expert, själv är jag nog för ivrig för att boka in en tid och hade jag haft råd hade jag köpt tejpen på momangen. Om du var mer tålamod, ta kontakt med din sjukgymnast så kan säkert den personen hjälpa dig eller visa vem som kan.

Men hur vet man om det fungerar? På Wikipedia står det att det inte finns några bevis på att K-tejpen fungerar, men att den fick en stor boost då den använts flitigt på Sommar OS 2008 och 2012. Surfar man runt på nätet hittar man flera som haft en bra reaktion på produkten också.

Jag är verkligen sugen på att testa detta, tycker de verkar jätte spännande! Finns det en chans att det kan hjälpa vore det galet att inte ge de ett försök, tänk sen vad färgglad man skulle bli, som en livslevande polkagris.

Arbeta med Endometrios

Jag har fått ett jobb, mina damer och herrar!

Men fortsätt läsa innan ni skriker av lycka, gör inte vågen och för all del spring inte nakna runt på gatorna. (Kanske en liten fingervåg och ett litet yey är däremot helt okej) (kläderna kan som sagt behållas på).

Låt mig förklara saken vidare. Det är så att min rehabilitering nu är mitt jobb! Jag ser till min glädje hur kalendern långsamt fylls upp med möten med olika personer som mitt Psyko (psykologen) som lär mig tänka rätt gällande smärtan och stress, Magica De Stretch (sjukgymnasten), Ergonomi-tanten och min nya Rehabkoordinator Monika (kunde omöjligt komma på mer smeknamn). För att inte glömma Doktor Duktig och den nya sköterskan som ger mig min Enanton rätt i lilla maggen.

Se hur långt jag kommit i min kamp mot Endojäveln! Innan jag började med Rehabteamet hade jag svårt att orka med ett möte i veckan. Nu däremot, måste jag köpa ett busskort för att inte gå i konkurs av alla mina resor till vårdcentralen. Det är fantastisk! Särskilt då jag kommer ur smärtdimman från igår.

Låt mig avsluta inlägget med en lustig anekdot, minns du Kärringen? Sköterskan som inte ville ge mig Enantonen för att det var en special spruta som är så dyr. Hon har nu blivit utbytt mot en annan sköterska som är lång, bestämd men vänlig. Jag var ändå kritisk då jag träffade henne för att ta sprutan, var redo att sparka henne i blygdläpparna om hon sa något dumt. Hon lutar sig emot mig då sprutan väl ligger som en spänd kula under huden och frågar:

"Men hur brukar ni göra med sprutorna då?"
"Vad menar du?" Det ska du ge fan i. 
"Ja, alltså, om du ska få ut fler sprutor träffar du honom då?"
"Det beror på." Vad luskar du efter? Tror du att jag lurar dem av honom eller? Ska du ha stryk?!
"Jaha, men du har nog med sprutor till nästa månad då? För jag funderar på om han är här och så så det inte blir problem med din behandling."
"...." VA?!
"Men vi gör såhär, jag kollar läget här med Doktor Duktig och så ringer jag dig senare i veckan om det går bra? Så vet vi om jag ska boka in dig på ett nytt besök eller om jag bara ska be honom skriva ut ett nytt recept. Går det bra?"
"Åh, javisst! Javisst, tack! Tack..." Jag är en ond bitter människa. 

Och kvinnan ringer mig idag (två dagar senare) och bokar in ett möte åt mig. Hon. Ringer. Mig. Tänk vad en människa kan göra en glad bara genom att göra det där lilla extra. Hon frågade också om det gått bra med sprutan efter att hon gett den till mig. Wow, säger jag bara.

Nej, kära läsare, nu ska jag lägga mig på värmedynan så att jag orkar att arbeta imorgon. Klockan elva ska jag till Rehabkoordinatorn och planera mer av min framtid!

Mitt i sommaren med en trollande anka

Midsommar är en dag som liksom kommer i skymundan. Det planeras aldrig ordentligt för den, inte i min värld i alla fall, utan helt plötsligt står man där med en blomsterkrans på skallen och undrar hur man hamnade just här. I år blir det (antagligen) inga blommor i håret men vi blir ett härligt liten lugnt gäng som ska spela spel och bara umgås. Med tanke på min idiotiska dag igår, då jag glömde ta mina morgontabletter, känns det som en perfekt midsommar!

Så fort det blir en högtid spolas min hjärna tillbaka till ett år bak i tiden. Hur mådde jag då? Hur såg min vardag ut för ett år sen? Nu har jag min härliga blogg så det är bara att klicka mig tillbaka till mitt förflutna och visst är det spännande. För ett år sen hade jag alltid rullis med mig (eller så sket jag i den och fick ont) (med tillhörande vad var det jag sa blickar från min älskling).

Förra året var jag upptagen med"Jag borde..." "Jag ska bara..." "Jag måste..." för varje sekund jag inte skrek av smärta trodde jag att jag skulle åstadkomma något stort. Men jag visste aldrig exakt vad. Jag blev besatt av att edita foton och jag hade precis börjat trappa ner på min Tiparol. (Idag har jag trappar ned med 100 mg!)

Jag får liksom lust att skaka om 28 åriga Elin, säga till henne att bara andas och sluta stressa. Att vi kommer få hjälp och nästa midsommar kommer vi må så mycket bättre! Undrar om 30 åriga Elin sitter och skrattar åt det här, ett år framåt, för att hon önskar att hon kunde göra detsamma med mig nu?

Jag har förövrigt kommit på det perfekta namnet på min sjukgymnast. "Magiska sjukgymnasten" rimmar liksom dåligt, tycker du inte det? Härmed kommer hon att få smeknamnet Magica De Stretch. Hon arbetar med MDT så det hon gör är häpnadsväckande.

Nu måste jag fixa till mig så jag ser presentabel ut inför lunchandet med Christoffers mormor, morfar, mamma och bror! Jag önskar er alla en härlig midsommarafton med blommor i håret, en hutt i handen men framförallt en väldans massa kärlek.

Disk World

Jag ska få hjälp! Mer hjälp! Gruppmötet med rehabgänget blev bättre än förväntat. Nu ska jag igång och få ordentliga hjälpmedel från alla håll och kanter. Jag känner mig lättad, för det har känts som att jag själv ska kunna manövrera mig vidare och jag har faktiskt inte riktigt vetat hur jag ska ta mig till med smärtan som finns och hur jag ska tänka. Som ni redan vet gör jag ju gärna alldeles för mycket och sen blir lika förvånad och besviken varje gång det blir samma resultat. Nu ska det bli ändring på det!

Redan efter en vecka med övningarna har min rygg blivit avsevärt mer flexibel. Jag kan röra den mycket enklare och den gör inte lika ont i rörelse. Magiker sjukgymnasten förklarade exakt vad som är fel med min rygg. Det är  mina diskar, i ländryggen eller svanken som har fått stryk. För att vara lite övertydlig har jag här en bild som visar våra fina skelett.

Som du kan se här finns det som små goa härliga kuddar mellan våra ryggkotor, det är de som kallas för diskar. De hjälper oss med rörligheten, som ett kullager kan man säga. Men jag har någon jävlig liten kudde som inte gör sitt jobb som det ska, på grund av Endon och alls smärta jag utstått. Så någonstans i nedre delen av ryggen liksom glider disken ut, buktar in i nerver och skit. Det gör piss ont. Jag har en bild nedan som visar ett diskbråck, det är inte ett diskbråck jag har, det jag har problem med är inte lika illa (tack gode gud!) men bilden ger ett hum om vad som händer. Det buktar inte lika mycket på mig, inte.

 Jag kan påverka diskflyttningen genom att göra övningen jag fått, där jag ligger på mage och lyfter upp överkroppen med armarna, stretchar rygg och mage. Då glider disken tillbaka och får en chans att läka, så länge jag inte rör mig fel eller inte kan hålla kroppen rätt för då skenar den iväg igen. Rackaren.

Sen behöver jag ju också träna upp mina svank och buk muskler igen. Till det har jag ännu mer övningar.

Detta var ju inga nyheter direkt, sjukgymnastik magin jag utsätts för, men jag fick nu bekräftat vilka olika instanser jag sak få hjälp med. Ska till exempel på en Smärtskola, som min svägerska Johanna redan går på.
Om jag förstått det rätt är det en plats där man blir inkallad på möten då man får lära sig lite om följande:

• Smärta/information
• Hälsa/ohälsa, stress
• Smärthantering/coping/balans i vardagen
• Ergonomi och energibesparande arbetssätt
• Fysisk aktivitet och träning

Syftet med smärtskolan är att du genom undervisning ska få tips och råd om hur du kan minska eller lära dig hantera din smärta/värk.(WOHO!!)

Sen lite Ergonomi, ett tips jag fick igår va att då jag diskar och det känns tungt kan jag öppna skåpet under diskbänken och sätta upp foten där. Direkt får jag lindring i svanken, då den inte blir lika belastad. Jag har min egna lilla pall som är lite högre vilket funkade ännu bättre för mig. Såna tips är ju jätte bra! Aldrig att jag tänkt på att man kan göra så.

Det var ett bra möte helt enkelt! Ett bra möte som kommer leda till ännu fler ännu bättre möten i framtiden! Nej, nu ska jag och min disk gå och diska lite.

Ninjabananflugor och mekaniskt trasig

När min sjukgymnast konstatera att jag va mekaniskt trasig lät det coolt. Som om jag var en skadad Terminator eller nåt.
Min sjukgymnast är som en magiker. Hon vrider och trycker och sen släpper smärtan. Trycker in en tumme i ryggraden och taadaaa så gör det inte ont mer. Hon undersökte mig igår igen och kom fram till att mina ökade smärtor kan ses som en form av träningsvärk. Inget att oroa sig för alltså (woho!) men om den inte ger med sig till helgen så måste jag avbryta träningen. Nu har jag gått ner till 4 upprepningar om dagen så det borde lugna sig.
Men jag har ju inte vart tydlig nog med vad min magiker till sjukgymnast hittat! Jag har ett mekaniskt fel i ländrygg och bäckenet. Det kan ha uppstått av att jag haft ont såpass länge.
Magikern berättade att det blivit bevisat att efter relativt kort tid av smärta i ryggen (buken också tror jag) stängs de inre buk och rygg muskulaturen av. Varje gång du reser dig upp eller sitter eller ja lever används automatiskt den innre core muskulaturen. Men vi som lidit av smärta i det området måste lära oss att koppla på den igen. Det får jag också hjälp med!
Bara att stå som en normal människa är träning för mig. Men det är så otroligt härligt att känna att man jobbar på kroppen hela tiden!
Det verkar som att jag har låsningar i svanken också. Diskar som glider lite hur de vill. Allt detta ska mina övningar kirra!
Inatt va en sketa natt igen men bara vetskapen om att det inte var skadligt gjorde att jag kunde släppa på gnällspärren och gny mig ynkligt till sömn utan någon rädsla som grund. Hoppas ikväll blir bättre så jag kan fortsätta öva!
Fan! En bananfluga flög in i näsan! Varför åker de alltid in i min näsa?! Jag ser framför mig att jag har en hel bananflugsstad i bilhålan vid det här laget! Jag ser dem aldrig i lägenheten utan som ninjabananflugor smyger de fram i skuggorna. Fan va äckligt!

Smärta på vift

Jag fick några övningar av min sjukgymnast att göra varannan timma. Extra läxan var att tänka på min hållning då jag står och sitter ner. Duktig elev som man är gjorde jag allt till punkt och prickar. Men igår kväll var jag inte en glad kortis. Jag var en väldigt frustrerad hormonell och smärtfylld kortis.

Precis som sjukgymnasten sagt flyttade sig smärtan vill mitten av svanken istället. Det va tydligen bra (fast det kändes konstigt nog inte toppen) och gjorde svinont. Min svank är smörjd och rör sig lättare efter övningarna men kunde knappt sova inatt.

Idag ska hon se hur jag reagerat på övningen och även då jag va bitter igår kväll så längtar jag efter att stå där i mina underkläder och bli vriden på.

Okej, underklädes delen kan skippas. Känner mig som en säl då jag klumpigt dunsar ned på britsen. Vill säga till henne att jag inte ser ut så här egentligen. Börja berätta om vattenvikt och hormoner. Men vad tjänar det till egentligen?

Hon är inte där för att beundra mina nya extra bulliga former. Hon är där för att laga min rygg. Hon har redan konstaterat att det är något mekaniskt fel i ländryggen och bäckenet. Antagligen läsningar och någon disk som hamnar fel. Ska bli spännande att se vad hon har för knep i bakfickan.

Brev Bomb!

Fick en AVI på posten. Min utvärdering från Rehabgruppen låg som en tickande bomb på Willys och jag var inte överdrivet upprymd över det. Som sig bör, då man pratar om bomber. Men jag tog tag i mig själv och Christoffer hämtade kuvertet åt mig. När vi satt i soffan och jag öppnade det fick jag tillbaka den äckliga känslan som jag fått då jag läst mina journal anteckningar från Endocentrum i Uppsala. Jag var helt enkelt inte säker på om jag hade lust att känna mig så där knäck på en fredagseftermiddag. Inte något eftermiddag, vid närmre eftertanke, men öppnade det ändå. Jag måste ju läsa vad de kommit fram till någon gång. 

Jag läste högt och efter varje mening blev jag mer och mer geleig i kroppen. Först kom Arbetsterapeutens sammanfattning. 

Hon blir bättre. Har inga kognitiva problem. Smärtor i nedre extremiteterna. "Jag ska bara" tills det gör för ont. 

Psykologens utvärdering kom härnäst.

Inga psykiska problem. Ångest av hormonbehandlingen ibland. Tar åt sig av det man säger och är öppen för att testa nya coping tekniker. Har svårt att få balans och gör ofta för mycket och får då ont. 

Och sist Sjukgymnastens:

Stark i överkroppen. Smärta i nedre kroppen och svagare där. En massa konstiga ord som är rena grekiskan. 

Slutligen kom jag till vad de kommit fram till ihop och såg en lång härlig lista på ytterligare hjälp jag ska få. En sjukgymnastisk undersökning där hon har två delar som hon vill fokusera på. Psykologen ville ge mig KBT (kognitiv beteende terapi) för att hantera stress och ångest som kommer med hormonerna. Och Arbetsterapeuten ville att jag skulle lära mig mer om Ergonomi så jag inte överanstränger delar av kroppen som redan är smärtiga. Sedan en Smärthanterings grupp för såna som haft ont en längre tid.

När jag slutade läsa hade jag ett leende som gick från öra till öra. De hade lyssnat på mig. Verkligen lyssnat och förstått! De hade också kommit fram till saker som jag inte kan minnas att jag sagt rakt ut, till exempel hur jag tar ut mig hela tiden för att jag vill mer än jag orkar. Att de sedan sammanfattat att de vill hjälpa mig! Jag känner mig så glad att jag vill springa från Dalsland, hos mina föräldrar, hela vägen till deras vårdcentral och krama dem till små russin som tack för att de förstått! 

Ännu ett stort steg i rätt riktning och jag ser verkligen fram emot vårat gruppmöte den 20:e! Kan inte minnas senaste gången jag längtat efter ett "läkar"besök. 

Arbetsförmågan utreds (fan sicken kul rubrik)

Har tyvärr en riktig skräpdag där Endon bjudit hem hela sin familj med tillhörande grannar och husdjur. En släktträff jag gott klarat mig utan. Men det innebär däremot att jag får lite mer tid att skriva här på bloggen. Kan ju göra det istället för att oroa mig för att Christoffer blir ledsen av att hänga tvätt (fråga inte).

Jag har inte varit helt tydlig kanske med vad som pågår just nu. Efter lite Googlande kan jag sammanfatta mina senaste nervösa besök som en Arbetsförmågeutredning eller kanske snarare en Sjukskrivningsutredning. Jag är osäker på rätt ord så jag tänker slänga med det första, för det låter mer poisitivt (i mina öron i alla fall).

Doktor Duktig har tagit kontakt med en rehabiliteringsgrupp som har hand om såna som varit sjukskrivna längre. Där hamnade ju jag perfekt. Han har inte velat kontakta dem förrän han visste att jag ens skulle klara av de olika testen. Kunde jag inte sitta upp i en timma så var det ju väldigt onödigt att ens ta mig till mötet. Då hade jag ju kommit in genom dörren, satt mig på stolen, börjat grina och sen åkt hem igen. Slöseri med allas tid.

Men nu jäklar är jag redo, gott folk! Jag bestämde mig för några månader sen att jag skulle praktisera, om du minns det? Det var alldeles för snabba rullar, min kropp var inte redo bara för att min hjärna bestämt att det skulle vara så. Men detta mötet är ett steg i rätt riktning. Ett gigantskt jätte steg.

Jag träffade då en Sjukgymnast, en Psykolog och sen en Arbetsterapeut. Jag gjorde standardtester och sen pratade jag så mycket att jag blev snurrig av min egna röst. Grundfrågorna i alla tester var:

Finns möjlighet att återgå till arbete, deltid eller heltid?
Om jag haft ett jobb, vilka åtgärder skulle kunna skynda på eller hjälpa mig att komma tillbaka igen?
Finns det några rehabiliteringsmöjligheter som jag inte fått tillgång till som kan hjälpa min tillfrisknad?
Så jag gick i trappor, satt på stolar, lyfte lådor, strök skjortor, skar frukt, prata prata prata prata, berätta om min sjukdom, skrev ner allt om min sjukdom, vred och vände på mina känslor och tankar och kom ut som en aningen tilltuffsad klump.

Nu väntar jag på ett stort tjock brev med utlåtandena på mina prov och vad de kommit fram till, efter ett härligt långt möte om lilla mig. Jag ska ha det som kvällslektyr och sen ska vi träffas igen och prata igenom allt som står. Där ska jag också säga ifrån om något som står i papprena inte stämmer eller om det står något på grekiska som jag inte förstår. På gruppmötet ska vi också prata vidare om det finns ett nästa steg i rehabiliteringen.

Jag har redan pratat med sjukgymnasten (som var en proffsig mega dunder kvinna) och ska försöka ta mig till drop-in tiden imorgon för att påbörja den rehabilitering hon pratat om. Varför vänta till den 20:e? Jag har väntat nog.

Så ser min rehabilitering ut just nu. Jag kommer få en sammanställning av alla papper och de skickas också till Doktor Duktig. Sen kommer jag få använda de papprena precis hur jag vill. Kan ju va bra till arbetsförmedlingen om jag kan börja luffsa dit snart.

Nu ska jag vila upp min stackars rygg och försöka lugna ner hormonerna som gör mig ettrig som ett bi.

Så jävla coolt!

Mina framsteg är overkligt stora just nu. Det känns som att jag tar jätte kliv framåt och då jag vänder mig om för att se var jag varit blir jag chockad över hur tufft jag haft det. Sen tar jag ännu ett steg och upprepar proceduren. Det är häpnadsväckande. Ett tag trodde jag att det vore möjligt för mig att må så här bra. Fan va skönt att ha fel ibland!

 

Jag har fått ännu ett hjälpmedel mot Endon. Ett litet mirakel i pillerform som ger sig på min ryggsmärta. En medicin som inte alls är lika stark som Tradolan. Låt mig presentera en släkting till Diklofenak (som du säkert sett reklam för på tv, ”tänk gult” är den löjliga slogan); Tradil. 

Tradil är en antiinflammatorisk som är snällare mot magen är Diklon, som krossa min stackars magge. Jag fick tipset att testa en sån här medicin av mina endosystrar och till min chock tog det två dagar och jag märkte avsevärd skillnad! Jag har testat Tradil innan men bara fått ta dem vid behov, alltså då jag redan har ont. Nu däremot tar jag dem  förebyggande morgon, middag och kväll och jag har en smärtlindring som funkar briljant. Hur coolt är inte det här?!

Så igår kväll trappade jag äntligen ner 25 mg till av Tiparolen/Tradolanen. Som jag längtat efter att kunna göra det! 

Om man trappar ner på Tradolan, särskilt om man tagit det en längre tid, kan man få utsättningssymtom. Alltså är kroppen van vid medicinen och reagerar på att den försvinner ur systemet. Jag trappar ner långsamt så det enda jag känt av inatt har varit sömnrubbningar. Sov jätte oroligt och vaknade hela tiden med en obehaglig känsla i kroppen. Men det är än så länge det enda problemet symtomet, så jag får väl dricka lite extra kaffe idag eller ta en liten tupplur senare. Absolut värt det då jag blir av med onödig medicin.

Jag var på vattengympa igår och har börjat bli vän med tanterna som också plaskar runt ihop med mig. Alla är jätte rara. Det är tung träning för mig och jag måste ideligen tänka på att inte göra för mycket men, vid min stortå, vad härligt och roligt det är!

Hur var mitt år 2011 egentligen?

Det må vara några dagar kvar av 2011 men jag är ändå redo att se tillbaka till tiden som varit. Och vad gör inte detta enklast men roligast om inte med hjälp av ett litet frågeformulär. Så nu kör vi.

1. Vad var det absolut bästa som hände 2011?
Enantonbehandlingen som gör mig bättre! (Woho!)

2. Vad var det mest utmanande som hände?
Enantonbehandlingens biverkningar. Klimakteriet är inte att skratta åt (förutom då det är löjligt underhållande) (som då jag grät av lycka för att Sanna, min blivande svägerska, diskade min matlåda).

3. Vilken glädjestund var mest oväntad år 2011?
Att Enantonbehandlingen fungerade mot Endon. Vi vågade inte ens hoppas på att den skulle funka så här bra.

Sen...Eh, läste du om hur jag grät av lycka för att Sanna diska min matlåda? Det var ju rätt så oväntat. Jag har så många olika stunder då jag blivit rörd att det kan komma att bli en bok om dem. Men jag har gråtit så fort någon gjort något snällt mot mig. Nu i Julas då hela min familj fröjdades över att jag är så mycket piggare nu. När jag fick en applåd och hurra rop brast det och jag sprang in i mina föräldrars sovrum och fulgrät (av glädje). Sen blev jag så glad över min Decoupage present från Christoffer att det svartna för ögonen. (Sant!) För att inte tala om alla gånger jag sett på min älskade Christoffer och känslorna har blivit så stora att de runnit ner för mina kinder.

4. Vad var ett oväntat hinder?
Vågen och hur mycket självkänsla jag (ovetande) lagt på min vikt. Trodde jag visste bättre än så. Sen plågas jag av röksug just nu, trodde inte jag skulle stångas mot nikotinet igen.

5. Beskriv år 2011 med tre ord:
Smärta, kreativ och kärleksfull.

6. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva ditt 2011 (fråga inte personen utan gissa vad du tror att svaren skulle bli):
Kärlek, hormonmonster och pyssel.

7. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva sitt 2011 (än en gång, fråga inte personen ifråga utan gissa för fasiken):
Lycka, skrivande och kärlek.

8. Vilka var de bästa böckerna du läste?
Eftersom jag är en boknörd blir det en topp 10 lista (inte i någon särskild ordning).

Niceville (eller: The Help, som den egentligen heter) av Kathryn Stockett
Kattöga av Margaret Atwood
What we talk about when we talk about love (novellsamling) av Raymond Carver
Never let me go av Ishiguro Kazuo
Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams (bättre sent än aldrig) (de tre första böckerna)
The Tower och French (noveller) av Christoffer Sandman
Norwegian Wood av Haruki Murakami
The metamorphosis av Franz Kafka (så jäkla rolig!)
Slaughterhouse five av Kurt Vonnegut (nu börjar jag låta lite pretansiös men denna klassiker va riktigt bra!)
After the quake av Haruki Murakami

9. Med vem hade du din mest värdefulla relation?
Duuuh, Christoffer så klart. Så självklart att vi nu kan himla med ögonen, på tre. Ett... två...tre!

10. Vilken var din största personliga förändring från Januari till December 2011?
Endoslakten! Jag är piggare, smärtfri(are), gladare, friare och ska få ge mig ut på jakt efter en praktikplats där jag ska få testa att jobba lite.

11. På vilket/vilka sätt har du växt emotionellt detta år?
Jag har blivit säkrare i mig själv. Vet vad jag vill ha i mina relationer. Lärt mig sätta gränser. Har också fått mer skinn på näsan, utom då hormonerna är i gungning. Jag har också lärt mig tvinga mig själv att sluta stressa. Plus att jag vet vad jag vill bli då jag blir stor.

12. På vilket/vilka sätt har du växt spirituellt?
Jag har gått ur Svenska kyrkan.

13. På vilket/vilka sätt har du vuxit psykologiskt?
Min läkarskräck är inte lika skräckig längre. Min optikerfobi är borta och jag äger nu två par brillor. Jag har ockå lärt mig att jag är minst lika älskvärd även då jag är ledsen som då jag är glad och sprallig.

14. På vilket sätt har du vuxit i dina relationer gentemot andra?
Jag har lärt mig sätta gränser och inte låta mina vänner kräva mer av mig än jag skulle kräva av dem. Jag har gått in för att berätta för de jag håller av hur mycket de betyder för mig. Jag har tur som har de fina vänner jag har!

Att jag också är piggare gör att jag orkar umgås och hitta på mer roligheter med mina godingar. Det är ett stort mega plus!


Sen längtar jag efter att kunna gifta mig med min Christoffer. Jag vill det nu. Pronto!

15. Vad har varit roligast på jobbet?
Detta kommer jag att kunna svara på i 2012s frågeformulär.

16. Vad har varit din största tidstjuv år 2011?
Att invänta effekten av hormonerna, att invänta läkar/sjukgymnast/smärtenhetens bokade möten. Tålamodet har tvingats bli större detta året. Och de många timmar jag legat framför TV.n och väntat på att smärtlindringen ska ta. Så kortfattat: Endojäveln.

17. Hur tillbringade du bäst din tid år 2011?
Fastklistrad vid Christoffer. Gos, hångel och jox. He he he...

18. Vad var det största du lärde dig år 2011?
Allt kommer att bli bra.

19. Skriv en fras eller uttalande som beskriver ditt 2011:
Kärlek övervinner allt, ta mig fan.

20. Vad funkade riktigt bra detta år?
Fläkten jag fick av mamma och pappa.

21. Vad funka riktigt dåligt 2011?
Smärtkliniken i Uddevalla (som aldrig hörde av sig mer) och Uppsala Endoklinik som var dryga och dumma i skallo. Plus spikmattan vi fick i julklapp förra året, den gör ju bara ont.

22. Fick någon barn detta året?
Jajemensan. Många barn föddes år 2011.

22. Gifte sig någon du kände år 2011?
Ja, om jag inte minns fel så var det Petra som klädde sig i vitt i år.

23. Vad är du stolt över att du åstadkommit detta året?
Mina pysselprojekt. De gjorde så att det kändes som att jag hade ett arbete att utföra. Kan ha blivit lite besatt på slutet då jag gjorde marmelad, tänkte marmelad och drömde marmelad. Jag var en marmeladoholic.

24. Inom vilket område var du mest framgångsrik 2011?
I mina relationer. Min älskade familj. Min fantastiska sambo. Då jag var kreativ kände jag mig framgångsrik som bara den! Plus att jag börjat skriva ordentligt, har hunnit med fem noveller redan. Också då jag orkade städa och laga mat. Att besegra Endon gör att jag känner mig starkare hela tiden.

25. Vilket var din favorit svordom?
I RÖVEN!

26. Vad är du mest stolt över?
Christoffer. Crelin. Och mina små fötter så klart.

27. Vad ångrar du att du gjorde år 2011?
Att vi glömde biljetterna då vi åkte till Bokmässan i Göteborg. Fast det var ju inte hela världen. Annars väljer jag att inte ångra något, det är som att springa på ett löpband. Man blir helt utmattad men kommer ingenvart.

28. Vilka lärdomar tar du med dig till 2012?
Att säga hur jag vill ha det. Att jag är starkare än jag tror. Och att inte mixa kokande varm sås i en blender, locket flyger ju fan av. Och gör för all del inte om det en gång till för att vara säker på att det var en dum idé. Det gör minst lika ont två minuter efter första gången.

29. När följde du din intuition senast?
När jag köpte julklappar. Och det blev riktigt bra må jag säga.

30. Vilken musik/grupp/artist upptäckte du 2011?
Florence and the machine. Bra grejer.

31. Vilka framgångar har du glömt eller tagit förgivet som förtjänar lite extra hyllning?
Att jag lärt mig virka, brodera, laga flera nya maträtter, lita mer på min röst, målat tavlor, sytt och grejat. Jag har gett mig själv fria tyglar att testa nya saker detta året. Som att skapa egna stearinljus och planterat blommor. Det har varit jätte kul. Ska börja med Decoupage snart!

32. Vilka filmer var bäst år 2011?
Eftersom jag inte bara är en boknörd utan också en filmnörd så blir det än en gång 10 i topp, fast utan någon särskild ordning.

Apornas planet (R)evolution
Melancholia
Breaking Dawn (del 1)
Contagion
Coraline och spegelns hemlighet (gjord 2009 men sågs 2011)
Jane Eyre
Rabbit hole (gjord 2010 men sågs 2011)
The kings speech (gjord 2010 men sågs 2011)
Black Swan (gjord 2010 men sågs 2011)
Dumma mej (gjord 2010 men sågs 2011)

33. Vilka TV-serier följde/följer du?

Bron
Homeland
Allt för Sverige
Life
True Blood
The walking dead
Game of thrones (även då jag insisterar på att den heter King of thrones)
Top Model säsong 167 (eller liknande högt nummer)
An idiot abroad.
American horror story
Skvaller tjejer (på engelska)
Desperata husfruar (om vi råkar slå på tv.n vid rätt tidpunkt)

Som sagt, jag har behövt mycket TV för att distrahera mig detta år. Sen så är vissa av dessa serier löjligt bra också, måste jag ju understryka.

34. Vilken inspiration/tanke/idé/upplevelse vill du ta med dig och använda år 2012?
Jag ska bli författare. En avstressad, smärtfri Fru Sandman.

35. Mitt nyårslöfte för år 2012 är…
Jag ska inte röka en endaste cigarett till och ska njuta av nuet mer. För, precis som Madsen Mikkelsen säger: ”Livet är inte daaaagarna som passerar utan det är daaagarna du sover minst.”Hm… mycket passande för det jag vill säga…?

36. Avsluta meningen: “Detta år var ett år av…”
…kärlek, jävlar anamma, hopp och väldigt mycket skratt.

37. Senaste gången du grät var…
… då jag öppna en julklapp som Christoffer gav mig. Det var en ring däri och även då jag visste att vi inte kan gifta oss än (pengar behövs i massor!) så blev jag så upprymd och rörd att jag började gråta. Den dag han ställer sig på ett knä och friar kommer jag skämma ut oss fullkomligt.

38. Dog någon du kände år 2011?
Jag kände ju inte direkt Amy Winehouse eller Elisabeth Taylor men jag kände till dem. Och Bin Ladin dog också. Och någon mer sådan där gubbe… Gadaffi hette han va?


Fast, faktiskt gick mina två sötnos fiskar bort för ett tag sedan. Ponyo, som åt ihjäl sig och Bumbi som blev ihjälstressad av Kampfisken. En av våra dammsugar malar begick också självmord då han klämde sig fast mellan rötterna på vår växt, en dag efter vi köpt honom…

Annars, tack gode gud (som jag inte tror på), känner jag ingen som gått bort i år. Och så ska det förbli alla andra år också. Där med basta! Bara tanken gör det svårt att andas.

39. Skaffa du något husdjur 2011?
Jajemensan! Våra fantastiska fiskar hitta hem till oss i år. Låt mig presentera: Malarna; Sookie Stackhouse, Marlon Brando. Neon tetrorna; Den Gode, Den Onde och Den Fule. Dammsugar malarna; Sherlock Holmes och Dr Watson. Japanska kampfisken Haruki ”Murre” Murakami. Sist men inte minst våra Musse Mollysar, Douglas Adams med sina tjejer Meryl Streep, Holly Golightly och Bella. Plus Molly bebisen Arrietty som är liten som ett halvt russin.

40. Vad tänker du lämna bakom dig då du kliver in i år 2012, så du kan börja nästa år på ny kula?
Jag tänkte lämna kvar Endon i år 2011 faktiskt. Överge den i en sketen liten gränd där den får stå och skämmas i evigheternas evighet medan jag trippar vidare i skyhöga klackar, tajta jeans till mitt alldeles nya fantastiska jobb.

1 steg framåt... 2 steg framåt...

Framsteg är fantastiska. Jag har inte skrivit här på ett tag nu för jag har haft fullt upp. Vilket helt klart innebär att jag mår bättre hela tiden. Till min stora glädje orkade jag planera Christoffers överraskningsfest då han fyllde år. Och det gick som smort! Härliga vänner och familj plus ett stort "Grattis" ledde till glädjetårar och gåshud. En kväll som blev mer lyckad än jag någonsin kunnat hoppas på!

Jag har också varit hos sjukgymnasten och träffade en godhjärtad kvinna som vi numer kommer kalla för Guldklimpen. (Hon är helt klart en Legitimerad Guldklimp) (men det namnet rulla inte lika skönt på tungan). Denna kvinna var olik någon annan jag mött inom vården. Hon tog emot mig med öppna armar och uppmuntrade mig att sörja. Jag hade då absolut inte tänkt sörja någonting utan bara gå framåt, fokuserad på vad min kropp nu behöver för att krya på sig fortare. Men likt förbannat satt jag ändå där till sist och fulgrät (snäppet fulare än då vi såg "Apornas Planet: (R)Evolution") (då Christoffer trodde att jag fått ont, så intensivt jag hulkade).

Egentligen säger väl kanske inte mitt gråtande så himla mycket om Guldklimp, då jag är rena vattenspridaren efter denna månadens injektion. Men att hon uppmanade mig att "vara i känslan" var däremot stort. Christoffer och jag har pratat mycket om mina mastodont känslor och att de måste ventileras så att jag inte exploderar, allt Guldklimp sa intygade att vi tänker rätt. Men jag har aldrig dragit parallellen att mina känslostormar eggar igång hungern, och inte tvärtom. Det var väldigt intressant och något jag ska tänka på nästa gång jag bölar över en cashewnöt.

Hon fick mig också att brista ut i gråt över min tendens att skylla allt på mig själv. Att jag har en tendens att anse att smärtorna är mitt fel, hur detta fysiskt fungerar har jag inget svar på. Guldklimp tog mina händer och spärrade fast mina ögon vid hennes och sa:  

"Du ska aldrig skuld lägga dig själv för det här, Elin. Som jag ser det är det sjukvårdens fel att du har varit tvungen att gå igenom detta helvete i tre år. Det är inte ditt fel."

Det låter kanske självklart. Jag har ju inte velat bli sjuk. Ingen har haft det lika tufft som jag själv har, då det gäller denna idiotiska stygga sjukdom. Och allt blir betydligt tuffare om skulden läggs på mig själv. Men sättet hon sa det på, så innerligt och godhjärtat, satte sig som en kanonkula i mitt hormonfyllda hjärta och jag grät så snoret gungade. 

Efter denna emotionella träning kollade hon hur min svank såg ut, om den tagit stryk efter all smärta och brist på motion. Men den var frisk! (Hurra!) Det som däremot antagligen gav mig extra smärtor nu är att jag har väldigt lite muskler i svanken. Vilket inte alls är konstigt då jag legat så mycket som jag har gjort.

Den 5:e Oktober ska jag på mitt livs första Pilates träningspass! En enkel sjukgymnastik försiktigt men väldigt bra version! Jag ser verkligen fram emot att få lära mig något nytt, få använda kroppen under kontrollerade former.

Idag skrev också Doktor Duktig ut fler Enanton sprutor, så behandlingen fortsätter.

Stora tydliga härliga steg framåt, mina vänner. Livet är allt bra fantastiskt!