Två stora saker har hänt

Jag har påbörjat många inlägg den senaste tiden, men inga av dem blir färdiga. Det är som om jag börjar med en rasande fart och en massa roliga berättelser för att sakta tappa gasen och tillsist stänga ner bloggen. Det är inte alls för att jag har så hemska saker att berätta för dig, inte alls, det är bara så många härliga saker och jag vill inte tappa bort minsta lilla detalj. Det leder till att allt jag skriver blir så, in i skogen, långt! Handlederna blir trötta, fingrarna matta och min hjärna längtar efter kaffe innan jag ens kommit halvvägs (okej, min hjärna längtar alltid efter kaffe). Men nu ska du få veta allt underbart som skett i mitt lilla liv. Jag lovar att göra mitt bästa att skriva allt så kort som möjligt.

Vi får väl se hur det går.

Roliga underbarhet nummer ett:

Jag och älskling hade köpt pizza (vänta, det roliga kommer) och jag hade ågren över hur mycket pengar vi slängt på att inte laga mat. Ibland blir jag nojig över underliga saker, ibland blir jag nojig över idiotiska saker och ibland är jag bara nojig klart slut. Denna gång var Christoffer däremot också orolig. Han tog tag i mig med skakande händer, ruskade mig så håret flänge och skrek vad har vi gjort?! Nu har vi inte pengar till räkningarna! Nu kommer London svälta ihjäl och vi måste använda hans päls som värme för elen kommer stängas av och vi kommer frysa till döds!

Okej okej, i verkligehten sa han: Kan du inte kolla ditt konto och se hur mycket pengar vi har kvar?

Så jag tog upp mobilen (stressad efter att i min alternativa värld sett Christoffer bryta samman) (och sett London glo anklagande på mig medan han tvätta pälsen) och såg till min förvåning väldigt många siffror. Jag hade räknat med ett par hundralappar. Nu var det över 18000 kronor.

Vad gör man då? Jag vet inte vad en normal människa hade gjort, men jag skakade telefonen som om den vore en skallra och försökte gömma den för Christoffer. Det var uppenbart att några siffror ramlat in på mitt konto av misstag och jag behövde bara ruska rätt allt. Eller att jag gått in på fel konto. Eller kanske... kanske kanske kanske hade mer försäkringspengar kommit in.

Saken är den att min mamma insisterat på skicka in fler papper till hennes försäkringsbolag, där jag varit försäkrad innan jag blev sjuk. Och vi fick ut en härlig summa samma år som jag och Christoffer blev tillsammans. Eftersom jag blivit sämre sedan dess fick hon för sig att jag kunde få mer pengar. Vilket lät lika troligt för mig som att London en dag skulle komma in i vardagsrummet på ryggen på en talande gris som presenterar sig som Herr Trynolf och frågar om han får bo här hos oss.
Hon hade däremot rätt och helt plötsligt satt vi med pengar som vi aldrig kunnat drömma om. I samma stund som vi kommit fram till att vi skulle ta vårt första skrämmande lån så att vi kunde ha en bra tv. En tv som passade in i 2000-talet. Samtidigt som min laptop med jämna mellanrum ryckte på axlarna och däckade när den själv tyckte det var passande. Ja, helt plötsligt kunde vi unna oss saker. 

Så just nu skriver jag på min nya laptop, som jag härmed döper till Belly (osäker på varför) och på tv-bänken står vår nya platt-tv. I köket vårt runda snygga bord. Sånt vi velat köpa men haft på "så-fort-vi-sparat-klart" listan. Bland annat är detta saker som vi kunnat unna oss, som en belöning för lite av det jävliga vi gått igenom de här åren. Och det kändes fantastiskt! Overkligt och skrämmande (att helt plötsligt beställa en tv och en laptop samma kväll!) men härligt!

Jag kan ha unnat mig lite nagellacks saker också... kanske...

Roliga underbarhet nummer två:

Det finns en butik på torget här i Uddevalla med tyger, garner, hemdekorationer och en massa härligheter. Den affären brukar jag dra med mig folk till och bara luddra runt i med fånigt flin på läpparna. Jag älskar det stället, att det också blivit fyllt med söta ugglor för ju inte saken sämre.
Så med fjärliar i magen gick jag in och frågade om jag fick arbetsträna där. Och efter några få samtal så har jag nu gjort två dagar på min nya praktik! Och jag älskar det!
Chefen är förstående och härlig, jag får gå där i två timmar och rätta till tyger, lära mig om nya redskap och nålar och band. Att organisera vackra saker, finns det något bättre? Nu ska jag bara lära mig att göra allt i lugn och ro, inte allt på en gång. Jag pressar mig tills jag får jätte ont, men har börjat bli bättre redan efter andra dagen. Jag får inte glömma att min kropp inte är lika pigg som min skalle. Jag får träna träna träna på att arbeta.

Det är här vi är nu. Jag har ett hem jag älskar, nya tapeter i sovrummet, en praktik jag stortrivs i, en sambo jag dyrkar, en säregen ljuvlig katt (som äter som en häst) och min famj nära. Livet är härligt, nej mer än härligt, det är roligt och underbart!

Mina naglar är min besatthet

Jag är besatt av Nail Art just nu. Jag drömmer om hur jag filar mina klor, varje gång jag är i en affär dras blicken till de där fina små flaskorna som fullkomligt ylar köööööööp miiiiiig snääääällaaaaaa! Jag skrev om det i ett tidigare inlägg, och nu är det dags att gå djupare in på hur pass besatt jag är.

September var den månad jag gjorde min första nagelutmaning, en ny design för varje dag. Och vid min stortå vad roligt det var! Man följde en lista, första dagen skulle designen vara röd, andra dagen blå och så vidare. Eftersom detta upptar så mycket av min hjärna ska jag härmed överösa er med bilder från min utmaning och andra designer. Hoppas ni tycker om det, i alla fall några procent lika mycket som jag gör.

Berätta gärna vilken som är just DIN favorit.

Fullkomligt besatt!

Jag har blivit besatt av att göra nailart. Fullkomligt skogstokig (kan vara på grund av alla ångor från nagellacken). Från att ha virkat påskharar så har jag nu gått över till att med kisande ögon och minimala rörelser göra blommor och blad på labbarna.

Jag kan googla och kolla på Youtube i timmar där det visar hur man gör ränder, rosor eller annat kul. Jag är besatt gott folk! Just nu har jag lovat mig själv att inte riva loss mitt senaste "konst"verk utan låta naturen (och disken) råda sin gilla gång. Det tog ändå väldigt lång tid att göra det här mönstret. Men inombords maler redan tankarna över vad jag ska göra härnäst.

Så, istället för scrapbooking, virkade alster, sydda överkast eller galna hårfärger så blir det nu en jävlans massa bilder på mina knubbiga men ack så flinka fingrar.

Varsågod och njut.

Mitt första försök till något spännande.

Efter lite googlande gav jag mig på den här varianten.

Dessa pryder mina naglar i denna stund, inte helt nöjd men övning ger färdighet.

Vad gör man då fingernaglarna är täckte? Man tar av sig sockarna.

Påsk i bild

Vi har haft en härlig påsk! Målat ägg med en spretig pensel så de liknade något Pollock hade kunnat slänga ihop. Umgåtts med Christoffers mamma Anna och hennes man Christer i flera dagar och haft det riktigt mysigt med diverse spel. Denna familjen är galen i sällskapsspel, till min stora förtjusning.

En riktigt rofull men ändå busig påsk med secondhand affärer och en oväntat sovpartner, den lurvigaste lurvige kissekatten Lurrvass. En riktig charmknutte som ena stunden tryckte upp sin röv i ansiktet på mig och sen gnuggade sin nos mot Christoffers kind (hoppas att detta inte är ett tecken på vad han tycker om oss).

Då kameran följde med ut i urskogen så fotades det naturligtvis en hel del också. Efter femton kannor med kaffe, väldigt många skumkaniner (min nyttiga diet överlevde inte helgen) och liter med must så började korten urarta.... till det bättre... (ja, man kan säga så... eh....) Varsågod och njut:

Jag.

Christer.

Anna.

Christoffer.

Eftersom jag får så förbaskat ont i benen av nedtrappningen av Tiparolen har jag testat att linda benen hårt. Hörde någon föreslå detta då det kom till febervärk så jag tänkte ge det ett försök.
Vi hade inga bandage hemma så jag klippte sönder ett par strumpbyxor och snurrade dem runt benen, såg ut som en idiot men det gav faktiskt lite lindring!
När vi vilade efter en omgång Svea Rike satte värken igång igen, Anna och Christer hittade ett bandage och en stödgrejsimojs som jag kunde snurra om vaderna och VIPS var jag snart igång och kunde spela igen. På morgonen berättade Christer att de ville köpa mig stödstrumpor i påskpresent och jag blev så rörd att jag hade svårt att inte börja rörd-gråta. Det låter kanske konstigt för gemene man att bli så rörd av stödstrumpor, men då har inte gemene man haft utsättnings smärtor i benen... eller haft en så go "svär"-familj som vill hjälpa till. I alla fall blev jag rörd och blir ännu rörd när jag ser de fina svarta strumporna. (Trodde de skulle se ut som bandage, av någon anledning, men icke sa Nicke, de är riktigt snygga). Och sitter som ett smäck!

Stickade Äggvärmare till påskmiddagen.

Mitt Påskpyssel innebar att sticka äggvärmare. Kaniner i lite olika färger som går att sätta ovanpå det kokta ägget.

Min brorson fick också en som han direkt döpte till Minni. Minni fick följa med till lekplatsen ... såg ut som om han inte hade någon kompis då han gungade gungbräda med Minni. Han hade också fått läsa från min Glad Påsk hälsning här på bloggen då jag förslog att man skulle bada i must. Varvid han svarade: 

Åh om alla badar i julmust så skulle alla lukta gott.

Kanske vore en ny doft för Bodyshop att satsa på? Vid jul kan de sälja den igen, bara trycka en ny etikett på! Undrar om jag inte ha hittat en riktig guldklimp här... borde maila dem med detsamma.

Jonathan och Minni.

Pysselmani

Enantonsprutan gör inte sitt jobb denna månaden. Sköterskan som ger den till mig har en tendens att rikta min dyra spruta upp i luften och sen skjuta iväg flera pölar med medicin. Några "ojsan hoppsan" och sen låtsas hon som ingenting. Denna gången så har inte Enantonen funkat alls.

Så vad gör man om man inte kommer ut ur lägenheten?

Man blir frustrerad och gråter en massa. Men förutom detta så har jag pysslat maniskt. Här kommer en blandning av allt jag har fått för mig att skapa den senaste tiden.

Om du inte kan få nog av mina pysselbilder (som snart är lika vanliga som kattbilder, matbilder och fotbilder) så hittar du mig på Instagram under namnet Gumsamumsa.

Christoffer Decoupageade t-shirt. Står "They shoot writers don't they?"

Tavla att hänga ringar på.

Bokmärke monster.

Bokmärke grejimoj.

Min virkade zombie tjej.

Beskåda mina bebisar

Denna månaden har varit tuff och det har inneburit att jag haft "tid" att pyssla en del. Jag har legat på soffan och virkat tre sjalar och är på g att göra om en gammal lila filt till ett mästerverk. Hoppas att fingrarna inte lossnar innan jag är färdig bara.

Jag tänkte ta tillfälle i akt att visa upp några pyssel projekt jag gjort under 2011 och lite 2012 också för den delen. Mina sjalar och kort får jag visa upp då jag har ork att rulla upp ur soffan/sängen. Lite av en cliffhanger alltså.

Skönt att skriva om något annat än piiiiiiip för en gångs skull. Kan ju informera om fortgången av boken jag skriver också. Jag har kommit till kapitel 7, skrivit 22 sidor och 9 046 ord. Första draften är som att lägga skelettet till boken, just nu är stackarn lite benskör men det är bara att skriva på. Det är riktigt kul må jag säga.

Nu, över till mina pysselbebisar.

En broderar tavla till min mamma Sirpa. Detta är ett snärtigt svar hon brukar ge då vi retas med henne. Väldigt proffsig översättning från Engelska direkt till Svenska.

Min älskade mamma igen! Här fyller hon år och därför virkade jag denna filt till henne. Det tog evigheter!

Denna Hello Kitty gjorde jag till söta Johanna (min bror Niclas brutta) som är smått (läs: galet) besatt av denna bleka kissekatt.

Min älskade Christoffer var tvungen att få en pingvin. Fråga inte varför, bara beundra hans klot ögon.

Jag virkade en ytte pytte liten tekopp som min lillebror David poserar med mycket tjusigt.

Lille koppen som blev en present till Davids brutta söta Sanna.

Sist men inte minst denna stora drake jag gjort till Christoffers kusin Maries dotter Amanda. Största filuren jag virkat hittills. Helt improviserad från min fantasi.