Mina framsteg är overkligt stora just nu. Det känns som att jag tar jätte kliv framåt och då jag vänder mig om för att se var jag varit blir jag chockad över hur tufft jag haft det. Sen tar jag ännu ett steg och upprepar proceduren. Det är häpnadsväckande. Ett tag trodde jag att det vore möjligt för mig att må så här bra. Fan va skönt att ha fel ibland!
Jag har fått ännu ett hjälpmedel mot Endon. Ett litet
mirakel i pillerform som ger sig på min ryggsmärta. En medicin som inte alls är lika stark som Tradolan. Låt
mig presentera en släkting till Diklofenak (som du säkert sett reklam för på
tv, ”tänk gult” är den löjliga slogan); Tradil.
Tradil är en antiinflammatorisk som är snällare mot magen är Diklon, som krossa min stackars magge. Jag fick tipset att testa en sån här medicin av mina endosystrar och till min chock tog det två dagar och jag märkte avsevärd skillnad! Jag har testat Tradil innan men bara fått ta dem vid behov, alltså då jag redan har ont. Nu däremot tar jag dem förebyggande morgon, middag och kväll och jag har en smärtlindring som funkar briljant. Hur coolt är inte det här?!
Så igår kväll trappade jag äntligen ner 25 mg till av Tiparolen/Tradolanen. Som jag längtat efter att kunna göra det!
Om man trappar ner på Tradolan, särskilt om man tagit det en längre tid, kan man få utsättningssymtom. Alltså är kroppen van vid medicinen och reagerar på att den försvinner ur systemet. Jag trappar ner långsamt så det enda jag känt av inatt har varit sömnrubbningar. Sov jätte oroligt och vaknade hela tiden med en obehaglig känsla i kroppen. Men det är än så länge det enda problemet symtomet, så jag får väl dricka lite extra kaffe idag eller ta en liten tupplur senare. Absolut värt det då jag blir av med onödig medicin.
Jag var på vattengympa igår och har börjat bli vän med tanterna som också plaskar runt ihop med mig. Alla är jätte rara. Det är tung träning för mig och jag måste ideligen tänka på att inte göra för mycket men, vid min stortå, vad härligt och roligt det är!