Så jävla paxad

Jag trodde faktiskt att det inte skulle kännas annorlunda.
Ingenting i våra liv har egentligen förändrats förutom att jag nu kan peka på honom och säga:
"Ser du den där skäggiga snyggingen? Det är min man."
Eller fnissa maniskt då min man i förbifarten säger "min fru."

Det borde inte göra mer skillnad än så. Vi är gifta med två katter, bor i samma lägenhet och förutom en massa vackra foton, roliga prydnader och härlig minnen så är vi likadana som innan den 2:e Juli.

Men så är det inte.

Det känns. Det känns från nere i tårna ut i hårtopparna att jag är gift. 
Jag känner det och det är känns fantastiskt. Det känns som om vi är så totalt sammansvetsade man kan bli, vi är så jävla paxade och det känns som jag vunnit.

Jag vann.

Och jag vinner varje dag.

För jag har en man.
Men inte vilken man som helst.
Utan den där skäggiga snyggingen som får mig att skratta från djupt ner i magen, det är min man.

Att tänka på inför läkarbesök - I BILDER

När det är dags för läkarbesök blir jag alltid nervig. Med hjälp av en livlig fantasi kan besöket sluta med allt från en käftsmäll till att doktorn lägger in mig på psyket iklädd clownkostym. Det viktigaste av allt är att minnas att läkarna hade inte haft sina jobb om inte vi sjuklingar fanns till. Vi är inte skyldiga dem någonting utan det är ju egentligen DE som ska anstränga sig och helt enkelt göra sitt jobb. Så, herr doktor, som jag ska träffa imorgon, lägg dig tidigt så du är pigg till vår tid...

När detta storhetsvansinne har lagt sig är det dags att plocka fram sin jävlar anamma. Det är nu som du ska vara modig och...

Det kan va bra att tänka igenom vad du vill ha sagt till doktorn innan besöket. Vad som hänt sen senast och om du har några frågor. Varför inte göra en lista. Eller två. Eller en tredje som du sen kan rama in. Jag älskar listor! ÄLSKAR DEM!

 Inför besöket klä dig gärna i tunika eller klänning så du kan skyla dig om det krävs en gynundersökning. Inte så kul att ligga där med rumpan (etc) i vädret. Men viktigast är ändå att du känner dig helt bekväm i det du har på dig. Allt från jeans och linne till...

Jag har tidigare berättat om de två armband jag har som peppar mig, ett har jag fått av min fina vän Emma och det andra är ett berlockarmband jag köpt själv. Du kanske har något sånt du kan ha på dig. Ett halsband, ring eller kanske en peppande... hatt?

Vad du än gör så sminka dig inte. Måla inte över de mörka ringarna eller få dina ögon att se extra pigga ut. Var öppen med hur du verkligen har det. För att ge inspiration har jag här en bild på mig själv utan smink...

När du väl är hos doktorn var tydlig med hur du mår, hur du haft det och vad det är du vill och behöver. Alltså, inte såhär...

Var noga med att du inte säger någonting som går att missförstå, i såna fall se till att doktor är med på spåret. Det kan vara någonting som verkar självklart för dig som blir väldigt konstigt för honom, och så är ni plötsligt mitt i ett missförstånd.

Detsamma gäller om du inte förstår doktorn. Säger han någonting knasigt så kanske du inte riktigt förstått honom, eller han bara varit otydligt (får vi hoppas).

När man ska beskriva för sin doktor om hur jobbigt man har det så är det lätt att bli ledsen. Det är ingen idé att hålla inne på det utan låt din läkare se hur tufft du faktiskt har det. Gråt.

Fast då menar jag inget litet snyftande utan... verkligen GRÅT.

Och sist men inte minst. Visar sig doktorn vara ett rövhål så glöm aldrig..

Sen är det bara att borsta av sig (om du varit i slagsmål) eller proppa i dig hormoner (om du är redo att behandlas) eller förbereda ugnen för bullen (om det är dags för det). Sen gör vi som det stora geniet Dory säger (sjunger) i följande klipp.



Och så tar vi nya tag och gör om hela baletten igen.
Imorgon gäller det för mig, mina fina läsare. Håll tummar och tår för mig!

Sjuklådan

Jag har nya hormoner igen, Depo-Provera heter dessa och jag får den som spruta på stackars skinkan. Med ny behandling tillkommer en total skräck. Doktorn lovar att jag kommer blöda och för en Endotjej är det lika lockande som att få en stenbumling i huvudet. Och jag är så rädd för att bli sämre. Men vad gör man om man bär på en sån rädsla? Jo, man gör såklart en sjuklåda! 

Till en ypperlig sjuklåda krävs:

• En stor låda
• Presentpapper 
• Tejp och sax
• Saker som gör dig bekväm
• Saker som sysselsätter dig
• Saker som gör dig glad
• Saker som peppar dig
• Sånt som smakar gott
• Saker som gör din älskling glad för då blir du glad 
• Hemliga presenter

Allt läggs (inpackat) i lådan och den ställs undan. Nu får du inte röra din sjuklåda förrän du har en sån där helsikesdag! Och istället för att känna "åh nej nu sätter det igång!!" Så känner du "åh nu får jag öppna sjuklådan!" 

Sen kan du alltid be din familj och vänner att köpa något litet, inpackat, i lådan så får du ännu mer överraskningar! 

Det jag inhandlat till vår sjuklåda är, än så länge, en urgullig färgglad stor t-shirt som jag kan drälla runt i, en lotion som luktar mumma, blåbärs läppsyl, ett berlockarmband med saker som peppar mig och så lite presenter till Christoffer. Han har också köpt brädspel till sig och presenter till mig som jag är såååå nyfiken på. Sen ska detta, plus laktris och något gott till Christoffer, packas ner. 

 

Först var Christoffer väldigt kritisk till att han skulle ha saker i sjuklådan . Han hade nog tänkt sig en Redbull och choklad sen skulle resten va till mig. Men jag kan inte slappna av om inte han har något roligt att greja med medan jag ligger i fosterställning. Och jag blir minst lika glad av att ge saker till honom som att få saker. 

Poängen är ju också att man inte ska bli orolig om jag får massa ont, det gäller ju även honom! Sjuklådan är där för att lugna och peppa oss! Vi är ju team Chrelin ffs! 

Här kommer tips på sånt du kan lägga i din sjuklåda (men viktigast är att hitta det som gör just DIG glad/pepp/distraherad).

• Mysig filt 
• Tofflor
• Pyjamas/Myskläder
• Pyssel
• Tv-spel (går ju också att låna ut)
• Köp en passande tidning eller korsord
• En bra bok
• Snask 
• Bra serie eller film
• Något du gjort själv (fått ett jätte fint "Never give up" armband av min fina Endosyster Emma. Och jag använder det jämt för det gör mig så jävla pepp!! 
• Lotions som gör att man luktar gött
• Något fånigt och roligt som får personen att skratta 
• Badsaker som lyxar till det, det finns ett som gör vattnet till gelé och värmen håller längre, skulle ju funka om man badade för att få lindring som mig. Finns här. 
• Mjuk nallebjörn. 

Apropå nalle så finns det en gigantisk katt jag blivit helt kär i. Varje gång jag är på Åhléns hår hag förbi och gosar den lite. Men jag kan inte lägga 250 kronor mer till sjuklådan. Men jag älskar den på distans. Ni ska naturligtvis också få njuta av den! Se och dyrka!

Nu kanske du undrar vad man gör om hormonerna visar sig vara lösningen och du aldrig får helvetikus ont? Ja men då har ni ju en firardag där ni kalasar på er sjuklåda som då plötsligt förvandlats till en firarlåda! 

Men ha inte för bråttom, öppna inte lådan förrän du gjort ett visst framsteg, till exempel kunnat trappa ner din smärtstillande en viss mängd eller inte haft ont på ett par månader. 

Så, nu är vi redo för vad än hormonerna kan få för sig att göra och i värsta fall kommer vi öppna en hel låda full med presenter!

Det kunde vara värre

Jag minns en tjej som var sjuk i cancer, som fick en massa meddelande av folk där de skrev "När jag läser om ditt liv och det du går igenom, känns det idiotiskt att klaga på mina små problem. Det kunde ju vara så mycket värre."

Jag förstår att hon som lämnade kommentaren bara ville skriva något gulligt, men samtidigt känns det som en så konstig sak att säga. Jag ser på ditt liv och är så glad att jag inte har dina problem. Det är ju inte direkt peppande, som om det är kört för den personen som "har det så mycket värre."

Men samtidigt, det kan ju alltid bli värre. Jag avskydde när folk sa så till mig när jag var liten. Hade jag ont i huvudet så mådde jag ju inte bättre av att en annan stackars sate låg i en säng i Italien och hade värre ont. Nu, däremot, får jag styrka av att inte tycka synd om mig själv, att se mig omkring och se att mitt i allt elände har jag faktiskt haft tur.

Tur för att jag inte behöver opereras om och om igen.
Tur att jag inte har fyra armar istället för två (svårt att hitta kläder då).
Tur att Endometrios inte är dödligt.
Tur att jag får en behandling och att min smärtlindring funkar så bra som den gör.

Så, mitt i allt, kunde det bli värre.

Men har jag en riktigt tuff dag kan det vara bra att tänka på de stackare som vaknar en dag med den här sjukdomen:

Bebisyra

Jag har blivit faster igen!!

Inatt föddes en guldklimp och min storebror Dan blev pappa igen! Johanna och Dan har gjort ett toppen jobb och gjort en urgullig bebis. Mitt hjärta smälter då jag ser honom, precis som då min andra brorson föddes! Jag längtar efter att få hålla det lilla knytet och lukta och gosa med det.

Jag hoppas att de nyblivna föräldrarna har det bra på sjukhuset, haft svårt att sova inatt för att jag oroat mig för dem (som om jag kunnat påverka något från min säng).

Vår familj växer och blir större och starkare! Jag är så lycklig idag att jag (ja ni kan nog gissa det) gråter!

Hur var mitt 2013

Då var mitt 2013 slut och 2014 har gjort entré. Men hur var mitt år egentligen? Det är alltid roligt att reflektera över hur man haft det och hur ens liv varit, och jag älskar listor (gör listor som en besatt dyrkar satan) (eller nåt) så här kommer ett frågeformulär i listformat! Nu kör vi!

 

1. Vad var det bästa som hände dig 2013?
2013 gjorde succé! Om jag ska rada upp allt så kommer det här inlägget bli en stor klumpeduns med lyckohändelser, och inget fel i det men det blir så nedrans långt då bara. Så jag ska försöka välja ut mina favoriter.

London chillar.

• Ikea. Christoffers heltidsjobb gjorde att vi kom ifrån soss, vi slapp "precis klara oss" varje månad och helt plötsligt fick vi pengar över. 
• Flytt. Vi flytta till en mindre billigare lägenhet där pervon inte kan kolla in genom fönstren.
• London. Vår underbara fantastiska kissekatt som förgyller våra dagar, till och med då man vaknar med hans röv i ansiktet.
• Min praktik. Det är så många delar av min praktik som glädjer mig. Att jag orkar arbeta två timmar två gånger i veckan är stort. Att äntligen kunna bidra till vår ekonomi känns häftigt. Att jag hittat ett ställe jag trivs så på är fantastiskt!
• Min födelsedag och allt därtill (återkommer till denna senare.)

2. Vilken var din största utmaning?Att inte göra för mycket utan lyssna på min kropp är alltid min största utmaning. För jag vill så mycket, men det är sällan kroppen och knoppen är synkade. Det är något jag jobbar på dagligen och det är svårare än man kan tro. Sen har jag också fått anstränga mig att hålla käften, inte låta min känslor styra över min mun.

3.Vad var en oväntad glädje från året som gått?
Min födelsedag (och allt därtill) (host Paris host) men mer om det senare.

En oväntad sak som hände är helt klart de (över) 18 000 kronor jag plötsligt fick av min försäkring. Pengar som kom som ett brev på posten (på riktigt gjorde de faktiskt det) och hjälpte oss skaffa lyxigheter som en platt tv och mig en sprillans ny (för första gången i mitt liv) dator!

Men självklart så har vi "Effe". Det var en överraskning att en liten bebis skulle poppa in i vår familj igen! Snart kommer min bror Dan och hans älskling Johanna att ha en liten snodd och jag skulle inte kunna vara gladare!

4. Vad var ett oväntat hinder?
Att folk kan vara så stygga. Som till exempel min första praktik som chockade mig så djupt att jag blev sängliggande i ett par dagar. Jag insåg, under 2013, hur naiv jag kan vara. Och att planer aldrig går som planerat, men att det alltid blir bättre än det var tänkt från början.
 
5. Välj tre ord att beskriva 2013 på.
Till det bättre.

6.Är du kär och i såna fall hur länge har ni varit tillsammans?
En så dum fråga, alla vet att jag älskar Christoffer så tokigt mycket. Vi har varit tillsammans i 4 år och vi hoppas på att fira vår 5 års dag ordentligt, har redan börjat planera.

7. Om du fick ändra något du gjort år 2013 vad skulle det vara?
Jag hade följt min magkänsla mer. Vilket till exempel hade lett mig direkt till min nuvarande praktik.

8. Vilken var den bästa bok du läste 2013?
Jag läste 80 stycken böcker i år, så det är svårt att välja en endaste. Men några favoriter är absolut "En man som heter Ove" av Fredrik Backman, "A Game of thrones" av George R R Martin och "Let's explore diabetes with owls" av David Sedaris.

9. Förlorade du någon närstående, året som gått?
Nej, tack och lov.

10. Vilka var dina största personliga förändringar under året som gått?
Jag trappade ner på mina Depo Tiparol! Det är stort, var kämpigt men jag klarade det! Min praktik har också varit en förändring som varit kul men påfrestande.

11. Vad har varit din största "tids tjuv" under året som gått?
Smärtan, med tankar över att det är mitt fel då jag har ont. Och att oroa mig för dem jag älskar.

12. Vilken sång har du nynnat på under året?
Pinsamt nog upptäckte jag Spotify för första gången på slutet av 2013, så jag börja komma ikapp på musikfronten. Jag avskyr testen i "Blurred lines" av Robin Thicke men den är så svängig att jag ändå tycker om den! Sen tycker jag fortfarande att "What does the fox say" med Ylvis är hysteriskt rolig.

13. Hur firade du din födelsedag?
 Jag fyllde 30 (yey!) och fick en överraskningsfest! Min älskling planerade ett kalas med min familj och vänner, och plötsligt stod jag i hallen och de kom alla ut ur vårt sovrum. Hurrande och glada, finklädda och urgulliga allihopa! Jag gladgrät en del den dagen, får jag erkänna, det var så rörande!

Sen fick jag en korg fullproppad med franska saker, och jag vägra tro på att jag verkligen fått en resa till Paris förrän Christoffer sa det högt. Då fullgrät jag lite till.

Det var den bästa resa jag någonsin varit på!

14. Fattades det någonting under 2013?
Mitt paket med nagellack som jag beställde från Hong Kong, det kom aldrig fram och det fattas mig.

Spelar Smallworld med David och Christoffer.

 15. Vad tror du att du la mest pengar på, under hela året?
Förutom vår Tv, så la jag nog mest på nagellack och brädspel... fast egentligen har jag inte lagt så tokigt mycket på nagellack utan haft tur och fått en massa från min älskade mamma. (Även stulit några flaskor ur hennes kyl, ssshhh säger inget).

16. Nämn tre saker du gjort för första gången under 2013.
Äta sniglar (smakade skog), använt kinesiologitejp (och den funka) och åka utomlands med Christoffer (yey!).


17. Vad förvånade dig mest under året som gått?
Hur allt löst sig så bra och hur snälla människor det ändå finns där ute. 


18. Vilken är din favoritfilm från 2013?
 This is the end Bara se den!

David gör en lyckodans i sin nya lägenhet.

19. Vem tycker du förtjänar en 2013 statyett för sina bragder detta året?
Jag tycker att min lillebror David förtjänar en gigantisk statyett för hur han hanterat sitt år! Han har varit en förebild för oss alla och jag älskar honom massor.

20.  Vad önskar du dig från 2014?
Mer av det goda! Jag tycker verkligen om mitt 2013, det har varit en del upp och ner, hastiga såna, men samtidigt har det alltid varit till det bättre till sist. Jag är helt enkelt girig och vill ha mer!

Bjuder på lite mer bilder, från mitt älskade 2013.

Lite av min Nailart

Jag och London vilar.

Två stora saker har hänt

Jag har påbörjat många inlägg den senaste tiden, men inga av dem blir färdiga. Det är som om jag börjar med en rasande fart och en massa roliga berättelser för att sakta tappa gasen och tillsist stänga ner bloggen. Det är inte alls för att jag har så hemska saker att berätta för dig, inte alls, det är bara så många härliga saker och jag vill inte tappa bort minsta lilla detalj. Det leder till att allt jag skriver blir så, in i skogen, långt! Handlederna blir trötta, fingrarna matta och min hjärna längtar efter kaffe innan jag ens kommit halvvägs (okej, min hjärna längtar alltid efter kaffe). Men nu ska du få veta allt underbart som skett i mitt lilla liv. Jag lovar att göra mitt bästa att skriva allt så kort som möjligt.

Vi får väl se hur det går.

Roliga underbarhet nummer ett:

Jag och älskling hade köpt pizza (vänta, det roliga kommer) och jag hade ågren över hur mycket pengar vi slängt på att inte laga mat. Ibland blir jag nojig över underliga saker, ibland blir jag nojig över idiotiska saker och ibland är jag bara nojig klart slut. Denna gång var Christoffer däremot också orolig. Han tog tag i mig med skakande händer, ruskade mig så håret flänge och skrek vad har vi gjort?! Nu har vi inte pengar till räkningarna! Nu kommer London svälta ihjäl och vi måste använda hans päls som värme för elen kommer stängas av och vi kommer frysa till döds!

Okej okej, i verkligehten sa han: Kan du inte kolla ditt konto och se hur mycket pengar vi har kvar?

Så jag tog upp mobilen (stressad efter att i min alternativa värld sett Christoffer bryta samman) (och sett London glo anklagande på mig medan han tvätta pälsen) och såg till min förvåning väldigt många siffror. Jag hade räknat med ett par hundralappar. Nu var det över 18000 kronor.

Vad gör man då? Jag vet inte vad en normal människa hade gjort, men jag skakade telefonen som om den vore en skallra och försökte gömma den för Christoffer. Det var uppenbart att några siffror ramlat in på mitt konto av misstag och jag behövde bara ruska rätt allt. Eller att jag gått in på fel konto. Eller kanske... kanske kanske kanske hade mer försäkringspengar kommit in.

Saken är den att min mamma insisterat på skicka in fler papper till hennes försäkringsbolag, där jag varit försäkrad innan jag blev sjuk. Och vi fick ut en härlig summa samma år som jag och Christoffer blev tillsammans. Eftersom jag blivit sämre sedan dess fick hon för sig att jag kunde få mer pengar. Vilket lät lika troligt för mig som att London en dag skulle komma in i vardagsrummet på ryggen på en talande gris som presenterar sig som Herr Trynolf och frågar om han får bo här hos oss.
Hon hade däremot rätt och helt plötsligt satt vi med pengar som vi aldrig kunnat drömma om. I samma stund som vi kommit fram till att vi skulle ta vårt första skrämmande lån så att vi kunde ha en bra tv. En tv som passade in i 2000-talet. Samtidigt som min laptop med jämna mellanrum ryckte på axlarna och däckade när den själv tyckte det var passande. Ja, helt plötsligt kunde vi unna oss saker. 

Så just nu skriver jag på min nya laptop, som jag härmed döper till Belly (osäker på varför) och på tv-bänken står vår nya platt-tv. I köket vårt runda snygga bord. Sånt vi velat köpa men haft på "så-fort-vi-sparat-klart" listan. Bland annat är detta saker som vi kunnat unna oss, som en belöning för lite av det jävliga vi gått igenom de här åren. Och det kändes fantastiskt! Overkligt och skrämmande (att helt plötsligt beställa en tv och en laptop samma kväll!) men härligt!

Jag kan ha unnat mig lite nagellacks saker också... kanske...

Roliga underbarhet nummer två:

Det finns en butik på torget här i Uddevalla med tyger, garner, hemdekorationer och en massa härligheter. Den affären brukar jag dra med mig folk till och bara luddra runt i med fånigt flin på läpparna. Jag älskar det stället, att det också blivit fyllt med söta ugglor för ju inte saken sämre.
Så med fjärliar i magen gick jag in och frågade om jag fick arbetsträna där. Och efter några få samtal så har jag nu gjort två dagar på min nya praktik! Och jag älskar det!
Chefen är förstående och härlig, jag får gå där i två timmar och rätta till tyger, lära mig om nya redskap och nålar och band. Att organisera vackra saker, finns det något bättre? Nu ska jag bara lära mig att göra allt i lugn och ro, inte allt på en gång. Jag pressar mig tills jag får jätte ont, men har börjat bli bättre redan efter andra dagen. Jag får inte glömma att min kropp inte är lika pigg som min skalle. Jag får träna träna träna på att arbeta.

Det är här vi är nu. Jag har ett hem jag älskar, nya tapeter i sovrummet, en praktik jag stortrivs i, en sambo jag dyrkar, en säregen ljuvlig katt (som äter som en häst) och min famj nära. Livet är härligt, nej mer än härligt, det är roligt och underbart!

Mina naglar är min besatthet

Jag är besatt av Nail Art just nu. Jag drömmer om hur jag filar mina klor, varje gång jag är i en affär dras blicken till de där fina små flaskorna som fullkomligt ylar köööööööp miiiiiig snääääällaaaaaa! Jag skrev om det i ett tidigare inlägg, och nu är det dags att gå djupare in på hur pass besatt jag är.

September var den månad jag gjorde min första nagelutmaning, en ny design för varje dag. Och vid min stortå vad roligt det var! Man följde en lista, första dagen skulle designen vara röd, andra dagen blå och så vidare. Eftersom detta upptar så mycket av min hjärna ska jag härmed överösa er med bilder från min utmaning och andra designer. Hoppas ni tycker om det, i alla fall några procent lika mycket som jag gör.

Berätta gärna vilken som är just DIN favorit.

Vill till Finsam

Igår skickade jag min underbara rehabskoordinator ett mail där jag skrev att jag vill att hon skickar in en anmälan till Finsam. Tillsammans har vi kommit fram till att det är nästa steg för mig i min rehabilitering. Det leder naturligtvis till den självklara frågan: Vad i hela skogen är Finsam?

Jag och Google ska göra vårt bästa för att förklara.

Finsam är till för såna som mig som varit sjuka under en längre tid men också för de som varit arbetslösa en längre tid eller har psykosociala problem. Man hamnar så lätt i en gråzon mellan alla olika ersättningssystem och cirkulerar mellan de olika myndigheterna som en boll ingen vill leka med.
Finsam är en plats där bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och sjukvården samarbetar för att kunna hjälpa denna personen tillsammans.

Genom att de olika myndigheterna samlas så får man ett helhetsintryck över vem den här personen verkligen är. Om Försäkringskassan skulle se mig ur bara deras synvinkel skulle de se en sjukskriven som inte hr rätt till någon ersättning. Punkt slut. Arbetsförmedligen kan inte direkt göra något med mig då jag är heltidssjukskriven, punkt slut. Men tillsammans med vården kan de se möjligheter som inte är uppenbara och ihop tar de ett samlat ansvar för insatserna. På så sätt skapas möjligheter att utveckla och pröva nya sätt att få denna personen ut i arbetslivet eller in i skolan.

Allt fokuserad på individen i fråga.

Om samverkansgruppen kommer fram till att jag kan få hjälp av dem får jag en handläggare som lär känna mig, tar reda på vad jag brinner för, hur jag hanterar min smärta och annat kul. Sen kan vi tillsammans söka praktiker, jobb där jag kanske börjar jobba två timmar i veckan eller vad vi än kommer fram till. Om praktiken inte fungerar kommer jag tillbaka till min handläggare och så letar vi vidare. Ett helt år har jag den tryggheten i ryggen, det stödet.

Det första min rehabkoordinator sa var att jag behöver någon som drar in tyglarna, som stoppar mig från att göra för mycket i ren iver att komma ut i världen, ska tillägga att denna kvinna också arbetar tätt ihop med Finsam. Hon har lärt känna mig fort.

Om jag har tur kommer jag kunna börja inom Finsam i Augusti. Tänk vilken härlig sommar jag kommer ha om detta går igenom! Håll tummarna för mig allihopa, det här är ett gigantiskt elefantsteg framåt!

Min första köpta novell

Rubriken säger ju egentligen allt men vore jag verkligen mig själv om jag bara lät ett inlägg vara såhär kort? Åh nej du, det vore ju rent av skamligt.

Jag skickade in en novell till en tävling för Allers. Tyckte om det jag fick ihop men ju mer tiden gick desto mer började jag tvivla. Den var ju rätt så flummig. Jag kanske inte var tydlig nog.

Fick sen ett brev där de skrev att de vill köpa min novell!

Betala pengar för ord som jag knappat ner här på datorn.

Du anar inte vilken pepp det ger mig att fortsätta skriva! Att mina idéer och mitt sätt att formulera mig på är värt att betala för!

Jag är mer än lycklig, min första novell som blivit såld! Det är som om min dröm blir mer verklig genom detta lilla steg. Ett litet steg som är gigantiskt jätte stort, särskilt för mig med mina korta ben.

Nu ska jag skriva lite mer, medan ryggen tillåter.

Vad gör du?!!

Jag hade haft såna förväntningar. Riktigt trott att jag hittat the one. Den enda som faktiskt på riktigt vill hjälpa mig. Som vill finnas där för mig och få mig att må bättre. Men istället stod jag bara där och ville skrika:

"Vad gör du?!! På riktigt?! Vad gör du egentligen?!"

Är det inte värst då man tror sig förstått sig på någon som sen visare sig vara helt tvärtom? Man känner sig mer sviken än om man blir spottad rätt i ansiktet. (Inte egentligen, spott är väldigt äckligt, men du förstå poängen).

Jag får ta en paus i min ansiktscrémejakt för det går helt enkelt inte alls som planerat. Inte efter jag testade den sista, favoriten, La Roche-Posay. Jag fick ju till och med en fin broschyr tillsammans med kräm provet, plus en ansiktstvätt. Det var som då man får en tallrik med en särskilt god potatis, man sparar den till sist, lägger den lite åt sidan så man ska kunna njuta lite extra då allt annat är uppätet. Fast denna potatisen var möglig.

Ansiktstvätten. Åh, ska jag börja med den? Först löddrade den inte. Fine, det kan ju vara bra. Som med de där dyra schamposorterna. Sen var det som att gnida smör/fet lotion i nyllet. Den blev bara halkigt och flottigt. Kände mig smutsigare efteråt än innan. Hela tiden tänkte jag: "Vad gör du, dumma ansiktstvätt? Du tvättar ju inte ens! Vad är du till för?!" 

Inte va det att lukta gott i alla fall. För den här är parfymfri.

 Att smörja in ansiktet med krämen efteråt var så onödigt att jag kände mig dum när jag kletade ut den över näsan. Jag var ju redan glansig som en polerad flint.Men eftersom huden kändes stram (under allt fett) så kunde jag ju inte strunta i det. Den stackars ansiktskrämen luktade heller ingen parfym. Men lämnade ändå en iffy doft som fick mig att tänka på potatisskal.

Så vad gör man? 

Ja, man testar såklart igen! Denna gång utan vatten. Så jag börjar "tvätta" ansiktet med Rochen... känns absolut inte bättre. Känns rent av som om jag bara blir mer kladdig och smutsigt precis som innan (deja vu någon?) Fast utan vatten känns det som att jag låter gegget gro in. Den ska också funka som sminkborttagning... men mitt smink kunde tydligen inte läsa på flaskan och satt kvar.

Vad för betyg blir det, av de möjliga 5 gristrynena? Du gissa rätt, inte ett endaste gulligt mjukt gristryne får denna produkt av mig. 

Naturligtvis finns det en chans att jag bara testat fel sort, och att den annan typ skulle funka bättre med min hy... men du vet vad de säger:

Fool me once, shame on you.

Fool me twice, I' a sucker.

Du bestämmer

För att hålla bloggen intressant önskar jag nu DIN åsikt.

Vad vill du att jag ska skriva om?

Ser du till kolumnen till höger så finns det boxar du kan fylla i. Ge mig din åsikt, den betyder mycket!
Om ämnet du vill att jag ska skriva om fattas, kommentera gärna här nedan.

Tack till alla mina fina läsare!

    

Påsk i bild

Vi har haft en härlig påsk! Målat ägg med en spretig pensel så de liknade något Pollock hade kunnat slänga ihop. Umgåtts med Christoffers mamma Anna och hennes man Christer i flera dagar och haft det riktigt mysigt med diverse spel. Denna familjen är galen i sällskapsspel, till min stora förtjusning.

En riktigt rofull men ändå busig påsk med secondhand affärer och en oväntat sovpartner, den lurvigaste lurvige kissekatten Lurrvass. En riktig charmknutte som ena stunden tryckte upp sin röv i ansiktet på mig och sen gnuggade sin nos mot Christoffers kind (hoppas att detta inte är ett tecken på vad han tycker om oss).

Då kameran följde med ut i urskogen så fotades det naturligtvis en hel del också. Efter femton kannor med kaffe, väldigt många skumkaniner (min nyttiga diet överlevde inte helgen) och liter med must så började korten urarta.... till det bättre... (ja, man kan säga så... eh....) Varsågod och njut:

Jag.

Christer.

Anna.

Christoffer.

Eftersom jag får så förbaskat ont i benen av nedtrappningen av Tiparolen har jag testat att linda benen hårt. Hörde någon föreslå detta då det kom till febervärk så jag tänkte ge det ett försök.
Vi hade inga bandage hemma så jag klippte sönder ett par strumpbyxor och snurrade dem runt benen, såg ut som en idiot men det gav faktiskt lite lindring!
När vi vilade efter en omgång Svea Rike satte värken igång igen, Anna och Christer hittade ett bandage och en stödgrejsimojs som jag kunde snurra om vaderna och VIPS var jag snart igång och kunde spela igen. På morgonen berättade Christer att de ville köpa mig stödstrumpor i påskpresent och jag blev så rörd att jag hade svårt att inte börja rörd-gråta. Det låter kanske konstigt för gemene man att bli så rörd av stödstrumpor, men då har inte gemene man haft utsättnings smärtor i benen... eller haft en så go "svär"-familj som vill hjälpa till. I alla fall blev jag rörd och blir ännu rörd när jag ser de fina svarta strumporna. (Trodde de skulle se ut som bandage, av någon anledning, men icke sa Nicke, de är riktigt snygga). Och sitter som ett smäck!

Stickade Äggvärmare till påskmiddagen.

Mitt Påskpyssel innebar att sticka äggvärmare. Kaniner i lite olika färger som går att sätta ovanpå det kokta ägget.

Min brorson fick också en som han direkt döpte till Minni. Minni fick följa med till lekplatsen ... såg ut som om han inte hade någon kompis då han gungade gungbräda med Minni. Han hade också fått läsa från min Glad Påsk hälsning här på bloggen då jag förslog att man skulle bada i must. Varvid han svarade: 

Åh om alla badar i julmust så skulle alla lukta gott.

Kanske vore en ny doft för Bodyshop att satsa på? Vid jul kan de sälja den igen, bara trycka en ny etikett på! Undrar om jag inte ha hittat en riktig guldklimp här... borde maila dem med detsamma.

Jonathan och Minni.

Glad Påsk!

Jag önskar er alla en glad påsk! Ät inte för mycket godis nu (jo, ät allt du hittar) och drick inte för mycket must (jo, bada i det) ha inte för kul (röj som Ralf).

Till dig som inte firar Påsk önskar jag en härlig helg.

Ansiktscréme jakten - del 2

Min jakt på den perfekta ansiktscrémen under mitt kemiska klimakterium är i full gång. Två krämer har nu testats, och hur ska jag sammanfatta det? Ingen stor flopp men inget jubel. Tyvärr.

Vichys produkter har vart på tapeten. Först testa jag Vichy Aqualia Thermal (försök säga det fort tio gånger) och min första reaktion var: "Den här är ju så feeeeet!" och antog att jag skulle bli flottig i ansiktet. Men allt sögs in och huden blev len och mjuk. Däremot luktar den knepigt, som en tant gjort av medicin. Då tuben var tom insåg jag att även då huden inte blev flottig som en skiva bacon så kändes det som att jag borde va flottig som en skiva bacon. Tvivlet gjorde hela upplevelsen lite sisådär. Är osäker på om aknen inte kommer frodas i denna rika créme. Tyvärr hade jag inte nog med prov för att få en ordentlig koll på den punkten.
Det är en relativt dyr produkt, om jag köper den på Apoteket kostar den 198 kronor! Hade den varit billigare hade den fått ett gristryne till (jag mäter mina prover i gristrynen för de är så mysiga). 

Allt som allt får Vichy Aqualia Thermal 2 gristrynen av 5 möjliga.

 

Krämen nummer två heter Vichy Neovadiol GF (varför kan de inte komma på enklare namn?!). Den här är gjort för hud i "övergångsåldern". Okej, jag fyller 30 snart men det känns lite som en spark i äggstocken... nåja, vad gör man inte för att ha en mjuk och go hud?
Så vad tyckte jag om denna? Jo, den luktar verkligen skumt. Surt och onaturligt medicinskt. Inte alls något som jag vill att mitt nylle stinker då jag gosar upp med min älskling. Sen var konsistensen klibbig. Man förblev klibbig efteråt och till och med dagen därpå är man glansig och har som en hinna över huden. Denna funkar då absolut inte på mig!
Sen kostar klibbet 285 spänn på Apoteket! Nej nej nej, nej... neej... tack.

1 gristryne av 5 möjliga.

Så jakten fortsätter!
Har ni något tips på en ansiktskräm som gjort susen för dig tveka inte att kommentera. Jag vägrar ge upp tills min hud är len och plit fri!