Visar inlägg med etikett Kreativitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kreativitet. Visa alla inlägg

22 okt. 2016

När man gifter sig när man är sjuk

Min plan var att när vi skulle gifta oss skulle jag vara helt smärtfri igen.
Tablettfri.
Hormonfri.
25 kilo mindre med tjockt hår ner till knäna.

Som ni nog redan insett blev det inte så. Vi kunde inte vänta längre med att bli man och fru, det hade redan gått alldeles för lång tid. Och hade min plan gått i uppfyllelse hade jag sett ut som en anorektisk Chewbacca (inte alls den rustika känslan vi var ute efter till bröllopet).

Så det blev väl ändå lite tur i oturen.

Men det var ändå lite krångligt att planera och utföra ett bröllop då jag fortfarande var sjuk. Kroppen samarbetade inte fullt ut, även då jag mått mycket bättre än tidigare och orkat så mycket mer, så har jag fortfarande dagliga smärtor och kan inte göra allt som jag vill, surt sa räven. (Varför räven sa så det vet jag faktiskt inte.) (Hen kanske åt någonting syrligt. Som en citron eller nåt?) (Fast då är det ju uppenbart att det är surt!) (Dumma räv, vad förväntade du dig?)

I alla fall...

Så vad ska man tänka på när man planerar bröllop medan man är sjuk? Vi försökte ha vissa saker i åtanke och jag tänkte dela med mig av dem till er, ifall ni ska ha någon stor härlig fest eller till och med gifta er.
Eller om ni bara är nyfikna och vill veta mer om vårt bröllis. Så här kommer en liten lista, läs och njut!

1. Undvik stress. 

Det är lätt att man plötsligt står med femtiotolv projekt framför sig som man vill göra till sin fest men konstigt nog räcker inte dygnets alla timmar till och så kommer stressen som ett brev på posten (eller mail i ... mailen?). Stress och Endo brukar inte vara en bra kombo.
Stress och vilken annan sjukdom som helst brukar inte vara en bra kombo.
Ärligt talat... stress i sig själv är en dålig kombo... eller... ja... du förstår.

2. Planera ditt pyssel

Förutsatt att du är som mig så kommer du vilja göra en massa pyssel. Dekorationer och inbjudningskort och Herman och hans moster. Det viktiga är att ge sig själv gott om tid så att man inte sitter dagen innan och klipper, klistrar och gråter i ren panik.
Det ska vara mysigt att fixa inför sitt bröllop/sin fest. Och eftersom jag hade löjligt med gott om tid så gjorde jag väldigt mycket grejer. Men inte en enda gång kände jag mig stressad över att hinna färdigt.

Här är en bild på dekorationer jag gjorde till vår dukning.





Jag gjorde festhäftena, servettringar, namnskyltar (som min otroligt duktiga mamma skrev namnen på), blomsterarrangemangen, dukarna, vaser med spets och jute och sen pappersrosor som inte syns på bilden. Ovanför bordet hängde en rad med vita och blå pompoms som jag också gjorde.

Sen gjorde jag också inbjudningskorten, brudbuketten, mitt smink och min frisyr


3. Gör inte allt själv.

Efter denna långa lista med saker jag gjorde själv så vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att ta emot hjälp. Vi hade så härliga människor runt oss som fixade mat och blomsterbåge och massvis med dekoration som gjorde vår dag ännu mer speciell!

För att inte tala om hur vackert de hade gjort våran bröllopssvit men massvis med blommor, en sänghimmel, bilder på oss som barn, vackra sängkläder och mitt i allt stod en GIGANTISK Minion gjord i trä! Helt jäklans underbart!

Sen måste jag skryta om vår tårta. Vi hade den coolaste, vackraste bröllopstårta jag någonsin sett och bara jag ser den blir jag så stolt och glad! Min svägerska Jennifer gjorde den till oss, med Totoros på toppen av den. Den var inte bara ett konstverk att se på den var väldigt god också!


Att gå hjälp av sina nära och kära gör det hela ännu mer speciellt på något vis. För då får man sånt som man aldrig hade kunnat göra själv och det känns så fint, att någon har lagt ner mödan att hjälpa till för vår skull.

4.  Börja inte rå-banta. 

Särskilt inte om du är hormonell som en hel babymaking-fabrik (Svengelska here I come!). Det är emotionellt att bara existera och veta att ett bröllop håller på att bli till. Att svälta sig eller träna sönder sig är inte en bra idé.

Jag försökte träna lite, men mest för att må fysiskt bättre och jag drog ner på sockret och vetemjöl. Gick ner några kilon men inte alls något som påverkade om en klänning skulle passa eller inte. Istället försökte jag hitta kläder som gjorde att jag kände mig fin. Utan att rasa i vikt.

Det enda jag kan ångra, på den punkten, är att jag ville ha en bolero eller liknande. Nu struntade jag i det och ingen skada skedd, men jag hade nog känt mig ännu mer bekväm med en spetstopp över klänningen.

Så tänk på det, du ska känna dig bekväm. Det spelar ingen roll hur fin alla andra säger att du är, det ska kännas rätt.


5. Ha en lokal där du har ett rum att ta en paus och vila.

Vi hyrde en herrgård med sängplatser. Så när jag fick ont och mådde dåligt kunde jag lägga mig en stund och återhämta mig. Så himla skönt!

6. Ändra ingenting i din medicinering.

Det kan ju låta självklart men ändra ingenting i dina tabletter eller din behandling innan bröllopet. Du vet aldrig hur din kropp kommer reagera på biverkningar. Detta gäller också att byta tillverkare. För att förtydliga, du vet när du tar ut medicin på apoteket och de frågar om det är okej att byta till ett billigare märke? När de säger att den heter en helt annan sak än den medicinen du fick utskriven men att den innehåller samma grejsimojser och därför kommer funka likadant? SÄG NEJ. Du kanske kommer behöva betala lite mer men tro mig, det är det värt!
Jag talar från erfarenhet!
Jag gjorde det här misstaget precis innan bröllopet, bytte en av mina depo tabletter mot ett annat märke (har aldrig hört talas om de nya tabletterna men tänkte inte på det för jag har aldrig haft problem med ett byte innan). Sen, på bröllopet, började jag må väldigt konstigt. Och som tur var gick det över efter lite vila men när vi skulle på bröllopsresan började jag må väldigt konstigt igen. Och det var väldigt jobbigt eftersom jag inte förstod varför jag plötsligt var yr, kallsvettig och illamående.

När vi väl listade ut att det var tabletterna så var det ju lättare att hantera men det var ju sånt himla onödigt lidande! Och särskilt innan en sån här rolig dag.

7. Ha ett ombyte!

Jag var helt bestämd på att ha på mig brudklänningen hela dagen lång! Jag älskade den vita fluffiga härligheten och då min svägerskas mamma så snällt hade sytt om den till snörning i ryggen så var den SÅ bekväm också. Så jag såg ingen anledning till att ha en extra klänning med mig.

Men min kropp fick fnatt framåt eftermiddagen och plötsligt kunde jag inte ha någonting tajt på mig alls!

Som tur var hade jag packat med en grön ny klänning som jag tycker jätte mycket om. Den passade mina smycken perfekt som som tur var såg det ut som om jag faktiskt hade tänkt till och valt innan att ha detta som ett ombyte. Men det var bara ren skär tur!

Min fluffige klänning.


8. Våga be om hjälp.

Med allt. Vad som helst.

9. Var ute i god tid.  

Försök att planera och få fatt på klänning och liknande så tidigt du kan. Även om du inte köper in allt innan så är det gött att ha det mesta bestämt i förväg.

10. Unna dig Catering.

Om du har råd gör inte som oss och fixa maten själva utan ordna med catering eller liknande. Då kan du helt släppa allt som har med maten att göra och slipper oroliga nätter. Visst funkade det jätte bra för oss, med hjälp så klart, att göra maten själva, men det hade varit ännu roligare om alla kunnat bara umgås och sluppit vara i köket och grejat.
 

11. Tro inte på vad de säger!  

Du kommer visst minnas vad du hade för servis till kaffet eller blommor på borden om det är viktigt för DIG. Se till att det du brinner för prioriteras, hur fånigt det än kan verka. Jag var jätte noga med att vi skulle ha fina koppar till kaffet och jag var så galet nöjd med hur det blev.
Jag hade också en vision av en godisbuffé med färgglatt godis av alla de slag i massor med skålar med små lådor av papp att lägga godiset i med tänger av metall. Jag ville att min brorson skulle komma in i rummet och känna att han kommit till godis-himlen. Och det blev precis så! Och jag minns det med sån glädje (och mättnad) (för vi åt så himla mycket godis efter festen när vi kom hem att vi rullade fram).

12. Tro på det de säger! 

Det viktigaste av allt är att ni gifter er! Allt annat är i grund och botten petitesser!

När man börjar oroa sig för grejer som kan gå fel eller saker man måste fixa inför den stora dagen är det lät att glömma bort vad som är det viktigaste: du ska gifta dig. Det viktigaste av allt är att du har hittat din stora kärlek och att ni ska gifta er!


 

31 okt. 2014

Sjuklådan

Jag har nya hormoner igen, Depo-Provera heter dessa och jag får den som spruta på stackars skinkan. Med ny behandling tillkommer en total skräck. Doktorn lovar att jag kommer blöda och för en Endotjej är det lika lockande som att få en stenbumling i huvudet. Och jag är så rädd för att bli sämre. Men vad gör man om man bär på en sån rädsla? Jo, man gör såklart en sjuklåda! 

Till en ypperlig sjuklåda krävs:

  • En stor låda
  • Presentpapper 
  • Tejp och sax
  • Saker som gör dig bekväm
  • Saker som sysselsätter dig
  • Saker som gör dig glad
  • Saker som peppar dig
  • Sånt som smakar gott
  • Saker som gör din älskling glad för då blir du glad 
  • Hemliga presenter
Allt läggs (inpackat) i lådan och den ställs undan. Nu får du inte röra din sjuklåda förrän du har en sån där helsikesdag! Och istället för att känna "åh nej nu sätter det igång!!" Så känner du "åh nu får jag öppna sjuklådan!" 
Sen kan du alltid be din familj och vänner att köpa något litet, inpackat, i lådan så får du ännu mer överraskningar! 

Det jag inhandlat till vår sjuklåda är, än så länge, en urgullig färgglad stor t-shirt som jag kan drälla runt i, en lotion som luktar mumma, blåbärs läppsyl, ett berlockarmband med saker som peppar mig och så lite presenter till Christoffer. Han har också köpt brädspel till sig och presenter till mig som jag är såååå nyfiken på. Sen ska detta, plus laktris och något gott till Christoffer, packas ner. 
 
Först var Christoffer väldigt kritisk till att han skulle ha saker i sjuklådan . Han hade nog tänkt sig en Redbull och choklad sen skulle resten va till mig. Men jag kan inte slappna av om inte han har något roligt att greja med medan jag ligger i fosterställning. Och jag blir minst lika glad av att ge saker till honom som att få saker. 
Poängen är ju också att man inte ska bli orolig om jag får massa ont, det gäller ju även honom! Sjuklådan är där för att lugna och peppa oss! Vi är ju team Chrelin ffs! 

Här kommer tips på sånt du kan lägga i din sjuklåda (men viktigast är att hitta det som gör just DIG glad/pepp/distraherad).
  • Mysig filt 
  • Tofflor
  • Pyjamas/Myskläder
  • Pyssel
  • Tv-spel (går ju också att låna ut)
  • Köp en passande tidning eller korsord
  • En bra bok
  • Snask 
  • Bra serie eller film
  • Något du gjort själv (fått ett jätte fint "Never give up" armband av min fina Endosyster Emma. Och jag använder det jämt för det gör mig så jävla pepp!! 
  • Lotions som gör att man luktar gött
  • Något fånigt och roligt som får personen att skratta 
  • Badsaker som lyxar till det, det finns ett som gör vattnet till gelé och värmen håller längre, skulle ju funka om man badade för att få lindring som mig. Finns här
  • Mjuk nallebjörn. 
Apropå nalle så finns det en gigantisk katt jag blivit helt kär i. Varje gång jag är på Åhléns hår hag förbi och gosar den lite. Men jag kan inte lägga 250 kronor mer till sjuklådan. Men jag älskar den på distans. Ni ska naturligtvis också få njuta av den! Se och dyrka!


Nu kanske du undrar vad man gör om hormonerna visar sig vara lösningen och du aldrig får helvetikus ont? Ja men då har ni ju en firardag där ni kalasar på er sjuklåda som då plötsligt förvandlats till en firarlåda
Men ha inte för bråttom, öppna inte lådan förrän du gjort ett visst framsteg, till exempel kunnat trappa ner din smärtstillande en viss mängd eller inte haft ont på ett par månader. 

Så, nu är vi redo för vad än hormonerna kan få för sig att göra och i värsta fall kommer vi öppna en hel låda full med presenter!

13 apr. 2013

Min första köpta novell

Rubriken säger ju egentligen allt men vore jag verkligen mig själv om jag bara lät ett inlägg vara såhär kort? Åh nej du, det vore ju rent av skamligt.

Jag skickade in en novell till en tävling för Allers. Tyckte om det jag fick ihop men ju mer tiden gick desto mer började jag tvivla. Den var ju rätt så flummig. Jag kanske inte var tydlig nog.

Fick sen ett brev där de skrev att de vill köpa min novell!

Betala pengar för ord som jag knappat ner här på datorn.

Du anar inte vilken pepp det ger mig att fortsätta skriva! Att mina idéer och mitt sätt att formulera mig på är värt att betala för!

Jag är mer än lycklig, min första novell som blivit såld! Det är som om min dröm blir mer verklig genom detta lilla steg. Ett litet steg som är gigantiskt jätte stort, särskilt för mig med mina korta ben.

Nu ska jag skriva lite mer, medan ryggen tillåter.


7 apr. 2013

Fullkomligt besatt!

Jag har blivit besatt av att göra nailart. Fullkomligt skogstokig (kan vara på grund av alla ångor från nagellacken). Från att ha virkat påskharar så har jag nu gått över till att med kisande ögon och minimala rörelser göra blommor och blad på labbarna.

Jag kan googla och kolla på Youtube i timmar där det visar hur man gör ränder, rosor eller annat kul. Jag är besatt gott folk! Just nu har jag lovat mig själv att inte riva loss mitt senaste "konst"verk utan låta naturen (och disken) råda sin gilla gång. Det tog ändå väldigt lång tid att göra det här mönstret. Men inombords maler redan tankarna över vad jag ska göra härnäst.

Så, istället för scrapbooking, virkade alster, sydda överkast eller galna hårfärger så blir det nu en jävlans massa bilder på mina knubbiga men ack så flinka fingrar.

Varsågod och njut.

Mitt första försök till något spännande.
Efter lite googlande gav jag mig på den här varianten.
Dessa pryder mina naglar i denna stund, inte helt nöjd men övning ger färdighet.
Vad gör man då fingernaglarna är täckte? Man tar av sig sockarna.

4 okt. 2012

Bokmässan 2012 DONE



Glad Elin på väg till Mässan.
Som två hyperaktiva galningar ylade vi oss in på Bokmässan i år. Ivriga som småbarn på julafton insöp vi alla böcker och den inbillade doften av nytrycka blad i luften. Bokmässan är som himmelriket på jorden för mig och Christoffer. Det är en speciell plats, men också då det är lätt att mäta min tillfrisknande där.

För ett år sedan hade vi med Rullis och tillbringade ungefär fem timmar i ruset av böcker. I år hade vi fortfarande med oss Rullis (gå långa stunder funkar fortfarande inte) men... (stort MEN):

Vi var på Bokmässan i åtta timmar, cirkus. Och det var fullproppat med folk, många fler än sist år. Visst tog det mer på krafterna denna gång än då det fanns andrum (inte ett rum för änder utan plats att andas). Men det var alldeles alldeles uuuunderbart! Vi hade med oss mamma, pappa och brorsonen Jonathan den första timman men jag tror inte de såg på bokhavet med samma rosa glasögon som oss.

Vi såg kändisar som fick oss att fnittra som småflickor. Såg allt från Juholt till Lasse Åberg. Från Glenn Hysén (vi fick ögonkontakt!) till vår favorit Edward Blom. 

Luddrande med böcker har jag kommit fram till att man visst kan köpa lycka. Så det så. Om det är en bok, det vill säga.

Varje kantig skönhet är ju tillgång till en helt annan värld med helt nya förutsättningar. Äventyr där man inte ska slåss mot Endo utan slåss mot farliga spöken eller kreditkortsräkningar. Åh, vad jag älskar böcker!Att vi också såg Edvard Blom sova i en stol i en monter var pricken över i.et. Christoffer var inte helt förtjust i idén men jag övertalade honom att rulla mig förbi Herr Blom och ta smygkort på honom då han sov. Tydligen var jag inte bra på smygandet och Herr Blom vakna och vi rullade kvickt och skrattande därifrån. 

Allt som allt köpte vi 28 stycken böcker (var inte orolig, jag ska inte räkna upp dem allihop), 3 Anime filmer  och en nyckelring med den Totoro. Jag fick ena boken signerad och en chans att prata engelska med författaren, hoppas jag gillar boken så jag kan bli lite extra starstruck i efterhand.

Till råga på allt, efter en natt i min storebror Dans lägenhet i Göteborg, så åkte vi till Ikea! Dagen efter Bokmässan! Att jag orkade lufsa runt där i jakt på bokstöd är ju helt otroligt! Samtidigt var det ett snäpp överkurs då jag böla som en gris då jag väl kom hem, och ryggen var stygg som en nunna.

Kort och gott kan jag summera Bokmässan 2012 som ett lyckat äventyr!

Men precis som med Julafton, så fort den är klart längtar man efter nästa!

Lyckliga och kära

22 apr. 2012

Woohooa med mig!

Idag skrev jag min Hundrade sida på boken!

100 sidor ta mig fasiken!

Igår va en tuff dag, kommer skriva ett inlägg om det senare. Men just nu ska jag bara njuta av att jag skrivit hundra sidor och 44 688 ord. Det rullar framåt. Och jag ska bli en författare, det är min dröm och ingenting ska hindra det.

Nu fattas det bara en ordentlig datorn som inte dör med jämna mellanrum. Fast det gör ju skrivandet snäppet mer spännande. Nej, jag ska absolut inte klaga. Denna raring till laptop har jag ju till och med fått av min goa lillebror David och hans fantastiska tjej Sanna. Jag har tur jag.

Ska fira detta med att klappa lite gristryne på Emmaus i Uddevalla. Om jag har tur visar den sitt stora fina nylle och inte bara rumpan som sist gång mamma var där. Håll tummarna för mig nu.



21 mars 2012

Paus i härjandet

Jag ligger på soffan och ugglar denna morgon. Ryggen säger ifrån efter mycket grejande denna veckan. Men det gör ändå inte så ont att jag gnyr som en kinkig två åring då jag måste röra på mig. Med andra ord: det har varit mycket värre.

Så vad gör jag på dagarna nu då? Jo, låt mig bjuda in dig till min vardag. Jag går upp på morgonen samtidigt som min älskling så tidigt att jag förväntar mig ett: wow!

Klockan halv sex rullar jag upp ur sängen som en mörbultad tillpucklad och utskiten köttbulle. Mycket kaffe och gos innan mitt hjärta ger sig ut i stora världen. Då väntar jag på det senaste Big Brother avsnittet som sätter igång vid sju. Sen sitter jag här i soffan och ojjar mig över idioterna i huset.

Jag har en bra app på mobilen där man kan göra listor (jag älskar listor) där jag raddat upp sånt som ska göras. Vattna blommorna, tvätta, skriva, göra mina övningar och mycket annat smått och gott. Denna lista matar jag mig igenom i en maklig takt, helt beroende på om Endon gör mig sällskap eller inte. Min arbetsdag tar slut samtidigt som Christoffers klockan fyra.

Men jag har svårt att hålla mig till en syssla åt gången. För någon dag sen diskade, laga mat, tvättade och sydde jag samtidigt. Jag var riktigt förvirrad och hade mycket väl kunnat lägga ett par trosor i stekpannan och sytt ett köttbulleskärp. Som tur var blev det inte så.

Idag blir jag tvingad att ta det extra lugnt. Fy fan va tråkigt! Men det ger mig faktiskt en chans att ta ikapp lite skrivande som jag missat i mitt vårstädande. Är idag på kapitel 20... Kanske får ihop ett par till innan lunch? 

Published with Blogger-droid v2.0.4

28 feb. 2012

Beskåda mina bebisar

Denna månaden har varit tuff och det har inneburit att jag haft "tid" att pyssla en del. Jag har legat på soffan och virkat tre sjalar och är på g att göra om en gammal lila filt till ett mästerverk. Hoppas att fingrarna inte lossnar innan jag är färdig bara.

Jag tänkte ta tillfälle i akt att visa upp några pyssel projekt jag gjort under 2011 och lite 2012 också för den delen. Mina sjalar och kort får jag visa upp då jag har ork att rulla upp ur soffan/sängen. Lite av en cliffhanger alltså.

Skönt att skriva om något annat än piiiiiiip för en gångs skull. Kan ju informera om fortgången av boken jag skriver också. Jag har kommit till kapitel 7, skrivit 22 sidor och 9 046 ord. Första draften är som att lägga skelettet till boken, just nu är stackarn lite benskör men det är bara att skriva på. Det är riktigt kul må jag säga.

Nu, över till mina pysselbebisar.

En broderar tavla till min mamma Sirpa. Detta är ett snärtigt svar hon brukar ge då vi retas med henne. Väldigt proffsig översättning från Engelska direkt till Svenska.

Min älskade mamma igen! Här fyller hon år och därför virkade jag denna filt till henne. Det tog evigheter!

Denna Hello Kitty gjorde jag till söta Johanna (min bror Niclas brutta) som är smått (läs: galet) besatt av denna bleka kissekatt.

Min älskade Christoffer var tvungen att få en pingvin. Fråga inte varför, bara beundra hans klot ögon.

Jag virkade en ytte pytte liten tekopp som min lillebror David poserar med mycket tjusigt.

Lille koppen som blev en present till Davids brutta söta Sanna.

Sist men inte minst denna stora drake jag gjort till Christoffers kusin Maries dotter Amanda. Största filuren jag virkat hittills. Helt improviserad från min fantasi.


15 feb. 2012

Svar på tal


Det är nästan så att jag skäms över att bloggen hamnat i skymundan. Det har varit mycket i mitt liv just nu plus att det tar emot att gå in på nätet då jag måste koppla ihop datorn med mobilen och upp med den där appen och hitan och ditan. Men jag saknar att skriva här och ska försöka påminna mig själv om att det är värt "besväret".

 En sak som fick mina fingrar att tråna efter tangentbordet var en fantastiskt fin kommentar jag fick på mitt senaste inlägg. Det var från en Endotjej som fråga om mitt liv i allmänhet, hur jag gjort för att hålla mig igång då jag inte kunnat ut och festa som "normalt folk". Det hon skriver är så sant, på många vis, man vill först och främst verkligen komma ut just för att man inte kan. Sen är vårt samhälle väldigt fokuserat på just alkohol, ut och festa ihop. Och det är inte enkelt då det känns som att man varje helg missar en stor del av livet.

Min Endosysteryster frågade mig om råd och det jag kan göra är att dela med mig om hur jag har gjort. Först och främst har det varit väldigt viktigt för mig att ha någon som stöttar mig. Det gör hela Endoröran så mycket enklare. Någon som vet hur jag har det, in på minsta detalj, som är påläst och kan stötta mig då jag tappar fortfästet. Denna person är, som ni alla vet, min Christoffer. Innan Christoffer var det min mamma. Mitt största jobb har och är att alltid vara rak med vad jag behöver. Att inte linda in vad jag går igenom för att "inte vara till besvär". Man blir en väldigt svårt person att hjälpa om man inte visar vad man behöver hjälp med.

Det är väldigt viktigt att om du lever med någon att den personen fattar vad du går igenom. Att denna person inte ger dig dåligt samvete för att du är sjuk. Det är inte direkt en hobby man tagit sig ann och älskar att göra, personen som är dig närmast måste fatta detta. Bra är det att mata sina nära och kära med en massa information. Christoffer läste in sig tidigt på vad Endo är. Min familj fick en smärre skräckattack då de googla runt på nätet och läste om allt, så det kan vara en bra idé att välja ut någon site som har allt samlat på ett lättförståeligt vis (host host).

Sen kommer du tyvärr upptäcka att vissa "vänner" inte alls står dig så pass nära att de kan tänka sig att stötta dig i en sån här situation. De kan göra saker värre istället för att stötta. Då är det viktigt att förstå vad för folk man vill ha kring sig. Samtidigt kommer det finnas vänner som ställer upp mer än du trott att de skulle göra. En riktig vän finns där för dig, den kan tänka sig att se på film med dig en fredag istället för att supa skalle. Detsamma gäller ens partner. Jag levde i ett uruselt förhållande innan jag träffade Christoffer och jag kan garantera att jag hade varit grovt deprimerad idag om jag inte hade lämnat honom.

Jag är en person som älskar listor. Sen jag va liten gjorde jag konstiga listor över tankar, böcker, planer och vad som än kunde fastna i min skalle. Men det har varit en fördel för mig också. Jag gjorde en lista med roliga saker. Sånt som jag tycker är jätte kul att göra. Sen delade jag upp listan på sånt som jag såg fram emot att göra då jag blev piggare (som jag lade undan och hade som pepp) och sånt som jag faktiskt kunde göra direkt. Det kunde vara yttepytte saker. Som att jag ville lära mig virka. Med hjälp av Youtube och Christoffers mormor kan jag nu göra det. Och jag gjorde listor på filmer jag ville se. Serier som vore roliga att följa. Det kunde vara vad som helst men jag använde fantasin och försökte testa att göra det mesta, även om jag inte kom ur soffan den dagen.

 Sen har jag också lärt mig innebörden med att använda den ynka energi man har till de roliga sakerna. Visst vore det bra om jag diskade istället för att gå på bio, men jag kommer må så mycket bättre psykiskt om jag kom iväg på ett litet äventyr än om jag hade fem rena tallrikar. Prio nummer ett har alltid varit att hålla mig så glad som möjligt.

Blir jag däremot ledsen är det minst lika viktigt att släppa ut det. Gråta ut ordentligt och verkligen tycka synd om mig själv ordentligt tills det släpper och jag kan gå vidare.

Mitt sista tips skulle vara att bjuda in en lagom dos med vänner (så många man orkar att prata med på en gång då man har det tufft) och hitta på något kul hemma. Det kan vara en tjejkväll med ansiktsmasker och fotbad. Det kan vara en melodifestival kväll där vi betygsätter kläder och uppträdande. Det kan vara något litet som att äta glass och snacka skit. Eller något större med en picknick utomhus. Ibland är det inte lätt för andra att tänka utanför ramarna, om de är vana att dricka och festa så kommer det automatiskt bli sättet de vill umgås på. Dessa små äventyr är guld värda! Och det är svårt för ens vänner att veta hur mycket man orkar och de vill inte heller vara till besvär om de vet att man haft mycket ont. Det är där man måste visa tydligt vad som funkar för just en själv.

Sen kan man inte underskatta riktigt härligt skvaller från någons festande helg. Man kommer tyvärr missa en del fester men om man frågar mycket om vad som hänt blir man ju ändå delaktig. Sen, för mig, kom det en tid då jag kunde trappa ner på smärtstillandet och kunde komma ut och festa en kväll. Någon gång orkade jag inte stanna så länge. En annan orkade jag en hel kväll plus utgång. Och herre jäklar vad jag njöt!

 Min Endosyster frågade:
 "Jag undrar vad som drivit dig framåt genom åren trots alla smärtor och allt som varit så jobbigt?"

Det var en svår fråga faktiskt. Men jag antar att allt har drivit mig framåt. Jag har vägrat acceptera att det inte ska finnas någon behandling för mig, jag har alltid varit fokuserad på att bli bättre. Jag har njutit av nuet, då nuet inte gjort ont. Men framför allt har Christoffer, min familj och mina vänner hjälpt mig. De stunder då jag verkligen inte orkat mer, då det känts som att min kropp inte kan ta ett en enda smärtimpuls till utan att kollapsa, då har deras kärlek och uppmuntran räddat mig. Kommentarer här på bloggen och alla som berättar att de läser min blogg. Snälla ord på Facebook. Det har gjort att jag inte känt mig ensam. Att vi kämpar ihop, på något diffust vis.

Herre jäklar vad flum det där låter.

Jag vill verkligen tacka för den fina kommentaren och för önskemålet av ämne. Tar gärna emot fler såna, det är enklare att veta vad ni finner intressant. Stor kram på er, alla mina fantastiska läsare! Ni har hjälpt/hjälper mig att slå skiten ur Endon tills det inte ens är en liten fjärt kvar av den!

26 dec. 2011

Hur var mitt år 2011 egentligen?


Det må vara några dagar kvar av 2011 men jag är ändå redo att se tillbaka till tiden som varit. Och vad gör inte detta enklast men roligast om inte med hjälp av ett litet frågeformulär. Så nu kör vi.

1. Vad var det absolut bästa som hände 2011?
Enantonbehandlingen som gör mig bättre! (Woho!)

2. Vad var det mest utmanande som hände?
Enantonbehandlingens biverkningar. Klimakteriet är inte att skratta åt (förutom då det är löjligt underhållande) (som då jag grät av lycka för att Sanna, min blivande svägerska, diskade min matlåda).

3. Vilken glädjestund var mest oväntad år 2011?
Att Enantonbehandlingen fungerade mot Endon. Vi vågade inte ens hoppas på att den skulle funka så här bra.

Sen...Eh, läste du om hur jag grät av lycka för att Sanna diska min matlåda? Det var ju rätt så oväntat. Jag har så många olika stunder då jag blivit rörd att det kan komma att bli en bok om dem. Men jag har gråtit så fort någon gjort något snällt mot mig. Nu i Julas då hela min familj fröjdades över att jag är så mycket piggare nu. När jag fick en applåd och hurra rop brast det och jag sprang in i mina föräldrars sovrum och fulgrät (av glädje). Sen blev jag så glad över min Decoupage present från Christoffer att det svartna för ögonen. (Sant!) För att inte tala om alla gånger jag sett på min älskade Christoffer och känslorna har blivit så stora att de runnit ner för mina kinder.

4. Vad var ett oväntat hinder?
Vågen och hur mycket självkänsla jag (ovetande) lagt på min vikt. Trodde jag visste bättre än så. Sen plågas jag av röksug just nu, trodde inte jag skulle stångas mot nikotinet igen.

5. Beskriv år 2011 med tre ord:
Smärta, kreativ och kärleksfull.

6. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva ditt 2011 (fråga inte personen utan gissa vad du tror att svaren skulle bli):
Kärlek, hormonmonster och pyssel.

7. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva sitt 2011 (än en gång, fråga inte personen ifråga utan gissa för fasiken):
Lycka, skrivande och kärlek.

8. Vilka var de bästa böckerna du läste?
Eftersom jag är en boknörd blir det en topp 10 lista (inte i någon särskild ordning).

Niceville (eller: The Help, som den egentligen heter) av Kathryn Stockett
Kattöga av Margaret Atwood
What we talk about when we talk about love (novellsamling) av Raymond Carver
Never let me go av Ishiguro Kazuo
Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams (bättre sent än aldrig) (de tre första böckerna)
The Tower och French (noveller) av Christoffer Sandman
Norwegian Wood av Haruki Murakami
The metamorphosis av Franz Kafka (så jäkla rolig!)
Slaughterhouse five av Kurt Vonnegut (nu börjar jag låta lite pretansiös men denna klassiker va riktigt bra!)
After the quake av Haruki Murakami

9. Med vem hade du din mest värdefulla relation?
Duuuh, Christoffer så klart. Så självklart att vi nu kan himla med ögonen, på tre. Ett... två...tre!

10. Vilken var din största personliga förändring från Januari till December 2011?
Endoslakten! Jag är piggare, smärtfri(are), gladare, friare och ska få ge mig ut på jakt efter en praktikplats där jag ska få testa att jobba lite.

11. På vilket/vilka sätt har du växt emotionellt detta år?
Jag har blivit säkrare i mig själv. Vet vad jag vill ha i mina relationer. Lärt mig sätta gränser. Har också fått mer skinn på näsan, utom då hormonerna är i gungning. Jag har också lärt mig tvinga mig själv att sluta stressa. Plus att jag vet vad jag vill bli då jag blir stor.

12. På vilket/vilka sätt har du växt spirituellt?
Jag har gått ur Svenska kyrkan.

13. På vilket/vilka sätt har du vuxit psykologiskt?
Min läkarskräck är inte lika skräckig längre. Min optikerfobi är borta och jag äger nu två par brillor. Jag har ockå lärt mig att jag är minst lika älskvärd även då jag är ledsen som då jag är glad och sprallig.

14. På vilket sätt har du vuxit i dina relationer gentemot andra?
Jag har lärt mig sätta gränser och inte låta mina vänner kräva mer av mig än jag skulle kräva av dem. Jag har gått in för att berätta för de jag håller av hur mycket de betyder för mig. Jag har tur som har de fina vänner jag har!

Att jag också är piggare gör att jag orkar umgås och hitta på mer roligheter med mina godingar. Det är ett stort mega plus!


Sen längtar jag efter att kunna gifta mig med min Christoffer. Jag vill det nu. Pronto!

15. Vad har varit roligast på jobbet?
Detta kommer jag att kunna svara på i 2012s frågeformulär.

16. Vad har varit din största tidstjuv år 2011?
Att invänta effekten av hormonerna, att invänta läkar/sjukgymnast/smärtenhetens bokade möten. Tålamodet har tvingats bli större detta året. Och de många timmar jag legat framför TV.n och väntat på att smärtlindringen ska ta. Så kortfattat: Endojäveln.

17. Hur tillbringade du bäst din tid år 2011?
Fastklistrad vid Christoffer. Gos, hångel och jox. He he he...

18. Vad var det största du lärde dig år 2011?
Allt kommer att bli bra.

19. Skriv en fras eller uttalande som beskriver ditt 2011:
Kärlek övervinner allt, ta mig fan.

20. Vad funkade riktigt bra detta år?
Fläkten jag fick av mamma och pappa.

21. Vad funka riktigt dåligt 2011?
Smärtkliniken i Uddevalla (som aldrig hörde av sig mer) och Uppsala Endoklinik som var dryga och dumma i skallo. Plus spikmattan vi fick i julklapp förra året, den gör ju bara ont.

22. Fick någon barn detta året?
Jajemensan. Många barn föddes år 2011.

22. Gifte sig någon du kände år 2011?
Ja, om jag inte minns fel så var det Petra som klädde sig i vitt i år.

23. Vad är du stolt över att du åstadkommit detta året?
Mina pysselprojekt. De gjorde så att det kändes som att jag hade ett arbete att utföra. Kan ha blivit lite besatt på slutet då jag gjorde marmelad, tänkte marmelad och drömde marmelad. Jag var en marmeladoholic.

24. Inom vilket område var du mest framgångsrik 2011?
I mina relationer. Min älskade familj. Min fantastiska sambo. Då jag var kreativ kände jag mig framgångsrik som bara den! Plus att jag börjat skriva ordentligt, har hunnit med fem noveller redan. Också då jag orkade städa och laga mat. Att besegra Endon gör att jag känner mig starkare hela tiden.

25. Vilket var din favorit svordom?
I RÖVEN!

26. Vad är du mest stolt över?
Christoffer. Crelin. Och mina små fötter så klart.

27. Vad ångrar du att du gjorde år 2011?
Att vi glömde biljetterna då vi åkte till Bokmässan i Göteborg. Fast det var ju inte hela världen. Annars väljer jag att inte ångra något, det är som att springa på ett löpband. Man blir helt utmattad men kommer ingenvart.

28. Vilka lärdomar tar du med dig till 2012?
Att säga hur jag vill ha det. Att jag är starkare än jag tror. Och att inte mixa kokande varm sås i en blender, locket flyger ju fan av. Och gör för all del inte om det en gång till för att vara säker på att det var en dum idé. Det gör minst lika ont två minuter efter första gången.

29. När följde du din intuition senast?
När jag köpte julklappar. Och det blev riktigt bra må jag säga.

30. Vilken musik/grupp/artist upptäckte du 2011?
Florence and the machine. Bra grejer.

31. Vilka framgångar har du glömt eller tagit förgivet som förtjänar lite extra hyllning?
Att jag lärt mig virka, brodera, laga flera nya maträtter, lita mer på min röst, målat tavlor, sytt och grejat. Jag har gett mig själv fria tyglar att testa nya saker detta året. Som att skapa egna stearinljus och planterat blommor. Det har varit jätte kul. Ska börja med Decoupage snart!

32. Vilka filmer var bäst år 2011?
Eftersom jag inte bara är en boknörd utan också en filmnörd så blir det än en gång 10 i topp, fast utan någon särskild ordning.

Apornas planet (R)evolution
Melancholia
Breaking Dawn (del 1)
Contagion
Coraline och spegelns hemlighet (gjord 2009 men sågs 2011)
Jane Eyre
Rabbit hole (gjord 2010 men sågs 2011)
The kings speech (gjord 2010 men sågs 2011)
Black Swan (gjord 2010 men sågs 2011)
Dumma mej (gjord 2010 men sågs 2011)

33. Vilka TV-serier följde/följer du?

Bron
Homeland
Allt för Sverige
Life
True Blood
The walking dead
Game of thrones (även då jag insisterar på att den heter King of thrones)
Top Model säsong 167 (eller liknande högt nummer)
An idiot abroad.
American horror story
Skvaller tjejer (på engelska)
Desperata husfruar (om vi råkar slå på tv.n vid rätt tidpunkt)

Som sagt, jag har behövt mycket TV för att distrahera mig detta år. Sen så är vissa av dessa serier löjligt bra också, måste jag ju understryka.

34. Vilken inspiration/tanke/idé/upplevelse vill du ta med dig och använda år 2012?
Jag ska bli författare. En avstressad, smärtfri Fru Sandman.

35. Mitt nyårslöfte för år 2012 är…
Jag ska inte röka en endaste cigarett till och ska njuta av nuet mer. För, precis som Madsen Mikkelsen säger: ”Livet är inte daaaagarna som passerar utan det är daaagarna du sover minst.”Hm… mycket passande för det jag vill säga…?

36. Avsluta meningen: “Detta år var ett år av…”
…kärlek, jävlar anamma, hopp och väldigt mycket skratt.

37. Senaste gången du grät var…
… då jag öppna en julklapp som Christoffer gav mig. Det var en ring däri och även då jag visste att vi inte kan gifta oss än (pengar behövs i massor!) så blev jag så upprymd och rörd att jag började gråta. Den dag han ställer sig på ett knä och friar kommer jag skämma ut oss fullkomligt.

38. Dog någon du kände år 2011?
Jag kände ju inte direkt Amy Winehouse eller Elisabeth Taylor men jag kände till dem. Och Bin Ladin dog också. Och någon mer sådan där gubbe… Gadaffi hette han va?


Fast, faktiskt gick mina två sötnos fiskar bort för ett tag sedan. Ponyo, som åt ihjäl sig och Bumbi som blev ihjälstressad av Kampfisken. En av våra dammsugar malar begick också självmord då han klämde sig fast mellan rötterna på vår växt, en dag efter vi köpt honom…

Annars, tack gode gud (som jag inte tror på), känner jag ingen som gått bort i år. Och så ska det förbli alla andra år också. Där med basta! Bara tanken gör det svårt att andas.

39. Skaffa du något husdjur 2011?
Jajemensan! Våra fantastiska fiskar hitta hem till oss i år. Låt mig presentera: Malarna; Sookie Stackhouse, Marlon Brando. Neon tetrorna; Den Gode, Den Onde och Den Fule. Dammsugar malarna; Sherlock Holmes och Dr Watson. Japanska kampfisken Haruki ”Murre” Murakami. Sist men inte minst våra Musse Mollysar, Douglas Adams med sina tjejer Meryl Streep, Holly Golightly och Bella. Plus Molly bebisen Arrietty som är liten som ett halvt russin.

40. Vad tänker du lämna bakom dig då du kliver in i år 2012, så du kan börja nästa år på ny kula?
Jag tänkte lämna kvar Endon i år 2011 faktiskt. Överge den i en sketen liten gränd där den får stå och skämmas i evigheternas evighet medan jag trippar vidare i skyhöga klackar, tajta jeans till mitt alldeles nya fantastiska jobb.


2 nov. 2011

No Endo puts baby in a corner!


Min brist på närvaro, här på Bloggen, har haft en bra anledning. Jag har förberett mig inför Halloween. Som en före detta teaterelev kommer jag aldrig tröttna på att få klä ut mig och se ut som ett fån. Jag önskar att det fanns fler ursäkter till att få spöka ut sig. Kanske skulle ta och hitta på några nya högtider, lite som i London där de hade "bank holidays" var och varannan vecka.

Sist år kunde vi inte fira Halloween, jag var inte pigg nog, men denna gång var det dags att ge det ett försök. Jag var så exalterad att jag knappt kunde sitta still. Både jag och Christoffer fundera på alla möjliga kostymer men fastna till sist på varsin ut klädnad som tickade alla boxar. Christoffer ville använda sin mask han köpt in Bristol plus filmtemat "Eyes wide shut"

Min dräkt däremot hade lite fler krav. Som:
  • Bekväm (särskilt över den känsliga spända uppblåsta magen). 
  • Billig (och då syftar jag pengar inte att jag ville se horig ut). 
  • Inte billig (nu syftar jag på att den inte skulle se horig ut inte att den skulle va Gucci dyr).
  • Ovanlig (vill inte smälta in i mängden).
Efter mycket knåpande på symaskinen blev detta resultaten.


Baby Elin


Creepy Christoffer 

Efter mycket ändrade planer hamnade vi ett litet gäng hemma hos oss och där kalasades det innan vi gav oss ut på stan. Det är svårt att beskriva hur glad jag var att jag orkade följa med ner på krogen (till och med ner). Jag fick ett lyckorus som gjorde att jag studsade på plats och Jedikrigaren Lisa och lillebror Zombien David jublade med mig.

Jag har fantastiska vänner!

Tyvärr orkade jag inte stanna så länge ute på krogen men jag hann skaka min buttflap lite innan vi fick ta taxin hem. När jag vaknade var det ingen bakfylla som plågade mig men Endon var fullkomligt galen. Jag hade struntat i allt som jag haft under uppsikt tidigare, chips, Mc Donalds, cigg... ja, allt hade gjort min mage förtvivlad. Men det var fasiken värt det!

Jag bjuder på läskiga bilder från kvällens gång. Min första Halloween på över tre år då jag under större delen av kvällen glömde bort min kamp mot Endon. No Endo puts Baby in a corner!


Zombie David och Zombie Sanna, galet bra sminkningar!



Gänget! Från vänster, Jenny, David, Totte, Lisa, Jag, Peter, Johanna, Sanna och Jocke.


Jag och min älskling.


Jedikrigarna har fångat Boven!


Zombiesnack på vägen ner på krogen.


Det var tufft att vara ensam bebis i gänget.




14 juli 2011

Min andra Bebis


Jag har alltid gillat att testa nya kreativa hobbys, särskilt nu när jag har varit sjuk och varit tvungen att hitta sysselsättningar för att hålla mig både psykiskt och fysiskt igång. Som ni säkert redan listat ut så scrapbookar jag tills jag får saxavtryck i labben och stickar likt en 80-årig tant på Extacy. Men jag har skaffat mig ännu en hobby.

Fotografi. Jag minns hur jag och mina goa kompis Sanna hade vår egna "photo shoot", helt på skoj efter alldeles för mycket "Americas next Top Model" tittande. Det var otroligt roligt! Inte bara att ta korten utan också att posera och sminka oss i galna mönster. Kommer också ihåg hur vi fick skynda oss till Färgelanda mitt i fotograferandet och röda om kinderna handlat på Konsum, med hår stora som fågelbon och kufiska streck runt ögonen.

Fast, i ärlighetens namn, har nog Färgelandas befolkning sett värre saker under min Gothiska Punk period i  högstadiet.

I alla fall stortrivdes jag med hela processen. När jag senare tagit kort och kunnat redigera dem med ett väldigt roligt fotoprogram så har jag kunnat leka ännu mer med bilderna. Jag tycker att det är ruskigt kul helt enkelt.


Christoffer pratade om hur han ville ändra sin blogg till en fotoblogg och (härmapa som jag är) har jag gjort en också. Den är fortfarande under konstruktion så kom gärna med lite tips eller peppar mig för all del, det är tungt att föda en blogg.

Så låt mig härmed presentera, min andra Blogg Bebis:




26 juni 2011

Ljuva sommartid - i bild


Sitter ute på mina föräldrars altan iförd min brors vita hatt och en ylande brorson i bakgrunden. Luften är ljummen och kaffet är kallt. Jag njuter för fulla bullar! Bäst hade det varit om min Christoffer hade sluppit arbeta idag och kunnat ligga hoptvinnad med honom i den randiga hängmattan. Men det kommer...

Jag njuter av att orka sitta här. Att kunna ta en kort (men uppfriskande) promenad då och då. Att kunna sysselsätta mig själv på dagarna på ett sätt som varit omöjligt förut.

Midsommar har varit jätte härlig. Pappas födelsedag därpå var till och med ännu bättre. Det var riktigt mysigt att kunna gå ut och ta min trettio minuters promenad ute i det gröna för en gångs skull. Som sällskap hade jag kameran och Christoffer på mobilen.

Här kommer lite bilder som jag har fixat och trixat med efter min stund ihop med moder natur (och en och annan stygg insekt som tugga mig i pannan).


Jag plockade smultron till min brorson (inte många som kan stapla smultron på det här viset).

Denna väg har jag gått oräkneliga gånger.
Såhär poserande kan jag se ut då jag promenixar en eftermiddag allena, ack så allena.

Mamma kossan med bebis kossan som bondar så som kossor ska.

Mina föräldrars trädgårdsblomma.
Sist kommer bilden jag själv är väldigt glad i. Du får en ordentlig privat kik in i min mun. Hoppas att du tycker om den. Jag är ju fortfarande inget proffs (långt ifrån) men det är väldigt roligt att få leka med bilderna såhär.



10 juni 2011

Listigt


När jag hade det som värst med smärtorna och hade svårt att peppa mig själv började jag att göra en lista. Jag har alltid varit en smula besatt av att fylla rader med allt från matshopping till att reda ut mina tankar. Nu gjorde jag en special-lista med sånt som jag ville göra under 2011. Såna aktiviteter eller påhitt som jag vill göra då "jag blir frisk". Det kändes främmande att jag en dag skulle orka med alla äventyr. 

Jag har börjat beta av min lista nu. Nördig som jag är kryssar jag flinande av allt jag åstadkommit och för varje kors blir jag överväldigad av hur mycket mer jag orkar. Det är alldeles för lätt att inte se sina framsteg då det går långsamt. Men när jag nu ser på min lista, som förr kändes lika overklig som att världens snyggaste, coolaste, roligaste och snällaste man är min, är det omöjligt att inte inse hur långt jag kommit och vart jag också är på väg.

Här är ett utdrag ut listan som ständigt växer och av bockas. De som är genomstrukna har jag redan slutfört (jadå du får mer än gärna ge mig en liten applåd varje gång du läser en sådan). 


Min Lista

Gå Strandpromenaden i Uddevalla, se på naturen, ta kort och leta driftved.
  
 Bada i havet.

Shoppa på IKEA

Ta en drink i Isbaren då det är "Jul på Liseberg"

Lära mig att tillaga 10 nya maträtter (7 gjorda)
Sticka ett plagg jag också använder.

Planera och hålla i en fest.
  
Ha en galen shoppingrunda i Göteborg med Christoffer.

Träna Zumba!

Sjunga inför minst 10 personer i grupp.

Åka till Ullared ett härligt gäng.

Lära mig tillaga 10 efterrätter. (5 gjorda)

Ha en Oscars kväll. 

Skriva fem dikter jag är riktigt stolt över. 

Ta en sista minuten resa någonstans.

Sälja minst 10 kort .

Klappa ett gristryne.

Skriva klart outlinen till min bok.

En heldag på Liseberg!

Lära mig virka

Lära mig sy ett klädesplagg jag också använder.

Hjälpa 20 främlingar (3 gjord 18 kvar).

Gå på VIP bio och ta en drink till filmen.

Lära mig ge massage, som jag sen kan skämma bort Christoffer med.

Väga 58 kilo igen (vilket kan låta lite vilseledande då jag ska lära mig tillaga väldigt många efterrätter). 

Bli av med min Optikerfobi (skratta inte!)

Gå på bokmässan med Christoffer och blir virriga av lycka av bokdofterna.

Sluta säga förlåt för saker jag inte kan rå för.

Gå till en sjukgymnast och få tips och råd..

Hålla i en ”Vi kickade Endons röv” fest.

Ha en ordentlig picknick med filt och hela köret. 

Promenera upp till Tureborg borgen och se mig omkring.

 Jag rekommenderar verkligen att vara en riktig list-nörd och skriva upp sånt som du vill göra detta året. Som du kan se har jag inte velat göra någonting storslaget direkt, bara sånt som jag längtat efter att göra eller som har fått mig att bli alldeles pirrglad vid bara tanken på det. Många kvällar då jag inte kunde röra mig för att det gjorde så ont var Ikea rena drömlandet som jag och Christoffer drömde oss bort till ihop.

Listan är längre och kommer bli ännu längre ju mer jag funderar och blir inspirerad. När det är dags kommer saker som "hitta jobb" och liknande viktigheter stå med, men jag vet att kroppen inte är kapabel till det ännu. Så under tiden får jag väl ut och leta efter den där gris jäkeln som jag så gärna vill tafsa lite på.



27 jan. 2011

Mästerverk mot värk


Jag försöker göra allt jag kan för att distrahera mig just nu. Har gått igenom många av de saker jag fått låna av underbara människor omkring mig. Jag har en otroligt tur som har så fantastiska personer som stöttar mig. Jag har gjort allt mellan läst tidningar som aldrig förr, spelat Tv-Spel, Data-spel, bräd-spel, UNO, sett på otaligt många filmer, serier, målat på tröjor, surfat (utan hav och bräda), scrappat, virkat, stickat och målat.

Och de stunder jag kommer ut är guld värda! Har blivit tvungna att låna en rullstol igen för att kunna lämna lägenheten. Det räcker att jag kommer ut på innergården, sen får jag så ont att jag börjar halta framåtlutad som en misshandlad kärring. Jag avskyr att sitta i rullstolen, som Christoffer fascinerat påpekat ser ut att passa in i filmen "Gökboet". Jag hatar hur folk stirrar på mig som om jag vore efterbliven och jag bävar hela tiden inför att träffa någon vi känner. Även då jag träffat mina vänner då jag rullat runt utan att de reagerat konstigt (de slog mig inte ens i magen).

Plågat mig själv på Torp igen (aldrig ger jag upp på detta shopping paradis!) och inhandla en cool T-shirt med japanska katter på, en klänning och en kofta (jag är en koftaholic). Jag orkar egentligen inte såna där långa shopping turer men mitt minne är som min längd, kort.

Har till och med fått mitt tuffs (även kallat hår) klippt! Äntligen!

Men mest ligger jag på soffan (som är alldeles för sliten för detta ändamål egentligen) (men det är ju bättre än att ligga på soffbordet) (hade jag sett löjlig ut). Och i denna blå/grå soffa skapar jag allt jag kan komma på. Så varför inte visa mina små "mästerverk" (kan också kallas mer rättfärdigt för "tidsfördriv"?

Mitt första projekt var en väst, som jag stickade med giganto stickor (kändes som att sticka med två bordsben).


Sen fick jag två kassar garn av en jätte snäll kvinna som mamma jobbar med. Som tack gjorde jag en liten drake (av det garnet hon så gärna ville bli av med) (garnet hemsöker henne) (som katten i "Jurtjyrkogården" kommer det tillbaka) och ett tack kort.



Då fick jag för mig att Christoffer (som älskar kaktusar) (vars ena kaktus dog för ett litet tag sen) måste ha en stickad kaktus. Så det fick han.


Och det senaste projektet är ett 50 års kort som jag komplicerat genom att göra som en låda man öppnar. Den är inte riktigt klar än, som du nog kan se...


Nästa pyssel blir nog antagligen Christoffers mammas födelsedagspresent. Hon fyller inte år på jätte länge men det ger mig mer tid att finslipa min ide´. Och sen ska jag nog göra en kaktus till mig själv, som jag tänkt använda som en nåldyna. Men man vet aldrig, jag kan nog få för mig att göra någonting annat konstigt innan jag kommer så långt... nog för att det är jävligt med all smärta just nu, jag är i varje fall produktiv.

"Think happy thoughts think happy thoughts think happylicious happy happyhippo..."


24 jan. 2011

Den som vann en Endo är....


... jag vet inte!

Det är lika mellan Sanna Turunen och Emma Oscarsson som båda har fått alla rätt (smarta tjejer!) så jag får nu lotta fram vinnaren. Vilket är jätte spännande, så nu sitter jag ensam i vardagsrummet med tre lappar i en stor tekopp (har en extra lapp som är tom för att... jag vet inte riktigt varför) och nu när jag är redo att dra upp en lapp är jag riktigt exalterad. Hjärtklappning till och med. Jag måste verkligen komma ut mer.

I alla fall, jag vispar runt lapparna i koppen och drar nu upp en! Och på lappen står det.... det är den tomma lappen (varför hade jag ens med den?)! Vilket antiklimax. Jag gör ett nytt försök och nu... nu drar jag...

.... Emma! Grattis Emma, snart kommer du hålla i ditt alldeles egna Endomonster! Skriv din adress i kommentatorsfältet så skickar jag din Endo på posten inom kort!! Jätte stort grattis stumpan!

Topp fyra, efter vinnaren, i tävlingen måste också hyllas för att de är så briljanta! Så låt mig presentera:

Christoffer som fick nio rätt av nio möjliga(fast han kunde aldrig vinna, han får Mig och det får räcka).
Pether som också fick åtta rätt!
Cattis fick också åtta rätt av nio!
David som också hade åtta rätt!

Tusen tack till er alla som deltog!

Vill du veta svaren på frågorna så har jag markerat rätt svar nedan.



Jag vill ha monster Endon!
Quiz

Fråga Ett
Hur många procent av den kvinnliga befolkningen beräknas ha Endo?

1. ca 10 %
2. ca 15 %
3. ca 5 %
4. ca 2 %


Fråga Två
Vilket av följande påstående är INTE en myt?

1. Kvinnor med mensvärk har bara väldigt låg smärttröskel.
2. Hormonbehandlingar botar Endo.
3. Endo sägs vara det mest smärtsamma en fertil kvinna kan råka ut för.
4. Ju större härdar kvinnan har, ju mer smärta måste hon genomlida.


Fråga Tre
Jag såg ut som en pirat efter ett sjukhusbesök. Varför gjorde jag det?

1. Jag hade knäat mig i ögat av misstag då jag skulle sätta mig ner.
2. Jag fick en allergisk reaktion mot mina nya hormoner Provera och ena ögat svullnade igen.
3. Jag råkade gnugga rengöringsmedlet "Rent och Fint" i ögat.
4. Christoffer petade mig i ögat, i sömnen.


Fråga Fyra
GnRH, är någonting jag nämnt här på bloggen. Men vad är det egentligen?

1. Det är förkortningen på lagen som ger dig rätt att anmäla om du blivit behandlad illa i vården.
2. Det är en hormonell behandling som försätter kvinnan i ett kliniskt klimakterie.
3. Det är fyra arga munkar från Tibet.
4. Det är förkortning på en undersökning man kan göra för att diagnostisera Endo.


Fråga Fem
Doktor Duktig är min läkare och han är...
Denna frågan blev lite lustig, jag anser att han är en allmänläkare, eftersom jag hitta honom på vårdcentralen, men så visade det sig att vårdcentralen är privat (vilket jag inte hade en aning om!) Så jag tycker då att denna frågan helt enkelt har två svar!)

1. en allmänläkare.
2. gynekolog.
3. privat allmänläkare.
4. privat gynekolog.


Fråga Sex
Av alla kvinnor som har Endo, hur många tror du kan bli gravida naturlig väg (utan IVF)?

1. 60 %
2. 50%
3. 25 %
4. Inga, kvinnorna är infertila.


Fråga Sju
Vem var den första person som sa att jag har Endo?

1. Gynekologiska överläkaren Fitt-Barbro
2. Doktor Duktig.
3. Jag själv.
4. En yoga instruktör.


Fråga Åtta
Det är krångligt och svårt att få diagnosen Endo. Vilken annan diagnos blir många Endotjejer felaktigt diagnostiserade med?

1. HIV/ Aids
2. Irritable Bowel Syndrome eller (IBS) som det även kallas.
3. Diabetes
4. Cancer i tjocktarm och ändtarm.


Fråga Nio
Sist men inte minst! Vad hette den överviktiga Grodan (med akne) som jag blev storkär i och som besvarade min kärlek genom att kissa på mig?

1. Tolkien
2. Moberg
3. Dickens
4. Hemmingway