Medan du sov...

... har jag lärt mig:

• Ingen uppdaterar sin Facebookstatus klockan 03:30.
• Bruce Jenner ska byta kön till kvinna.
• Hur man gör en brudbukett utav gamla böcker.
• Folk älskar att måla sina loppisfynd vita.
• Banan är faktiskt rätt gott.
• "Saga" är den bästa tecknade serien någonsin.
• Spikmattans "ont ska med ont fördrivas" kan funka (ibland) (en stund).
• Det händer en massa elände i världen jämt och ständigt.
• Rullar man runt som en säl i sängen väcker man sin fästman.
• Jag är osäker över om jag mest ser fram emot Tarantinos "The hateful eight" ,"True story" med Jonah Hill eller den animerade "Inside out".
• Googlar man "funny animals" hittar man:

• Ja.. dessa bilder är ännu roligare mitt i natten... då man varit vaken i tre timmar...och börjar snudda vid gränsen av galenskap.
• Lägger man sig i ett hett bad kan man sen öka värmen ännu mer än om man lägger sig i ett ljummet bad.
• Ibland tror jag mig att mina inälvor kokas i mina heta bad och att jag kommer bli kidnappad av en hungrig engelsman som kommer använda mina (färdigkokta) njurar till en (oväntat delikat) paj (det ju ändå mina inälvor).
• Om jag fick köpa ETT brädspel till så hade det blivit Dungeoun Petz, för även om jag inte hade orkat sitta upp och spela det så är bara lådan så jävla gulligt! 

• Att tänka på att skiva sötpotatis med en mandolin (köksredskapet inte instrumentet) funkar bättre än att räkna får. Man kan skifta tjocklek på skivorna potatis, lägga upp dem på en ugnsplåt... jag lovar (inte), du kommer sova som en stock kock (alltså en stock utbildad till kock).

 Efter denna intensiva natt ska jag nu lägga mig på soffan och titta på något kul (och kanske kanske slinker en mannafrutti ner) (eller tolv).

Kära nån, vad trött jag är (om nu inte alla parenteser och resterande inlägg är bevis nog på detta).

Jag bloggar, alltså finns jag

Det är löjligt hur längesen jag satte mig ner och skrev här. Det är ett stort bevis på att jag mår mycket bättre, och då jag lufsar runt i livet och försöker komma på fötterna har jag undvikit hela Endo skrivandet. Jag har försökt att inte tänka på sjukdomen, mer än jag behövt. Ibland funkar det och ibland är det helt omöjligt. Jag blir påmind om att jag inte är symtomfri än, och kan då sjunka ihop till en liten hög av besvikelse och gråta som ett spädbarn med vidöppen mun. Men mest är jag glad. Glad att jag rör mig framåt. Att jag är 100 % säker på att jag kommer bli arbetsför igen. Och det, mina damer och herrar, känns som att vinna en miljon!

Senast jag skrev berättade jag om Finsam. Och jag har haft mitt första möte, direkt efter bestämdes det att jag skulle på studiebesök i en affär för att förhoppningsvis kunna praktisera där. Ganska snart, då jag mötte chefen, insåg jag att detta inte var en plats för mig. Jag vill ha en praktik där jag blir mottagen av värme, där jag känner mig trygg att ta mina första stapplande steg ut i arbetslivet igen, än en gång en bebis liknelse. Tro nu inget, jag har ingen bulle i ugnen, men åt nyligen en stor bit kladdkaka så jag har allt en 3 kilos matbebis vaggande i magen.

Jag har fortsatt med kinesiologitejpen (tydligen ska det kallas för k-taping) (föredrar själv att kalla den för kinestejp, låter roligare så) och lärt mig att den inte hjälper till med att hålla uppe kroppen, så som jag trott, den är för "sladdrig" för att kunna ge stadga. Men genom att den sitter på kroppsdelen som gör ont påminner den hjärnan om att den muskeln är där och behöver stöd. Kroppen är härligt smart ibland! Och det innebär ju också att jag inte försvagar några muskler genom att använda tejpen mycket, något som har bekymrat mig lite. Jag fick en förfrågan om hur jag sätter min tejp, jag ska lägga upp en bild inom kort!

Apropå bekymmer, den senaste månadens Enanton har varit TOKIGT stygg mot mig. Den har gjort mig så emo att jag nästan skrämt mig själv. Gråtit mycket, drömt många mardrömmar och känt mig allmänt orolig hela månaden. Sen fick jag magsjuka och blev en liten ynklig hög i soffan som Christoffer fick dalta med. Jag tycker inte om att bli daltad med när det kommer till Endon, men vid min stortå, när jag är magsjuk ska det ojjjas och gosas och pysslas om så det står härligt till. Då är jag en riktigt gnällfis.

Jag vill också ta tillfälle i akt att presentera en ny familjemedlem i Chrelinhuset. London! Vår fina finaste finastesteste kissekatt i världshistorien! Han är en blandras, ragdoll och norsk skogskatt. Så han är lurvig, sällskaplig och har de längsta morrhåren jag sett. Inatt spenderar han sin första natt själv i lägenheten, och mitt hjärta snörper ihop sig vid bara tanken. Hur han sitter alldeles ensam i ett mörkt hörn och jamar efter mig. Ja ja ja, jag har blivit en crazy catlady.

Så ligger mitt liv just nu. Jag skriver fortfarande noveller, knåpar på boken och är besatt av att göra naglarna. Om ni vill ha mer uppdatering, vill se min älskade London, så hittar ni mig på Instagram under namnet Gumsamumsa.

Ta hand om er, mina kämpar. <3 p="">

Vad gör du?!!

Jag hade haft såna förväntningar. Riktigt trott att jag hittat the one. Den enda som faktiskt på riktigt vill hjälpa mig. Som vill finnas där för mig och få mig att må bättre. Men istället stod jag bara där och ville skrika:

"Vad gör du?!! På riktigt?! Vad gör du egentligen?!"

Är det inte värst då man tror sig förstått sig på någon som sen visare sig vara helt tvärtom? Man känner sig mer sviken än om man blir spottad rätt i ansiktet. (Inte egentligen, spott är väldigt äckligt, men du förstå poängen).

Jag får ta en paus i min ansiktscrémejakt för det går helt enkelt inte alls som planerat. Inte efter jag testade den sista, favoriten, La Roche-Posay. Jag fick ju till och med en fin broschyr tillsammans med kräm provet, plus en ansiktstvätt. Det var som då man får en tallrik med en särskilt god potatis, man sparar den till sist, lägger den lite åt sidan så man ska kunna njuta lite extra då allt annat är uppätet. Fast denna potatisen var möglig.

Ansiktstvätten. Åh, ska jag börja med den? Först löddrade den inte. Fine, det kan ju vara bra. Som med de där dyra schamposorterna. Sen var det som att gnida smör/fet lotion i nyllet. Den blev bara halkigt och flottigt. Kände mig smutsigare efteråt än innan. Hela tiden tänkte jag: "Vad gör du, dumma ansiktstvätt? Du tvättar ju inte ens! Vad är du till för?!" 

Inte va det att lukta gott i alla fall. För den här är parfymfri.

 Att smörja in ansiktet med krämen efteråt var så onödigt att jag kände mig dum när jag kletade ut den över näsan. Jag var ju redan glansig som en polerad flint.Men eftersom huden kändes stram (under allt fett) så kunde jag ju inte strunta i det. Den stackars ansiktskrämen luktade heller ingen parfym. Men lämnade ändå en iffy doft som fick mig att tänka på potatisskal.

Så vad gör man? 

Ja, man testar såklart igen! Denna gång utan vatten. Så jag börjar "tvätta" ansiktet med Rochen... känns absolut inte bättre. Känns rent av som om jag bara blir mer kladdig och smutsigt precis som innan (deja vu någon?) Fast utan vatten känns det som att jag låter gegget gro in. Den ska också funka som sminkborttagning... men mitt smink kunde tydligen inte läsa på flaskan och satt kvar.

Vad för betyg blir det, av de möjliga 5 gristrynena? Du gissa rätt, inte ett endaste gulligt mjukt gristryne får denna produkt av mig. 

Naturligtvis finns det en chans att jag bara testat fel sort, och att den annan typ skulle funka bättre med min hy... men du vet vad de säger:

Fool me once, shame on you.

Fool me twice, I' a sucker.

Påsk i bild

Vi har haft en härlig påsk! Målat ägg med en spretig pensel så de liknade något Pollock hade kunnat slänga ihop. Umgåtts med Christoffers mamma Anna och hennes man Christer i flera dagar och haft det riktigt mysigt med diverse spel. Denna familjen är galen i sällskapsspel, till min stora förtjusning.

En riktigt rofull men ändå busig påsk med secondhand affärer och en oväntat sovpartner, den lurvigaste lurvige kissekatten Lurrvass. En riktig charmknutte som ena stunden tryckte upp sin röv i ansiktet på mig och sen gnuggade sin nos mot Christoffers kind (hoppas att detta inte är ett tecken på vad han tycker om oss).

Då kameran följde med ut i urskogen så fotades det naturligtvis en hel del också. Efter femton kannor med kaffe, väldigt många skumkaniner (min nyttiga diet överlevde inte helgen) och liter med must så började korten urarta.... till det bättre... (ja, man kan säga så... eh....) Varsågod och njut:

Jag.

Christer.

Anna.

Christoffer.

Eftersom jag får så förbaskat ont i benen av nedtrappningen av Tiparolen har jag testat att linda benen hårt. Hörde någon föreslå detta då det kom till febervärk så jag tänkte ge det ett försök.
Vi hade inga bandage hemma så jag klippte sönder ett par strumpbyxor och snurrade dem runt benen, såg ut som en idiot men det gav faktiskt lite lindring!
När vi vilade efter en omgång Svea Rike satte värken igång igen, Anna och Christer hittade ett bandage och en stödgrejsimojs som jag kunde snurra om vaderna och VIPS var jag snart igång och kunde spela igen. På morgonen berättade Christer att de ville köpa mig stödstrumpor i påskpresent och jag blev så rörd att jag hade svårt att inte börja rörd-gråta. Det låter kanske konstigt för gemene man att bli så rörd av stödstrumpor, men då har inte gemene man haft utsättnings smärtor i benen... eller haft en så go "svär"-familj som vill hjälpa till. I alla fall blev jag rörd och blir ännu rörd när jag ser de fina svarta strumporna. (Trodde de skulle se ut som bandage, av någon anledning, men icke sa Nicke, de är riktigt snygga). Och sitter som ett smäck!

Stickade Äggvärmare till påskmiddagen.

Mitt Påskpyssel innebar att sticka äggvärmare. Kaniner i lite olika färger som går att sätta ovanpå det kokta ägget.

Min brorson fick också en som han direkt döpte till Minni. Minni fick följa med till lekplatsen ... såg ut som om han inte hade någon kompis då han gungade gungbräda med Minni. Han hade också fått läsa från min Glad Påsk hälsning här på bloggen då jag förslog att man skulle bada i must. Varvid han svarade: 

Åh om alla badar i julmust så skulle alla lukta gott.

Kanske vore en ny doft för Bodyshop att satsa på? Vid jul kan de sälja den igen, bara trycka en ny etikett på! Undrar om jag inte ha hittat en riktig guldklimp här... borde maila dem med detsamma.

Jonathan och Minni.

Jakten på den perfekta crèmen

Tack vare Enantonen är mitt nylle torrt och en hemstad för diverse akne. Så jag har börjat leta efter en ansiktscrème som ska råda bot på detta.
Har gått runt på Apoteken och fått prover i massor. Mitt favorit apotek, Hjärtat i Uddevalla, var jätte hjälpsamma som vanligt.

Så nu gäller det att testa sig fram. Min tidigare favorit Vichy, en grön flaska, funkar inte längre. Nu är det Vichys Aqualia Thermal som kletas in i ansiktet. Får se om den är min nya favorit!

Tssss att klimakteriet ska va så krångligt!

No more Facebook

Jag och Christoffer pratade i Söndags att vi vill sluta Facebooka. Och vilket sammanträffande! Dagen därpå pratades det i 4ans nyhetssoffa hur beroendeframkallande Fejjan är och en massa annat. Saken är den att jag inte vill sluta använda Facebook på grund av att jag är beroende, det är snarare så att jag känner mig stressad av det. Vill inte missa någons kommentar eller Gillande. Och varje gång jag träffar någon och jag ska berätta om något nytt som skett i livet så blir det ett "Ja just det, jag såg det på Fejjan." och sen har man inget kul att sprida vidare.

Jag saknar att hänga med / maila / sms.a /ringa och bara allmänt VA med folk. Jag tog mig en funderare och har idag bestämt mig för att jag behöver låta bli sidan helt. Håller på att ta bort mina bilder för fullt. Så fort bilderna är helt borta kommer jag att stänga ner mitt konto.

Men bloggen är ju kvar, så klart, och alla goa som ville snacka lite är jätte välkomna till min mail eller (de som känner mig väl) slå en pling för tusan! Till och med ett sms, som är personligare är ju roligare än ett meddelande på Fejjan.


Denna månaden är det Endometrios Awareness month så nu får vi ta tillfälle i akt att berätta för alla vi känner om denna nedrans sjukdom! Jag har själv skickat ett mail till Uppdrag Granskning, med min historia och åsikter kring den bristande vården. Många av mina fina vänner har också skickat iväg mail där de uppmanar att ta en kik på detta ämne. Uppdrag Granskning får ju flera hundra mail i veckan, får de många om samma ämne borde detta peppa dem ännu mer! Hoppas jag i alla fall!

Om du också vill kontakta Uppdrag Granskning så är deras mailadress: granskning@svt.se

Och låt mig avsluta med uppdatering om min bok: Jag har nu skrivit 15 kapitel, 41 sidor och 17 136 ord. Det går framåt, mina vänner, sakta men säkert!