En ny doktor

Jag var så nervös inför mitt möte med min nya vårdcentralsläkare. det var så stort för mig då jag äntligen hittade Doktor Duktig, en läkare som visste vad Endometrios var och som också var villig att behandla mig och lindra mina smärtor. Det var som den där drömmen då man var liten där man fick världens alla prinsessklänningar, glitterskor, valfri prins och regnbågsfärgad enhörning med vingar.

Plötsligt var Doktor Duktig försvunnen och det skrämde mig att jag skulle behöva ge mig ut i jakten efter en ny läkare. Så den där morgonen jag satt i väntrummet sved hjärtat av nervositet.

Och där var hon: Doktor Bäst.

En lyssnande, snäll läkare med helt nya kunskaper och villig att lära sig mer. Jag var som förtrollad. Det fanns nya mediciner hon ville att jag skulle testa, om jag ville, och hon var noga med att jag inte skulle börja förrän efter bröllopet och smekmånaden.
Sen, när jag reste mig upp för att gå, sa hon:

"Nu lider du inte, eller oroar dig i onödan. Är det någonting du funderar över så ringer du mig så pratar vi igenom det. Och får du inte tag i mig, här är personen du kan fråga efter istället."

Jag har aldrig varit med om att en läkare sagt så förut. Jag har aldrig blivit lugnad på det viset, fått en alternativ lösning ifall den första inte skulle funka. Jag studsade på moln när jag kom ut ifrån det besöket. 

Sen, några dagar senare, tänkte jag på hur annorlunda det är att ha kontakt med läkare då man redan har en diagnos. Inga besvärliga undersökningar eller prover. Ingen som ifrågasätter eller tror att man är galen. Det är som om vården, för min del, har fungerat som bäst så fort de har ett namn på min sjukdom. Jag önskar bara att alla kunde få en sån behandling även när de inte vet än vad för sjukdom det är man har. 

Jag önskar att alla kunde få en Doktor Bäst som lyssnar och vill att man inte ska lida i onödan.