21 feb. 2012

Gnällvarning!

Biverkningarna på sprutan är rena helvetet denna månaden. Jag blir galen flera gånger om dagen. Växlar mellan soffa, säng och badkar. Idag har varit en fantastisk dag än så länge, har bara legat på soffan några timmar. 

Värst är inte smärtorna, som är på gränsen till olidliga emellanåt, utan känslostormarna. En tsunami av förtvivlan vräker över mig och det är omöjligt att behålla fotfästet. Jag sveps med och fumlar runt som en socka i en torktumlare. Christoffer får mig på benen om och om igen men så fort han vänder ryggen till så brister det igen.

Det är så satans svårt att hantera så  mycket negativa känslor. Jag är i grund och botten positiv, jag vill inte tycka synd om mig själv eller älta svåra stunder. Vill inte lägga mig platt som en pannkaka och gråta. Men jag har liksom inget val. Då hormonerna vill få ut känslorna så kommer känslorna ut helt enkelt. Försöker jag hålla dem inne så exploderar jag efter en tid, och då gör det så fruktansvärt ont i själen.

Jag avgudar Enantonsprutorna. De lagar mig. De ger mig mitt liv tillbaka. Men ibland hatar jag dem så mycket att jag önskar jag kunde slänga dem på marken, stampa på dem, kalla dem fula namn och sen lämna dem där att dö. Det är svårt att ha så mycket biverkningar. 

När det gör ont känns det utifrån och in. 

Men så fort det släpper så glömmer jag. Då kan jag komma på mig själv med att ligga på soffan, virkande på en sjal och se på "Big Love" och undra varför jag bara ligger där och latar mig. 

Varför har ingen varnat oss för klimakteriesymtomen? Visst är mina medicinska men ändå, jag hade ingen aning om hur mycket de där hormonerna kan ställa till med. 

Nej, nu ska jag lägga mig ner på min bror David och svägerska Sannas soffa en stund. Det är så skönt att få byta miljö. Sen ska jag nog tillåta mig själv att ge mig hän till mina cravings och äta lite pannkaka. Lite mer vikt innebär bara att det blir mer Elin för Christoffer att älska. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår hur du känner!
Man är evigt tacksam för vad sprutorna kan hjälpa till med, men inte resten!!
Man både vill äta upp kakan men ändå ha den kvar :p

Ligger själv på soffan efter besök hos min "doktor nice" igår. Efter några morfintabletter är man lite seg i kolan!!! Puh vilken dag!!

Kram på dig /Bettan

Linda soon to be Turebronxbo sa...

Låt känslorna storma! Det är ett helvete men ljuset i tunneln har du ju redan smakat, om än ej till fullo! Nu jävlar ska det lagas Elin så det skvätter och sen ska vi sjunga tillsammans och dricka te och alldeles för mycket vin och sjunga lite till och skratta så magen guppar i takt till RnB musiken som skrålar på stereon!
Det blir alltid bättre sen, hang on sister!

Trötta Mamman sa...

Hittade till din blogg när jag letade info om endo. Du har väldigt bra o mycket info, mitt i eländet känns det skönt att det finns fler som bloggar om endo, jag har precis börjat blogga men inte bara om detta men fick diagnosen för flera år sen. Ser att du går på Enanton, jag ska börja om ca 1-2 veckor, hoppas dom gör nytta, nu förstår jag när jag läser din blogg att dom gör nytta men jag oroar mej så för alla biverkningar, men kanske inte ska ta ut oron i förskott. Mvh Trötta mamman.

Anonym sa...

Du har då ett sätt att förklara känslor så man förstår ! Älskar dig över allt min kära <3 Puss