5 feb. 2012

Saknar Endosen


Bloggen alltså! Var inte orolig, jag har inte blivit skvatt galen. Jag har sånt krångel med internet att jag det blir väldigt bökigt att koppla upp mig. Det gör att bloggen blir lidande. Och därmed också jag. Ve och fy och skam.

Mitt liv har, över lag, bara blivit enklare. Tradil ihop med Tiparol är rena dunderhonungen! Jag mår mycket bättre och har till och med hunnit med min och Christoffers första roadtrip! För min älskade har skaffat sig ett körkort. (Hurra hurra till världens bästa man!) Tack vare svärmor har vi kunnat låna en bil och tuta runt i. Allt gick strålande förutom en kort stund då vi körde i Göteborg och hamnade på en spårvagnsräls. Christoffer blev förvirrad över vad som gällde då spårvagnar va inblandade och jag vara bara allmänt förvirrad. Det ledde till att han ylade:

"Det här känns olagligt! Det här känns olagligt!" om och om igen.

Jag gav hysterin lite extra krydda genom att skrika "Tänk om det kommer en spårvagn!"

Vilket ledde till att Christoffer tjöt:

"Det här känns olagligt!!!"

Det visade sig vara fullt lagligt men vi kunde inte sluta skratta då vi mindes de människor som vi åkte förbi som glodde på oss som om vi var en liten Golf fylld med arton clowner. Men sen måste de ha sett en snygg bil med ett par gapande idioter som skräckslaget vevade med armarna åt alla håll (utom Christoffer som vevade med ratten).

Nu ska jag intyga att Christoffer är en fantastisk förare. Enligt mina nära och kära så ska man, det är en regel, bli lite galen då man kör i Göteborgs innerstad. Vi följde den helt enkelt.

Idag har varit en jävlig dag tyvärr. Jag har tagit ut mig fysiskt (inklusive Göteborgsresan) och idag glömde jag att ta en Tradil. Som straff har jag legat framför soffan eller legat i ett hett bad från morgon till nu. Och jag kan ha gråtit som en tok av och till.

Men imorgon ska bli en bra dag. Tradilen ska in i magen och jag ska kunna möta världen igen. Förhoppningsvis snart i en bil så snart som möjligt.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Rubriken var så man hajar till :) Roligt att få läsa dig igen. Det var så jävla fräckt när du och Krille gjorde er tripp och även överaskade oss !! Han glad så det stråla och du vacker som en dag !!! Det var mer än roligt . Sen när ni berätta om ert äventyr så blev det då mer än roligt .Krya nu på dig idag <3 Du är så värd att ha det underbart . Älskar dig söt dotter.

Anonym sa...

Det känns så roligt att höra att du mår så mycket bättre!!!
Hoppas att det får förbli så lång tid framöver!!!

Kram Bettan

Anonym sa...

Haha! Skönt att det verkar gå bättre och bättre för dig hela tiden :) hoppas det fortsätter på den vägen!
Har en ganska random fråga men jag undrar hur din vardag ser ut på t.ex. helger och så? Orkar du gå ut "festa som alla andra" eller träffa vänner osv? Kanske du har "vuxit ifrån sånt" men undrade mest hur du lever i vardagslivet osv. Har själv svår endometrios, kronisk värk och smärta och orkar aldrig gå ut och festa om helgerna längre. Tar dessutom smärtstillande dagligen så kan inte ens även om jag så skulle vilja dricka. Vet inte hur du har gjort, men har du några råd om vad man kan göra när man blir så "isolerad från omvärlden"? Inte för att det är det värsta, men det tråkigaste är när ens partner eller närstående alltid väljer flaskan istället för att bara umgås... Man känner sig så bortglömd på nåt sätt, trots att man inte kräver någon större sympati för det är väl inte deras fel att jag mår dåligt och inte orkar. Men som 20-åring så känns det väldigt tråkigt att ha fått hela sitt liv så begränsat att man bara sitter hemma och glor, "nerdrogad" på smärtstillande... :( sen är det svårt att få folk att förstå att man inte orkar heller, ens närstående vill få en ut och festa, när man sedan säger att man tar paus med alkoholen p.g.a. mediciner så får man bara ett "ahaa" och sen blir det inget mer med det. Folk väljer att inte umgås bara för att man inte kan dricka i princip. Folk tar avstånd från en och slutar höra av sig osv. Ens närmaste orkar inte heller... Vad ska man göra för att inte bli deprimerad i såna situationer? Känns så trist att allt ska hänga på festande så fort det blir helg, är oftast den mest deprimerande stunden i veckan för mig eftersom jag inte orkar och får ligga hemma vid datorn och läsa alla andras uppdateringar om sitt "supande" på fb... Inte för att låta som någon "martyr" men det känns väldigt jobbigt ibland och undrar vad man ska göra för att öka ens "livslust" om du förstår vad jag menar? :/ För jag har liksom aldrig ens lust till saker heller, trots att depressionen känns bättre så känner jag mig väldigt apatisk i dagsläget. Och du verkar ju utstråla en sån positiv energi trots din sjukdom och alla motgångar, det smittar av sig :) Jag undrar vad som drivit dig framåt genom åren trots alla smärtor och allt som varit så jobbigt? För du verkar ju, trots allt, vara en så stark person som tar dig igenom allt! Är väldigt duktigt jobbat och roligt att läsa om. :) Tack för en bra blogg!