25 mars 2012

Jag är en krokus

Vilken dag jag hade igår!


Vi åkte hem till mina föräldrar för att äntligen kunna umgås. Det var evigheter sen vi var i de Dalslänska skogarna och uggla runt. Min storebror Dan och brorson Jonathan hade redan hunnit före oss så halva familjen var samlad (på något vis gick detta ihop i min matematiskt efterblivna skalle).


Vi grillade, pratade, grillade, umgicks i trädgården och flumma runt. Det var så roligt! Fram med leksakerna och snart kastade vi runt på en freesbie. Då hörde jag Dan säga:


"Hade du trott att du skulle stå här och kasta freesbie, för två år sen?"


Hell to the no. Aldrig. Och ändå tänkte jag inte tanken då jag slängde iväg den platta plast tallriken åt helt fel håll (jag kommer inte bli en freesbie proffs). Det är så kul hur min älskade familj lägger märket till såna saker. Jag och Christoffer tänker liksom inte på det på samma sätt eftersom vi upplever framstegen stegvis. För min fina familj blir skillnaden större. Det är fantastiskt att få såna kommentarer.


En annan sak jag chockades av igår var då vi var samlade i soffan och jag kom på att jag umgåtts med dem hela dagen. Inte en enda gång var jag tvungen att lägga mig i mammas och pappas rum för att vårda ryggen. Fan, jag packa inte ens upp värmedynan!


Jag har verkligen kunnat umgås med min familj. Prata med Dan, se på roliga sjuka klipp och lyssna på bra musik. Tjattra med mamma och pappa. Och leka med Jonathan, så som jag velat med inte orkat förut.


Detta var min första riktiga vårdag och precis som naturen känns det som att jag vaknar till liv igen. 2012 är fanimej året allt kommer fixa sig, jag känner det!


Published with Blogger-droid v2.0.4

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi hade en underbar dag !! Alla bara tittade på dig och log <3 Heja 2012 !! Älskar dig massor och vi ska ha massor såna dagar

Anonym sa...

Jag blir glad för din skull!!!

Hoppas du får många sådana dagar framöver och inte bara 2012!!

Kram Bettan