Firar 3 år på Bloggen

Idag är det tre år sedan jag började EndoElin bloggen!

Tre år sedan jag skrev mitt första inlägg här. Det är ju inte klokt, tiden har gått fort, snigel långsamt och vad mycket som har hänt! För mina läsare som inte varit med sen början så ska jag dela med mig utav vad jag skrev den där första gången. Här kommer några utdrag från den mitt mycket udda första möte med Endometrios

Låt mig berätta första gången jag hörde ordet ”Endometrios”. Det var en riktigt New Age situation och jag måste intyga att jag inte hittar på en gnutta av detta.
Jag arbetade i en möbelaffär i London då Endon hade visat sitt fula nylle för första gången. Efter en vecka parkerad i den fula medaljong-pyntade soffan var jag tillbaka på arbetet i ren protest mot min kropp. Faktiskt hade jag en relativt bra dag och stod i kassan med min polska arbetskamrat Joanna då en kvinna kommer in för att köpa bekväma mattor till sin yoga klass. Jag hade sovit dålig den natten så jag hade absolut ingenting emot att Joanna tog denna flummiga kund. 

Snart började yoga kvinnan "läsa" Joannas aura genom att flänga med händerna runt hennes kropp. Hade jag himlat mer med ögonen så hade de nog fastnat ut-och-in. Då kvinnan började prata en massa trams fraser som "du bryr dig för mycket om andra" som passar inte på de mesta människor med ett hjärta, ville hon läsa min aura. För att bli av med henne lät jag henne flaxa med händerna runt mig en stund. Men hon stannade till med händerna över min mage, rynkade på ögonbrynen och sa sedan bestämt:
”Du måste till en läkare med detsamma. Har du flytningar, blöder du oregelbundet, kan du inte sova för att du har ont...”
Kortfattat så radade hon upp alla mina symptom och som du ser drog hon sig inte för att nämna dem som inte var så roliga att dela med sig av till sin arbetskollega och kunder som smög förbi och tjuvlyssnade.
”Du måste till akuten så snart du kan. Var inte rädd, det är inte farligt men du har Endometrios och kommer bli mycket värre om du inte får hjälp med detsamma.”
Jag bara stirrade på henne. Hon stirrade tillbaka. Det verkade som att min aura var rena läkarjournalen och nu använde hon ord som jag absolut inte kunde förstå, jag hade ju precis lärt mig vad Durkslag hette på engelska!
Hon skrev ner mobilnumret, hemnumret och sitt namn på en lapp och gav det till mig. Hon lovade följa med mig till sjukhuset, allt för att jag skulle gör det.”Går du inte nu kommer de bli tvungna att göra en titthålsundersökning på dig.”
Hon återgav mina symptom så väl att jag blev skräckslagen, blev så chockad av hennes ord att jag slängde lappen.
Jag gick aldrig.
Flera månader senare, med värre smärta än jag någonsin känt förut låg jag i en metallsäng med vita tunna lakan över mig, med pappers sjukhustrosor och konstiga höga strumpor, påväg till min första titthålsoperation.
Det var mitt första möte med min Diagnos och nu sitter jag här... fem år senare och väntar på min remiss till Endometrioskliniken i Uppsala.

(Vill du läsa hela, oediterade inlägget så hittar du det här.)

2005, innn Endon satte igång i London.

Min lägenhet, där medaljons prydd soffa stod.

Älskade mamma och jag i Camden.