Igår var en dag fylld av äventyr och en så stor överraskning att storflinar då jag skriver detta. Jag har haft så svårt att inse hur Enantonen har hjälpt. Naturligtvis vet jag att smärtorna är mindre och att jag orkar mer. Men det "mirakel" jag önskat mig kom aldrig, inte så som jag hade hoppats. Jag trodde att jag skulle vakna en dag och vara "frisk". Inga symtom. Ingen Endo. Bara Jag igen.
Men det fungerar inte så. Envist har jag grävs ner hälarna i marken och vägrat förstå det. Sakta har jag fått acceptera det. Mycket motvilligt fått omfamna de ytte pytte fina framsteg jag gjort istället.
Igår, däremot, gjordes en landvinning så stor att jag kände mig ett stort steg närmre mitt mirakel.
Låt mig lista vad jag orkade gör en normal dag, innan min Enanton behandling:
- Ligga på soffan.
- Gå på toaletten.
- Sitta upp max en timma.
- Ta rullstolen ner på stan men sedan åka taxi akut hem.
- Stretcha.
- Organisera CD skivorna (ståendes).
- Tvätta fönster.
- Ligga på soffan max 4 timmar.
- Städa sovrummet.
- Åka rullstolen ner på stan och rulla hem igen.
- Laga mat. (Okej, bara ett par pizzor i ugnen, men ändå).
- Sittande hjälpa Sanna med hennes slingor till blondering (som blev jätte snygg).
Vanligtvis tar jag 200 mg på morgonen (depo), 50 mg mitt på dagen och som god natt försäkrare 150 mg på kvällen (depo). Igår däremot kändes det smärtfritt då klockan slog 14:00 och våra tablett alarm på mobilerna slogs på. Så jag chansade och struntade i att ta den.
Och jag kände ingen skillnad. Jag fortsatte att tvätta fönster och var med om en annan makalös sak: Jag tog ut mig fysiskt utan att få ont.
Hjärtat pumpade, svetten flöt och jag flåsade efter andan. Varenda muskel i kroppen var som gummi. Och ändå ökade ingen smärta. Jag låg på soffan med en känsla som att jag gjort någonting dumt, inväntade den kommande plågan. Men ingenting hände.
Detta är framsteg. Stora giganto kliv mot ett normalare liv. Nu har jag ett så stort fett bevis att mina hjärnspöken omöjligt kan påstå att Behandlingen inte fungerar och gör mig bättre.
Just nu sitter jag i soffan och inväntar ett spontan besök av Linda. En fika stund jag längtat efter och alltid fått skjuta upp för att Endon varit i vägen. Men inte idag!
Mitt Mirakel är inte så stort som Jesus (påstådda) upptåg. Jag kan inte gå på vatten, men gott folk, jag kan ta mig fan gå i vatten. Jag kan gå.
4 kommentarer:
Åh tack! :D Jag tycker att andra passar jätte bra i kort och ser väldigt kvinnliga ut! Men på mig själv är det tvärtom haha. Kanske något man måste vänja sig vid :) Men när det blivit lite längre, 4-5 cm till så har jag tänkt att sätta hårförlängning :) Inte så långt, utan bara så det räcker att sätta upp en liten toffs :) Annars kan det ju se väldigt fake ut.
Å vad härligt att höra!
Dina framsteg gör en annan hoppfull, även jag inte har samma "svåra" endo som dig.
Ta hand om dig systra!
Kramar
Det är som du säger förbättringen har kommit smygande, Det är en sån lycka att läsa det du skriver . Det är så svårt att sätta ord på . Men bara detta att du kan gå och stå mer är som ett under . Heja på lilla gumman !!! Du är bäst och du skriver om det så fantastiskt bra <3 Älsar dig min lilla fighter mamma
Ja ta mig fan vad det gar att ratt hall. Jag berattade for mormor och morfar nar jag besokte dom idag och bada blev riktigt glada over att hora att det gar i ratt riktning. Jag kan inte riktigt fatta att du klara gardagen utan extra tippisen men det gjorde du. Ett bamse bevis pa att enanton funkar bra mot elins onda endo!
Alskar dig mer an livet <3
Skicka en kommentar