16 apr. 2011

Vill inte prata om det mer...


Det är lite svårt att skriva just nu. Inte så att jag inte har något att skriva om, snarare att det känns som upprepningar. Jag blir trött på min egna röst då jag upprepar mina biverkningar av sprutorna. Blir trött på att känna hur Endon ständigt finns där. Antingen är den i vägen som en stor fet stubbe eller så ligger den och lurar som "Fula Gubben" i skuggorna. Endon har gjort mig så illa att jag bara vill ignorera den. Den och de heliga underbara sprutorna som ska laga mig, men också gör min kropp till en alien.

Jag är trött på att ha rullstolen med mig varje gång jag går ut. Jätte led på folk som stirrar på Rullis och mig som om jag var en grön jätte bebis på en liten rosa cykel. Jag vill knappt se åt åbäket, även då jag vet att tack vare Rullis kan jag ta fler promenader än jag annars kunnat .

Jag vill inte skriva mer om de där värmevallningarna som får hela hjärnan att smälta. Huvudvärken eller smärtan i kroppen. Jag vill inte skriva om hur mina känslor går upp och ner som en hysterisk jojjo. Eller att jag gråter jätte ofta utan att ha en aning om varför.

Jag är så jävla less på att ha cravings. Cravings efter snask, salt, salt, salt, kaffe, cola, cigg, cigg, cigg, chips, nötter, salt, havregrynsgröt, snask, cigg, cigg, cigg, cigg, ge mig cigg för i helvete!!!!

Vill inte skriva ännu ett inlägg om hur ont min svank gör. Att sprutorna gör den ännu stelare vissa dagar. Att jag är trött på att vara en klimakterie butter akne klump som vaggar fram likt ett ägg.

Eller dela med mig att jag är skit sur på alla de människor som någonsin gjort mig illa. Jag vill berätta för dem hur de sårat mig. Saker de gjort fel. Maila ex som försökt trycka ner mig och göra mig osäker. "Vänner" som ställt kolossala krav utan att finnas där för mig. Släkt som ger mig skuld för deras mentala brister. Jag blir arg och vill ventilera. (Läs: Skälla)

Jag är trött på att hålla mig i skinnet och inte skrika rätt ut åt folk som är dumma.

Jag vill inte må illa mer. Vara så torr i näsan att den känns som sandpapper. Diarrén får gärna lägga av också. Eller förstoppningen. Ingen kan vara hurtig och glad med bajs som är såhär emo. Jag vill inte skriva om mitt bajs.

Sen är jag trött på att höra mig själv förklara hur biverkningarna på sprutorna alltid är värre direkt efter jag fått en injektion. Att de första dagarna (eller veckorna) kan vara piniga. Men att jag alltid känner mig piggare än jag gjorde innan sprutan, så fort jag får andrum att känna efter.

Jag orkar inte gnälla över min Endo just nu. För det görs ju framsteg. Jag borde ju egentligen bara vara lycklig att det blir bättre.

För jag blir bättre. Men det går så långsamt och tålamod har aldrig varit min styrka. Att ha femton ton med hormoner i kroppen gör inte det hela enklare.

Fast det ville jag ju inte prata om.





5 kommentarer:

Sandman sa...

Det ar bra att du inte pratar om det du inte vill prata om nar du pratar om det.

Alskar dig <3

David sa...

Det är fan inte konstigt att du fyller hela spektrat mellan uforiskt lycklig och vansinnigt frustrerad och arg. Livet är en balansgång mellan ytterligheter och dina hormoner fuckar med den balansgången. Och man får bli trött på skiten även om man gör framsteg. Skrik rätt ut åt dumfolket, det packet förtjänar det!

Anonym sa...

Lilla söta gumman ! Vad bra att du skriver vad du inte vill skriva om men du ska aldrig känna dig tjatig !!! Du har en förmåga att vara positiv även när du inte är det . Du har verkligen din fulla rätt att var förbannad på en massa folk!! Jag håller med dig till hundra . Jag ska rycka upp mig och stötta dig mer , du har inte klagat !!! Jag lovar att inte stötta dig typ nu ska ge min enda dotter nervsammanbrott utan mer normalt ,du vet vad jag menar <3. Sen är det så att du pratar om allt ! när du vill och slipper när du inte vill ! En påsk i det vackra gästrummet kommer att göra dig gott !!! Älskar dig mawsor Mamma <3

Marie sa...

Du får lyssna på lite Peter le marc och ha mantrat JAG SKA GÅ HEL UR DET HÄR!! Du vet ju precis hur det är att vänta barn iaf :) Känner så igen min graviditet i det du skriver. Så du borde väl egentligen haft stöd från nån mammagrupp för allt det du känner pga hormonerna har de ju i sina kroppar med. Massa kramar och du när magen är hård drick katrinplommonjos eller olja och undvik te och kaffe. Vatten är bra oavsett hur magen är.

Elin Sandman sa...

Era kommentarer gör mig så glad, ska ni veta!!

Christoffer: Jag älskar dig mer. :)

David: Tack! Det är så skönt att höra att jag inte blivit en galenpanna :) Och det är så roligt då ni kan komma över och umgås med oss. Jag blir alltid piggare av ert sällskap. Och ni är de få jag kan ha på besök även då jag känner mig ajjig och nere. Tack för att ni finns!

Mamma: Du finns alltid där för mig, älskade goa mamma! Jag längtar efter Påsk festen, efter att se det fina rummet och hänga med min fantastiska mamma. :)

Mare: Du är föööör gullig!! *krama om* Tack för att du är min privata cheerleader! Och det är alltid nyttigt för mig att känna mig "normal" i hormonröran. Jag kommer vara proffs på att va gravid då det väl händer :D Tusen tack för att du skriver så fint till mig! Katrinplomminjuice går åt som mjölk i detta hem :D

Stor kram till era allihopa!