Jag har, den senaste tiden, börjat leka med min framtid. Det var inte längesedan jag bara fokuserade på att undvika smärta eller förbereda för nästa läkarbesök. På något vis har jag inte vågat tänka längre eller större. Jag minns så väl en vinterkväll då jag hade olidliga magkramper men försökte ignorera dem för att jag så gärna ville ta en promenad. Efter att jag maniskt försökt att lirka in min svullna, ömmande och darriga kropp i ett plagg som skulle värma men inte klämma åt någonstans började jag gråta. Jag grät så mycket då. Grät för det jag inte orkade, för det jag missade och för allt Christoffer inte fick vara med om. Christoffer själv klagade däremot aldrig.
Jag minns, i alla fall, hur jag blev nerbäddad i sängen ovanpå värmedynan (antagligen den tredje jag slet ut) och hur vi låg där. Minns hur Christoffer försökte distrahera mina smärtor med att fokusera på framtiden, saker vi ska kunna göra då jag blir bättre. Men i mina öron lät det som sagor, lika overkligt som att Nalle Puh och Ior skulle hoppa ut ur våra garderober och dansa Macarena. Jag hade, efter mitt besök hos Endometrios Centrum, tappat all kämparglöd och då jag försökte tänka mig framtiden var den tom. Och det skrämde livet ur mig.
Men nu, när jag börjat snegla in i framtiden, ser jag någonting helt annat. Det börjar bli tydliga stigar fyllda med äventyr. Då Christoffer frågade mig, för några månader sedan, vad jag vill göra då jag blir "frisk" (läs: symtomfri) (läs: same shit different name, enligt mig) så blev jag först förbluffad. Det har ju så långt borta, bara för några månader sedan... inte nu längre.
"Sluta tjata nu och berätta för fan vad du vill göra!" Kanske du tänker nu? Då tycker jag att du ska skaffa dig lite hyfs.
För er andra så är det nästan enklare att skriva om det jag inte vill göra. Jag vill inte studera. Inte plugga alls. Jag vill träffa människor. Jag vill först och främst få jobba. Tjäna lite pengar, även om det antagligen bara blir en liten praktik för att långsamt komma tillbaka till arbetslivet. Jag vet att jag måste lära mig att arbeta utan att stressa, utan att kräva 170% perfektion av mig själv (om du är matematiskt bakom så är 170% omöjligt) (jag är matematiskt efter till 180% ).
Men sen ska jag studera. Jag känner pirret i magen bara jag tänker på det. Det jag är sugen på att läsa till är, för stunden, Inredning. Och jag hade verkligen tyckt om att leda kursen, varför inte Scrapbooking som jag är smått besatt utav? Om jag hade kunnat arbeta med någonting kreativt hade jag varit mer än nöjd, må jag säga.
Eller kanske en minigrisfarm?!
Att bara kunna föreställa sig en framtid är rena godiset för själen. Jag vet nu att jag inte kommer leva resten av mitt liv i en säng, drogad av smärtstillande. Nu kan jag till och med gå in på Design a Room och leka inredare då andan faller mig in.
9 kommentarer:
Åhhhhhh Nu får jag vackra ögon ( jag har VISST fulgråtit i mitt liv , men visst är det en tröst ). Jag kan bara säga att jag behöver inte vinna en miljon detta inlägg är värt mer .Sen skriver du så roligt att gråten blandas med skratt . Du är den mest fantastiska människa som finns jag hade älskat dig utan att ha gjort dig själv !!! Sen så väntar jag på din bok ,den ser jag oxå fram emot ! Jag kan hjälpa dig på grisfarmen , Puss din lilla gurka mamma
Jag ser oxå framemot att du skriver en bok, ditt sätt att skriva på är toppen! Har du tänkt skriva en självbiografi lr vad har du tänkt?
Åh vad ni är söta! Jag blir så smickrad att jag säkert blivit ett par centimeter längre.
Elin, jag har varit sugen på att skriva en bok läääänge. Och jag tror att jag har ett hum om vad jag vill skriva nu. Något lättsamt men med en allvarlig underton, om det är tydligt?
Har så svårt att se hur en självbiografi skulle bli intressant nog :D Men så räknade jag heller aldrig på att folk skulle läsa min blogg heller.
Jätte stort kram, du anar inte hur mycket dina ord värmer!
Fint att höra att du mår bättre och till och med vågar tänka framåt. Heja dig och fuck the endo!
Tack Elina!
Mycket välskrivet! Fuck the fucker!
Kramar
Va härligt att höra. Jag mår bra av att läsa din blogg så det känns härligt att "få ge igen" ;-)
Förstår precis hur du menar då, jag säger bara do it, det passar ditt sätt att skriva. Tror det är därför jag gillar din blogg så mycket oxå, du beskriver så bra om det jobbiga och allvarliga, samtidigt som du lyckas skriva lättsamt så man kan skratta åt det mesta oxå ;-) (utan att du för den del skämtar bort det allvarliga) vet inte hur du lyckas men I love it :)
Jag har precis kommit hem från titthålsoperation, dem hittade många prickar i hela buken och skickade av även i väg en bit på analys för en helt säker diagnos. Men nu är det verkligen inte troligt att det något annat än endo som jag har.
Åh Elin, vad snällt du skriver till mig. Akta så jag inte blir alldeles uppblåst av allt smicker ;) (Nej... sluta för all del inte :P)
Det verkar ju absolut som att det är Endomonstret du har i magen (ojsanhejdan det lär lite väl negativt kanske?). Det bästa är att med en diagnos kan du också lättare få en ordentlig behandling! Jag håller tummarna för dig!
Stora varm kram!
Hej! Hittade precis din blogg, och känner redan igen mig i en massa du skriver. Jag lider också av endometrios och har nu varit sjukskriven sedan februari i år pga det. Ska fortsätta titta runt här, jag blir peppad av att läsa och duktig är du på att skriva också! :)
Wow Malin! Vad glad jag blir! Inte att du har Endo så klart, men att du känner igen dig och blir peppad!
Tack så jätte mycket för att du peppar mig tillbaka.
Stor kram
Elin
Skicka en kommentar