Det finns en sak som jag fått höra från folk flera gånger som verkligen går mig på nerverna. Jag tror inte att det menas någonting illa med det de säger. Men samtidigt undrar jag om de inte kan tänka sig för lite. Det jag får höra är mångas åsikter om mina smärtstillande. Kommentarer som:
”Nej, men värktabletter är ju inte bra att ta så många!”
”Du kan ju bli beroende om du tar dem hela tiden.”
”Jag tar inte ens Alvedon då jag har ont i huvudet.”
(Lägg till ett stolt ansiktsuttryck på detta.)
Värst är egentligen den där anklagande blicken med tillhörande ”ooohhh” och ihoprullade ögonbryn samtidigt som de mumlar något om hur farliga alla piller egentligen är.
Jag har aldrig varit förtjust i att ta tabletter över huvudtaget. Jag tog inte ens det smärtstillande som jag behövde innan jag träffa Christoffer. Jag var alldeles för påverkad av kommentarerna, blickarna och ”oooohhh”:andet. På något vis kände jag mig mer stolt över att jag lyckades härda fem timmar av smärta tills jag bröt ihop och tillsist (denna skam!) var tvungen att medicinera.
Men det var Christoffer som fick mig att inse att det jag höll på med inte fungerade. På många vis funkade inte min relation med mina utskrivna tabletter. Först och främst hade jag en medicin som en läkare gett mig för att ta bort min smärta. Nu fanns alltså ett litet vitt piller som kunde göra mitt liv mer hanterbart. Att inte ta det vore att leka martyr.
Samtidigt fungerade inte smärtlindringen om jag inte tog den i tid. Hade smärtan eskalerat fullt ut hade medicinen inte en chans att göra sitt jobb, det skulle bli den övermäktigt.
Och i ärlighetens namn, varför skulle jag bry mig om vad de människorna tyckte och tänkte om mina piller? Jag, läkaren, Christoffer och de som förstår min sjukdom och min situation skulle aldrig döma mig.
Det lustiga i hela omständigheten är att de (som inte riktigt kan tänka sig in i min position) inte verkar förstå att jag har inget val. Jag har så ont att jag helt enkelt måste ta Tiparol, Lyrica och Alvedon. Sen måste jag ta Primolut-Nor för att bli av med så mycket symptom som möjligt. Jag vill inte ta några tabletter alls. Men vad har jag för alternativ? Återgå till att härda isolerad i en lägenhet igen?
Jag lever mitt liv (med Endo som förutsättning) så bekvämt jag kan och ingen ska förebrå mig för det.
Tro inte, för allt i världen, att jag inte avundas er lyckostar som kan ta en Ipren och sen må bra igen.
7 kommentarer:
Bra skrivet gumman!
BRA SAGT! Instämmer helt. Kram
Hej gumman ! Du har verkligen rätt ! Det sak väl räcka med att ha ont utan att mötas av dessa fördommar. Läkarkåren har ju fram till nu inte varit enkel. Sen är det ju som du säger med mig att jag inte har vett på att ta en tablett som hjälper är ju skamligt. Jag hör och lär. Den bästa medicinen du har nu för tiden är Krille för just som du säger så får han det så självklart.Som en gullig Citalopram :) Du är så vis och god så jag blir rörd. Älkar dig puss mammma
Tack så jätte mycket allihopa för era peppande kommentarer! Ni gör mig så glad allihopa!
Kramar
Bra sagt! Håller med till fullo. Vem skulle inte önska att man slapp alla smärtor, att man skulle slippa ta alla hormoner och smärtstillande, men så enkelt är det inte.
Min kompis sa senast för nån timme sen, "så skönt att numera slippa äta p-piller, och dessutom inte ha lika mycket smärtor som man hade som ung".
Ta hand om dig!
Skickar anteckningarna så fort jag skrivit ner dem.
Kramar
Åh tack så jätte mycket ♥ Det värmer verkligen! Kommer ta ett tag innan man fattat det, det kom så plötsligt så ja sitter fortfarande här och allt känns som vanligt med cancern haha.. men men, som du säger, det sjunker nog in snart :D
Många kramar och tack för ditt stöd! ♥
Tack gode medicin forskare for att det ens finns piller som man kan ta mot smartor och endo. Sa har det ju inte alltid sett ut. Varfor folk tycker att det ar daligt eller dummt att ta tablatter som tar bort smartor och jobbiga sjukdoms symptom ar helt utom mitt begrepp. Jag fattar inte hur dom tanker. Ar det battre att lida an att bota?
Har man ont och doktorn sager "ta detta sa har du inte ont mer" da ska man fan trycka i sig sa mycket man bara kan. Det finns ingen skam i att slass mot en sjukdom, och inget att vara stolt over i att harda sig igenom nagot man inte behover.
Mycket bra skrivet min alskling! <3
Skicka en kommentar