1 okt. 2010

Stamrenovering plus Endo


Renovering. En tortyr som sakta försöker ha ihjäl oss. Vår 3:a håller på att stamrenoveras. Det lät inte fullt så farligt och vi skulle få ersättning vilket passade superbt ihop med vår kassa ekonomi. Men jag borde ha reagerat mer på huvudkontor-tanten som gav oss en konstig blick då hon fråga om vi var medvetna om hela renoveringsprojektet. Glatt skrevs papper på och ut skuttade vi som två Bambis.

Nu förbannar jag alla som har byggarbetskläder på sig. Borrljud ger mig rysningar av obehag. Hormonerna hjälper inte humöret då lägenheten sakta förfaller med nya oväntade fel.

Som då vi kom hem igår. Jag fick fly hemmet tidigt och har som tur var väldens goaste lillebror David (har tre världens goaste bröder och detta är en av dem) och världens härligaste svägerska-kompis Sanna som grannar. Låg på deras varierande soffor så gott som hela dagen. Jag blir ofta sprallig av glädje då jag kommer på vilket otroligt stöd jag får från de underbara människor som jag har omkring mig. Det är inte många som har en bror och kompis/svägerska som ger ut sin hemnyckel så man alltid har en tillflyktsplats. Eller en mamma och pappa som kommer och hämtar upp en olagligt tidigt och kör hem en direkt efter jobbet. Jag har en ofantlig tur.

I alla fall över till klagovisan igen. Jag och Christoffer kom hem och såg att vi inte hade något vatten alls längre. Vi har blivit utlovade att alltid ha tillgång till vatten men redan efter första dagen hade vi ingen alls. Fastighetsskötaren kom över med en dunk med 20 liter då jag ringde, hormonstint, och klaga. Men nu fanns det inget alls. Och på golvet vid städskrubben var en äcklig liten vattenpöl som de inte torkat upp efter sig. Hormonerna började svepa runt som om de åkte Ballder genom min kropp. På ren svenska: Jag blev arg-ledsen och trött.

Tillsist (efter att min hjälte till pojkvän ringt runt en stund) visade det sig att vi har en liten kran inne i badrummet. Fast ingen informerade oss om det. Badrummet ser ut som om den blivit nedbränd, misshandlad och skymfad, så man undviker gärna att ens titta in dit.

Hormonerna lugna sig och vi åt i lugn och ro. Tills jag gick ut i köket och hörde ett droppande ljud. Jag trodde att jag hörde i syne (kan man göra det?) men vi lyssna oss tillsist till under vår städskrubb. Det läckte avloppsvatten. Och droppandet ökade mer och mer under kvällens gång. Vi fick hit två jourgubbar som brottade sönder skåpet och sen gick (som en av herrarna sa: "Ni behöver ju inte direkt använda flytväst"). Jag var sur-hormon-arg-ledsen. Avloppsvatten i köket...


Sur som en ättika la jag mig i sängen, drog värmedynan över den krampande magen och försökte hitta en ställning som inte plågade sönder svanken. Tog upp min Marian Keyes bok och började ge mig in i världen full av alkoholister, nya skor, transor och flickvänsmisshandlare då ett underligt ljud började störa mig. Det lät konstigt.

Det läckte avloppsvatten ur hörnet av ena garderoben också. Jag trodde att jag skulle börja gråta av frustration. (Okej. Jag grät två gången.) Det läckte äckelvatten.

Vi hade ett berg med disk som inte går att bli av med för vi har inget varmvatten eller en diskho som vi får använda. Rygg och mage gjorde bajsont. Christoffer var borta hela dagarna. Jag var tröttare än vad kroppen klarade av och om jag behövde gå på toaletten måste jag gå igenom en lång ödsliga källarkorridor i tre mil (smärre överdrift) för att sen komma till ett delat rum fyllt med duschar och toaletter.


Hormonerna eggade på känslorna så mycket att jag ville gräva ner mig någonstans och stanna där tills allt lugna ner sig igen.

Så vakna jag idag med ett helt annat tankemönster. Visst är tröttheten och smärtan där men allt känns så mycker mer lugnt. Chillad som en iskub.

Pratat med en massa byggarbetare (och fantiserat om hur jag har ihjäl dem samtidigt) och fastighetsskötaren (utan att vilja skrika rakt ut). Är till och med fortfarande hemma för arbetarna har inte kommit in hit än. Och världen ser så mycket finare, fridfullare och enklare ut helt plötsligt. Tänkt vad en natts sömn kan göra.

Men sen kom jag på en sak som förklarade allt. Jag drog ner på Proveran till 5 mg om dagen istället för 10. Det tar ett par dagar innan de går ur kroppen och balansen börjar läggas. Hade huvudvärk också igår, vilket jag verkar få då hormonerna är vilse och krockar med varandra. Och nu är jag känslomässigt mer positiv igen. Tänk vad de små blå pillerna gör egentligen.

Hoppas att blödningarna ger med sig snart så smärtan kan dra också.

Men just nu är en stamrenovering inte lika med undergång längre. Vi överlever att äta på papperstallrikar tre veckor till och faktiskt ser toaletterna ut som om man vore på en kamping. Jag och Christoffer har aldrig kampat ihop förut.

Egentligen är det ju som en semester. Fast bara på kvällar och helger. Och det är ju fredag! Fredags semester!

6 kommentarer:

Jeanette sa...

Erbjuder dem inte något annat boende under stamrenoveringen? Shit det där hade jag aldrig klarat. Kan ni inte flytta in hos någon medans det värsta pågår?

Jag som var förbannad imorse för att någon granne(antar jag) typ sågade i något föremål i närheten av mitt sovrum. hahahaha.

Elin Sandman sa...

Vi har fatt ersattning men da innebar det ju inte att vi ocksa skulle va utan vatten, avlopp och ha avloppsvatten lackandes... USCH! Men ska inte klaga. Idag har de varit riktigt tysta och knappt varit i lagenheten sa jag har kunnat halla mig hemma.

Jag aker till mamma eller David o Sanna pa dagarna men sa fort Christoffers praktik ar over sa kommer vi nog bo i Hallan de resterande veckodagarna.

Min tolleransniva har blivit hogre! Sa lange det inte later konstant eller gor ont i oronen sa kan jag harda, ett tag i alla fall! :)

Jeanette sa...

Haha det låter bra! Jo jag tycker Hällan låter toppen i ett par veckor istället för stambytet. Vad praktierar din man med?

Jag har varit dålig ¨på att uppdatera mig här men såg att du testar hormoner som funkar, det är underbart ju! Men du blir fortsatt sjukskriven utan jidder eller? Brukar ju vara knasigt det där.

För min del har toleransnivån drastiskt sjunkit med åldern tyvärr hahaha

Hoppas ni får en värdig ersättning för kaoset bara! Men oftast är väl det mesta välkommet! :-) & ni lär väl ha en tiptop lya efter detta med!

Ha en fin helg i det underbara höst vädret. Jag tycker det är så mysssigt, tända ljus i massor & duntofflor! & ett naturligt soffläge så klart!

mamma sa...

Håll ut ni är snart i Hällan här har vi bara vatten i kranarna:) Tänk att de måste sabba så mkt bara för att göra fint! Älskar dig mamma

Sandman sa...

Den javla renoveringen ar ju inte bekvam prescis :P Att man maste ga ner mil efter mil i kallaren for att pissa... bleh.

Bra att ditt humor ar battre nu nar du tar mindre piller i alla fall! Gillar inte nar min baby inte ar konstant overlycklig.

Emma sa...

Tänk va bra det kommer bli när det är klart! :D