Liggandes i feber med slem i lungorna och värk i hela kroppen slötittade jag på tv. Jag har varit inne i dumburken i två hela dagar nu och fått veta allt från naturgas till hur man bör krydda sin fläskfilé. Men efter att jag kikat på Oprah kom jag att tänka på en mening jag själv använt ofta:
"Jag hade inte varit den jag är om jag inte haft mina motgångar."
Detta har jag absolut inte tänk mitt i gröten, då jag stått där och trampad allt jag förmår för att inte sjunka ner på botten och kvävas. (Mycket dramatisk bild jag ser framför mig nu, en liten rödhårig Elin som stampar frenetiskt i en skål med havregrynsgröt). Men detta är tankar som smugit sig in i huvudet då man tagit sig igenom det värsta, då man kommit så långt att man kan vända sig om och chockeras över hur man haft det. Hade någon sagt: "Men tänk vad mycket du lär dig nu!" då jag låg i fosterställning, gråtandes i tron att min kropp slutligen gett upp, ja då hade den personen fått en käftsmäll.
Nu kan jag däremot ta ett steg tillbaka och se vad jag kan ha lärt mig genom denna Endo kris. För jag är en sån person som tror att man faktiskt får något positivt genom de flesta hemskheter man är med om. (Fast helst hade jag lärt mig mina läxor på lite smärtfriare vis, naturligtvis). Så vad har jag lärt mig då?
Bland annat. Jag har säkert lärt mig en nedrans massa mer saker men detta är ändå en härlig mix. Jag vet att jag hade lärt mig dessa saker tids nog, även om Endon hade hållit sig borta, men det hade nog tagit mycket längre tid.Jag har lärt mig att...
- ... jag måste sluta stressa.
- ... jag inte måste vara bäst hela tiden.
- ... jag är värd att älska, även då jag inte är glad hela tiden.
- ... jag är starkare än jag trott.
- ... havregrynsgröt är gott.
- ... cigaretter bara är av ondo.
- ... tålamod... och lär mig fortfarande...
- ... sätta gränser.
- ... våga visa "negativa" känslor (inklusive fulgråt).
- ... ta smärtstillande för att stilla smärta (låter ju rätt så logiskt skrivet på det här viset).
- ... jag vill skriva en bok.
- ... det finns folk som gillar att läsa det jag skriver.
- ... säga ifrån till läkare, att utmana dem.
- ... inte ta min kropp för givet.
- ... vilka människor jag vill ha i mitt liv och vad jag önskar i en vän.
- ... jag inte är gräslig, grotesk eller mindre älskvärd för att jag går upp i vikt.
- ... jag är ovanligt klantig.
- ... jag inte är min sjukdom.
- ... jag kan så mycket mer än jag tror.
- ... uppskatta de små sakerna, som att kunna ta en promenad med Christoffer.
- ... inte bry mig lika mycket om vad "folk" tycker.
- ... massor med skratt distraherar smärta väldigt bra.
Jag är inte tacksam för att jag har Endometrios men jag är glad att jag kan få ut något positivt ur skiten.
4 kommentarer:
Åhh vad din sida är vacker ,den är som du <3 . Det finns inget jag kan säga om det du skriver utan jag bara nickar och känner en enorm beundran . För detta är du i ett nötskal, din förmåga att hantera allt är så fantastisk . Kortet väcker minnen ! Tänk när vi stod utanför Sahlgrenskan och du SKULLE röka ,mitt i allt elände så kom det nån drogad idiot och när vi blev av med den så kunde vi bara skratta. Du är allt så lätt att älska mitt kära barn och du såååååå mkt mer än din sjukdom . Puss mamma och skriva ska du !!!!
Tack för dina ord..de får mig till, att inse att jag måste börja tänka på hur mina motgångar har hjälpt mig sj. Hälsningar en endo-syster. P.s Tack för en bra blogg.
Det minns jag jätte väl mamma! Du skydda mig med din egna kropp samtidigt som mannen klaga på att han inte fick komma in på Akutgyn fast han visst var en kvinna!
Tack för alla dina fina ord, du är den bästa mamman i helaste världen.
Stort tack, Endosyster! Jag blir så glad att du läser min blogg. Stor kram!
Hej Elin!
Du har en award att hämta hos mig. Tycker din blogg är så himla bra :)
Kram Mia
Skicka en kommentar