4 nov. 2011

En brinnande, huttrande, svettig snöboll...


... med frossa. Precis en sån är jag nu.

Jag har skrivit om värmevallningar förut i inlägget "Jag smälter!", den där svettiga biverkningen som jag delar med andra stackars kvinnor i klimakteriet.

(Låt mig tillägga frågan som upprepats i min skalle om och om igen: "Varför har vi inte varnats för klimakteriet?!" Det enda som pratas om är att mensen försvinner. Det låter ju som rena himmelriket, som något man ska se fram emot... det är så mycket de inte berätta för oss att det borde vara olagligt...)

Men jag förstod inte allt som har att göra med värmevallningarna förrän jag träffade Sjukgymnasten Guldklimp. Hon är expert på allt som har med hormoner att göra och efter att hon ritar trianglar och stora ord på den vita tavlan började hon ställa frågor som fick mina kugghjul innanför skallbenet att snurra.

"Fryser du mycket också?"

Det har varit väldigt kyligt överallt. Har inte dragit en parallell att det är min kropp som blivit kall utan bara lagt märket till hur satans varmt det blivit ibland. Och värmevallningarna hade jag ju hört talas om. Men att det är min kropp och hormonerna som är boven i dramat till att jag huttrar så jag skakar med jämna mellanrum... det såg jag helt enkelt inte.

Guldklimpen förklarade fenomenet som att mitt inre element är trasigt. Helt plötsligt tycker att kroppen är alldeles för kall och brassar på med hetta. När det sen ska släcka elden så stänger det av sig helt och jag blir som en levande snögumma. Som en pendel som svänger i full fart.

Att frysa är inte alls lika jobbigt som att kokas inifrån. Det går att ta på sig lager på lager på lager på lager. Värst är däremot på morgonen. Då är jag så kall att det sticker i huden. Som om fönstret stått öppet hela natten medan det varit en snöstorm utanför.

Det är mycket att veta om kroppen och det är förvånande hur stor påverkan hormoner har på oss. Allt blir däremot enklare då jag förstår varför, hur och när. Ju mer fakta jag har desto mer känns det som att jag har kontroll i denna kaotiska kropp jag lever i.

Det är bara så svårt att veta hur man ska klä en brinnande, huttrande, svettig snöboll med frossa. Särskilt då magen är känslig och man inte kan ta på sig byxor.


5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh herre gud jag har inte känt av nåt än !!! Dina beskrivningar är underbara fast de är förfärliga !! Du är roligast i hela värden <3 Puss mamma

mia1973 sa...

Ja, svettningarna kända man ju till, men absolut inte frysningarna... Har inte helle förstått förrens jag läste på en annan blogg om just detta att man kan även frysa... Helt sjukt jobbigt.
Har dock precis börjat med visann nu och har inga biverkningar annat än totalt tappat aptiten. Så kanske lyckas jag gå ner de kilon jag gått upp på andra hormoner...?? En välkommen biverkning. Kram på dig!!

Anonym sa...

Hej baby det är din baby! :P Sitter och kopierar filmer till kinesen och tänkte kommentera nu. Jag har vart lite kass på det det senaste men jag läser ju alla dina fantastiska inlägg på mobilen nu när jag slutat blogga. Kanske är dags att jag skriver ett till inlägg åt dig? Kan inte fatta hur stor din blogg har blitt! Du har nog hjälpt ett stort antal tjejer i samma sits som dig att få en enklare vardag i endo-djungel och det ska du vara stolt över. Jag visste att din blogg skulle bli en success så fort du kom med iden. Du är otroligt duktig på att skriva och den mest fantastiska kvinna jag någonsin träffat. Att jag får vara din och förtjänar dig är svårt att förstå, men jag klagar inte :D Älskar dig mer än livet! /Puggo.

Anonym sa...

Gör det ont för dig att ha byxor oxå? Sånt som trycker åt mot magen? Så är det för mig med! Köpte gravidbyxor, känns knäppt men fysjutton va bra för magen :) För mig gör bilbältet ont, täcket, ja.. Allt! Tror att magen vill va ifred :P Jag har sagt det förut men måste säga det igen. TACK för din blogg och det du skriver (och sättet du skriver på) Hjälper en endokämpe som mig att kämpa på :)
Elin

Elin Sandman sa...

Stort tack till mamma och Mia för era kommentarer!

Puggo baby, jag älskar dig galet mycket! Tack för att du finns <3

Elin, åh vad jag känner igen mig. Har ett par fina bruna gravidbyxor. Och visst kändes det konstigt! Men jag kan inte ha dem på mig längre... till och med dem sitter för hårt. Har ju gått upp i vikt och så satt de perfekt innan Enantonen så det blev ju lite krångel. Men det är jätte bra att du tar upp det igen, gravidbyxor är toppen! Och ett jätte tack igen för dina fina ord! Det värmer kolossalt mycket!

Massor med kärlek till er allihopa!