Elins amatör-tejpskola

Kinesiologitejp är min vän, 

låt mig presentera min vän för dig!

Kinesiologitejp, läsare. Läsare, kinesiologitejp. 

Jag hoppas att ni kommer att trivas tillsammans. 

Som jag skrivit in inlägg tidigare så har jag nu testat Kinesiologitejp mot mina Endosmärtor. Då framförallt för min ländrygg som är det som fortsatt att krångla mest sen jag blev en hormonbomb, och den funkar! Så,  därför ska jag dela med mig av det goda! Glöm inte att jag inte är expert, jag är bara besatt av att Googla.

Nu över till vår första lektion i Kinesiologitejpning. 

Du har nu gått in på en hemsida, hittat en färg som du tycker om (kom ihåg att färgen på tejpen inte har någon betydelse för effekten, dock ska det finnas tejper som har kylande effekt och liknande men har inte sett dem, men läs noga att det är vanlig kinesiologitejp du köper).

DUNS! Du har nu fått tejpen på posten, öppnar paketet och förundras över hur denna tejprulle ska kunna göra någon nytta över huvudtaget. Nu till förberedelserna innan du tejpar:

Först: Har du känslig hud? Ta en liten bit tejp, fäst den på kroppen och vänta i 24 timmar. Börjar det klia eller får du någon form av utslag är du tyvärr en av få som inte pallar limmet. Dock kan det börja klia när man haft på sig tejpen ett tag, det betyder oftast att den håller på att lossna, ta av den låt huden andas ett tag, se hur den mår och sätt sedan på igen om det ser okej ut.

Förbered dig:

1.       Tejpen ska sättas på ren, torr hud (alltså… du kan behöva ta av dig kläder, men jag hoppas innerligt att du, min fina läsare, inte är så dum att jag måste påpeka detta. Tejp ovanpå en t-shirt gör ingen nytta, förutom ser löjligt ut). Undvik att gnugga in hela din kropp i din favorit lotion innan du tejpar, lim och gegg funkar sällan bra ihop. För att tejpen ska sitta riktigt bra bör man tvätta ytan ren med tvål, torka det helt torrt och helst använda någon form av alkohol (ge axeln en tequila så mår du bättre!) innan du slänger på tejpen.  Ska dock erkänna att jag inte duschat och grejat innan, jag har haft pissont och har då inte tyckt att en ordentlig rengöring varit på schemat, kan vara en av anledningarna till att jag har gått igenom en del rullar med tejp det senaste…

2.       Lite hår påverkar inte tejpens förmåga att fästa, är du däremot luden som en apa kan det vara dags huden lite, eller i alla fall trimma ner pälsen. (Plus, det gör säkert mindre ont att ta bort tejpen efteråt.)

3.       Vänta 30-60 minuter innan du gör en svettig aktivitet, duschar eller badar. 

Förbered tejpen:

Om du har en rulle med tejp mät och klipp ut så många tejpremsor du behöver (glöm inte att du i de flesta fall ska stretcha ut den, så den behöver inte vara jätte lång). Runda sedan hörnen, då lossnar den inte lika lätt.

Om du har färdigklippta bitar behöver du inte runda hörnen, då deras kanter är starkare och antagligen inte kommer fransa sig. (Men jag hade nog rundad hörnen ändå… overachiever som man är.)

Du kan också klippa längst tejpen, göra ett X, Y eller W eller WW. Då blir det tunnare "ben" som du kan sträcka ut. Lätt att göra som på bilden. 

Tejptajm:

1.       Vilken tejpmetod du än använder, låt alltid 3-5 cm av början och slutet av tejpbiten vara ostretchad, annars lossnar jäkeln.

2.   Se till att tejpen är slät när du sätter på den.

3.       Det finns tre olika sätt att tejpa. Jag kommer inte ihåg namnet på dem så jag hittar på lite egna, för skojs skull. 

Sträckaren, då du spänner ut tejpen (till 50-75 %) mellan händerna och sedan placerar på kroppen.

Spännaren, då du fäster tejpen med ena änden och sedan drar ut tejpen till dit den ska vara (den ska också vara spänd till 50-75 %).

Mesen, är ungefär som spännaren förutom att den är inte lika stretchig (25-50 %).

Tittutaren, används på leder som till exempel handleden, då fäster man tejpen vid handen, vinklar handleden uppåt och fäster resten av tejpen utmed armen, sedan vinklas handen neråt och tejpen är fast. (Sämst beskrivning jag vet, men jag gör mitt bästa).

4.       Hur får man av pappret på tejpen dårå? Jo du, lätt som en plätt, vik pappret (vid början eller på mitten beroende på vilken metod du vill använda) och så knäcker du loss det. Då tejpen är elastisk är det enkelt.

Det finns mängder med tejpvariationer, fr.0S 2012. 

5.       Vi de flesta ställen man ska ha tejpen ska man sträcka ut den del av kroppen som ska tejpas. Om jag ska tejpa min rygg, till exempel, så står jag lutad framåt över ett bord, kom ihåg att behålla sträckningen tills det att tejpen är påklistrad.  Innan du sätter igång kolla upp vad som gäller exakt för din ”åkomma” eller din kroppsdel. Sök på Google eller följ denna länk.

6.       Ta bara bort så mycket plast från tejpen som du kan fästa vid huden åt gången, drar du loss allt är chansen väldigt stor att du får en tejpboll och mycket dåligt humör. Rör inte vid klistret med fingrarna, inte för att det är farligt utan för att tejpen kommer att lossna lättare då.

7.       När tejpen är på, vänd på pappret som satt på tejpen och gnugga den glatta ytan från mitten av tejpen och ut mot kanterna, då fäster limmet bättre. Gnugga inte från kanterna och inåt för chansen är stor att du river loss kanten och du blir förbannad.

8.       När du reser dig upp, eller när du slutar stretcha din kropp, kommer tejpen att skrynkla ihop sig. Lugnt. Den ska göra så.

Vad man bör tänka på när man har tejpen på sig är att klä på sig försiktigt. Det är förbaskat lätt att riva loss ett hörn här eller där om man stressar med att dra upp strumpbyxorna. Och ja, jag kan ha råkat dra i tejpen i tron att det varit trosor… gör inte det. 

När du badat eller duschat är tejpen blöt. Den kommer att torka. Hjälp den gärna på traven med att dutta den med en handduk.

Om kanterna börjar lossa, klipp bort dem så att de inte börjar irritera eller lossna ännu mer.

När du sen ska ta bort tejpen är den enklast att få av om du gör det i duschen eller badet, eller dränk tejpen i babyolja eller olivolja i 15-20 minuter. Sitter tejpen i 5 dagar är det lättare att få bort den, än då den är nysatt (logiskt, jag vet!). Naturligtvis kan du bara slita loss den (aj aj aj)men behagligare ska det vara att trycka på huden och långsamt rulla eller skala tejpen rakt bak eller att försiktigt back tejpen och låta pekfingret gnugga där tejpen fäster vid huden, liksom lirka loss limmet med fingret. Det är också behagligare att dra loss tejpen i den riktning håret växer, vilket oftast är bort från kroppens mitt.

När det kommer till smärtlindringen kan man känna en lättnad direkt efter att tejpen sätt på, men det kan också ta ett tag innan den får göra sitt jobb ordentligt. Jag har redan hört om många i min närhet som använder/har använt tejpen och att den har hjälpt.

Viktigt att veta: 

Det finns några människor som inte bör använda kinesiologitejp, enligt en sida jag hittade på internet. Då tejpen får cirkulationen att öka, vätskor att flöda kan det påverka vissa sjukdomar.

Enligt den sidan bör du konsultera med din läkare innan du testar tejpen om du har njursvikt, hjärtproblem, infektion eller cancer.

Fin tejpad hest.

Om du har problem med njurarna kan det vara farligt att skicka mer vätska till njurar som redan har svår att göra sitt jobb. Detsamma gäller hjärtat. Har du en infektion bör du inte få den spridd till resten av kroppen, och detsamma gäller cancer. 

Däremot används tejp på sjuka barn och till och med vetrinärer har användning för min nya vän.

Peppande avslutning:

Jag hoppas att denna information hjälper dig, som vill testa kinesiologitejp, att komma igång. Så klart vill jag intyga att jag inte är en expert utan använder mig av den information jag kunnat hitta på nätet. Bästa med tejpen, tycker jag, är hur man kan testa sig fram, att den inte har några biverkningar och att den (för mig) tar bort smärtan.

Lycka till nu, blivande tejpmonster, berätta hur det funkar för dig!

Från vår resa till Paris, där jag kunde gå i timmar!

Tejpen tar bort smärtan!

Min hjärna är snurrad runt i en torktumlare och jag fattar ingenting. Ingenting. För, mina kära vänner och läsare, kinesiologitejpen fungerar. Den funkar! Det känns ologiskt, overkligt och (antagligen) är det såhär att helt plötsligt stå öga mot öga med ett spöke.

När min pappa klistrade på min chockrosa (så snygga) tejp hade jag redan ont i svanken. Så ont att jag vilat hela dagen. Tio minuter senare var jag på väg ner till stan för att hämta Christoffers nya telefon. Halvvägs ner kom jag på vad jag gjorde och liksom, gick och tittade förundrat på mina egna ben och svängande armar. Missförstå inte, det gjorde fortfarande ont, men inte alls på den nivån som innan.

Jag antog att det jag fått en släng av placeboeffekten, även då jag kritiskt inspekterat tejpen och insett att jag slösat bort mina föräldrars pengar (det var de som betalade för den). Dagen därpå fortsatte framstegen. Smärtan minskade, jag orkade mer eftersom energin inte gick åt att orka med ajaj. Jag duschade istället för att bada, och orkade fixa i ordning mig direkt efteråt. Jag städare och promenerade direkt efteråt. Jag kan röra mig mer naturligt. Dansar fuldanser tills svetten rinner, och slutar för att jag blir trött inte för att det gör ont!

Jag fyllde också år, några dagar efter tejpen introducerades! Gick på stan i 3 timmar innan jag kom hem, hem till en lägenhet täckt med ballonger och serpentiner. Ut väller min familj, min äldsta vän (inte gammal som 100 år utan min första bästis) Veronica och fler vänner. Vi kalasade, åt tårta och jag fick (bland mycket annat fint) en resa till Paris! Sen damp det ner fler vänner och vi drack gott medan vi såg på Schlager.
Allt detta orkade jag utan att ta fram värmedynan.

I förrgår använde jag inte värmedynan på hela dagen.

Jag vet inte exakt vad denna tejp gör egentligen, men den är fan magisk! Jag rekommenderar den till alla! Testa den! Här köper jag min. och Här är en tejpskola.

Ska skriva mer om tejpen, hur den bör användas och sånt kul, men har inte tid just nu. För jag måste ju packa och förbereda min och Christoffers första utlandsresa ihop. Om tre dagar flyger vi!

Tejpa bort Endon

Min mamma ringde precis och ville att jag skulle Googla Kinesiologi, särskilt tejperna som använts. När hon glatt sa "De finns i olika färger" fattade jag ännu mindre. Men, duktig dotter som jag är, satte jag igång datorn och började läsa på.

Kinesiologi var lite krångligt att förstå mig på och jag ska inte ens försöka att beskriva det med egna ord. Jag blir förvirrad av att läsa det själv, blockeringar, energi, kropp och psyke, hit och dit. Nej, vill du veta exakt vad det är klicka på länken, så kan du förklara för mig om du förstår det bättre.

Men när det kom till kinesiologitejpen så började glada klockor ringa. Skuttande harar sjunger. Älgar dansar. Datorn blinkar.

Det står på deras sidor att K-tejp (som den också kallas) hjälper mot:

*Reducera rörligheten, artrit, ryggproblem, muskelspänning, ischias, problem med skelettet , huvudvärk/migrän, tennisarmbåge, Carpaltunnelsyndrom, lymfödem, förlamning (japp, det stod med!), menstruationsproblem, inkontinens, smärta efter operation, posttraumatiska tillstånd, nervsmärtor, med mera.

Tejp (gjord på bomull) är elastisk och hudtunn. Den torkar fort om om den blir blöt, vilket gör att man kan ha på sig den om man badar, duschar eller svettas som en galning. Man placerar tejpen, beroende på vart man har problem, så att den
Den lyfter huden så att nervändrar och smärtreceptorer blir mindre irriterade och får ett mindre tryck på sig. Detta leder till att smärtan lindras. Samtidigt lättas gradvis trycker i lyfmsystemet, och blodcirkulationen förbättras vilket gör att lymfflödet (osäker på vad det är egentligen!) vilket gör att kroppens egen läkning skyndas på och stärks.

Man kan få en direkt positiv efter efter att tejpen satt så, och sen blir det ännu bättre under de kommande 3-5 dagarna. En behandling pågår ofta i en hel vecka, men kan vid vissa problem behövas utökas till två veckor.


Jag hittade denna information om hur man placerar tejpen vid just menssmärtor, antar att de skulle fungera bäst på Endosmärtor, men det är ren gissning.

Man kan köpa tejpen online  och det finns filmer på youtube (klicka på länk eller sök själv) där det beskrivs hur den kan användas. Jag kan inte säga om man kan testa detta själv eller om man ska ta kontakt med en expert, själv är jag nog för ivrig för att boka in en tid och hade jag haft råd hade jag köpt tejpen på momangen. Om du var mer tålamod, ta kontakt med din sjukgymnast så kan säkert den personen hjälpa dig eller visa vem som kan.

Men hur vet man om det fungerar? På Wikipedia står det att det inte finns några bevis på att K-tejpen fungerar, men att den fick en stor boost då den använts flitigt på Sommar OS 2008 och 2012. Surfar man runt på nätet hittar man flera som haft en bra reaktion på produkten också.

Jag är verkligen sugen på att testa detta, tycker de verkar jätte spännande! Finns det en chans att det kan hjälpa vore det galet att inte ge de ett försök, tänk sen vad färgglad man skulle bli, som en livslevande polkagris.

Vill till Finsam

Igår skickade jag min underbara rehabskoordinator ett mail där jag skrev att jag vill att hon skickar in en anmälan till Finsam. Tillsammans har vi kommit fram till att det är nästa steg för mig i min rehabilitering. Det leder naturligtvis till den självklara frågan: Vad i hela skogen är Finsam?

Jag och Google ska göra vårt bästa för att förklara.

Finsam är till för såna som mig som varit sjuka under en längre tid men också för de som varit arbetslösa en längre tid eller har psykosociala problem. Man hamnar så lätt i en gråzon mellan alla olika ersättningssystem och cirkulerar mellan de olika myndigheterna som en boll ingen vill leka med.
Finsam är en plats där bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och sjukvården samarbetar för att kunna hjälpa denna personen tillsammans.

Genom att de olika myndigheterna samlas så får man ett helhetsintryck över vem den här personen verkligen är. Om Försäkringskassan skulle se mig ur bara deras synvinkel skulle de se en sjukskriven som inte hr rätt till någon ersättning. Punkt slut. Arbetsförmedligen kan inte direkt göra något med mig då jag är heltidssjukskriven, punkt slut. Men tillsammans med vården kan de se möjligheter som inte är uppenbara och ihop tar de ett samlat ansvar för insatserna. På så sätt skapas möjligheter att utveckla och pröva nya sätt att få denna personen ut i arbetslivet eller in i skolan.

Allt fokuserad på individen i fråga.

Om samverkansgruppen kommer fram till att jag kan få hjälp av dem får jag en handläggare som lär känna mig, tar reda på vad jag brinner för, hur jag hanterar min smärta och annat kul. Sen kan vi tillsammans söka praktiker, jobb där jag kanske börjar jobba två timmar i veckan eller vad vi än kommer fram till. Om praktiken inte fungerar kommer jag tillbaka till min handläggare och så letar vi vidare. Ett helt år har jag den tryggheten i ryggen, det stödet.

Det första min rehabkoordinator sa var att jag behöver någon som drar in tyglarna, som stoppar mig från att göra för mycket i ren iver att komma ut i världen, ska tillägga att denna kvinna också arbetar tätt ihop med Finsam. Hon har lärt känna mig fort.

Om jag har tur kommer jag kunna börja inom Finsam i Augusti. Tänk vilken härlig sommar jag kommer ha om detta går igenom! Håll tummarna för mig allihopa, det här är ett gigantiskt elefantsteg framåt!

Min första köpta novell

Rubriken säger ju egentligen allt men vore jag verkligen mig själv om jag bara lät ett inlägg vara såhär kort? Åh nej du, det vore ju rent av skamligt.

Jag skickade in en novell till en tävling för Allers. Tyckte om det jag fick ihop men ju mer tiden gick desto mer började jag tvivla. Den var ju rätt så flummig. Jag kanske inte var tydlig nog.

Fick sen ett brev där de skrev att de vill köpa min novell!

Betala pengar för ord som jag knappat ner här på datorn.

Du anar inte vilken pepp det ger mig att fortsätta skriva! Att mina idéer och mitt sätt att formulera mig på är värt att betala för!

Jag är mer än lycklig, min första novell som blivit såld! Det är som om min dröm blir mer verklig genom detta lilla steg. Ett litet steg som är gigantiskt jätte stort, särskilt för mig med mina korta ben.

Nu ska jag skriva lite mer, medan ryggen tillåter.

Fullkomligt besatt!

Jag har blivit besatt av att göra nailart. Fullkomligt skogstokig (kan vara på grund av alla ångor från nagellacken). Från att ha virkat påskharar så har jag nu gått över till att med kisande ögon och minimala rörelser göra blommor och blad på labbarna.

Jag kan googla och kolla på Youtube i timmar där det visar hur man gör ränder, rosor eller annat kul. Jag är besatt gott folk! Just nu har jag lovat mig själv att inte riva loss mitt senaste "konst"verk utan låta naturen (och disken) råda sin gilla gång. Det tog ändå väldigt lång tid att göra det här mönstret. Men inombords maler redan tankarna över vad jag ska göra härnäst.

Så, istället för scrapbooking, virkade alster, sydda överkast eller galna hårfärger så blir det nu en jävlans massa bilder på mina knubbiga men ack så flinka fingrar.

Varsågod och njut.

Mitt första försök till något spännande.

Efter lite googlande gav jag mig på den här varianten.

Dessa pryder mina naglar i denna stund, inte helt nöjd men övning ger färdighet.

Vad gör man då fingernaglarna är täckte? Man tar av sig sockarna.

Vad gör du?!!

Jag hade haft såna förväntningar. Riktigt trott att jag hittat the one. Den enda som faktiskt på riktigt vill hjälpa mig. Som vill finnas där för mig och få mig att må bättre. Men istället stod jag bara där och ville skrika:

"Vad gör du?!! På riktigt?! Vad gör du egentligen?!"

Är det inte värst då man tror sig förstått sig på någon som sen visare sig vara helt tvärtom? Man känner sig mer sviken än om man blir spottad rätt i ansiktet. (Inte egentligen, spott är väldigt äckligt, men du förstå poängen).

Jag får ta en paus i min ansiktscrémejakt för det går helt enkelt inte alls som planerat. Inte efter jag testade den sista, favoriten, La Roche-Posay. Jag fick ju till och med en fin broschyr tillsammans med kräm provet, plus en ansiktstvätt. Det var som då man får en tallrik med en särskilt god potatis, man sparar den till sist, lägger den lite åt sidan så man ska kunna njuta lite extra då allt annat är uppätet. Fast denna potatisen var möglig.

Ansiktstvätten. Åh, ska jag börja med den? Först löddrade den inte. Fine, det kan ju vara bra. Som med de där dyra schamposorterna. Sen var det som att gnida smör/fet lotion i nyllet. Den blev bara halkigt och flottigt. Kände mig smutsigare efteråt än innan. Hela tiden tänkte jag: "Vad gör du, dumma ansiktstvätt? Du tvättar ju inte ens! Vad är du till för?!" 

Inte va det att lukta gott i alla fall. För den här är parfymfri.

 Att smörja in ansiktet med krämen efteråt var så onödigt att jag kände mig dum när jag kletade ut den över näsan. Jag var ju redan glansig som en polerad flint.Men eftersom huden kändes stram (under allt fett) så kunde jag ju inte strunta i det. Den stackars ansiktskrämen luktade heller ingen parfym. Men lämnade ändå en iffy doft som fick mig att tänka på potatisskal.

Så vad gör man? 

Ja, man testar såklart igen! Denna gång utan vatten. Så jag börjar "tvätta" ansiktet med Rochen... känns absolut inte bättre. Känns rent av som om jag bara blir mer kladdig och smutsigt precis som innan (deja vu någon?) Fast utan vatten känns det som att jag låter gegget gro in. Den ska också funka som sminkborttagning... men mitt smink kunde tydligen inte läsa på flaskan och satt kvar.

Vad för betyg blir det, av de möjliga 5 gristrynena? Du gissa rätt, inte ett endaste gulligt mjukt gristryne får denna produkt av mig. 

Naturligtvis finns det en chans att jag bara testat fel sort, och att den annan typ skulle funka bättre med min hy... men du vet vad de säger:

Fool me once, shame on you.

Fool me twice, I' a sucker.

Mindfullness för stor plånbok

Jag fick min kallelse till Mindfullness igår. En kurs som jag föreslog till min före detta psykolog att jag skulle vilja testa. Hitta verktyg för att kunna vara helt i nuet utan att stressa upp mig hela tiden. Särskilt nu när jag är en vandrande hormonbomb.

Men när jag öppnade brevet blev jag förvånad över hur dyrt det är. 450 kronor, ska betalas vid första mötet. 450 kronor för något jag vill testa och se. Missförstå mig inte, jag tycker inte att pengar ska hindra en behandling. Enantonen är löjlig dyr, men värre är den andra hormonbehandlingen Visanne som inte ens är med i högkostnadsskyddet. Mina föräldrar bekostar klimakteriesymtombehandligar a lá naturmedicin åt mig. Jag mumsar i mig salivstimulerande tabletter för fulla muggar. Men jag tycker att denna kurs, som jag redan missat första mötet med, är alldeles för dyr! Det är där min gräns går!

Det hade varit något helt annat om man betalade 50 kronor per gång och fick en inblick i vad kursen gick ut på. 80 kronor gången skulle till och med funka. Men inte 450 kronor smack rätt ned i bänken och swoooosh ut från kontot. Inte ens om jag fick kursen betalad för skulle jag ville gå den. Om den däremot var gratis, då hade jag testat.

Så nu är jag på jakt efter Mindfullness budgetlösningar. Och, min fina vänner, de finns!
Efter en snabbsökning på Google hittade jag denna övningen på en hemsida som hette Stresscoachen. Jag gjorde precis övningen och känner mig lugnare, lättare och med här.
Klicka på länken om du vill göra ett försök.

Det verkar som att den mest grundläggande mindfullness övningen går ut på följande.

Sitt ner bekvämt, tassarna i golvet, armarna bekvämt i knät eller längst sidorna. 
Blunda, andas djupt och slappna av.
Uppmärksamma din andning. Hur du andas i och ut. Här brukar jag hålla andan eller hyperventilera (uppmuntras ej). För att inte bli snurrig i skallen så börja med att känna hur luften kommer in i näsan, är luften kall eller varm? Känn efter vilken del av kroppen som tar i mest när du andas. Tänk inte så mycket på ATT andas utan på hur luften reagerar med din kropp.

Flytta fokus till din kropp. Börja vid fötterna, vaderna, låren, jobba dig uppåt och känn efter hur din kropp är just nu. Hur känns det? Fryser du? Har du ont? Är du trött? Är du pirrig i huden? 

 Lyssna. Vad hörs omkring dig. 

Öppna ögonen och se dig omkring. Titta på allt som om det är första gången du ser det. Fäst dig vid en särskilt punkt och undersök föremålet en stund. Se på det men ha inga åsikter om det. (Svårt!)
  
Andas djupt, var medveten om känslan du har och tänk att du ska försöka behålla den resten av dagen. Eller hitta tillbaka till den i stunder under dagen. 

Under tiden du gör övningen kommer tankar och känslor in i skallen. Bli medveten om dem och för sedan varsamt bort dem och fortsätt fokusera på vad du nu håller med i övningen. Bli inte frustrerad över distraktionen, se den som en normal reaktion bara.

Om du har några bra tips på övningar, böcker, cd-skivor eller annat som är bra skulle jag gärna ta del av dem! Har ett par vänner som är mycket duktig på Mindfullness, funderar på att kidnappa dem och deras kunskaper någon dagen.

Nej, nu ska jag ge mig ut i världen och Mindfullnessa lite (yepp, ett nyuppfunnet verb). Önska mig lycka till.

Du bestämmer

För att hålla bloggen intressant önskar jag nu DIN åsikt.

Vad vill du att jag ska skriva om?

Ser du till kolumnen till höger så finns det boxar du kan fylla i. Ge mig din åsikt, den betyder mycket!
Om ämnet du vill att jag ska skriva om fattas, kommentera gärna här nedan.

Tack till alla mina fina läsare!

    

Påsk i bild

Vi har haft en härlig påsk! Målat ägg med en spretig pensel så de liknade något Pollock hade kunnat slänga ihop. Umgåtts med Christoffers mamma Anna och hennes man Christer i flera dagar och haft det riktigt mysigt med diverse spel. Denna familjen är galen i sällskapsspel, till min stora förtjusning.

En riktigt rofull men ändå busig påsk med secondhand affärer och en oväntat sovpartner, den lurvigaste lurvige kissekatten Lurrvass. En riktig charmknutte som ena stunden tryckte upp sin röv i ansiktet på mig och sen gnuggade sin nos mot Christoffers kind (hoppas att detta inte är ett tecken på vad han tycker om oss).

Då kameran följde med ut i urskogen så fotades det naturligtvis en hel del också. Efter femton kannor med kaffe, väldigt många skumkaniner (min nyttiga diet överlevde inte helgen) och liter med must så började korten urarta.... till det bättre... (ja, man kan säga så... eh....) Varsågod och njut:

Jag.

Christer.

Anna.

Christoffer.

Eftersom jag får så förbaskat ont i benen av nedtrappningen av Tiparolen har jag testat att linda benen hårt. Hörde någon föreslå detta då det kom till febervärk så jag tänkte ge det ett försök.
Vi hade inga bandage hemma så jag klippte sönder ett par strumpbyxor och snurrade dem runt benen, såg ut som en idiot men det gav faktiskt lite lindring!
När vi vilade efter en omgång Svea Rike satte värken igång igen, Anna och Christer hittade ett bandage och en stödgrejsimojs som jag kunde snurra om vaderna och VIPS var jag snart igång och kunde spela igen. På morgonen berättade Christer att de ville köpa mig stödstrumpor i påskpresent och jag blev så rörd att jag hade svårt att inte börja rörd-gråta. Det låter kanske konstigt för gemene man att bli så rörd av stödstrumpor, men då har inte gemene man haft utsättnings smärtor i benen... eller haft en så go "svär"-familj som vill hjälpa till. I alla fall blev jag rörd och blir ännu rörd när jag ser de fina svarta strumporna. (Trodde de skulle se ut som bandage, av någon anledning, men icke sa Nicke, de är riktigt snygga). Och sitter som ett smäck!

Stickade Äggvärmare till påskmiddagen.

Mitt Påskpyssel innebar att sticka äggvärmare. Kaniner i lite olika färger som går att sätta ovanpå det kokta ägget.

Min brorson fick också en som han direkt döpte till Minni. Minni fick följa med till lekplatsen ... såg ut som om han inte hade någon kompis då han gungade gungbräda med Minni. Han hade också fått läsa från min Glad Påsk hälsning här på bloggen då jag förslog att man skulle bada i must. Varvid han svarade: 

Åh om alla badar i julmust så skulle alla lukta gott.

Kanske vore en ny doft för Bodyshop att satsa på? Vid jul kan de sälja den igen, bara trycka en ny etikett på! Undrar om jag inte ha hittat en riktig guldklimp här... borde maila dem med detsamma.

Jonathan och Minni.

Glad Påsk!

Jag önskar er alla en glad påsk! Ät inte för mycket godis nu (jo, ät allt du hittar) och drick inte för mycket must (jo, bada i det) ha inte för kul (röj som Ralf).

Till dig som inte firar Påsk önskar jag en härlig helg.

Depo (vaddå) framsteg

Ett stort steg i min medicinering har tagits. Inte ett pytte kliv utan ett stadigt klamp. För att kunna förklara måste jag förklara vad en Depo tablett är. Jag skulle förklara det som såhär:

Tuggummi. Det finns två olika sorter (om man ska vara krass) och det är det tugget där smaken håller i länge och sen de där smaken är borta efter ett par gnag. Om vi säger att en depotablett är det där goa tuggummit där smaken håller i länge, man kan tugga och smaska i flera timmar och man kan njuta av en långdragen jordgubbig smak. Så är en vanlig tablett de där man fruktformade tuggummina som finns i en automat utanför en mataffär, som smakar gött i ett par sekunder.

Om du tycker att min tuggummi förklaring suger så kan jag ju citera Wikipedia istället:

"Det som skiljer depottabletterna från vanliga tabletter är att det aktiva innehållsämnet frigörs långsamt och i olika ställen i matsmältningssystemet, detta för att koncentrationen av läkemedlet i blodet ska bli jämn och inte lika plötslig som vid intag av konventionella tabletter, vilket innebär att antal gånger per dygn man behöver ta medicinen minskar. "

Personligen tycker jag att tuggummi liknelsen var betydligt roligare.

Så, nu vet hela klassen vad en Depotablett är. Jag har tagit Tramadol i Depoform, och då jag fick dem hade jag fruktansvärt ont, vanliga tabletter funkade inte, men Depon gjorde susen. Nu när jag är igång och trappar ner var det dags att ta bort Depon och återgå till vanliga.

Sen fem dagar tillbaka har jag bytt ut 100 mg Depo till 100 mg vanliga! Det har gjort ont (utsättnings symtom är jobbiga) men igår orkade jag umgås med min mamma i fyra timmar! 

Hela vägen hem tjöt mamma överlyckligt:

"När gjorde vi det här sist? NÄR kunde vi göra det här sist?!! NÄR?!!"

Jag vet faktiskt inte, och det säger ju en hel del om hur längesen det var.

Ansiktscréme jakten - del 2

Min jakt på den perfekta ansiktscrémen under mitt kemiska klimakterium är i full gång. Två krämer har nu testats, och hur ska jag sammanfatta det? Ingen stor flopp men inget jubel. Tyvärr.

Vichys produkter har vart på tapeten. Först testa jag Vichy Aqualia Thermal (försök säga det fort tio gånger) och min första reaktion var: "Den här är ju så feeeeet!" och antog att jag skulle bli flottig i ansiktet. Men allt sögs in och huden blev len och mjuk. Däremot luktar den knepigt, som en tant gjort av medicin. Då tuben var tom insåg jag att även då huden inte blev flottig som en skiva bacon så kändes det som att jag borde va flottig som en skiva bacon. Tvivlet gjorde hela upplevelsen lite sisådär. Är osäker på om aknen inte kommer frodas i denna rika créme. Tyvärr hade jag inte nog med prov för att få en ordentlig koll på den punkten.
Det är en relativt dyr produkt, om jag köper den på Apoteket kostar den 198 kronor! Hade den varit billigare hade den fått ett gristryne till (jag mäter mina prover i gristrynen för de är så mysiga). 

Allt som allt får Vichy Aqualia Thermal 2 gristrynen av 5 möjliga.

 

Krämen nummer två heter Vichy Neovadiol GF (varför kan de inte komma på enklare namn?!). Den här är gjort för hud i "övergångsåldern". Okej, jag fyller 30 snart men det känns lite som en spark i äggstocken... nåja, vad gör man inte för att ha en mjuk och go hud?
Så vad tyckte jag om denna? Jo, den luktar verkligen skumt. Surt och onaturligt medicinskt. Inte alls något som jag vill att mitt nylle stinker då jag gosar upp med min älskling. Sen var konsistensen klibbig. Man förblev klibbig efteråt och till och med dagen därpå är man glansig och har som en hinna över huden. Denna funkar då absolut inte på mig!
Sen kostar klibbet 285 spänn på Apoteket! Nej nej nej, nej... neej... tack.

1 gristryne av 5 möjliga.

Så jakten fortsätter!
Har ni något tips på en ansiktskräm som gjort susen för dig tveka inte att kommentera. Jag vägrar ge upp tills min hud är len och plit fri!

Jakten på den perfekta crèmen

Tack vare Enantonen är mitt nylle torrt och en hemstad för diverse akne. Så jag har börjat leta efter en ansiktscrème som ska råda bot på detta.
Har gått runt på Apoteken och fått prover i massor. Mitt favorit apotek, Hjärtat i Uddevalla, var jätte hjälpsamma som vanligt.

Så nu gäller det att testa sig fram. Min tidigare favorit Vichy, en grön flaska, funkar inte längre. Nu är det Vichys Aqualia Thermal som kletas in i ansiktet. Får se om den är min nya favorit!

Tssss att klimakteriet ska va så krångligt!

Hem ljuva hem

Jag och Christoffer ska äntligen flytta!

(Nu kan ni applåder eller jubla, välja själva)

Vi har letat lägenhet i hundra år ungefär och vi började undra om vi kanske gjort ett misstag och inte tagit den tvåa vi tittade på. En tvåa med superfint läge men som var mörk som en grotta. Gigantisk balkong men i skuggan av ett berg. Rymlig men precis bredvid en tågräls. Ja, ni ser kanske varför vi tacka nej.

Men sen så fick vi den ljuvliga tvåa som vi nu ska flytta till.

Mitt och Christoffers andra hem! Det kommer va lite sorgligt att flytta härifrån, det här kommer ju alltid vara vår första lägenhet. Platsen vi kommer berätta för våra barn om. Där bodde mamma och pappa innan de hade er, ho ho ho. 
Men sorgen är kortfattad för det är underbart att komma härifrån!

Vi har grannar som inte är särskilt trevliga (särskilt en som vi döpt till GloÖga som stirrar hela tiden som om alla kvinnor vore nakna). Sen ligger vår lägenhet sån att innergården har stor insikt i vårt vardagsrum och hobbyrum, ska bli skönt att komma upp några våningar (särskilt på grund av GloÖga).
Närmre stan, billigare hyra och att min fina lillebror och hans goa sambo bor mitt emot gör ju allt bara bättre.

Men det största är ändå att få slippa alla jobbiga minnen. Jag har haft så ont i den här lägenheten. Jag har varit så ledsen och mått så dåligt här.
Jag satt i det här köket när jag fick veta att gynekologen Fitt-Barbro inte ville hjälpa mig mer. Jag låg inne i det här sovrummet när jag fick sån magkramp att jag fick ta ambulans till sjukhuset. Det var i det här badrummet, i det badkaret, jag har gråtit för att jag blivit så frustrerad. Minnena ligger som en extra tapet i den här lägenheten.

Men samtidigt så var det i detta vardagsrummet jag satt när Doktor Duktig sa att jag skulle få Enantonsprutorna. I detta köket då jag stod på mig mot en dum häxa. Jag har legat i det sovrummet och hållit Christoffers hand när jag somnat och tänkt att jag är den lyckligaste i världen. 

Nu när min kropp blir bättre och bättre (mer eller mindre fort) så känns det ändå mer än rätt att komma till ett nytt ljust hem där vi kan lämna svåra minnen bakom oss.

 

Christoffer när vi flyttade första gången.

Utsikten från vårt sovrumsfönster.