Jag svär värre än ungarna i South Park just nu. Jag gråter mer intensivt än Lille Skutt. Jag är surigare än Gargamel. Snus abstinensen är betydligt mer känslosam än den jag gick igenom då jag dissade ciggen.
Problemet är att avgiftningen är löjligt jobbigare så fort Endon kommer inbrakandes. Om vi säger så här: Jag blev sur-ledsen då jag inte fick upp syltburken.
Tänk på den känslomässiga reaktionen då det krampar i magen och ryggen smärtar. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera Endon då jag inte längre vill dämpa den med nikotin. Särskilt då nikotin ska göra smärtorna värre.
Det är jobbigt att inte känna igen mina egna reaktioner. Problem blir större, irritationer mer påtagliga. Det är tufft att inte känna igen sig själv. Det får mig naturligtvis att undra vad det är för skit som jag har matat kroppen egentligen? Om någonting så vanligt som nikotin kan få mig att må så här psykiskt konstigt, vad i helvete är nikotin egentligen?
Jag ser hur Abstinens-Christoffer blir vanliga Christoffer mer och mer för varje dag. Han säger att han se skillnad i mig. Men vi känner det inte själva.
Är väldigt stolt över hur bra Christoffer hanterar allt. Det är uppenbarligen lite mer jobbigt för mig. Först kändes det som ett bevis på att jag är en svagare individ som inte ens klarar av att sluta snusa utan att böla som en gris som rullat ner för en stenig backe. Tills Christoffer påminde mig att nikotin varit mitt sätt att hantera smärtan. Jag har alltid tagit en snus eller cigg för att samla kraft. Ett djupt andetag av lugn för att sen ta tag i problemet.
Nu har jag inte den giftiga stöttepelaren längre och det gör mig vilsen. Jag har inte mer ont nu än tidigare, jag vet bara inte vad jag ska ta mig till då jag blir stressad av det. Tillsammans testar vi oss fram för att hitta en nyttigare metod som ska chillaxa mig. Kaffe, te och (till vår stora glädje) långa härliga kyssar har visat god effekt.
Endo är skit. Abstinens är skit. Tillsammans blir de en jättestor kletig osande skit. Tyvärr kommer det ta ett tag innan hela den där mastodont skiten kan spolas ner i toaletten. Till det krävs tålamod.
Tålamod som aldrig har varit min grej...
2 kommentarer:
Det ar tungt, men det kanns bra att veta att det ska vara tungt. Och ja, jag ser hur du hanterar allt battre, mer som dig sjalv, dag for dag. Det ar svart att kanna av det som blir enklare nar man sitter i stundens svacka, men for en vecka sen var hela dagen en anda stor svacka :P
Jag alskar dig, din lilla tok!
Heja Elin! Du är fantastiskt duktig ,jag är stolt!! Sälen är underbar .Kanske inte så likt!!! Älskar dig favo mamma
Skicka en kommentar