Måste ta en paus

Jag har märkt att jag tänker mycket på Endon just nu. Det är svårt att inte fundera på något som gör sig påmind dagligen. Det är inte direkt att jag är kapabel att tänka som har fått mig att reagera utan sättet tankarna snurrar på.

Jag är trött på min Endometrios. Det har jag varit länge och det är väl kanske inte konstigt. Jag är utschasad av att ideligen bli påmind om saker jag inte orkar eller kan göra. Jag är utled på att tänka att jag är till besvär då det blir för mycket, även då ingen säger att jag är det.

Jag blir slutkörd av att ideligen vara uppmärksam på min kropp för att ta tabletterna vid rätt tillfälle så att de ska fungera korrekt. Jag blir utarbetad av min oro att bli beroende av värktabletterna och därmed dra på att ta dem vilket leder till att de inte tar bort smärtan på flera timmar. Jag är matt av att jag börjat hantera värktabletter på det sättet igen.

Jag blir så sliten av att ha ont varje dag.

Men framför allt är jag genuint utmattad av att känna mig så jävla sjuk.

Tyvärr kan jag inte ta semester från min Endometrios. Och jag kan inte strejka mot den, tro mig jag har försökt. Istället ska jag ta en paus från bloggen. Jag anar att dessa pauser kommer att ske av och till på grund av att den handlar om en sjukdom. Ibland vill man inte bli påmind.

Så jag ska ta ett par steg bakåt och ”glömma” min Endo ett tag. Ändra mitt tankesätt. Ta flera djupa andetag och varken prata eller tänka på den tills jag känner mig piggelin igen.